fredag 28 december 2018

Gott nytt år!

Med förhoppning om att snart inte ha ont i halsen även om världen går under...



//Stefan

torsdag 20 december 2018

Snö

Det här med fyra årstider är ändå ett bra koncept. Snö möjliggör inte bara skidåkning utan det lyser även upp löppassen. En bit över två timmar på tallheden blev det, lite halt utan dubbar och lite segt även om 10 centimeter inte är så mycket att pulsa i. Fint!


//Stefan

söndag 16 december 2018

Bättre vecka

Så plötsligt i torsdags hängde jag med Ronny på ett intervallpass i stakning, rätt skönt det! Stort steg mot i Älvdalen. Annars är det lite upp och ner, väldigt trött ibland och kroppen spökar på fler sätt. Tårna jag nästan bröt i en vurpa i Idre för några veckor sedan svullnar upp vid klassisk åkning och idag med ett stakpass på 4 timmar planerat så vaknade jag med rätt kraftig nackspärr, så där att det är svårt att få tryck i stakningen.

Just dagens stakpass måste jag ändå vara nöjd med. Hann värma upp en halvtimme innan några lokala hårdingar med Markfjärd i spetsen dök upp och drog med mig på en 3-mil i A2 tempo, fina kompisar! Efter det kunde inte nacken hindra att jag körde mina A3 intervaller. Planen  var att staka lagom hårt med rätt slitna muskler och så gjordes också. Nu ska jag vila!

//Stefan

måndag 10 december 2018

Björnjakten 2018

Björnjakt igen efter några års uppehåll. Tyvärr är kroppen helt sänkt för tillfället men jag åkte igenom och fick väl lite träning i alla fall. Fokusera på dom positiva sakerna som det sägs. Väldigt bra skidor. Väldigt bra markerad bana under den klassisk jaktstarten, dvs zonerna för var man får svänga (i svängarna) var anpassade med små undantag för den hastighet dom äldre klasserna håller. Och inga stakförbudszoner. Kompetent jobb där!

Vallningsmässigt åkte jag på Red Creek HF Rosa och Vauhti Silverfox/Zerofox. Rill var 0/-6 + 2mm rak. Och det kom en massa nysnö!


//Stefan

tisdag 4 december 2018

Regn och snö igen

Det blev ett långpass idag om än lite komplicerat. Började med att vila för att vänta in regnet så klart! Åkte sen till Ängelsberg för motlutsstakning, för att få längre motlut och för att stavarna går ner lite väl långt i konstsnön i Avesta just nu. Med 4/3:or och regn blev även backen i Ängelsberg rätt tung. 7x6 minuter och ett drag 15/15 för att få lite snabbhet blev det innan mörkret föll. Det gick väl bra, med regnkläder funkar det men man blir ju rätt kall till slut.

En resa i en varm, varm bil senare till konstsnöspåret i Avesta startade jag resten av passet. Det toksnöade. Var rätt nöjd med tillvaron ändå och snöfallet gick över samtidigt som jag fick sällskap av Ronny sista timmen. 4.15h blev det.

//Stefan

måndag 3 december 2018

Regn och snö

Dagens förutsättningar: 2 kilometer konstsnö i Avesta (1 kilometer tur och retur), regn och riktigt klisterföre! Det blev 2.25h lugn åkning även om regnet var väl inte allt för uppmuntrande. Rätt nöjd ändå, det är ju snö. Återstår att se hur jag löser problemet med att träna hård stakning i en lång backe? Kanske tillbaka till rullskidor?

Det är egentligen inget problem att träna vare sig mycket eller hårt annat än att det inte uppfyller dom optimala önskemålen. Men det ska ju vara roligt också. Till helgen väntar Björnjakten i Älvdalen för första gången på några år. För att det ska bli riktigt kul tar jag det lite lugnare inför den, tror det blir bra så.

//Stefan

lördag 24 november 2018

Hittat snö!

Det är ju svårt med snö så här i början av vintern. Jag har varit en vända till Grönklitt där det mest blev rullskidåkning, gott så och bra träning blev det men bara några korta pass skidåkning på snö. Hemma har det blivit rullskidor, löpning, skidgång och stakmaskin som vilken vanlig höst som helst. Bra det också. Nu har jag dock hittat rätt bra med snö i Idre.


Tyvärr inget träningsläger i Brux som brukligt, kanske blir det senare i vinter. Rätt bra med spår här och backar så det räcker. Visst är det lite tufft att köra distans ibland men man kan ju alltid vila när man kommer hem. Kanske skatetävling i morgon, vet inte riktigt med sliten kropp och några tår som gör ont efter ett fall idag. Soligt väder och fritt från natursnö gör ju att man blir lite sugen på fjällöpning också!

//Stefan

lördag 17 november 2018

Hur länge ska Skidförbundet kvotera in män som tränare?

Jag fick en kort stund över så jag slog på Vinterstudion och passande var det ett reportage om att landslaget nu har en kvinna som tränare vid sidan av det överrpresenterade könet (penisarme som Johanna Frändén benämner det). Att Annika Zell (som jag inte alls har koll på hur hon tänker kring dom här frågorna) tycker att det är irriterande att få frågan hur det är att vara "kvinnlig tränare" är högst förståligt.

Frågan i sig tenderar ju att leda till tankar att hon är där som tränare pga att hon är kvinna, vilket i och för sig kan vara en kunskapskvalitet att ta vara på men är knappast orsaken att hon är anställd nu. Det är ju bara att notera könet på dom andra tränarna och se hur det har varit historiskt så är den uppenbara slutsatsen av Svenska Skidförbundet tillämpar ett anställningsförfarande som kvoterar in män.

Således, även om Zells reflektioner torde vara intressanta borde medias frågeställning, till dom högre hönsen (eller i detta fall tuppar) på förbundet vara "varför man kvoterar in män på tränarposter"?

Med detta skrivet så finns det några grundläggande saker i frågan att åter påpeka! Två saker!

Det är för det första av demokratiska skäl vår idrottsrörelse måste se till att, bland annat, ingen könsmässig diskriminering förekommer. Du ska inte ha svårare att nå en position eller vara verksam inom en idrott på grund av ditt kön. Det gäller även positionen som landslagstränare inom skidor. Precis som Ojala var inne på i sändningen så rör det här allt från anställningsprocessen till utformningen av yrket.

För det andra handlar det om kompetens. Eftersom det alltid vid en viss tidpunkt inte är så många personer som det handlar om så är det lätt att hitta ursäkter (till få kvinnor som tränare) så här gäller det att se generella mönster. Vi kan anta att om skidförbundet bara anställer män så missas kompetenta kvinnor. Vi kan också anta att eftersom det betyder och ger generellt olika erfarenheter att vara kvinna/man, flicka/pojke i vårat samhälle så missas erfarenheter som kvinnor i större utsträckning har. I tillägg skapar en snedvriden könsfördelning ett budskap både utåt och innåt att kvinnor inte är viktiga, det reproducerar en manlig överordning.

Annika Zell då, kommer hon att göra skillnad? Jag vet faktikt inte. Förutom att hon verkar vara en kompetent tränare och ha en human människosyn så är det inte så att en kvinna räcker för att förbättra systemet. Jag hoppas hon kan tillåta sig vara en förebild, både för kvinnor och män. Men det är inte så lätt att förändra innifrån, senast någon gjode det slutade det ju med trakasserier mot Rydqvist från ledningens sida.

//Stefan


tisdag 13 november 2018

Damer från verkligheten och herrar från mars...

Fotboll alltså!

Damlandslagsspelare vinner pris och beskriver orättvisa skillnader mellan damer och herrar.

Herrlandslagsspelare kommenterar det hela med att det ändå är lite jobbigt att få höra en beskrivning av verkligheten så där...

//Stefan

onsdag 7 november 2018

Ytterligare två bra pass

Det tränas bra nu. Först dryga tre timmar på tallheden, hälften obanat, hälften stig på förmiddagen. Bra naturtyp för löpning. Ganska flackt visserligen men så här i slutet av barmarkssäsongen vill jag inte bränna benen allt för mycket genom löpning. Kändes riktigt lätt, racen i Grönklitt kanske inte gick bra men det var som sagt nyttigt!

Speciell känsla att löpa över marken där det växet mossor och lavar. Nu är det fuktigt och man springer inte sönder växtligheten heller. Dock inte helt överrens med dom som markbereder efter avverkning i sån här skog.

Kvällen träning var länge lite oklar, vill löpa mycket nu några dagar innan jag letar snö igen men förmiddagens pass räckte. Det fick bli stakmaskin för att jobba lite på stakningen trots frånvaron av skidåkning. Mötte således upp (med det menar jag att jag hann träna 30 minuter innan han var på plats) Ronny på Dickfors Gym. Förutom diverse olika belatsningsnivåer och lite diagonalstak under 1.30h så gjorde vi ett set 500m/60sek. Det började väldigt lätt för mig men det var väl optimistiskt och snart gick det inte så snabbt längre och det blev en kamp mot sura och trötta muskler. Helt okej det, bara jag kör riktigt hårt är jag nöjd med dessa pass. Kroppen var helt enkelt sliten sen söndagens stakning. På rätt väg tänker jag.

//Stefan

söndag 4 november 2018

Två bra pass

Bra träning i helgen. Igår i stora backen i Garpenberg, klassiskt. Under 3 timmar åkte jag upp och rullade ner, mest för att backen är så trevlig om det nu låter konstigt. 4 hårda drag blev det, kändes riktigt bra. Lite skillnad mot förra helgen och skönt att kunna kliva på uppför.

Idag blev det ett riktigt långloppspass! Från Norberg runt Ängelsberg och Fagersta. Nicklas var med som sparring vilket gjorde gott. Totalt 4h blev det, rätt pigg men lite ont i handlederna efteråt. Följande intervaller kördes efter en halvtimmes uppvärmning.

7 x 2min/30sek vila, småkuperat.
10min, småkuperat med avslutning uppför första backen på Ängelsbergsvägen.
9 min, genom Ängelsberg och stora backen.
18 min 70/20, lätt uppför genom Olsbenning.
5min, soptippen.
Och så avslutningen, 25min uppför Melingsbacken.

Hårt på 4/3or! Vi avslutade med 1 timme rätt hård distansfart. Mycket nöjd!

//Stefan

fredag 2 november 2018

Tungt på snö och få men välmeriterade damer

Sista dagen i Grönklitt bjöd på improviserad tävling, 1 timme + 3 varv runt 1,1km slingan. Massor med bra åkare, vasaloppssegrare och liknande. Tyvärr hade jag en riktigt tung dag och istället för att lossna efter några sega första varv var musklerna bara tomma efter det. "Sprinten" på fredagen var i jämförelse bra! Bara att åka igenom alltså.

Snön var bra för min axel men jag tror faktiskt att jag råkade ut för samma sak som i skidtunneln när jag körde ett långt och hårt pass där för en dryg månad sedan. Det är helt enkelt jobbigt att staka på snö, för hela kroppen. Och fredagen räckte mer än väl tydligen. Nöjd ändå, träningen behövde jag och stavarna höll ju...

Som vanligt all heder åt alla inblandade i tävlingen, det behövs för svensk skidåkning! Vad, som vanligt, är mindre hedrande för långloppsåkningen är den fortsatt stora skillnaden i deltagarantalet mellan damer och herrar. Ingen skugga ska falla över varken dom damer eller herrar som deltog, där ligger inte problemet. Och trots färre damer så översteg ju deras meriter herråkarnas med hästländer.

Så åter igen, varför? Anton Järnberg nämnde på föreläsninen att det inte var helt lätt att hitta damer för teamet. Nu kan man ju ha olika uppfattningar om det men Anton har säkert en bra poäng utifrån sin synvinkel, det är nog inte helt lätt. Samtidigt verkar det aldrig vara något problem att hitta herrar.

Låt mig uppmana er att pröva en tanke tills jag skriver mer om det. Det kanske är fullt rationellt för kvinnliga skidåkare att INTE satsa på långlopp!? Jag menar vad finns det för dom att hämta i långloppsvärlden jämfört med herrar? Och vad säger det om oss? Och på vem ligger ansvaret?

Starten på "sprinten" med mig rätt långt bak.
//Stefan

lördag 27 oktober 2018

Grönklitt

2 dagar i Grönklitt nu. Kom hit igår och stakade lite lugnt och lite hårt. Även jättehårt då en knockout "sprint" gick igår. Jag hängde med några varv och fick den träning min kropp behöver så väl just nu.

Idag har jag tränat 3h skate och 1.30h klassiskt. Rätt bra gjort om ni frågar mig och fint sällskap i spåret gör det hela lite lättare. Hann med en föreläsning av Lager 157 också. Anton Järnberg pratade om träning rätt mycket, väldigt kunnigt även om det inte var något nytt för mig. Marcus Laggar pratade om vallning, inget konstigt där heller men väldigt kunnigt.

I morgon blir det något slags race här. Det blir säkert jobbigt, och att dömma av hur mycket tid vi lagt ner på vallning så lär Ronny glida minst 4 gånger bättre än mig.

//Stefan

söndag 21 oktober 2018

Intervaller i Garpenberg

Intervaller i Olshyttebacken igår igen. Nu med Ronny och Jacke. 4/3:or och rätt kall asfalt. Bra resultat för mig, på dom första var jag kanske en halvminut efter men det gick fort och det är rätt mycket snabbare än för nån vecka sedan. Det blev även 2 med klassisk åkning men där var benen allt för trötta. På slutet kunde jag hänga Ronny i stakningen (på ungefär samma tider jag hade hela vägen).

Efter 6 vändor (Ronny körde 8x9/10 minuter!) så lade jag in 10x1min uppför och använde den kraft jag hade kvar. Nöjd med det, lite kvar form och kapacitetsmässigt men det här var kul. Slutligen åkte vi 30 minuter klassiskt när vi ändå var i en backe.

Bilder är viktigt med dom här Pumpenåkarna!
//Stefan

onsdag 17 oktober 2018

Two decades of aggression

30 november 1998 såg jag för första gången Slayer då i Solnahallen. Videon här under är från Moskva några dagar senare, lite dålig kvalitet men känslan är den samma. Förmodligen rätt lika setlist. Om System of a Down öppnade i Moskva också vet jag inte men i Stockholm var dom rätt bra!


Den 5:e december kliver Slayer på vad som sägs bli deras sista gig i Sverige på Hovet. Jag lär väl ha en tröja som jag köpte för 20 år sedan...

//Stefan


måndag 15 oktober 2018

Tränat traditionellt...

...Idag under båda passen kring Lugnet och Skuggarvet. Jag jagade höjdmeter och försökte framställa mig som traditionell längdskidåkare, oklart om jag lurade någon...

Första passet blev skateintervaller på Marwe 6:or, rätt bra motstånd, upp till Kårestugan från båda sidor. Jag var väl lite piggare mot i lördags och tyckte jag klättrade rätt bra. I motsats till dom flesta som tycks vilja gå på tredje växeln det mesta uppför försöker jag paddla (andra växeln) så mycket som möjligt. Tycker att man gör det på vintern så! Jobbigt och bra träning, 40 minuter A3 totalt.

Det andra passet gick i samma backar. Nu lugnt tempo genom hela passet och klassisk åkning på 4/3:or. Rätt tufft uppför ibland men skönt med långa backar. Jag var rätt nöjd med att inte köra något hårt på det andra passet.

Brant, brant backe vid Skuggarvet, fin rullskidväg.
Nu ska jag fundera ut något att träna i morgon också.

//Stefan

söndag 14 oktober 2018

Tränat...

...Bra senaste veckorna. Inte så mycket kanske men fina pass. För tillfället befinner jag mig i Falun för barmarksträning. Idre Fjäll var planen men min träningskamrat blev lite dålig och så sugen var jag inte på snöträning, sen är ju vädret rätt fint nu också. Igår blev det skidgång och Skierg i rätt hög intensitet. På Skierg körde jag 500/60 på maximalt motstånd i 1.45 tempo, utom dom 2 sista när jag var nere 1.42. Känner mig starkare nu, bra det!

Idag blev det ett kuperat långpass, mest stakning, lite klassiskt på tröga hjul. Till och med Niclas var med under 2 timmar! Det tog hur som helst bra på överkroppen.

Romme igen.

Förutom dom senaste dagarna har jag hunnit med Romme en gång till. Det är lätt att träna skidgång där. 3 långa intervaller gjorde jag. Den första 2min intervaller mest hufs. Den andra 70/20 hufs med långa (klassisk)stavar, ett långt block på 22 minuter. Och så den sista i form av 3min intervaller, också den med långa stavar. Bra pass det.

Så har jag tävlat i Gålörullen förra helgen. Ena staven gick av efter 5 kilometer, rätt surt. Bra träning dock på en fin bana i bra väder. Stakningen går framåt.

//Stefan



tisdag 2 oktober 2018

Stakpass

Det hör inte till vanligheterna att jag tränar distans på Skiergen, förutom upp och nedvärmning då. Inget konstigt med det, kan jag åka på snö eller hjul gör jag mycket hellre det. Men med problemen kring min axel så försöker jag få in lite mer stakmaskin åtminstone. Funderade således ut ett distanpass med lite variation. Ungefär så här kör jag.

5 minuter på varje motstånd från 1 upp till 10 och ner igen. Vill jag ha lite tyngre träning stannar jag kvar på dom högre någon extra 5-min.

I början på lägre motstånd och igen på väg ner kör jag diagonalstakning några  5-min block.

Börjar i ganska låg hastighet (och diagonalstakningen går ju rätt sakta också) men hamnar snart på 2.10-2.15/500m. Brukar köra i 2-min fart några gånger på tyngre motstånd (rätt hård A1 intensitet för mig). Hamnar i regel på 2.10/500m i snitttempo.

Rätt varierat, lite mer inspirerande. Och trött blir jag i musklerna. Gott så!

//Stefan

söndag 30 september 2018

Söndagsnöje

Stakning 3h mest i en stor backe i Garpenberg, jobbigt.

Lätt löpning, Språknyheterna på Kunskapskanalen samt läser analys av Fröken Julie. Typiska söndagsnöjen för arbetarklassen.

//Stefan

onsdag 26 september 2018

Backa Sebbe

Jag tycker det är fint att Kjell-Erik Kristiansen stöttar Sebastian Samuelssons engagemang mot dopning. Det ÄR viktigt att även toppidrottare tar ansvar för världen runt sig och inte bara lever i en bubbla.

Men en sak undrar jag Kjell-Erik, den där artikeln "Backa Rydqvist", du publicerade visst aldrig den?

//Stefan

Höst

Mörkare ute nu, hård asfalt hemma och snö i fjällen tydligen. Det är ändå charmigt att träna i månsken, årstiderna uppskattar jag fortfarande väldigt mycket. Bara det blir vinter här nere också.


Många pass i mörker känns inte optimalt men det ger å andra sidan en annorlunda träning och variation är bra. Korta intervaller med stavar uppför en backe (om jag inte åker iväg till en lång backe) eller en fin belyst asfaltssträcka (dom passande brukar vara korta) hör hösten till. Det kan behövas lite fart efter sommarens fjällmaraträning.

//Stefan

lördag 22 september 2018

Träningsreflektioner

Träningen i skidtunneln var bra men krävnade. Jag öppnade ju med ett tretimmarspass stakning med långa intervaller i mitten. Jag behövde det som sagt och även om det är i armar/axlar jag känner mig svag så var det benen (!) som tog mest stryk av det hela. Stakning är med andra ord ett helkroppsarbete så länge du inte står och petar på rullskidor med 2:or till hjul, sen tar ju snö lite mer också. Skateåkningen efter det här blev lite tung!

Tunneln är som vanligt, rätt bra snö i år. Jag har varit här varje år sedan året efter hösten då den öppnade. Har inga problem att snurra här, nu blev det sex pass på tre dagar. Notera att jag gör reklam för Sverige.
Provade en del skidor samt testade valla från Röbäck, eftersom jag inte brukar toppa glidet för tunnelträning blev det några behagliga varv den här gången. Tunnelföret kanske inte är väldigt relevant för tävlingar utomhus men vallningens hållbarhet är rätt bra att testa där. Bra dagar hur som helst.

När jag lade grund för fäste på mina klassiska skidor jag åkte på i tunneln hittade jag en gammal Toko Base. Förmodligen från 95, första generationen. Där lyckades dom!
Jag var trött efter skidåkningen i typ hela kroppen. Det blir ändå annorlunda belastning på snö. Även om själva axelleden känns hur bra som helst så är det muskelfästena runt som spökar och jag vågar inte köra för hårt med dom än. Styrketräning har det blivit mycket av under september, bålstyrka då, en viss försiktighet har jag när det kommer till lyft med armar/axlar. Men det går framåt där också. Och så finns det ju löpning.

Tre timmar på förmiddagen före jobbet. Lätt regn, dimmigt och inte längre varmt, och skog så klart, skog är bra saker. Fin löpning.
Så i dag tog jag mig till backen i Garpenberg efter jobbet för att staka. Kanske lite övermodigt med 4:or men att inte träna stakning på ett tag gör en väldigt medveten om vad som fattas. 4:or och långa motlut blir man stark av. Det är verkligen inte motiverande att känna sig både svag på träning och samtidigt inse att det inte finns någon mening att vara med och tävla. Men i regel så går det över när man kört nån timme av träningspasset. Och det finns ju större problem.

//Stefan

söndag 16 september 2018

Lite träning, mot skidtunneln

Tränat lite mer stakning och axeln som hoppade ur led har inga större problem med det, däremot tar det på musklerna runt som fick sig en ordentlig smäll när jag ramlade på fjällmaran. Förkylningstider och det gör att vissa dagar känns tyngre, då får det bli distansträning. Som igår. Löpning på tallheden plus stakning efteråt.
Bilden illustrerar en paus under långpasset. Fortfarande på tallheden men nu med ett par rullskidor. Fint väder underlättade onekligen! Bra höst.


Toko Basewax för tunnelvallning. Det är den första generationen, förmodligen inköpt 1995. Vissa vallor lyckas bättre än andra.
Idag har det då blivit stakning med intervaller i tunneln. Svag men välbehövligt. Åkte lite klassiskt också. Träffade P-O Svahn som tränade, så han kan inte hävda att han inte tränat något inför den här säsongen i alla fall. I morgon fortsätter skidåkningen och materialtester.

//Stefan


lördag 8 september 2018

För Sverige, i tiden

När den lille landsstrykaren nu har släppt alla hämningar och tar det som sin uppgift att besluta vem som passar in i Sverige och vem som inte gör det så är det bara att göra motstånd. För nästa gång är det du och inte den minoritet som råkar vara mest hatad för tillfället som inte passar in. I morgon gör vi motstånd genom att rösta på ett alternativ som står för anständighet, ett alternativ som gör motstånd mot rasism. På måndag fortsätter vi att göra motstånd mot avhumaniseringen av människor och alla dagar där efter. Vi stöttar alla andra som kämpar för ett humant Sverige efter bästa förmåga. Så kan den lille landstrykaren ta sin facism och fara och flyga.

//Stefan

torsdag 6 september 2018

Lite positiva saker

Om ni tycker att det är lite negativt i media nu när allt handlar om sverigedemokrater som önskar död åt politiska motståndare, åt journalister och skämtar om att gasa judar så finns det positiva saker att läsa om!

Längd.se skriver jag om Sätra IF som inte bara lyckats med konstsnöspår utan även har en rullskidbana nu. Det är en rätt liten klubb som lyckats med detta så det kan förhoppningsvis inspirera andra. Konsekvensen av det hela är självklart att intresset för längdskidor ökar i bygden.

GT har en intressant intervju med Ola Serneke som säger ifrån mot både rasism och Sd. Egentligen är det självklarheter han resonerar om för varje humanistisk lagd person men icke desto mindre viktigt att även näringslivet tar ställning. Annars brukar ju det som hörs från just näringslivet vara mer intresserat av skattesänkningar än att bekämpa rasism. Skatter kan vi resonera om efter vi är överens om att krossa rasismen.

I DN skriver Brit Stakston (som jag nämnt tidigare på bloggen) att näthatet är dels en politisk strategi från högerextrema krafter, dels grundar sig på väldigt få människor. Läsvärt om en fråga som framför allt just media tycks ha svårt att förstå.

Så världen går framåt!

//Stefan

måndag 3 september 2018

Rullskidbana i Sätra Brunn!

Igår gjorde jag ett avbrott i min förkylning och åkte till skidspåret utanför Sätra Brunn då det numera både finns konstsnö på vintern och asfaltsspår för barmarkssäsongen. Galet egentligen! Rullskidbana i Västmanland!

Fin asfalt!
Händelsevis hade Västmanlands skidförbund en träningsdag där också och då min kropp inte ville träna alltför mycket. Det var rätt mycket ungdomar där, typ 40 stycken i alla fall vilket imponerade på mig. Så var det inte i Västmanland för några år sedan. Kul! Mitt bidrag blev att visa (rull)skidteknik. Det verkade tas emot väl. Lite egen åkning blev det också. Mest skate viket är så roligt på fin asfalt på en bana som faktiskt har några backar på sina en och en halv kilometer. Väl kämpat Sätra IF!

//Stefan

lördag 1 september 2018

Böcker vs nazism

Förutom att jag tränade lite i Falun häromdagen så var jag in på bokhandeln i centrum. Pratade lite med personalen där kring att dom tydligen fått besök av nazister, inte bara när Annie Lööf hade boksignering tidigare i somras utan även flera gången. Nazisterna i fråga tycktes inte vara intresserade av att läsa böcker tyvärr och med det det våldskapital dom besitter, allt från mord till hot av politiska motståndare eller personer dom inte tycker passar i samhället, så blir det självklart en mindre trevlig arbetssituation.

Jag gjorde vad jag kan och både gav dom lite uppmuntran samt köpte en bok. Allt motstånd mot nazister är som sagt bra motstånd.


En bok om att vara kvinna och journalist, lär återkomma till den!

//Stefan

onsdag 29 augusti 2018

Sälen fjällmaraton 2018

Två fjällmaraton på tre veckor, intressant, mindre framgångsrikt kanske, på vissa sätt. Kan konstatera att jag inte hade någon bra uppladdning, var sliten sedan förra fjällmaran och så passade inte banan mig. Men mest var det väl att allt gav lite dålig form tillsammans.

Loppet startade nere i Lindvallen och löptes snart på grusvägar uppför slalombackarna, lite stig, mer grusväg på andra sidan utför och lite spångar till Högfjällshotellet. Det kändes väl rätt stumt. Sen fick vi löpa till Östfjällsstuga över asfalt och stenhård grusstig, det var inte inspirerande!

Lite mer teknisk stig tillbaka och det känns lättare för mig i alla fall. Vi klättrar uppför slalombacken vid Högfjällshotellet och mina ben känns rätt okej (om än sega) men efter halva loppet stumnar dom på riktigt! Sån tur vad är det mer stig och jag kunde passera lite löpare då och då. Tyvärr tappar jag också på många jag såg framför mig i backen vid Högfjällshotellet, men det går ganska mycket saktare än med pigga ben. Motivationen är att hålla pulsen på hyfsat hög så det blir någon träningseffekt åtminstone. Från Hemfjällstangen löpter vi längs fjällkammen bort mot Lindvallen, världens tråkigaste sträcka rakt fram!

Turligt står Fredrik (som bara tävlade över 10km) där och langar och hejar på! Det hjälpte och sista 5km när det är lätt utför och sedan brant utför i slalombacken springer jag rätt bra, men det kostar. Ljumskarna och nedre delen av ryggen är, både efter loppet och fortfarande, rätt förstörda.

Får vara rätt nöjd ändå med min prestation för dagen, dumt att vara missnöjd när man ser till förutsättningarna. Fick bra träning även om det kunde gått fortare. Banan var dock av det tråkigare slaget, finns finare sätt att löpa i Sälenfjällen. Kanske provar jag halvmaran i framtiden om det passar.

//Stefan

onsdag 22 augusti 2018

Post maraton

Två och en halv vecka sedan fjällmaran i Vålådalen och en skadad axel som hjälpt mig att vila lite extra. Men det är en ny fjällmara på gång, nu på lördag i Sälen! Helt oplanerad men då jag inte kan staka så ser jag det som en fin chans att testa en till utifrån lite andra förutsättningar. Mycket färre hjödmeter (bra för mig tror jag) men också mycket mer snabblöpt (klart dåligt för mig). Att den kommer lite senare med mer löpning i benen är säkert bra också. Så nu tar jag det lite lugnt några dagar inför tävlingen på lördag.

Det har som skrivet blivit lite färre timmar sedan fjällmaran då jag inte kunnat arbeta så mycket med överkroppen. Först tänkte jag att det skulle bli mycket cykling men så blev inte fallet, främst för att löpningen funkat rätt bra. Tog ju några långa och lugna pass innan jag åkte hem från fjällen. Trots att en så lång löptävling tömmer kroppen på energi och sliter ner musklerna så har jag fått några bra löpintervallpass veckorna efteråt. Även rätt många distanstimmar över helgen som var.

Självklart har jag kört en blandning av benskate, skate med en stav samt lite med båda också. Två pass på mina tävlingsskate har det också blivit, helt utan stavar och när det rullar så lätt blir det endast skridskostil, rätt mycket med armarna på ryggen! Nu kör jag väldigt flacka vägar men det tar bra på benen, säkert bra för vintern. Så klassiska intevaller i måndags där jag bitvis hade med vänsterstaven och använde den lite försiktigt. Gott så.

Gamla pjäxor pga ekonomi samt bindningarna. Det står Vauhti på rullskidorna men det är Eagle som står för tillverkningen, snabba alltså! Väldigt många år sedan jag tävlade i skate men jag åker gärna något pass varje år, för att det är kul helt enkelt!
//Stefan

tisdag 21 augusti 2018

Vikten av att längdskidåkare engagerar sig partipolitiskt

I våras var jag på en föreläsning i Avesta med Brit Stakston (jobbar med mediafrågor) och Martin Schibbye (journalist, numera fri, tidigare fängslad i Etiopien) om digitala medier, kändes relevant om man exempelvis bloggar. Pratade med Brita om hur det politiska samtalet på nätet förvrängs i rasistisk anda och vad man ska göra åt en förvisso minoritet men högljudd sådan. Egentligen hade hon inget annat svar än att andra krafter måste vara mer närvarande. Både svårt och självklart!

Så över till längdskidåkning och partipolitik. Med statvetenskapligt intresse så reflekterar jag ibland kring det som jag ser som en svag kopplig mellan det svenska politiska systemet och längdskidvärlden. Att det finns en ovana inom svensk längdskidåkning kring politiska frågor visas inte minst när man diskuterar jämställdhetsfrågor, många män (sorry men kvinnor är generellt kunnigare där) vet helt enkelt inte en hur man för en sådan diskusion. istället backar man av rädsla från diskussionen (alternativt försöker kasta ut den som vill diskutera från landslaget).

Men det finns mindre komplicerade frågor som är relevanta för oss längdskidåkare där jag också tycker att bristen på kontakt med politiken är besvärande. Konstsnöspår, rullskidbanor och resurser till idrottsklubbar är något det investeras mer eller mindre i av det offentliga, inte sällan på komunal nivå. Med stor sannolikhet är det inte dom viktigaste frågorna för vårat demokratiska system men längdskidåkningen är i full rätt att liksom andra grupperingar i samhället kämpa för sin sak. Och utan politiskt engagerade längsdkidåkare kommer vi som idrott att missgynnas. Nu kanske det här verkar egocentriskt ur ett längdskidperspektiv men det är inte ett VM eller OS jag pratar om, såna evenamang har en helt annan dragkraft. Det handlar om dom där 50.000 för ny belysning till eljusspåret, dom där 300.000 för att bygga en ny klubbstuga eller att konstsnöspåret inte försvinner när Biltema ska etablera sig i Avesta. Och det berör tillsammans många människoroch vi måste argumentera och påverka för vår sak.

Men det handlar också om att tillföra kunskap till det politiska systemet, och där bör rekryteringen vara så diversifierad som möjligt också med synpunkt på olika idrotter.

Om det var det teoretiska perspektivet så finns det ett bra praktiskt exempel från Östersund där nyttjande av rullskidbanan (på rullskidor) tydligen har blivit avgiftsbelagd. Oavsett vad man tycker om beslutet så hoppas jag att diskussionen före det har inbegripit det Johannes Anderssson kort och koncist analyserat på sin blogg. Skidåkare och politiker, vore bra med flera.

//Stefan

torsdag 9 augusti 2018

En tur genom Sundsvall

Trots skadad axel så har jag rört lite på mig dom senaste dagarna, först i fjällen sen åkte jag förbi Sundsvall som vanligt på väg hem. Började med att cykla runt Alnön på förmiddagen, tror jag tog nästan alla asfalterade vägar. Fin tur i lugnt tempo.

Norra delen av min favoritö. Väldigt fina rullskidvägar för övrigt. 




Rimligt att stanna för utsikten på södra delen också.

Fortsatte med att leda böcker inne i stan. Kändes ganska bra efter cykelturen. Lite stel i axeln men det funkar med landsväg i alla fall.

Hittade detta på Vängåvans Bokhandel, det blir fler och fler feministiska kampböcker från kvinnliga skidåkare!

För min egen del tänkte jag läsa lite arkitekturhistoria. Typisk litteratur vi arbetare oftast sitter med på lediga stunder.
Avslutade med benskate samt skate med en stav runt den nya rullskidbanan på Södra Berget. Rätt flack förstås men det räckte och den hade en fin sträckning runt Ängen och bort till Hotellet. Själva åkningen var gratis (som moderaterna inte skulle säga).


//Stefan

tisdag 7 augusti 2018

Kia Fjällmaraton 2018

Kändes väl okej i början av första backen fast alla går på så galet hårt. Tyvärr ont/kramp i vänster vad efter en stund som satt i första backen. Vet inte varför men det blir väl så ibland. Kom upp till första tidskontrollen ungefär i vanlig tid. Kändes ändå lite bättre då och tänkte att jag sparat en del kraft.

Löpte om många ner till Nordbotten men försökte hålla igen lite för att spara benen till slutet. Kände mig dock lite omotiverad, mest för att man inte har koll på sin placering.

Fick följe av en annan löpare över nästa fjäll och in till kontrollen i Ottsjö, vi plockade löpare hela tiden även omdet var rätt utspritt. Kände mig ovanligt stark efter Ottsjö och drog ett tag. Med ca 1 mil kvar orkade jag inte hänga min följeslagare och hade det lite tufft mot sista fjället men väl ute på kalfjället gick det lite lättare. Plockade upp till sista toppen och så ett gäng framför mig som jag tänkte jaga ikapp utför mot målet. Gick bra en bit tills jag snavade och landade på vänster axel och (som jag förstod efteråt) slog den lite ur led.

Låg där en stund innan jag kunde röra mig och satt sedan och masserade axeln tills den hoppade tillbaka. Allt medan jag förklarade för passerande medtävlare att jag inte bhövde nån hjälp. Joggade sedan ner till målet. Tråkigt slut. Hade väl en bra placering på gång om än inte sån jättebra prestation.

Angående axeln så verkar den klarat sig rätt bra efter omständigheterna även om den inte får träna på ett bra tag. Vi får se vad som händer.

//Stefan


fredag 3 augusti 2018

Fjällmaraton i morgon

På plats i södra Årefjällen och laddar för fjällmaran i morgon. Körde några klassiska intervaller igår och tog en lugn tur uppför första backen på banan idag. Känns som det räcker för att hålla kroppen igång efter rätt lite träning senaste tiden. Skönt att ha kommit bort från värmen också, den gör det inte lättare att ladda.

Kanske väntas det regn till starten i morgon, kanske hinner det gå förbi under natten. Regn har jag inget mot, dom 15-16 graderna som lovas senare under dagen lär vara tillräckligt för att göra det varmt. Med lite tur är jag pigg i morgon och kan göra en bättre prestation än senaste åren. Hur som helst lär jag hålla mig lugn i första backen för att plocka löpare under resten av loppet. Ska bli kul!

Första stigningen från Vålådalen. Fin fjällterräng där som är enkel att löpa obanat i. Lite varmt idag för att tävla dock så jag hoppas på regnet.
//Stefan

söndag 22 juli 2018

Soligt fjäll

Idag blev det en långtur där jag först löpte/gick uppför i rätt sakta tempo från Hållan till Lillskarvens topp. Tog några extrasvängar runt och ner på andra sidan av toppen och fick ihop 3.10h aktiv tid. Fin och enkel tur. Blev ändå drygt 700 höjdmeter trots att jag inte jagade backar. Senast jag var upp på Lillskarven var nog runt 12 år sedan, då med Tony och Erik från klubben.

Avslutade dagens långpass med att staka på 4:orna i backen upp mot Hållan. Det tar det också.

Strax efter 9 var jag på toppen. Kanske svalkade det lite men det är galet varm för att vara fjäll.

Lillskarven på håll starx innan löpningen var klar. Lite mer fjällkänsla här än när jag var i Sälen för några veckor sedan.
//Stefan

lördag 21 juli 2018

Ramundberget Trail Gieje 2018

Jag hade några dagar ledigt och behöver löptävla inför fjällmaran i Vålådalen så Ramundberget Trail passade bra om än lite långt bort. Löptävla fick jag men jag tror att dagens mediokra resultat har med en varm uppladdning att göra. Värmen sliter både på jobbet och i bilen upp igår eftermiddag. Nåja, det är som det är och bra träning fick jag.

Loppet startade i Ramundberget och vi styrde mot toppen av Mittåkläppen. Några kilometer uppför i början där jag tog det rätt lugnt och tänkte att kroppen skulle komma igång. Fin stigning var det. Vi vände ner mot Djupdalsvallen och jag sprang ifatt några utför, men inte det kändes lätt heller. Vi tar till vänster och det går uppför mot Mittåkläppen, känns okej ibland. Börjar bli varmt.

Det var kul att komma upp på Kläppen, har inte varit där tidigare konstigt nog. Vi tog en brant väg upp och det blev att gå så fort man kunde i drygt 10 minuter. Sen direkt ner och tillräckligt brant och tekniskt för att det skulle vara min starkaste del av den här typen av lopp. Jag löper snabbt och plockar in nån annan tävlande men pulsen är högre utför och det känns verkligen inte lätt och återhämtande.

Nu tar vi en runda runt några fäbodar innan vi kommer tillbaka till Djupdalsvallen. Har bra sällskap som drar men jag orkar bara några kilometer. Väldigt varmt och rätt stor och snabblöpt stig/väg, inte mitt favoritföre. Orkar nån kilometer efter Djupdalsvallen men inte riktigt fram till att banan vänder brant utför mot Ramundberget. Tappar rätt mycket där uppe på några kilometer. Utför går det bättre men sista biten ner mot älven så får jag krampkänningar i låren, brukar aldrig hända! Vi springer genom vattnet på väg tillbaka och jag funderar att dyka i men stannar bara upp och blöter ner huvudet. Går i mål trött.

Banan var trots allt riktigt fin och utmanande. Bra motstånd också. Fint lopp att lägga in i sommarträningen. Det blev ändå bra träning under mer än 2 timmar. En del som är svårt att få till på träning är den hårda utförslöpning som fjällterränglopp bjuder på. Det fick benen känna på idag och det behövs! Hoppas man har tid för detta nästa år också.

Så var det tävlingen namn. Enligt hemsidan så är "Gieje" samiska för "Trail". Och det är ju bra att den samiska kulturen blir en större del av samhället här uppe. Frågan är bara om arrangören vet vad det svenska ordet för "Trail" är?

//Stefan

söndag 15 juli 2018

Sundsvall Trail 2018

Den 3:e juni avgjordes Sundsvall Trail för andra gången. Jag stod på startlinjen igen men den här gången på halva distansen, 25km. Den långa banan var i år 52km och med tanke på hur 48km dödade benen förra året så var det ett självklart val. Den långa hade varit kul att löpa men ibland kan man behöva ta det lite försiktigt också. Jag räknade ändå med runt 3 timmars löpning för att ta mig runt. Bitvis var det samma bana som förra året, bitvis nytt. Målet var i år beläget på toppen av Södra Bergets slalombacke och massvis med fin stig och  obanad löpning var att vänta. Sveriges finaste terränglopp och något som passar mina löpkvaliteter väldigt bra.

Kort löptur kvällen före runt på toppen av Södra. Sidsjöbacken i solsken bla.

Starten för 25km var lagd strax bredvid älven innanför E4:an sett från Kvissleby. Långa banan passerade här och dom första hann löpa förbi oss innan vi startade, dom såg ut att ha allt för bra fart efter nästan 3 mil! Tänkte att dom som startade 8 på morgonen hade det bra, vi som startade 11 skulle få det lite varmare.

Som vanligt går det märkligt fort i starten. Vi tog en runda längs några sandiga backar efter älven. Det första jag ser efter älven är en gammal sundsvallsbekant vid namn Peder, han hade som vanligt med sig sin MTB så allt var nog bra där. Vi tar en lång och brant trapp upp från älvstranden och jag bestämmer mig för att låta dom som vill gå ifrån mig och umgås med mjölksyran göra det, en lång tävling väntade trots allt. Vi passerade över landsvägen (faktiskt i botten av en av dom finaste rullskidbackarna i Sundsvall) och efter att tävlingsledaren David Holmberg hejat på oss började stigningen mot Omsberget.

Känns lite bättre när det är en konstant stigning och jag kommer ifatt en grupp löpare starx före mig. Trycker på lite mer när stigen blir allt mer obanad och lutningen ökar, får med mig en tävlande från Sundsvalls OK tror jag. Uppför Ombergsväggen håller han farten och det är perfekt för mig i klättringen, för det är näst intill klättring, absolut ingen löpning här! Upp mot toppen är vi ensamma och håller farten rätt bra över fina hällmarker. Innan det vänder neråt så får vi klättra (den här gången verkligen klättra med ett rep) ner i en bergsspricka som är så smal att jag lyckas slå sönder glaset på min klocka. Hård bana!

Ner mot Tallstugan och första vätskekontrollen tar jag över dragarbetet och utnyttjar fallhöjden. Minns inte om vi kom ikapp någon utför men det var ett gäng löpare vid kontrollen så vi hade nog hållt rätt bra fart. Banan är som sagt riktig terränglöpning så kilometerna går inte så fort (tänk klättringen upp på Omsberget) så det tog tid till Tallstugan. Jag hade fortfarande vätska med mig men dom andra löparna stannade och ut från kontrollen var i kanske tre stycken rätt nära varandra. Efter att ha rättat till en sko så fick jag igen sällskap och draghjälp när vi löper mot Midskogsberget. Någonstans i dessa trakter passerade vi några av dom främsta i långa klassen, här såg dom märkbart trötta ut!

Midskogsberget har liksom Omsberget en galet fin tallhällmarksskog att vistas i, i tillägg även bitvis en utsikt över älv så väl som hav och skogen runt om! På den tiden jag bodde i Sundsvall var Tallstugan oftast det lägsta vi kom på löpturerna innan vi vände hemåt. Så Omsberget och Midskogsberget har varit en fin upplevelse dom här två åren av Sundsvall Trail! Halva Midskogsberget hade jag i år sällskap innan han tappade och vid en klyfta där man kunde välja mellan att gå över en stock eller springa runt passerade jag två till som balancerade på stocken! I deras fall var den inte snabbare! Uppåt i fältet alltså.

Det var varmt men inte för varmt. Jag hade druckit rätt mycket före starten och under första halvan och kände att jag låg hyfsat rätt i tempo. Midskogsberget kändes lättare i år och jag kunde njuta av löpningen när det lutade utför igen. Funderade på varför så många tycktes öppna för hårt. Kanske underskattade dom banan eller så visste jag vad som väntade efter förra året. Hur som helst var det väldigt rolig löpning där och då!

Upp mot Fågelberget var det tvärt om bitvis rätt tråkig löpning på stora stigar men kanske är det kontrasten mot den tidigare delen av banan eller så är det bara att jag har använd dom här stigarna så många gånger tidigare. Dricker lite och fyller på vid Fågelbergsstugan. Utför går det som vanligt lätt och där vet jag ju att jag springer snabbt även mot dom bättre löparna. Passerar nån löpare här och där vidare mot Södra och det känns väl rätt bra. Försöker få i mig geler så ofta jag orkar.

Vid sista kontrollen är vi inne på Södras spårsystem. Det skulle vara en lätt sak att ta sig till mål härifrån men så funkar inte den här tävlingen, små stigar och fortsatt delvis obanat (!) är det som gäller. Dessutom så stiger det ju mot toppen på Södra. Passerar en sista konkurrent med några kilometer kvar så det är bara att jaga på även om man inte vet hur man ligger till. Sista biten kommer vi ut på asfalten innan vi rundar Hotellet för att kort utför slalombacken och sen upp till målet. Löper ganska nöjd sista biten då jag ser på klockan att jag går för en tid runt 2.50h. Bra!

Fin målgång! Nolbykullen var fin förra året men nog bör det vara en avslutning på Södra som i år.
Gott så! Avslutningen av loppet var bland det bättre jag gjort inom löptävlandet. Vidhåller fortsatt att det är Sveriges finaste terränglopp över längre distanser. Fjällen är ju fjäll men dom här banorna David Holmberg gör är sjukt fina och utmanande. Kanske saknade man bara lite flera skidåkare i startlistan.

Resultat hittar ni här.

//Stefan



fredag 13 juli 2018

Långpass cykel

När jag för några år sedan satsade på några MTB-långlopp under sommaren brukade jag köra ett 25-mils (cirka) pass på landsväg varje år för att få lite känsla för hur en Vätternrunda skulle vara, för att skrapa ihop lite extra timmar i sadeln samt för att det var kul! Det här passet har med satsningar på fjällmaror och brist på motivation fallit bort dom senaste åren men idag var det dags igen. Möjligtvis motiverade det varma vädret lite extra! Tidigare höll jag en rätt hög fart hela passet men idag var det bara "bra distanstryck" som planerades, dvs hög A1 belastning, kanske inte alltid på pulsen men definitivt på musklerna. Siktet var inställt på 20 mil ensam.

Klockan 8 på morgonen rullade jag iväg söder ut mot Västerås, plattcykling alltså. I vanliga fall söker jag backar men det kan vara skönt med omväxling också, dessutom är naturen ner mot Mälaren lite annorlunda och det är inte att underskatta.

Det blev en runda över Fläckebo, Sätrabrunn, Haraker, Skultuna och Tillberga innan jag hamnade på småvägarna öster om Västerås. Cyklade från Anundshög ner till Gäddeholm, vidare till Frösåker och slutligen en tur ner förbi Ängsö slott till vägen slutar mot Mälaren. Sen var det bara att ta sig hem! Via ett matstopp i Irsta och motvind sista 3 milen landade jag på 7.10h och 20 mil. Nöjd med det. Kändes dessutom rätt bra om än varmt. Och resten av dagen har jag som vanligt med fyllt på kroppen med vätska.

Ängsö slott.

Fint men typiskt för Mälaren. Mest öar i den sjön.
//Stefan


lördag 7 juli 2018

Engelbrektsrullen 2018

Det blev en okej tävling förra söndagen. På lördagskvällen var jag ut på banan efter jobbet och körde lite maxfart på rullskidorna, tyckte det var på tiden. Tillsammans med några intervallpass till jobbet så tyckte jag mig vara hyfsat förberedd.

Planen var att avvakta lite i början, det är en rätt så platt banan så det är inte helt lätt att gå ifrån. Vi krånglade oss ut från Norberg via en hel del skarpa svängar och när vi rullade under stora vägen så såg jag en något överladdad Wedin i täten. Ute på den fina vägen runt sjön låg jag rätt långt bak när farten ökas markant och jag får gå om och jaga ikapp. Väl ikapp höjs farten igen och en tätrio kommer iväg. I år fanns det några som vågade köra från början!

Kraften att köra ifatt täten fanns inte men jag jagade ifatt Jacke och siktade in mig på Ronny. Det gick tyvärr inte och Jacke var till en början lite trött men sen hjälptes vi åt rätt bra. Trots det kom Henrik Wallin ikapp (starkt!) och det kunde ha blivit en bra trio resten av loppet. Tyvärr så körde dom båda fel in mot Norberg så jag fick vänta och släppa ikapp dom och så fick vi 2 till med.

Tyckte jag fick dra en hel del runt byn och ut på andra varvet. När vi ska vända på Fraggvägen kör tydligen Jacke av Henriks stav (och ger sen sin stav till honom), så vi blir 3 till Henrik lyckats jaga ikapp igen. Efter passering Klackberg på väg mot mål så går jag och Henrik ifrån och sen kör vi båda det vi har in mot mål där Henrik är uppenbart piggare än mig och drar ifrån på slutet. Gott så!

Nöjd med detta. Kul att det blev sån hög fart i loppet! Jag var varken i form eller tränad för stordåd men åkte bra utifrån var jag är i träningen nu. Engelbrektsrullen har blivit ett kul lopp, hoppas det fortsätter växa!

Resultat finns här.

//Stefan

torsdag 28 juni 2018

Att alltid avkräva kvinnor ansvar

Jenny Maria Nilsson skriver i Svd om Lena Anderssons tolkning av Svenska Akademins debacle kring den sk "kulturprofilen", Anderssons fokus på kvinnors ansvar för sina egna "signaler" och frånvaron av motsvarande krav på män. Kanske är ni inte jätteintresserade av Svenska Akademin eller den sociala ordningen inom finkulturen (jag är av det senare) men det är en bra spegel för att förstå könsstrukturer och makt i vårt samhälle.

Som bonus skriver Nilsson förutom tydligt också galet bra!

"Själv minns Kulturprofilen knappt något, polisens frågor förblir obesvarade i de flesta fall. Vid ett tillfälle säger han att han är en mild person och därför inte kan känna igen de handlingar som lastas honom. Så här skriver Andersson om omyndiga kvinnor: "Har man inte ansvar för sig själv men ändå ska vara fri, så är man en tyrann". Precis, och de orden tycks mig passa på Kulturprofilen."

//Stefan

lördag 23 juni 2018

Några långpass och Engelbrektsrull på gång.

Förra veckan tränade jag till och med några stakpass men fokus har varit på fjällmaraträning. Ett till pass Romme modell långt. Löpte en del uppför, gick en del med stavar. En del hårt, det mesta lugnt. Släppte väl på lite utför för att härda benen. Drygt 2000 höjdmeter klättring blev det. Det tog hårdare än jag trodde, fick vila 2 dagar efter det. Nöjd med det!

Tyvärr hade jag inte tid eller ork att ta mig till fjällen för löpträning där den här månaden. Tråkigt för motivationen samt för benen som gillar skonsam fjällöpning. Sen är det ju ofta enkelt att hitta höjdmeter i fjällen. Så jag fick hitta på något närmare istället.

Landsberget mellan Fagersta och Virsbo har jag cyklat till några gånger och eftersom Bruksleden går runt där finns det fina stigar att löpa på. Provade ett pass med fokus på långa intervaller där i förrgår. 120 höjdmeter och en rätt brant stig gav både bra och rolig träning. Benen var dock slitna från senaste Rommepasset men det gjorde inte så mycket, att det regnade hela passet var ju också rätt så skönt!

I går tog jag mig till Klackberg för ett för mig vanligt långpass. Löpte runt bland backarna i 3.50h. Var inte fokus på maximalt med höjdmeter utan det blev lite lättare löpning blandat med backarna. Kändes rätt bra. Klackberg är inte fjällen men absolut bra terräng för distanslöpning för en skidåkare.

Idag var jag tillbaka på Landsberget, siktade på över 4 mil och runt 5 timmar. Benen må ha varit slitna men det flöt på rätt bra ändå. Började med att jaga höjdmeter på berget innan jag gav mig ut på en längre runda på Bruksleden. Den var väl inte så tuff annat än när jag skulle upp på Landsberget igen men jäklar vilken fint stig det var i skogen! Skönt flyt i löpningen.

Jag fyllde på med mer energi under turen idag än jag brukar göra. Inte så att jag har något mot sportdryck och energikakor utan det använder jag frekvent men 5 timmar är mer än 3 eller 4 och man kan gå sig rätt tom. En "långpaus" på 10 minuter och några kortare hjälper. Men man mår inte riktigt bra av all snabb energi efteråt trots allt.

Avslutade passet med ytterligare vändor upp och ner Landsberget. Det var inte ett helt återhållsamt distanspass idag. Jag lät pulsen gå upp lite i motluten och efter 3 timmar blir den ju typ 10 slag högre på grund av sliten kropp ändå. Något kring 3500 kcal säger min V800. 45 kilometer och 5.25h blev det hela.

Nu finns uthålligheten och nästa vecka får det bli korta pass fram till Engelbrektsrullen. Hoppas på bra motstånd och många deltagare! Banan är rätt lättåkt men man lär bli trött ändå. Och sen har ni ju chansen att slå Ronny Wedin! Bara det vore ju värt en start!

Klapperstensfält finns lite överallt runt Landsberget. Distansträning har i vart fall fördelen att man hinner tänka, intervaller är inte direkt någon intellektuell verksamhet.
Norrlandsterräng
Rätt nöjd med utsikten efter 5 timmar också!
Mina kompisar på dom senaste 3 passen. Ett par Saucony Ride, okej på stigar när man vill ha lite mer dämpning än vad terrängskorna ger. Också ett försök att slita ut vägskorna.
//Stefan

lördag 16 juni 2018

Mosse

Jag har gjort 2 distanspass på mosse hittills i år, båda nu efter Sundsvall Trail. Båda med stavar i händerna och lufsande i ganska lugnt tempo. Det är skonsamt för kroppen, allsidig grundträning för konditionsidrottare och en väldigt lugn träningsmiljö. Inte blir man snabb på löpning av det, ej heller stakning. Men, träningsupplägg för en längdskidåkare är knepigt eller snarare kanske inte alls så knepigt egentligen. Vi kan träna en massa saker speciellt under barmarkssäsongen, mycket kan göra oss till bättre skidåkare under vintern. Mosslöpning är klart en av dom sakerna.

Och som ni vet, i Norrland löper man på myr. Men där är man lite hårdare också!
 
Kvällssol. Galet torrt även på mossarna i norra Västmanland/södra Dalarna i år, inte konstigt att det brinner överallt.
//Stefan

torsdag 14 juni 2018

Romme första gången i år

I söndags blev det första turen för året till Rommes backar. Lite osäker var jag på benen (knäna) efter Sundsvall Trail och hade egentligen inte tänkt ta att långpass redan, men man får ju passa på när det finns tid. Dessutom behöver jag höjdmeter både uppför och utför till framtida fjällmaror.

Jag vet inte hur det är med er men jag blir i alla fall motiverad av långa backar. Och dom är nödvändiga att träna i om man ska tävla i dom. Om jag var osäker på benen för att ta ett långpass så var jag än mer tveksam till intervaller men väl på plats funkade det också.

Upplägget blev så att jag startade med 2 vändor upp lugnt, gick det mesta med stavar för att spara på benen. Under resten av passet tog jag varannan hårt/lugnt drag. 2 drag 70/20 hufs på grusvägarna från var sida av berget samt ett drag skidgång på 10 minuter i en av dom brantare backarn fick avsluta det hela.

Kanske gick det lite saktare än vanligt men värmen gjorde sitt och så vill jag ju sällan köra helt slut på mig. Nöjd med 1500 höjdmeter både uppför och utför!

Utsikt från första toppen i Romme. Skön känsla med långa backar!
Efter en tur till Falun, lite vila och för första gången upplevelse av regn så gav jag mig på Skiergen! Lite overkill men man får ju passa på, dessutom tycker jag stakmaskinen är kul. Körde ganska lång uppvärmning och nedvärmning och rätt hårt för att få lite vana med rörelsen. Intervallerna blev i form av 500m/60sek på max motstånd. Bra dag.

//Stefan

söndag 10 juni 2018

Ingen kvinnlig idrottare på topp 100

Lite kort om den manliga dominansen. CNBC skriver om Forbes årliga lista över dom bäst betalda idrottarna. När Serena Williams varit borta från tennisen är den ingen kvinna där. Sorgligt men sant. Sannolikt ser en liknande uppskattning i Sverige bättre ut. Man kan ju ändå konstatera att den internationella sportmarknaden missgynnar/hatar kvinnor lite lätt. Min blygsamma gissning är att problemet ligger mer hos män än kvinnor.

//Stefan

fredag 1 juni 2018

Sundsvall Trail på gång

Nu på söndag! Inte den långa i år, den förstörde benen lite väl mycket förra året. En ordentlig löpmånad och runt 30 löptimmar räcker inte riktigt för mig att anta ett sådant lopp. Istället blir det 25 kilometer fast med banläggare Holmberg i farten lär det väl ta en 3 timmar ändå, mer lagom alltså. Siktar på att få en bra genomkörare inför sommarens fjällmara(or?) någonstans.

Fast självklart skulle jag vilja löpa 52 kilometer, vem vill inte det! Dessutom riktigt fin terräng och nästan bara stig/obanat i storkuperad terräng. Förmodligen den finaste tävlingsbana jag löpt var det förra året. Blir säkert minst lika fint nu.

Däremot tävlade jag i Brandlöpet här hemma för snart 2 veckor sedan. 12 kilometer terräng där jag var lite besviken att andelen grusväg vida översteg andelen stig. Lite besviken på benen också men dom brukar vara trötta av löpbelastningen så här i början av barmarkssäsongen så inget konstigt. Fick ett okej träningspass och skönt att vara igång med tävlandet samt att ha det med sig till Sundsvall på söndag. Blir kul, och det lär knappast gå att klaga på för oteknisk terräng!

//Stefan

lördag 26 maj 2018

33 kilometer på Sörmlandsleden

Tog mig ner till Fredrik i Strägnäs i morse. Eller, vi hamnade snarare en bra bit öster om Mariefred efter vi lämnat av min bil lite tidigare. Planen var dryga 3 timmar hård löpning på Sörmlandsleden. Och mina ben fick så dom teg i alla fall.

Mestadels rätt teknisk stig men korta bitar grusväg, rätt bra stigningar upp på bergskullarna bjuser leden på. Riktigt bra alltså! Vi startade i rätt varmt väder redan halv 10 och hade Jocke med för sällskap första dryga 2 milen. Ganska snart tog vi oss fram i god A2 intensitet. Mina ben var självklart efter att löp och cykelträning senaste tiden ganska stumma, så jag fick kämpa lite i början. Men det mesta den här dagen vägdes upp av en så fin löpmiljö!

Backarna blev väl snart i A3 zonen och mina ben blev aldrig riktigt pigga där. lättare löpning kändes helt okej efter en timme eller så. Dom sista kilometerna Jocke var med på drog han på en spurt och efter det så var det mest A3 hela vägen hem för mig.

Fredrik fick så klart dra på slutet och hans förslag med en extrarunda på slutet med några stora branta backar slutade med att jag nätt och jämt tog mig upp för den första av dom! Vi vände tillbaka mot bilen och mina ben tackade för det.

Tydligt vem som är pigg efteråt.


//Stefan

måndag 14 maj 2018

Långlöpning

Efter lång cykling och snabbare men kuperad löpning blev det igår dags för ett riktigt långpass med löpskor. Beslutade mig för att ta Bruksleden från Avesta mot Norberg och tillbaka. Mestadels stiglöpning med inslag av både mer snabblöpt samt segare terräng. Inte så kuperat men det är ändå mer eller mindre lutning hela tiden.

Startade halv 9 från Tråbacken och hoppades på lite kyligare väder på morgonen men där var jag allt för sent ute! Frågan var våren tog vägen är fortfarande obesvarad. Kände direkt att Klackbergsintervallerna från i fredags satt i benen. Vilodagar är ett måste men sällan blir man väl piggare av dom? Det gick ändå ganska lätt i lugnt tempo men eftersom målet för dagen var runt 4 mil så antog jag att det skulle ta ett tag. Då är ändå första 5 kilometerna rätt snabblöpta.

Drack lite grann ur bara vätskeblåsan på löpryggsäcken så det skulle räcka hela vägen. Halvvägs blir det rätt stökig löpning med mycket buskar och dålig markering och rätt mjukt underlag bitvis. Skonsam löpning alltså! Men osnabb. Sista biten ner mot Fliken var själva stigen rätt frånvarande, liksom markeringen så jag tog väl mer eller mindre en egen väg. Kände mig rätt pigg när jag stannade vid sjön.

Fliken vid sjön Gäsen några kilometer från Norberg där jag vände. Om någon har ambitioner att skapa en Fantasy-serie på svenska så föreslår jag att man lånar namnen från sjöarna runt Norberg. Tyvärr dock en genre jag är helt ointresserad av.
Här stannade jag för att bada ansikte och armar första gången, började bli varmt. Få saker är så effektiva för att kyla kroppen när man är ute och löper som att doppa ner armarna i kallt vatten, som en hund alltså! Vände tillbaka i god distansfart och tog 5 kilometer ganska lätt innan det blev fikapaus med bullar och dryck med kolsyra och socker. Fortsatte efter knappa 3 timmar lite trött och glad att jag löpte förbi rätt många små skogssjöar där jag kunde bada lite lätt. Problemet var dock att ytvattnet redan hade blivit riktigt varmt. Trevligt då att hitta en liten bäck med kallt smältvatten!

Gåsmyrberget på väg hem. Lite känsla av norrlandsterräng.
Efter Gåsmyrberget är det ganska lätt tillbaka så det gjorde inte så mycket att jag var både trött i benen och törstig. Tillbaka efter några extrarundor, 4 mil och 4.35h. Svalkade av mig i en bäck. Hoppas ni är många som har chansen att göra liknande träningspass!

//Stefan

onsdag 9 maj 2018

Märklig vår...

...Eller sommar som det nu är! Jag har aldrig varit med om att gå från skarföre till mitten av april till sommarvärme i början av maj! Förutom att det växer så det knakar överallt utomhus så har det varit svårt att vila från träningen i vår. Man ville ju åka skidor så länge som möjligt men även komma igång med löpning och cykling, och jag tycker att ibland ska man inte behöva välja!

Efter skidåkningen i Grönklitt har det mest blivit benarbete och det ger lite färre timmar trots allt. Precis som förra året kommer jag inte att träna rullskidor på riktigt förrän en bit in i juni. Kanske är jag inte lika sliten i kroppen den här våren men det är skönt att vila överkroppen bitvis.

Men utrymme för ett och annat bålstyrkepass finns det ju, som igår kväll. Att det gjorde dom "lätta" banintervallerna i förmiddags till något av en plåga får väl ses som en bonus. Banintervaller är skonsammare än asfalt och hoppet om löpform finns ju ännu den här säsongen. Men helvete vad varmt det var!

I morgon är det dags för första långpasset på cykel. Sjusovaren Ronny Wedin ska tydligen med, blir nog bra, han behöver ju lite extra timmar!

//Stefan

torsdag 3 maj 2018

Sista passet i Grönklitt

Sista passet gjort nu. Blev kort skate efter en snabb lunch, för att hinna åka innan det blev för mjukt. Funkade bra! Började dagen med stakning i 4 timmar, långa intervaller i Pumphusbacken på slutet. Det hade frusit bra så stavarna höll sig över snön även om det blev blötare och segare snö i ytan under passet. Skönt att staka intervaller, blir mycket ben den här årstiden annars.

Igår var det istället jättemjukt efter en liten stund. Men det går att skata då också och man får ta det för vad det är, början av maj och fortfarande massor av snö. Inte så tokigt, och jag har nog aldrig fått sådan här bra skidåkning så här sent tidigare.

Stenhårt i morse. Skatespåren är från igår när det var riktigt mjukt.
//Stefan

tisdag 1 maj 2018

Ny säsong, mer skidåkning

Påbörjat en ny säsong idag! Det är mycket snö i Grönklitt, spåren är väl sådär men det blir en del fin distansträning. Snöväder idag, lagom kul men det var länge sedan jag åkte så här i maj.

Siktar på något mer pass innan det blir löpning igen.

Lite trött skidspår...
 //Stefan

tisdag 24 april 2018

Avslutande skidåkning

Inte så mycket skidåkning på snö kvar den här säsongen, inte bara för att jag börjar på en ny säsong första maj utan mest för att snön här omkring börjar ta slut. I lördags stakade jag en timme på morgonen i Avesta och vi får se om det går att åka någon mer gång. Men före det har jag hunnit med några fina skidpass!

Grönklittsjakten tillhörde väl inte den bättre skidåkningen, mest för att jag var väldigt trött. Ibland ska man inte tävla.

Helgen därpå gick det bättre. Fredrik och jag har en tradition att köra en vår5-mil i skate, dvs dom år vi hinner och har snö kvar i närheten. Det hade vi i år och Lugnet i Falun är den roligaste arenan att köra på.

Med okej glid på skidorna, ganska tidig start och en ambition att klättra mycket gled vi iväg. Först åkte vi igenom 10an i bra fart men med sega ben och sen ville Fredrik ta 15km banan istället för Mördarbackarna. 15km ger ju bra med höjdmeter men är ingen Mördarbacke så vi hade lite att ta igen efter den. Ett varv med stora Mördarbacken innan det var dags för en snabb drickapaus. Avslutande 2 milen på vårt race innebar 4 vändor till i Mördarbacken tillsammans med någon extra kilometer. Efter 2.40h och 5 mil avverkade stannade vi i solen. Kul grej att göra!

Skidmässigt så var jag upp och körde en del stakning och klassisk åkning på Lugnet igen på tisdagen, det tog bra på hela kroppen. Annars har det blivit något pass i Avesta också men det är svårt då värmen gör snön väldigt smutsig på ytan. Men det är ju vår och man kan träna löpning också.

Solig avslutning på skidsäsongen!

//Stefan