En sociolog i förskingringen

Vasaladdning...

2012-02-28T05:45:00.000-08:00

För er som inte vallar skidor in i absurdum och slipper höra dom hemska fiolerna i Mora. Här är lite av musikhistoriens finaste. Nu hoppas vi alla på 0 grader och nysnö. Enjoy!

Discharge - Free Speech For The Dumb

Rammstein - Sehnsucht

Slutligen, medelålders herrar i Globen 2009

//Stefan

Tjejvasa + Träning

2012-02-27T02:38:00.000-08:00

Tillsammans med Niclas så hjälpte jag Emelie och Daniela med langning och vallning. Allt fungerade bra även om dom av olika anledningar åkte en bit under sin kapacitet. Ganska snabbt före. Mitt val av vallning blev Skigo C22 på glidet och Swix KR50 som fäste, funkade utmärkt. Lite högre klass på toppen av startfältet men fram för allt en större bredd av tävlingsåkare gör att en topp 100 placering börjar bli en ganska bra prestation. Hoppas utvecklingen fortsätter åt det hållet. Imponerande åkning av Susanne och Sofia i täten även om jag inte såg så mycket av det.

På eftermiddagen körde jag och Niclas en egen Tjejvasa. 1.25h i A2 stakade jag och stannade en kilometer från mål då dom allra sista åkarna fortfarande var på upploppet. Kändes bra i kroppen även om jag behöver vila lite mera. Niclas som är på väg tillbaka efter en förkylning hade något högre puls än mig och var ganska seg mot slutet. Söndagen ägnades åt träning på Lugnet i solsken. Två timmar klassiskt och en sista test i form av stakning uppför mördarbacken en gång. Kändes ok så nu blir det vila och lätt tränng fram mot söndagen.

Nu väntar vallning och genomgång av materialet innan det på onsdag är avfärd till Strömsbergs stuga i Berga By. Där har vi för övrigt 2 platser över för den som behöver boende inför Vasaloppet. Lämna en kommentar om ni är intresserade.

//Stefan

Det andra könet

2012-02-24T03:25:00.000-08:00

Hade en intressant diskussion med en långloppsåkande vän för en tid sedan som är relevant såhär i tjejvasatider. Ni vet säkert att vi har mycket färre damåkare än herråkare både nationellt som internationellt i långloppsvärlden. Som jag skrivit förut så finns det inget självändamål i att önska flera tävlande damer. Men, när vi har en väldigt stor skillnad mellan antalet tävlande herrar och damer så uppstår ändå frågan vad det beror på och vilka mekanismer som ligger bakom. Som sociolog misstänker man att långloppstävlande är manligt kodat och således något som kvinnor inte förväntas delta i samt inte heller ser som en möjlig tävlingskarriär. Nu tror jag kanske att dom hinder som finns för en mera jämlik fördelning mellan antalet tävlande damer och herrar inte till största delen ligger inom skidvärlden utan att det är andra strukturer i samhället som påverkar i en mycket större utsträckning. Men, det var trots allt skidvärlden som jag nu skulle skriva om.

Ni vet Tiger-cupen som inte hade något andrapris. Inte hade dom heller någon damklass, min vän morrade lite över det och berättade om några andra lopp hon hade åkt. 10.000kr till herrsegraren och en prydnad till damsegraren.

"Anledningen sades vara att det i damklassen bara är en som kan vinna, men om man då istället skulle tänka att Jörgen Aukland kom hit och åkte tävlingen så skulle bara han kunna vinna herrklassen också då ingen av herråkarna ens är bland de 150 första på Vasaloppet. Skulle man då ta bort prispengarna?"

Försvaret för ojämlikhet tar sig underliga uttryck ibland. Kanske lite av förklaringen ligger i skidvärden i alla fall? Nu åker jag mot Dalarna och hjälper till på Tjejvasan, en tävling som delar ut lite "extra" pengar till damerna. Och med tanke på att kvinnor var förbjudna att åka Vasaloppet tidigare så känns ju det helt rimligt. Världen var inte bättre förr.

//Stefan

Det migrerande folket

2012-02-21T01:03:00.000-08:00

Rekordstor utvandring skriver DN. Man ska vara försiktig med att hävda att mänskliga beteendemönster är betingade av biologi (gener), speciellt som sociolog så är man lite skeptisk till det. Men, men, historiskt så kan man ju se vissa tendenser, som migration. Ett av våra främsta kännetecken som art, om det sedan är påtvingar eller av nyfikenhet är en annan sak. Och att det flyttar massor av människor till Sverige och massor av människor från Sverige är väl jättebra, man bör vara fria att söka sin framtid var man vill. Så ner med alla gränser!

Men ni kanske har hört att det finns dom som vill minska invandringen? Kanske inte från norskar då. Inte heller amerikaner eller österrikare. Snarare vill man att färre muslimer med en lätt terroristisk läggning, ambitioner att ta över landet genom en högre fortplantningstakt, införa sharialagar, bygga minareter, göra blondiner med barn samt slutligen tvinga alla skolor att servera halalslaktad falafel, varje dag! Ni vet, dom som "invandringskritiska". Kunde dom inte i konsekvensens namn också vara kritiska till den svenska invandringen runt om i världen? Annars kan man ju förledas att tro att dom tycker att svenskar på något sätt är bättre än andra folkgrupper.

//Stefan

Bessemerloppet 2012

2012-02-19T12:52:00.000-08:00

Vad är väl ett Rammstein gig mot ett Bessemerlopp?

Uppladdningen bestod av lågintensiva distanspass, lite styrketräning samt en bok om den franske antropologen Claude Lévi-Strauss forskning och livsbana samt skidtester. Kroppen kändes verkligen helt död under veckan och jag antog att en förkylning var på ingående. Men, som alltid, hur kroppen känns på träningspass är väldigt orelevant när det inte är en tävlingsdag.

Lika orelevant var det att ha fästvalla under skidorna i dagens lopp vilket jag också övertygade flera åkare om före starten. Således blev skidtesterna lite enklare. Två nyslipade par (tack Klas) jämfördes och paret med finare struktur valdes och putsades och rillades (tack Samuel) då snön blev allt fuktigare. Glidvallan för dagen bestod av Swix HF7BW, Swix FC200 + Vauhti fluid på topp. Jag hade bra eller väldigt bra skidor under loppet.

Loppet startade bra, jag jagade uppför första backen ut ur stadion och efter krönet låg jag bakom en sju-åtta åkare. Första halvan av det första varvet gick i ett hårt men rimligt tempo för mig. Sist i gruppen med Robin Bryntesson strax före mig så gled vi med ganska lätt mellan spåren, varför dom framförvarande stod i dom lite segare klassiska spåren har jag ingen bra förklaring till? Tyvärr så ville Tynell ha ett hårt träningspass och jag fick släppa ungefär samtidigt som Ankerstål, tyckte det var ganska ok i alla fall. Bakifrån anslöt bla Löf, Sveder, Marklöf (det 50-åriga fenomenet) och några till. En minut var vi efter täten vid varvningen.

Under det andra varvet var istället dom klassika spåren snabbast, ett litet islager efter att några hundra åkare passerat. Jag tycker att vi höll ganska bra fart. Försökte göra mitt jobb och Ankerstål, Löf och Sveder körde hårt. Ingen fästvalla hos någon och motluten gick ganska lätt att staka.

Efter den andra varvningen ökade Ankerstål trycket och sedan gick det fort hela vägen in i mål. Mitt på det sista varvet blev vi upphunna av Oscar Bergström som efter något krångel med en stav jagar fram snabbt. Jag hänger med fram tills småbackarna in mot stadion börjar, stum i varje litet motlut tappar jag honom och Ankerstål samt Löf. Glider in som 11:a med en snittpuls på 159 (något högre än vanligt) och en trött kropp. Bästa hittills den här säsongen.

Daniel Tynell hade klart bäst tryck i stakningen idag.

Tom Ankerstål vann Tiger-cupen före mig. 50.000kr till vinnaren, inget till tvåan. Mysko cup?

10 priser i H21, orimligt i en så stor tävling.

Emma Bergman, IK Rex åkte bra och verkade nöjd. Dessutom stakade hon runt, kanske blir långloppsåkare av den damen också?

//Stefan...

...som lyssnar på Mercyful Fate

45 kilometer stakning i morgon...

2012-02-18T01:57:00.000-08:00

...i Högbo. Passar bra, liksom vädret. 0-gradigt och snö verkar det bli. Min kropp har dock varit riktigt sänkt sedan Grönklitt, ett kort styrkepass, lite löpning samt två skidpass har inte ändrat på den saken. Kanske är jag på väg att bli förkyld, kanske kan ett par bra skidor rädda mig i morgon?

//Stefan

Vid sidan av Engelbrektsloppet

2012-02-14T02:29:00.000-08:00

Så blev det till slut ett lopp som utvecklade sig till en bitvis "lätt" resa. Tyvärr så stod jag inte på startlinjen i årets Engelbrektslopp, efter lördagens race i Grönklitt hade jag inte heller kunnat göra något vettigt där heller. Hårda pojkar som Stefan Sunnerberg och Patrik Lind åkte dock båda dagarna. Vann gjorde Lars Suther ganska överlägset men där bakom var det jämnare, kanske ett lite tunt startfält men att åkare tävlar på annat håll förminskar ju inte prestationen hos dom som var där. Och pallen på Engelbrektsloppet ska jag vara på några gånger.

I fredags pratade jag mycket skidor med min tyska vän Christian och hans vän Max som var på besök/träningsläger i Grönklitt. Förutom att dom förklarade att alla tyskar inte älskar Rammstein (konstigt) så undrade Christian om jag inte kunde hitta något långloppsteam att åka med. Tydligen har dom sådant i Tyskland också, alltså, rent generellt verkar det vara många team där nere. Jag förklarade att det inte riktigt fungerar så i Sverige, man måste endera vara riktigt bra eller känna rätt personer, sannolikt båda delarna. Men det kanske kommer mera i Sverige också, det finns ju några mindre försök som verkar funka bra. Om någon plockar fram sponsorer med några hundratusen så kan vi nog fixa något bra i Strömsberg också. Dessutom behöver nog jag ett lite bättre kontaktnät i Europa, dock inga smilfinkar.

Med detta i tankarna så lovade jag Nina att hjälpa henne med dricka efter spåret under Engelbrektsloppet då jag ändå var där med kusin Andreas. Uppenbarligen gjorde jag ett bra jobb vid sidan av spåret och hann även langa lite till Ronnie Löf. En förstaplacering och en andraplacering, kanske jag har en framtid vid sidan av spåret, det känns dock lite slött. Lyckades även rädda en yngre Remboåkare som fick sin stav avslagen några hundra meter före där jag stod. Nina stakade för övrigt flera stora backar under helgen, hoppas flera damer vågar prova det. Norbergarna var lite undrande inför att jag inte tävlade men jag är nog tillbaka i Engelbrektsloppet redan nästa säsong. Det kändes trots allt inte helt bra att stå vid sidan av tävlingen, Norberg är trots allt mina hemmaspår tillsammans med Södra Berget i Sundsvall och på sätt och vis även Brux.

Slutligen så har jag även hunnit testa lite nya strukturer och kan lägga till Alewalds i Stockholm tillsammans med Team Sportia i Skinnskatteberg och Allsport i Torsby till dom som får slipa mina skidor. Christian visade även slipar från en italiensk mästerslipare vid namn Vuerich som verkade intressanta. Mera om skidor snart.

Och på fredag gigar Rammstein i Globen, nån som har biljetter över?

//Stefan

Orsa-Grönklitt Skimaraton 2012

2012-02-11T12:28:00.000-08:00

Helvete, helvete, helvete! Stel i nacken, ingen langning, folk som lägger sig i starten (oavsiktligt får man antaga), dåligt tryck i kroppen och halvbra glid.

Körde nog slut på kroppen lite under DM-tävlingarna, åkte på fäste idag och även om jag kunde klättra så var det inget bra tryck i benen, å andra sidan så går stakningen lite fortare här. Allmänt slö kropp och riktigt hög fart i täten, varför får jag aldrig åka ett lugnt och behagligt långlopp? Vann i alla fall en spurt som mina tyska kompisar var imponerade av.

Nu: vallning åt kusin som åker Engelbrektsloppet i morgon. Jag står efter spåret och hjälper andra åkare i morgon samt försöker att inte bli sjuk.

Resultaten hittar ni på www.orsask.se

//Stefan

DM-stafett 2012 Häverödal

2012-02-08T09:13:00.000-08:00

Finare spår i Häverödal igår kväll men lite för mjukt för att kunna staka på ett vettigt sätt. Strömsberg ställde upp med Ekman, Olofsson samt Jonsson på den sista sträckan. Naturligtvis tävlade vi i H17, dvs junior/seniorklassen. Stakintervallerna i Norberg dagen före gjorde tillsammans dom mjuka spåren att jag valde att för en gångs skull köra på lite ordentligt med fäste. Skidor från 00 vallade med Skigo C105 på glidet och en blandning av Rode Blå Super och Violet Multigrade toppat med en Star-burk gav ett utomordentligt fäste och okej glid. En reflektion angående fästvallning är på sin plats. Som långloppsåkare undrar man ibland hur man kan klättra på klassiska skidor som man gör i traditionell skidåkning. Kan vara på sin plats att ibland köra på mjuka skidor med bra fäste för att känna hur kul det är att klättra.

Själva loppet kändes bra. Vi blev en grupp där Hampus Ohlström drog för det mesta, Jonas Henningsson hängde på, stakandes, ett bra tag. Jag försökte gå upp i motluten och pressa upp farten samt min egen puls. Plattåkningen bet som sagt inte så bra när man stakade i den lösa snön och med lite sämre glid kunde jag inte hjälpa Hampus där i alla fall. Det var även svårt att följa Hampus korta de Zolt steg uppför men på det hela taget så pressade vi på bra hela racet. Bra att träna diagonalåkningen ibland och bra flyt i tekniken tar jag med mig.

Placering för oss har jag inte koll på men både Stig och Jan-Olov tycktes göra bra lopp på andra och tredje sträckan. Efter sex träningsdagar väntar vila inför Orsa-Grönklitt Skimaraton på lördag.

//Stefan

Hatet mot oss politiskt korrekta

2012-02-08T03:01:00.000-08:00

Maria Sveland skriver i dagens DN om hur högerextremism sakta normaliseras och om hatet mot oss som gillar jämlikhet. På samma tema skrev jag förra veckan angående Ungerns politiska situation och vilken relevans det har för Sverige.

Jag skriver det igen. Problemet är inte att Marcus Birro uppenbarligen är bortom all vett och sans. Problemet är inte att nazister vill avrätta svenska kvinnor för rasblandning. Problemet är inte heller krav på att förbjuda moskéer. Problemet är alla dom här sakerna sammantaget och att det får till följd att SVT ordnar en debatt där frågeställningen är "har invandringen gått för långt?"

Vad blir nästa debatt? Dödar vi för få judar? Blir för få kvinnor våldtagna? Bör västvärlden starta krig för att få kontroll över olja? Medger att den sista frågan kanske är att gå för långt.

//Stefan

Bang that head that dosen't bang

2012-02-07T01:14:00.000-08:00

Arbetarklassens finaste kulturuttryck i kväll på SVT, fortsättning på Hårdrockens historia (Metal Evolution). Sam Dunn som bland annat är antropolog har satt tänderna i min favorit genre, Thrash Metal. Vänta er knivskarpa riff och en avskalad scenshow. Eller som James Hetfield uttryckte det den 17 augusti 1985 när Metallica gigade mellan Ratt och Bon Jovi på Donnington i England:

"If you came to see spandex, eye makeup and words like Oh Baby in every fuckin' song, this ain't the fuckin' band. We came to bang some heads."

Roskilde 86, Welcome Home (Sanitarium).

Moskva 91, Harvester of sorrow

//Stefan

Playing Star Again...

2012-02-05T07:18:00.000-08:00

...Det var nog ett av mina bättre DM-lopp. Med sekundering och eventuellt en ordentlig uppvärmning kunde det blivit ännu bättre. Det är bra att vi har många skidtävlingar med utrymme för många åkare.

Häverödal bjöd (som vanligt) på ett segt och tungt före, extremt vass samt fuktig nysnö gjorde att jag gissade på en segrartid på över 50 minuter. Mina skidor vallade med en blandning av Star C1 och Skigo C105 gled helt ok, en grön Rode burk gav bra fäste. Tyvärr så var spannet en aning för hårt för den mjuka snön men riktiga klättringsskidor hade nog inte hjälpt så mycket, det var ändå för mjukt för min kropp och uppför stod man mest och spann. Stakningen blev också mystisk, trots att det inte var jättetjockt snölager fick man smyga ner stavarna för att få ut något av stakningen. Om det här kallas gammaldags skidåkning så är jag minst postmodern.

Loppet gick bra från start, med den bristande uppvärmningen var jag kanske inte så rapp från början men 30 sekunder bakom startande Hampus Ohlström gjorde att jag hade lite koll på hur jag åkte mot honom. Jag försökte gå så hårt jag kunde i motluten och vilan efter Harsa Skimaraton hade återställt balansen i kroppen något och jag åkte igenom tävlingen på respektabla pulsnivåer i motluten. Det var dock som skrivet svårt att få fast skidorna och få ner nån kraft i snön, att smyga gillar jag inte men med en numera acceptabel diagonalteknik så går det ganska bra. Stakningen var samma sak, smygande, det hjälpte liksom inte att ta i mera. Det var endast i dom korta bitar som inbjöd till saxning som jag kunde hålla fullt tryck, inte ofta man längtar till saxbackar. Så det var bara att mala på i tre varv där det sista varvet bjöd på lite energi och vätskebrist vilket väl visar på hur tuffa förhållanden det var. Bra träning!

Grattis till segrande Kristian och trean Hampus som båda gjorde bra lopp. Ni räknas väl som både unga och lovande? Kanske ska vi tacka den som lurade iväg Janne Mattsson till Kina också? Han är nog snart före oss i spåret. Sif-veteranerna stod för en bra framfart i spåret, samt berömmde min diagonalteknik. Nu väntar Orsa-Grönklitt Skimaraton som är den näst sista deltävlingen i Tigerkuppen. Resultat hittar ni här.

Med mig hem från Häverödal fick jag också två par skidor som varit på slipning i Stockholm. Nya strukturer ska testas med sikte mot Vasaloppet. Skidorna återvände till mig i tävlingsdugligt skick, hoppas bara nu att slipningen är av samma kvalitet som efterarbetet.

//Stefan

Mot Häverödal

2012-02-03T02:21:00.000-08:00

Igår åkte jag skidor igen. Tre timmar klassiskt och kroppen vaknade väl under den sista timmen. Som vanligt är det farligt att vila men både min hals och rygg krävde det. Tror att båda är i tävlingsmässigt tillstånd nu men lite osäker, märker det i morgon. Verkar inte bli alltför kallt heller. Flera år sedan jag tävlade i Häverödal, ska bli kul att återvända. Nu blir det att lägga pulver under skidorna, tror inte jag har varit med om en relativ luftfuktighet under 90% i Häverödal. C105, O-fox/FC7, 0-fox, 0-fox/C105 eller FC7 känns alla som fullt rimliga alternativ.

//Stefan

Fall Ungarn

2012-02-01T03:02:00.000-08:00

Jag är osäker på hur intresserade ni är av ungersk inrikespolitik, MEN eftersom fascismen är på frammarsch lite här och där i Europa så är väl det minsta jag kan göra att puffa för några DN-artiklar? Den första om hur det högerextrema partiet Jobbik erövrade den ungerska opinionen. Vägen ner i det rasistiska träsket tycks i Ungern gå via hatet mot Romer. Intressant är att det tycks även i Ungern finnas ett tabu mot antisemitism (till följd av vad som hände i Europa för drygt 65 år sedan) även om judarna nu är på väg att åka med av bara farten.

Nästa artikel visar hur extremhögern sedan tar i tur med kultureliten. Dagens Arena har en intervju med Magnus Linton som nyss utkommit med boken De hatade. En genomgång av vad den europeiska extremhögern vänder sig emot, muslimerna, romerna och den så kallade eliten. Läs! Läs! Läs!

Som vanligt måste man förstå sammanhanget. Att en person klagar på att det är för många muslimer i Sverige behöver inte betyda något mer i det enskilda fallet annat än att den personen har en högst osympatisk idé om att Sveriges befolkning ska bestå av en viss etnisk/religiös sammansättning. Men när Göran Hägglund talar om hur kultureliten med sina genusanalyser vill bestämma över "verklighetens folk". När SD kampanjar mot renägande samer i Härjedalen. Och när Angela Merkel förklarar multikulturalismen död. Då är det inte svårt att se paralleller till Ungern

Slutligen, guldstjärna till er som förstår den historiska referensen i blogginläggets tyska rubrik.

//Stefan...

...som läster om Claude Lévi-Strauss

Class War, Just Do It!

2012-01-30T03:07:00.000-08:00

Titta på överklass safari från gårdagens Rapport, 18 minuter in i sändningen. Det är så roligt, på så många sätt. Det finns inga som jobbar så mycket som dom riktigt rika. Du hittar aldrig så många kommunister som när du frågar dom riktigt rika. Och framför allt, när dom riktigt rika avskärmar sig från resten av världen så blir dom riktigt dumma i huvudet. Bryt segregationen!!

//Stefan

Harsa Skimaraton 2012

2012-01-29T06:58:00.000-08:00

Skidor på tv och dator idag samt ond hals. Bra avkoppling, får se till att jag är i Italien vid den här tiden nästa år.

Gårdagen då? Inte är jag missnöjd med min 4:e plats, inte alls, men det var inte en bra prestation. Precis som jag kände dagen före så är kroppen ganska sänkt. Men loppet började bra, åkte med Moberg, Ankerstål och Bärj fram till den förmodat långa backen. Så långt kändes det väldigt bra och det var skönt att dom första kilometerna var en bra prestation. Ankerstål stakade hårt uppför och jag valde att inte gå mig stum och släppte ganska tidigt, tyvärr var ju inte backen så lång så jag kom upp till toppen inte alltför trött. Planen var nu att köra ifatt Bärj uppe på myrarna. Märkte dock direkt att kroppen inte svarade alls. Första varvet fick jag istället åka bakom en combackande Flinkfeldt. Han anslöt i början av myrarna sedan han diagonalat ifrån 2:a klungan i backen. Flinkfeldt fortsatte diagonala i varje litet motlut under resten av varvet också. Ner mot sjön inför varvningen gled jag ifrån Flinkfeldt och under hela loppet kunde jag surfa med på riktigt bra skidor vilket hjälpte mig ganska mycket.

Efter varvningen kommer Thomas Stridh ångande med en några åkare på släp och vi hänger på uppför mot myrarna ganska lätt. Min tanke under det andra varvet var att försöka staka ikapp Bärj men kroppen var helt slö och pulsen låg 20, ibland 30 slag under var den borde vara. Stakningen bet inte så mycket då. Och som alla vet, går Stridh upp och drar så går han inte åt sidan! Stridh gjorde ett gott jobb och höjde farten lite på andra rundan på myrarna så vi var nog tre som följdes åt ner mot sjön. Jag ägnade mig åt att glida om mina motståndare i medluten, nått roligt ska man ju få ha.

När vi svängde in på den sista raksträckan på sjön så klev jag ut och stakade ifrån Stridh ganska lätt och gled in en minut senare som fyra. Bra placering, riktigt bra skidor (Zerofox samt Blå Super + Blå som fäste), bra priser, bra första kilometer och poäng i Tigerkuppen. Surt med kroppen dock och nu måste jag nog vila ordentligt. Roligt med all snö och en lång bana. Senare väntar Orsa-Grönklitt Skimaraton, Bessemerloppet samt Vasaloppet för att ta det viktigaste. Tack till Daniela och Tommie i stötteapparaten.

Resultat finns här.

//Stefan

Wherever I May Roam 2011-2012

2012-01-27T02:24:00.000-08:00

Tigerbalsam skitour fortsätter i Harsa i morgon. Jag är sliten i ryggen främst, känns dock bra när jag skidar. Halsen har också börjat spöka men den mängd vitlök jag äter borde jaga bort det mesta som kan jagas bort. Hoppas på några poäng i sammandraget och fina skidspår, det sistnämnda torde vara bra för den mentala balansen. Ska väl också bli kul att köra en tävling jag aldrig tidigare åkt. Får se om Hälsingland bjuder på några intressanta kulturella uttryck.

Min teamkamrat Niclas är det dock sämre med, han har hamnat i ett slags halvsjukt tillstånd, kanske är han tillbaka nästa helg när jag tänkte vila från långlopp. Nu väntar dom dyra pulvervallorna.

//Stefan

Film från Norrbärke Skimarton

2012-01-26T01:37:00.000-08:00

En vänlig själ filmade lite under tävlingen i söndags. Mig ser ni med nummer 27 och en ganska upprätt tysk åkstil. Stakningen ser ganska bra ut tekniskt sett.

//Stefan

Till minne av Pierre Bourdieu

2012-01-25T13:49:00.000-08:00

2002 var ett bra år för mig på många sätt även om beskedet om den franske sociologen Pierre Bourdieus död var minst sagt tråkig. Bättre följeslagare in i vår omgivnings sociala strukturer är svår att hitta och Bourdieu var den teoretiker och sociologiska praktiker som ledde mig rätt. När du har studerat Karl Marx, Max Weber samt Emile Durkheim på sociologins grundkurs så sitter du ofta där med en känsla av typen "Men hur fungerar det nu för tiden då?". För min del handlade det mycket om att förstå den universitetsvärld som jag befann mig i och hur sjutton jag hamnat där. Jag minns att det för min farfar som i sin ungdom tävlade på skidor hemma i Uppland så var ändå mina högskolestudier något oändligt mycket högre att uppnå än vilken skidtävling som helst. För hans del som jobbade i jordbruket och skogen hade nog både Durkheim och Marx varit fullt tillräckliga för att förklara hur hans värld strukturerades, om han fått chansen att studera. Jag behövde något mera.

Så vad passar då bättre än att ge er lite tips kring Bourdieus sociologi. Den lilla mannen från den sydfranska landsorten som liksom mig själv var/är besatt av att se hur samhällets individer positionerar sig och hur makt struktureras. Vad du gör och vart du vill är ingalunda en följd av slumpen eller ett uttryck för din "fria vilja". Du har hela tiden med dig en minne av dina tidigare erfarenheter som guidar dig i dina framtida val, det som Bourdieu benämner som Habitus. I sociologisk mening är det du gör sällan en överraskning vare sig det handlar om arbete, studie, kärlek eller för den delen längdskidåkning. Det betyder inte att vi som individer inte har någon handlingsfrihet utan att den hela tiden är satt inom vissa ramar. Politiskt sett var Bourdieu liksom mig snarast en aktivist, speciellt mot slutet av sitt liv, och för mig som gillar jämlikhet finns det lärdomar att dra från hans studier. En politik för jämlikhet handlar om att vidga ramarna för vad som är möjliga handlingsmönster för individerna, ungefär som när den socialdemokratiska regeringen kraftigt ökade studieplatserna på landets högskolor i mitten av 90-talet.

En lysande introduktion till Pierre Bourdieu är Donald Broadys Kulturens Fält. Om Pierre Bourdieus sociologi. Trots teoretiska begrepp som för er oinvigda ter sig ganska luddiga så är detta något som alla som på något sätt har ett intresse av att förstå hur samhället ser ut och varför det ser ut som det gör.

//Stefan...

...som lyssnar på Metallica Broken, Beat & Scarred

Norrbärke skimaraton

2012-01-22T11:24:00.000-08:00

Samma bana som förra helgen, nu med lite mera nysnö. Av någon suspekt anledning tänkte jag använda fästvalla på en bana som innehåller ca 2 minuter diagonalåkning på ett tiokilometersvarv. Skidorna vallade med Zerofox var annars riktigt bra vid test på elljusspåret. Rode Violet Multigrade gav bra långloppsfäste vallat lite kortare än 0-spannet.

Den här dagen gick jag med täten i starten och runt varvet på elljusspåret men när vi gled ut mot golfbanan tog det roliga slut. För mycket lössnö kombinerat med för lågt spann gjorde att jag fick slita djävulskt under första varvet bara för att hänga med andra gruppen. Andra och tredje varvet gick självklart mindre tungt när snön blev packad av alla skidåkare men det första varvet hade slitit lite väl mycket. Det fjärde och sista varvet var ändå ok. Jag gled in som tvåa av dom jag åkt med under loppet och hade ganska bra tryck under dom avslutande kilometerna.

Nöjd med träningen men kroppen var ganska sänkt rent muskulärt efter skogsarbete och styrketräning tidigare under veckan. Utan fästvallan hade det varit en fin resa. Vi var tre upplänningar långt fram, David Holmström starx före mig och Jonas Henningsson strax efter mig. Bra gjort av dom andra två som tävlade i Mora under lördagen, en tävling som enligt David led en allvarlig brist på priser i H21. Nåja, med IFK Mora vet man ju aldrig. Nu åker jag mot Hälsingland nästa helg.

Resultat finns här.

//Stefan

Exit Juholt (socialdemokratin?)

2012-01-21T07:54:00.000-08:00

Det är två saker ni måste förstå kring Juholts avgång. För det första så går inte gränsen mellan höger och vänster i svensk politik mellan två partier. Den går inom det socialdemokratiska partiet. Den del som står till höger har mera gemensamt med Reinfeldts/Borgs upfattning om hur Sverige ska organiseras. Den del som står till vänster har mera gemensamt med socialdemokratin fram till Palme och/eller dagen vänsterparti. Detta är förklaringen dels till att svensk (ekonomisk)politik har tagit flera kliv bort från jämlikhetstankar sedan början av 80-talet, dels att dom interna angreppen på Juholt har varit så kraftiga från partihögern som i och med Juholts tillträde som partiordförande fått det första riktiga bakslaget på 30 år.

Det andra som ni måste förstå är att den journalistiska eliten (elit i sociologisk mening, inte som ett nedsättande ord) oerhört starkt har solidriserat sig med med det som är känt som "nya moderaterna". Politisk journalistik är knepigt, speciellet när krav på objektivitet ställs. Så även om obejktivitet eftersträvas så blir det i praktiken att journalisten intar en position som uppfattas som "i mitten" (det som journalisterna upfattar som mitten). Här finner ni förklaringen till att "mittenväljaren" eller "Stockholms medelklass" diskuteras så intensivt i den politiska journalistiken. För den journalistiska eliten passar "nya moderaterna" i deras självbild såväl som klassposition. Att socialdemokraterna har sina framgångsrikaste stockholmsdistrikt där det bor människor från dom lägre klasserna med stor andel invandrarbakgrund visar ytterligare att den journalistiska eliten inte kan identifiera sig med dagens socialdemokrati. Detta är inget angrepp på dagens politiska journalistik utan endast en förklaring av dom sociala strukturer den verkar under även om man kunde kräva lite mera mångfald och kanske också reflektionsförmåga.

Så när den socialdemokratiska pertihögern och den politiska journalistiken nu har avsatt Juholt från partiledarposten så undrar jag bara vad han gjort för fel?

//Stefan

Olympiatoppen

2012-01-19T10:24:00.000-08:00

Så har jag för första gången i mitt 33-åriga liv surfat runt på norska Olympiatoppen. Rekommenderas! Jag försöker i alla fall ta det här med träning seriöst, så även bålstyrka. Jag har dock inte funnit något om hur skogsarbete i form av att släpa massaved halva dagarna påverkar bålstyrkan. Har dock en känsla av att det är bra.

Jag blir lite inspirerad att påbörja studier i en mera fysiologisk inriktning trots att jag är samhällsvetare. Blir nog lite litteratur i ämnet i alla fall om jag kan hitta något skrivet på ett riktigt torrt akademiskt språk, jag står verkligen inte ut med dom klichéer som staplas i träningslitteratur riktad till allmänheten.

Norge hade för övrigt 2,7% arbetslöshet senast jag såg en siffra. Bra land det där.

//Stefan...

...som lyssnar på Rammstein

Kulturmarxist vs Verklighetens Folk

2012-01-17T12:29:00.000-08:00

Igår kväll lyssnade jag på musiken från Tjajkovskijs Svansjön samtidigt som jag försökte hitta en intressant analys av Romeo och Julia på nätet. Kanske är jag inte så här kulturmarxistisk varje kväll men det var vad jag ville göra igår.

Verklighetens Folk tittade tydligen på någon slags idrottsgala där en ryttare vann ett pris som Verklighetens Folk röstade fram. Internet kryllar nu av konspirationsteorier hur det gick till när inte en skidåkare vann. Möjligtvis är man också tveksam till att tillåta kvinnlig rösträtt när det gäller Jerringpriset.

Känns bra att inte tillhöra Verklighetens Folk.

//Stefan

Grotfallsrundan 2012

2012-01-15T13:25:00.000-08:00

Det här blev ju bra igen, kanske lite bättre än i Ljusdal. Motståndet var det i alla fall inget fel på. 20 timmar tränade jag under min tour norrut som började med Kläpparännet. Lite andra förutsättningar inför dagens tävling alltså. En ganska seg kropp, men som David mycket riktigt påpekade så behöver det inte betyda speciellt mycket på ett långlopp. Dessutom så gör jag mina bästa tävlingar när jag haft en vettig träningsdos, ca 15 timmar, veckan innan. Tävlingen började som vanligt med skidtester och att välja bort fästvallan, det var ändå så dåliga spår i motluten samt att dom stod för kanske 2% av åktiden. Skidorna var fina men det var svårt att få bra glid i den grova snön som blev ganska lös och sur under loppet. Under första varvet låg det dessutom ett tunnt lager nysnö och bromsade. Vallningen bestod av Briko HF-paraffin, Briko pulver och Star fluid. Jag hade väl skidor som alla andra. Teamkamrat Niclas döck upp i lite förkylt och icke tävlingsbart tillstånd men styrde upp langningen tillsammans med Tommie.

I starten stod jag i ledet bakom elitledet vilket i och för sig inte spelade så stor roll. Däremot spelade det roll att det bara var två spår runt banan. Vi började med ett varv på elljusspåret och var en stor klunga i täten. Tyvärr så hann jag inte ta mig tillräckligt långt fram till backen där det sprack upp och kanske 15 åkare gick loss. Jagade sedan hårt runt elljusspåret och ut på golfbanan utan att kunna ansluta. Ganska trött där, tröttheten resulterade i att jag lade mig ner i en av dom alla svängarna. Ännu tröttare var jag efter att ha jagat ikapp min klunga även om det kändes ganska bra att ha klarat det. David Holmström spädde dessutom på den uppländska oturen genom att stavröret lossnade från hans handtag. Han kämpade ganska hårt resten av det första varvet. Stigningen in mot elljusspåret inleddes med en lång slakmota och en brantare avslutning. Jobbig att staka men inte svår att hänga med i.

Vi var mot slutet av golfbanan nästan ikapp täten men tappade när dom inte längre hade nysnö(ganska lite egetligen) att plöja igenom. Jag försökta jobba i täten det jag orkade under andra och tredje varvet. Motluten kändes lättare och i stora backen på tredje varvet gick jag och David loss lite men kunde inte hålla det mer än nån kilometer. Inför backen på sista varvet gick jag upp i tät och drog ifrån lite i slakmotan. Tyvärr var armarna lite brända och i den branta delen hade jag inget riktigt tryck, vi tappade ändå några åkare där.

Avslutningen blev en förvirrad tillställning bestående av för få spår och för många åkare att varva. Johannes Knoll, Ok Dacke och David var först tillsammans med den evigt unge Leif Markfjärd. Metern bakom kom jag och Andreas Karlsson, Hällbybrunn. Kanske några felval mot slutet men bra tryck i stakningen hade jag. Ordentligt trött efter loppet och tämligen döda muskler, vågar inte tänka på bålstyrka just nu. Inte så långt fram till några duktiga skidåkare. Bakom mig och David gjorde Jonas Henningsson ett bra lopp.

Resultat hittar ni här.

//Stefan

Refused Are Not Fucking Dead

2012-01-13T07:27:00.000-08:00

Refused, det finaste från Umeås hardcorescen är tillbaka. På Coachella-festivalen i USA den 13 och 20 april och i augusti på Way Out West. För er som är för unga eller av någon annan anledning missade den musikaliska höjdpunkten i 90-talets Sverige, kolla på följande Youtube klipp.

Soundtrack to the revolution.

//Stefan

Kläpparännet 2012

2012-01-12T04:12:00.000-08:00

I torsdags styrde jag mot Harsa där Daniela hade fixat boende åt mig, Niclas samt vår stötteapparat Emelie hos några 08:or som var där och skidade. Första gången för mig i Harsa på ganska precis 20 år, det hade inte ändrat sig nämnvärt. Kvällen ägnades som sig bör åt skidtester och att styra upp Niclas vallning. För egen det var jag för trött för att valla och pratade lite med stockholmarna istället. Dessvärre hade en tjej (kvinna? vi 70-talister börjar bli gamla?) som jag hjälpte med träningsupplägg tidigare i Grönklitt fått en konstig idé om att hon INTE skulle träna styrka. Detta trots att jag hade tryck hårt på vikten av att damskidåkare styrketränar ordentligt, speciellt långloppsdamer. Jag fick dock hjälp av Janne Hasselgren som stödde mitt resonemang.

Vallning sju på morgonen. Ganska kallt och skidorna vallades med grönt högfluor paraffin, grönt lågfluor paraffin samt Vauhti pulver. Tunt med Toko Base/VR40 i fästzonen, lite kortare än 0-spannet. Träffade klubbkamraten Jan-Olov i vallaboden, han åkte genast till Ljusdal för att tävla. Så efter vitargokokande begav vi oss till skidstadion i Ljusdal. Jag provade skidor och diskuterade valla med Ronnie Löf, han gick på Rode Blå Super, jag gick på Rode Blå Super Extrem. Bra och hårda spår var det med fint stavfäste. Träffade Emelie på stadion när jag lade ut skidorna och hon berättade att Janne var på väg med vitargotermosarna, konstigt nog hade dom blivit kvar i Harsa.

I starten stod jag tyvärr bakom en damsenior och även om hon är väldigt bra så tappad jag många placeringar dom första 500 meterna. En tätgrupp hade dragit ifrån lite och jag och Ronnie Löf försökte jaga ikapp. Nu är det ju inte så att jag kan släppa 20 sekunder på åkare som Halfvarsson, Gräfnings och Sutter och sedan jaga ikapp dom bara sådär. Inte den dagen i alla fall. När vi kom in i första större backen på elljusspåret så var vi en bra grupp med mig, Ronnie, teamkamrat Niclas, Patrik Lind Torshälla, hemma åkaren Niclas Bärj samt någon till. Efter backen som jag stakat (mindre syra i benen så) svängde vi ut på en ganska platt skogsväg som vi åkte bort och tillbaka i god fart och tappade inte så mycket på täten. Jag försökte göra mitt jobb så gott jag kunde. Niclas påstod efteråt att jag var en av dom som höll bäst fart i dragjobbet även om det kändes segt. Ronnie höll nog högst fart. Lind och Bärj gjorde också ett stort dragjobb. Inne på elljusspåret svängde vi ner mot botten av den längsta stigningen (ni som kan Ljusdals banor vet vad jag menar) och det blev en ganska plågsam färd mot toppen. Några hade bra tryck i diagonalen, Ronnie och jag stakade. Hängde med ganska bra ändå och med fint glid kunde jag vila upp mig mot stadion.

Andra varvet flöt på samma sätt, bra fart och vi tappade inte allt för mycket på täten. Emelie langade perfekt trots att jag och Niclas låg inom 5 sekunder. Bra hejar rop från uppländska ledare då Rex hade många åkare där. Jag hängde med ganska lätt i motluten med stakningen och kunde släppa lite på toppen för att glida ikapp utför.

Tredje varvet blev ganska slött och vi tappade på täten ordentligt. Ronnie försökte gå hårdare men det hände inte så mycket när nästa åkare klev fram. Jag fick en truga söndertrampad i en sväng och blev lite bekymrad men i dom hårda spåren spelade det ingen roll då spetsen var kvar. I motluten inne på elljusspåret blev det lite jakt ändå och jag använde till och med benen som börjat piggna till lite. Tror vi var någon åkare färre ut på sista varvet.

Hög fart hela sista varvet och inne på elljusspåret försökte jag rycka utför för att ha med mig lite försprång in i backen. Det funkade ganska bra och jag lät åkarna i gruppen passera mig en efter en och jag åkte bara så fort jag behövde för att hänga med gruppen uppför. Planen var att rycka utför in mot stadion där jag hade så bra glid. Tyvärr hade Niclas tänkt samma sak men det gick bra ändå och vi gled ifrån dom andra. Bara Ronnie orkade ikapp. Så låg vi den sista korta biten in mot spurten även om jag släppte lite på Niclas så Ronnie gick om.

Sannolikt är inte befolkningen i Ljusdal mindre kloka än andra ställen, MEN, upploppet på Ljusdals skidstadion föregås av en skarp kurva över en bro. Den bron är inte det mest lyckade Ljusdals befolkning presterat under årens lopp. Niclas som låg först (ett klokt val) passerade på insidan av en motionär som var placerad i backen uppför bron. Ronnie vek ut framför mig för att som jag runda åkaren vi varvade och jag tappade (liksom Ronnie) farten totalt. Det spelade nog ändå ingen roll. Niclas gjorde ett jättebra lopp och Ronnie var starkast av oss i spurten. En vitargo-kladdig Emelie verkade nöjd och Janne tycket vi gjort ett jättebra lopp, tack till er båda. Själv är jag mest nöjd med stakningen uppför. Det är så lite som behövs för att hänga med täten, en bättre tätposition och fluid över pulvret så kanske. I alla fall en bit in i loppet.

Nu är jag ganska trött efter att ha tävlat och tränat under en vecka. Mycket högintensiv stakning och en hel del distans i skate. Återhämtning och tävling i Grängesberg på söndag verkar det bli. Hoppas på hårt underlag och trevligt sällskap i långloppsvärlden.

//Stefan

Lästips om den ökande ojämlikheten i det borgerliga Sverige

2012-01-09T11:54:00.000-08:00

Marika Lindgren Åsbrink bloggar om den ökande ojämlikheten i Sverige. Inte helt oväntat är det en följd av en medveten politik från den borgerliga regeringen. Sänkt skatt, sämre arbetslöshetsförsäkring samt sämre sjukförsäkring ligger bakom att dom lägre klasserna får det sämre medan dom redan välbeställda kapar åt sig en större del av samhällets tillgångar. Ett medvetet val! Läs!

//Stefan

Träning i Funäs

2012-01-09T08:41:00.000-08:00

Kläpparännet gick bra, mer om det senare. Resultat finns här. Min teamkamrat (vi behöver verkligen en sponsor så vi får ett namn) Niclas Eklöw gjorde också ett bra race. Stort tack till Emelie, för langningen, samt Janne, för transporten av vitargotermosarna från Harsa till Ljusdal på morgonen.

Nu är jag i Funäsdalen där det finns snö (mera mot Norge och mot Brux) och långa skidspår. Lördagen ägnades åt att vara, förutom trött, ute och skata i tre timmar i djävulskt seg kall nysnö. Söndagen ett fint och lugnt pass med Mikaela i solsken. Lördags kvällen åt en och en halv timmes skate i Funäs elljusspår och kroppen började återhämta sig lite från stakningen i fredags. Idag körde Mikaelas vän Katinka ett bålstyrkepass med oss på morgonen. Hon var ganska mycket starkare än mig. Senare stakade jag intervaller, 15x2 minuter uppför Kläppenvägen med trötta mag/rygg muskler.

Nu väntar lite skate i A1 intensitet. Därmed är det bara att hoppas på DM-tävlingar till helgen.

//Stefan...

...som läser Ljust&Fräscht-Boken av Lindström och Schyffert. Den ironiska generationen har nått medelåldern.

Morapinglan 11/12

2012-01-02T03:53:00.000-08:00

Det blev ju ganska bra det här, trots att IFK Mora ändrade till 2 x fristil. Lördagen bjöd på snabbt före på en kort (ca8,5km) mil. Fokus var bara att åka igenom på ett sätt som skulle hålla hela loppet så att jag inte blir tokstum. Öppnade ganska lugnt och fick sällskap av Pontus Nordström, Östervåla, på hans sista två varv. Tappade väl lite på mina konkurrenter där men istället kunde jag hålla bra tryck sista två varven. Lagom hög puls och inga tokstumma ben, första gången som skate har fungerat så bra på många år. Då konkurrensen var ordentligt hårdare i Mora än i Älvdalen senast så var mitt lopp här en god bit bättre. Tyvärr slagen av Niclas men han tycks ju ta det här med skate på allvar också. Vallningen var en kombination av Skigo och Vauhti.

Söndag och snöfall, ganska sliten i överkroppen efter att ha hängt på stavarna på treans växel under gårdagen. Bestämde mig ganska snabbt för att följa min plan och staka, första gången jag inte har skatat i ett fristilslopp vilket kändes sådär. Banan var lite ändrad från lördagen och hade lite flera branta stigningar och i den tuffaste gick man under bron (vanligtvis utfarten från stadion) upp till toppen av grusåsen. Ni som känner till banorna i Hemus förstår att det finns några motlut som sliter lite att staka i. En knapp decimeter nysnö gjorde föret något tyngre. Loppet som sådant blev lite annorlunda, ingen jämn pulsnivå precis. Riktigt högt i motluten för att vara lite lägre när jag var tvungen att vila upp mig efteråt (där det fanns möjlighet). Stakningen uppför fungerade bra och låren blev riktigt trötta på det sista varvet av allt hoppandet. Mycket nöjd med träningen jag fick av det här racet och trevligt att tävlingsledaren efteråt beklagade att dom inte hade någon klassisk distans. Skidorna för dagen var ett par från 99 (som min klubbkamrat Olof Hedberg har lånat några gånger under sin karriär) och var inte oväntat vallade med Zerofox.

Niclas fortsatte med ett bra race och han skatade som man skulle. IK Rex hade två seniorer med i form av Emma Bergman (första dagen) och Erik Ohlström där båda tycktes prestera ok. Annars slås man av att det fattades åkare längre ner i resultatlistorna. Jag börjar undra om Morapinglan är en tävling som sållar bort dom mindre bra åkarna. Inte Morapinglan i sig alltså utan lite samma princip som SM där dom mindre bra åkarna helt enkelt inte vill ställa upp längre. Resultat hittar ni här.

Helgen avslutades med att jag visade Emelie och Niclas hur man ruggar fästzonen när dom på söndagskvällen tränade i nysnön på Lugnet. Verkade som jag lyckades där också. Nu hoppas vi på stakning i Ljusdal på fredag.

//Stefan

2 x skate i Mora ?

2011-12-30T07:26:00.000-08:00

En kort tur på rullskidorna idag. Löpning på tallheden igår, jättefint och mjukt i mossan men kanske inte det jag vill träna i slutet av december. Tävling i Mora lördag och söndag. IFK Mora har tyvärr fått fnatt och kör två (2) individuella skaterace på 10 kilometer. Jag funderar på att staka på söndagen, jag måste ju ändå prioritera vad jag ska träna. Förra säsongen inledde jag med fyra skatetävlingar och det var långt från optimalt.

Så i morgon hämtar jag upp min teamkamrat Niclas (Sumpans enda aktiva herrsenior?) i Falun för att åka upp till Mora och döda mina lårmuskler på en förmodat snabb och isig bana. Nu återstår vallning.

//Stefan

Kött är ?

2011-12-29T12:08:00.000-08:00

Det finns tydligen en kampanj/organisation som heter Köttfri Måndag, kanske har ni hört talas om den. Det har på olika ställen varit tal om exempelvis att bara servera vegetariska rätter i kommunala skolor. Detta är ju naturligtvis bra att reflektera över, inte bara för att det svenska folket har ökat köttkonsumtionen med 50% dom senaste 20 åren (var vi undernärda fram till slutet av 80-talet?). Nej, utan också på grund av miljökonsekvenser, av solidaritet med den fattigare delen av världens befolkning som uttnyttjas i jordbruksindustrin och ändå inte har råd att konsumera kött i samma utsträckning men även också för att vi trots allt måste döda djur för att äta dom.

Det finns ju självklart protester mot detta, från i alla fall två borgerliga ungdomsförbund. CUF har kampanjat för ökat köttätande och MUF har åtminstonde protesterat mot försöken att "tvinga" i våra ungdomar i en vegetarisk diet (en dag i veckan). Det är som sagt en borgerlig dygd att om man har råd så måste man få konsumera. Troligtvis så är dom också oroade för att Dennis Lyxzén ska börja föreläsa på skolorna.

Men istället för att jag skriver mer så vill jag tipsa er om vad Julia Svensson skriver i Sydsvenskan. Köttätande, normer, jul och det personliga ansvaret bland annat.

Bonus: Jag har många gånger i massor av olika sammanhang stött på män med en minst sagt föraktfull inställning till vegetarisk mat eller djurrättsfilosofiska resonemang. Aldrig någon kvinna. Jag har många gånger stött på män i motorfordon med en minst sagt föraktfull inställning till att jag befinner mig med rullskidor på samma väg som dom. Aldrig någon kvinna. Samband?

//Stefan

Med rosa i blicken

2011-12-27T05:07:00.000-08:00

Fanny Ambjörnsson, en av mina samtida favoritforskare har en ny bok ute, Rosa - den farliga färgen. Om ni som läser detta händelsevis råkar vara sociologer (eller liknande) så har ni säkert mer än en gång fått påpekanden om att det ni undersöker (som könsroller) är sådant som man redan vet, sunt förnuft osv. Nåväl, Ambjörnsson förklarar på ett lättillgängligt sätt hur färgen rosa vävs in i ett sammanhang där manligt och kvinnligt skapas och hur maktrelationer mellan kvinnor och män ser ut. Det intressanta är att en så okomplicerad sak som en färg kan få så olika betydelser beroende av hur en individ är positionerad i samhället. En tanke man slås av är att tydligen kan allt som relateras till kvinnlighet också ses som svagt och bärare av låg status, i alla fall så länge kvinnor ägnar sig åt det. Ni får också en inblick i hur viktig estetisk reflektion är för medelklassen, om inte annat för att positionera sig mot dom lägre klasserna.

Läs också den här intervjun med Fanny Ambjörnsson i DN om hennes bok. Nu undrar ni säkert om min relation till rosa. Nja, inte så stark, men i kombination med vit är den absolut estetiskt försvarbar.

Musik till detta? Tveklöst Pansy Division, Queerpunk.

//Stefan

400 meter snö

2011-12-26T12:50:00.000-08:00

Det är vad som finns i Avesta, ett tunt lager konstsnö. En backe på en och en halv minut, sen är det bara att vända ner igen. 20 minuter A3 skate skrapade jag ihop idag, ganska nöjd med det speciellt som dom flesta minuterna åktes på en knäckt skida. Nu har jag på fullt allvar diskuterat rullskidåkning med några träningskamrater, kanske blir det stakning i motlut för att slippa köra så länge. Skidmässigt blir det förmodligen Morapinglan, det borde bli bra träning. Lycka till med snöletandet.

//Stefan

God jul från ett allt tolerantare Sverige

2011-12-23T13:16:00.000-08:00

Om ni som jag växte upp med Ny Demokrati, som beklagade att lejonen inte åt upp tillräckligt med negrer längre. Med lasermannen som sköt på allt som inte var blont. Med pojkar som inte bara hade rakade skallar utan även samlades i stora skaror den 30:e november och tvångsmässigt heilade. Om ni som jag undrade vem det var som skrev BSS och klottrade hakkors över hela skolan. Då kanske ni som jag kan glädja er åt att det går åt rätt håll.

Valforskningsprogrammet vid Göteborgs Universitet visar i en sammanställning av väljarnas sakfrågor 1956-2010 hur flyktingmotståndet blivit allt mindre sedan början av 90-talet. Bättre julklapp är svår att hitta.

//Stefan

Överkropp

2011-12-22T12:01:00.000-08:00

Träningen idag gick i låg intensitet, förutom 5x5 minuter stakning uppför Håbergsbacken på engelbrektsspåret i sugande kramsnö. Lite sliten sedan stakningen i Älvdalen. Det verkar annars ganska osäkert vad som händer nu. Tävlingar i Vendel, skate samt sprint-DM och sedan stafett-DM 4:e januari. Men vad går att köra? Jag tränar nog på lite nu nån dag innan dom fina spåren i Norberg försvinner. Dagen avslutades, som sig bör för en långloppsåkare, med (relativt) tung styrketräning.

//Stefan...

...som lyssnar på In Flames

Män som är rädda för vargar

2011-12-21T03:12:00.000-08:00

Det är fortsatt massor av män som uttrycker sin rädsla för vargar. I Sala Allehanda manar debattartiklarna till kamp mot vargen som påtvingas oss på landsbygden. Vissa hävdar att det råder brist på demokrati när deras uppfattning inte får styra. Det har bildats ett kvinnligt nätverk mot varg som kallar sig "Rödluvan och Mormor", ett namn som för tankarna till avancerad självironi. För egen del så letar jag fortfarande efter argument, jag vill ju trots allt inte bara vara mot vargen för att nån säger så. Kanske jag har för höga förväntningar. Funderade ett tag att skriva ännu en insändare där jag med hjälp av Kants kategoriska imperativet analyserade argument som "vi behöver inte varg i Sverige för arten finns på andra ställen". Dock blev jag lite osäker om den övriga befolkningen här ser Kant som en kunskapsmässig auktoritet. Men jag har en replik på en replik min tidigare insändare om vargdebatten som jag inte publicerat här ännu, så nu kommer den. Som tidigare så handlar det om politisk argumentation snarare än om vargar och jag svarar på några frågor som jag fick angående min tidigare debattartikel, bla vilken agenda jag har.

Replik

Ja vad handlade min förra debattartikel om? Inte främst om vargförekomsten, även om jag ville påpeka att jag gärna ser en livskraftig vargstam i Skandinavien samt att vargen inte påverkar mitt liv negativt. Artikeln handlar främst om den politiska debatt som följde av den ökade vargförekomsten.

Om vi tar siffrorna först. I rapporten Dödlighet och illegal jakt i den skandinaviska vargstammen (2008 Grimsö forskningsstation) skriver forskarna att “den årliga dödligheten under perioden 1999 – 2006 låg på 30,7 %”. ”Illegalt avlivande av varg är den enskilt största dödsorsaken och står för drygt hälften av denna dödlighet” (s 32). Vad har detta med vargdebatten att göra då? Jo följande. Illegal jakt sker inte i ett vakuum, inte heller av ondskefulla och våldsamma jägare. Det finns ingen anledning att anta att dessa jägare agerar mindre rationellt än oss övriga. Men samtalet om att vargarna är ett hot mot landsbygdssamhället är en ideologisk grund för att motivera illegal jakt. Det är trots allt fråga om politiskt motiverad våldsanvändning, dessa vargar dödas inte för köttets skull, de dödas utifrån missnöje med politiska beslut. Allvarliga saker. Ansvaret för brottsligheten ligger som alltid på dem som utfört gärningarna men ansvaret för det politiska samtalet ligger på alla deltagande.

Det för oss in på den politiska processen. Att människor uttrycker rädsla för vargen är inte ett problem, det är däremot beklagligt. Att man skriver i tidningar om sin rädsla är det inte heller något fel med. Problemet uppkommer i nästa led, om man anser att denna rädsla ska ligga till grund för politiska beslut. Om man propagerar för ett politiskt beslut bör man vara medveten om att andra kommer att skärskåda de argument man anför. Och att hänvisa till sin egen rädsla är inte ett hållbart argument av den enkla anledningen att ”jag är rädd” kan anföras mot vad som helst. Argument får anges varför man bör vara rädd för vargen eller hur vargen hotar landsbygdssamhället, då finns det något att diskutera.

Frågan hur farlig/ofarlig vargen är för människan bör väl rimligtvis besvaras av någon som forskat på området, även om hotet inte tycks varit överhängande de senaste åren i Sverige. Frågan om min agenda är att jag som politisk intresserad medborgare har en massa agendor. En livskraftig vargstam är inte på något sett den viktigaste. En regering med jämlikhetsambitioner, ett stopp på sexualiserat våld mot kvinnor samt ökad lärartäthet i grundskolan finner jag långt viktigare. Vad som kvalificerar sig som korståg mot vad vet jag inte.

Stefan Ekman Västerfärnebo

//Stefan...

...som lyssnar på Metallica, live från Seattle 89

Vila några dagar...

2011-12-20T06:06:00.000-08:00

...för att få bort den här hostan som följt mig till och från nån vecka. Annars fint med snö på träden hemma. Ganska fina spår i Norberg men bara en kort bit konstsnö i Avesta. Sedan siktar jag på lite löpning, styrketräning och skidåkning i lugnt tempo någon dag.

//Stefan

Björnjakten 2011

2011-12-18T12:33:00.000-08:00

Här är resultaten från årets Björnjakt i Älvdalen. Det gick lite som vanligt på skaten, tokstum efter ett varv och dom sista 5 kilometerna blev en riktig plåga. Någon får gärna tala om för mig hur man åker skate utan att bli stum i benen. Det var inte helt överraskande dock, efter Brux-lägret har jag slitit men en hostig hals och ganska trött kropp. Lördagens bästa insats stod annars Emelie för som handkorkade en blandning av en Vauhti kloss samt Start och Vauhti fluid på mina skateskidor från 99. Så glidet var det inget fel på. Allt gick för övrigt ganska lika i mestadels grov konstsnö.

På söndagen var vi fyra stycken som startade inom 20 sekunder ganska långt ner i listan, jag är tacksam att flera tydligen var stumma under lördagen. Som sista startande i den klungan fick jag jaga ett drygt varv innan jag hade sällskap av Eklöw från Sunbyberg och Eklöf från Karlslund samt en Gagnef åkare. Glädjande nog så hade jag bra tryck i stakningen, speciellt uppför (Kläppenstakning ni vet), och behövde inte åka med benen så mycket. Resten av loppet hängde jag med Eklöw och Eklöf, försökte dra lite och hade ganska bra tryck på varv fem och sex. Spurten tog jag relativt lätt och allt som allt ett bra mycket bättre lopp. Hoppas nu bara på en bättre hals och kanske ett långlopp i Ljusdal i början av januari. För övrigt, mina klisterskidor idag var också från 99.

Bland herrseniorerna genomförde 29 åkare tvådagarstävlingen vilket betyder att dom flesta hade någon att jaga eller bli jagade av under jaktstarten. Fyra damseniorer fullföljde årets Björnjakt. Det finns sannolikt inget självändamål i att kvinnor ska tävla i längdskidåkning, men, flera borde tävla bara för att det är roligt. Vi saknar er.

Nu, lyssnar jag på Refused, en ljuspunkt från 90-talet.

//Stefan

Älvdalen nästa

2011-12-15T05:18:00.000-08:00

Tävlingsdebut på lördag, 7,5km skate följt av klassisk jaktstart på söndag. Björnjakten är nog en av dom roligaste tävlingarna, ofta stora startfält och fina spår. Det är bara att hoppas på att min kropp är lite pigg så att skidåkningen funkar hyfsat, det blir roligare så. Senaste tiden har jag varit minst sagt ofokuserad när det gäller träning men det är nog bara bra. Med på resan blir 08:orna Niclas och Emelie som jag plockar upp i Falun. Dom passar bra ihop då jag inte känner någon som är mera skadade och sjuka än dom två. Så tycks dock inte vara fallet för tillfället och Niclas ska väl försvara Sumpans heder i H21 (det är tur att dom får ut någon H21:a i tävlingsspåren) medan jag tror Emelie tränar för Tjejvasan, möjligtvis vallar hon åt oss också. Kul ska det bli i alla fall.

Strömsbergs klubbläger i Brux blev bra också. Gubbarna höll ut hela veckan. Jag fick ihop ca 23 timmar på 5 heldagar och 2 halvdagar. Högintensiva pass i stakning (som funkade väldigt bra), klassiska intervaller med mestadels diagonal samt skateintervaller var av mycket paddling. Sista dagen lite längre klassiska impulser med en trött kropp i jättefina spår. Rexseniorerna tränade imponerande mycket men akta er lite för mängden och intensiteten på distanspassen, ni har trots allt inte så många träningsår bakom er, akta er för Pischlerintervaller också. Vår storstjärna Janne Mattsson var där också men slet lite med en småförkyld kropp, det gick dock inte sakta för det. Jag försöker lyssna lite på honom och inte träna ihjäl mig, jag har ju trots allt några år bakom mig. Allt som allt ett jättefint träningsläger och känslan var att jag inte ville åka därifrån.

Nu har jag löpt 1.30h på isiga grusvägar, inte riktigt vad man vill göra.

//Stefan...

...som lyssnar på In Flames och gillar dom för en gångs skull.

Idrotten som den dömande makten

2011-12-15T01:40:00.000-08:00

Bara så att ni vet, jag framför ingen egentlig uppfattning här utan avser mera peka på ett problem kring att idrottsrörelsen känner sig manad att agera ytterligare domare efter att rättsväsendet har gjort sitt.

Ni kanske känner till historien. Tydligen har en landslagsspelare i fotboll blivit dömd för misshandel av sin tidigare partner. Jag har inte läst domen utan refererar endast till mediauppgifter men poängen är inte att diskutera den. Det är istället det faktum att idrottsrörelsen känner sig manad att komma med ytterligare straff efter att det rättsliga systemet sagt sitt. Svenska fotbollsförbundet för tydligen en diskussion med media om spelaren också ska avstängas från landslaget och jag undrar bara vilken grund som finns för detta.

Kvinnomisshandlare ska inte representera Sverige? Därför att vi tycker illa om kvinnomisshandel? Han är en dålig förebild? Stor risk för återfall i landslagsmiljön? Fotbollslandslaget har en egen lagbok som går igenom lämpliga ytterligare straff för landslagsspelare beroende på vilket brott dom dömts för i det juridiska systemet?

Det här är alltså inte för att hävda att det brott han dömts för inte är allvarligt men frågan är hur det hjälper honom och gagnar samhället? Vilken kompetens har idrottsrörelsen? Det finns onekligen personer som är mera juridiskt utbildade och moralfilosofiskt kunniga än mig i den här frågan och jag återkommer om jag hittar något.

//Stefan

Protest And Survive

2011-12-13T02:05:00.000-08:00

Niklas Orrenius gör en viktig sammanfattning i dagens DN om hur rasismen visar sig i dagens Sverige. Följande citat visar både hur den latenta rasismen kommer till ytan samt den oftast oförstående reaktionen.

På Värmdö, en vecka efter riksdagsvalet 2010, drack ett femtontal unga män sig fulla tillsammans. Klockan två på natten satte de kurs mot Äppelbo, ett hem för tonåriga flyktingkillar.
De bankade på fönstren och skrek rasistiska slagord. När en av flyktingpojkarna öppnade dörren och bad dem sluta trängde sig männen in, hotade ungdomarna och förstörde portlåset.
Gärningsmännen greps, de var mellan 20 och 27 år. Socialchefen Carin Flemström beskrev dem för Nacka-Värmdö-Posten som personer med ordnade liv:
”Ingen av dem har varit aktuell hos oss tidigare. Det här är unga människor med jobb och bostad, de lever bra liv, men har druckit mycket.”

Av alkoholens alla negativa konsekvenser, är knappast plötsliga rasistiska utbrott en av dom.

//Stefan...

...som lyssnar på Discharge - Protest And Survive

One in a million

2011-12-12T14:19:00.000-08:00

Ibland så blir verkligheten roligare än dikten, som när en sverigedemokrat tar en semantisk debatt. "Traditionellt i Sverige så är neger en färg. Det är ju i USA som ordet har en annan betydelse, säger partiets pressansvarige, Martin Kinnunen, till Nyheter 24. ". Tim Minchin förklarar:

//Stefan...

...guldstjärna till den som förstår rubriken.

Nu som då...

2011-12-12T00:31:00.000-08:00

...med tanke på att Anders Behring Breivik mördade personer med i stort sett samma politiska uppfattningar som jag så kan det ju vara intressant att ta del av historiska paralleller som Björn Wiman skriver om i DN. Nu som då så tycks det krylla av landsförrädare det är bara beteckningen som ändras. Läs mera på Expos hemsida.

//Stefan

Brux

2011-12-08T07:32:00.000-08:00

Vi har det bra i Brux, jag, J-O, och Stickan. Veteranerna håller ut hela veckan verkar det som. 10x3 minuter stakintervaller uppför Kläppenvägen härom dagen och stenhårda klassiska intervaller på Janne Mattssons inrådan dagen efter. Syra i hela kroppen. 4h pass idag. Discharge har namedroppts. Skidor har diskuterats med sympatiska Per Jonsson. Och jag har fått samtala om feminism.

//Stefan

Nya böcker

2011-12-03T14:11:00.000-08:00

En gång för länge sedan när jag just börjat mina statsvetenskapliga studier i Sundsvall hade vi en amerikansk gästföreläsare som av någon anledning nämnde något om ett universitetsbibliotek i staterna som inte allmänheten hade tillträde till, det fanns tydligen vakter där också. Tyckte att det lät skitkonstigt och ytterligare en anledning att dissa det amerikanska systemet även om det finns värre saker, som att låsa in människor utan rättegång. I alla fall är poängen att jag blev lite förvånad. Ungefär som när 90-talet började och vi av någon anledning inte skulle ha full sysselsättning längre. Man blir liksom mera cynisk med åren.

Men det kan gott vara anledning att hylla det som finns kvar av den generella välfärden. Min favorit institution är dom allmänna biblioteken, kronjuvelen i folkrörelsernas bildningstradition. Förutom att jag tillbringar en mängd timmar där när jag har tid över, främst läsandes tidskrifter, så säljer även biblioteken ut böcker som dom av olika anledningar har över. Så idag kom jag över lite mera kulturellt kapital.

Den nödvändiga politiken: Av statsvetarprofessorerna Marie Demker och Ulf Bjereld, den handlar om hur politiska lösningar är nödvändiga för individuella problem. Säkert hittar jag bra argument här.

Judefrågan. Debatt om antisemitismen i 1930-talets Sverige: Av Henrik Bachner, blir nog bra som en bok för att kolla upp funderingar man har om ämnet.

Dzjan: Av Andrej Platonov. Har tidigare läst Grundgropen som också handlar om hur det stalinistiska Sovjetunionen tar form på 30-talet. Helt lysande författare som visar att det brutala sovjetsystemet skapade kultur av högsta klass. Jag skulle karaktärisera Platonovs författarskap som ironisk socialrealism även om mina kunskaper i litteraturkritik är begränsade. Dessvärre läste även Stalin Platonovs skrifter och sedan blev det inte så mycket utgivet.

Samhället som tanke. Claude Lévi-Strauss och den franska strukturalismen: Christer Lindberg om den franske antropologen Claude Lévi-Strauss. Detta ska jag diskutera med min vän socialantropologen Hugo.

Rätten till rättfärdigande. Av Rainer Forst som tydligen är en tysk professor i politisk teori (min favorit del i statsvetenskapen). Typisk litteratur för oss kulturmarxister för att utröna på vilken grund man hävdar idéer om rättigheter. Riktigt bra att kunna om man debatterar vargdebatten, på minussidan är att dessvärre få förstår vad man menar när man hävdar att vissa argument inte är logiskt eller moraliskt hållbara.

Nu har jag packat skidor, böcker och valla och åker med dom gamla rävarna Jan-Olov och Stig till Brux i morgon.

//Stefan

Decline Of An Empire

2011-12-02T14:52:00.000-08:00

Förslag i senaten om att den amerikanska staten ska få fängsla sina egna medborgare på obestämd tid om dom anses tillhöra någon del av al-Qaida. Ingen rättegång, ingen opartisk domstol och inga beviskrav. Hur amerikanarna tillåter sig själva att göra detta med sitt eget land, det övergår min förståelse.

//Stefan

Träning november...

2011-11-30T13:53:00.000-08:00

...som avslutades med hårda skidgångsintervaller för att riktigt lufta lungorna, typisk novemberträning. Tidigare under månaden har jag alltid tagit det lite försiktigt för att inte få tillbaka halsont eller förkylning. Fick sparring av Rembo-Nicklas i Avestas slalombacke. 18 minuter vanlig skidgång + 7 minuter sprättande, allt i form av relativt korta intervaller. Hoppas på en piggare kropp och att jag kan få användning av mina träningstimmar på skidor under november till bra A3-pass i Brux och kanske tävlingspremiär i Idre.

Tillsvidare vilar jag och jobbar med motorsåg i skogen.

//Stefan

Grönklitt del 2...

2011-11-27T13:40:00.000-08:00

...delvis som tränare/föreläsare för en grupp stockholmsdamer som vill bli bättre på att åka skidor, delvis för att träna själv. Ledarsysslorna delades med Niclas Eklöv från Sundbybergs IK. Vi gjorde tämligen stora framsteg med både teknikutvecklingen samt materialkunskapen. En av mina uppgifter bestod av att hålla ett föredrag om skidkonstruktioner samt vallning. Huvudpoängen vara att visa hur man får en bra struktur på sin skidpark samt vallabox, vad man behöver och när, samt i vilken ordning man ska prioritera olika material. Självklart så lade jag mig på en nivå något över den tidigare kunskapen hos gruppen för att stimulera kunskapsutvecklingen på bästa sätt. Niclas hade i sin tur hand om lite praktisk vallakunskap. När det gäller teknikutvecklingen så var den allt för svår att lära ut även om jag nog måste studera både lite forskning samt praktiska tips på området.

För egen del så gick träningen tungt till följd av förkylningskänningar i mitten av veckan. Jag fick ändå med mig några långa skateintervaller och ett träningsrace i klassik stil. November har varit en seg månad. Jag är nöjd med den skidträning jag fått men det har blivit få högintensiva pass. Planen var dock att inte köra slut på sig så här i början av säsongen men förkylningarna gör att det blir lite väl lugnt. Hann även med att testa lite Salomon skidor vilka jag kom bra överens med. Såg också några flera upplänningar på den 1,5 kilometer korta banan som verkar vara i bra form. Nu får vi se vad som händer, Brux förhoppningsvis.

//Stefan...

...som läser Tintin

På tyska fronten intet nytt

2011-11-24T09:00:00.000-08:00

Samtalade om det tyska arbetslivet förra helgen. Där får kvinnliga doktorander veta att dom inte bör bli gravida under utbildningen. I Sverige har var och varannan doktorand småbarn. Visst har Tyskland gjort framsteg sedan dom blev tvingade att sluta mörda judar men dom har en bit kvar också.

//Stefan

Upplandsläger 2011...

2011-11-21T14:23:00.000-08:00

...flyttat till Grönklitt då Idre inte kunde tillhandahålla den vita varan. I torsdags anlände jag tillsammans med 08:an Niclas till vägkorsningen ovan Orsa där Fryksåsvägen börjar. Niclas stakade sig sedan upp till Grönklitt på rullskidor, för egen del valde jag att börja med skate på det kilometerlånga spåret i lugnt tempo till följd av det halsont jag slitit med sedan torsbylägret. Niclas anslöt för en kort stund skate och klagade över att rullskidorna gick tungt på rimfrosten. Efter några telefonmöten med ledare Ohlström och Pettersson angående stugfördelningen anlände Micke, Kent och Daniela till vår stuga. Daniela följde snart med Niclas och mig till ytterligare en tvåtimmarstur på enkilometerspåret.

Nästa dag var vi sex stycken i stugan som gav oss ut på skidspåret som fortfarande var en kilometer. Kent och Micke gjorde sina första skidpass för säsongen medan vi andra tränade skateintervaller. Och så var det den för mig okända Christian från Oberstdorf som körde skatedistans i tre timmar.

Sådär fortsatte lägret. Klassik A1, skate A1, stakning med skatestavar A1, korta klassika intervaller i motlut. Jag hjälpte Niclas och Daniela att hitta nya skidor, ett par ruggskidor till Niclas och ett par mjuka skateskidor för blöt snö till Daniela. Den bisarrt tidiga middagen löstes genom att vi hämtade matlådor. Micke Hagström var helt klart tröttast mellan träningspassen. Jag såg glimtar av Kent Lundvalls nya bländande (eller i alla fall förbättrade) skateteknik. En hel hög rexseniorer tycktes träna ganska mycket. Skidpensionären Fredrik Persson visade teknik, vi hoppas det blir ett återkommande inslag. Kanske Janne kan få med Düsseldorfkungen eller Sprintkungen om han tröttnar på att sälja kläder? Man hittade alltid någon att samtala med i det från fredag eftermiddag 1,5 kilometer långa spåret. Tyske Christian berättade om det hierarkiska tyska arbetslivet. Jag läste klart band fem i Norsteds Sveriges Historia. Och som vanligt hann man inte träffa dom andra uppläningarna så mycket då träningen tenderar att vara prioriterad.

När så dom flesta på söndagen åkt hem så flyttade jag i hos rexseniorerna som generöst erbjöd en sängplats och därmed möjlighet till en till träningsdag. Rexarna visade sig ha en ytterst inkluderande klubbkultur (ett positivt omdöme om ni inte har koll på akademikersvenskan). Lägret avslutades för min del med stakrace med start vid början av Fryksåsvägen upp till toppen vid Limbystugan. Knappt 1.05h och jävligt segt.

Soundtrack:
Harvester Of Sorrow, Metallica
Evil, Mercyful Fate
Dead Skin Mask, Slayer
Sleep Now In The Fire, RATM

//Stefan

FIS vs yttrandefriheten

2011-11-15T12:08:00.000-08:00

FIS är tydligen en organisation som behöver arbeta med värdegrunden. Eller? Kanske värt att ha i minnet nästa gång någon ilsken islamist vill svinga en yxa mot en dansk karikatyrtecknare. Hotet mot yttrandefriheten visar i alla fall på en stor mångfald.

Det enda rimliga är självklart att börja teckna karikatyrer av Gian-Franco Kasper, dessvärre har jag ingen koll på hans utseende.

Internationella olympiska kommittén betraktar jag som en postfascistisk organisation som strävar efter någon slags demokratisk förankring. FIS vet jag inte vad det är för organisation, tyvärr finns det inte mycket skrivet heller. Saken belyser, förutom problemen med att organisationer som söker egen särlagstiftning (mycket lik vissa religiösa grupper) också att vi som är aktiva inom den svenska idrottsrörelsen har en relativt bra fungerande demokratisk struktur.

Artikeln refererar till "olämpligt uppträdande". Jag refererar "olämpligt uppträdande" till vitryska, kinesiska, kubanska, marockanska dissidenter.

//Stefan

Tales from the hard side

2011-11-14T01:56:00.000-08:00

För det första, spårförhållandena i skidtunneln i Torsby är inte bra. Snön är riktigt skitig och fryser inte alls ihop. Under fästzonen rullar snön och när man skatar är det bitvis att pulsa i en decimeter lössnö. Spåren håller ungefär en kvart på morgonen. Detta hindrar inte att det blir bra träning för tävlingsåkare men det blev sådan hård belastning på benen att jag var tvungen att dra ner antalet timmar något. Frågan är dock hur man tänker när det gäller dom motionärer som får slita sig runt i tunneln. Inte kan jag tänka mig att dom vill komma tillbaka?

I måndags började vi åka i tunneln ganska sent på dagen. 2.30h klassiskt med impulser, kort vila och byte till skateutrustning följt av 1.30h skate. Ibland får man träna det man hinner.

Tisdagen startades med skateintervaller 5x1 varv + 60/60 försökte jag hinna innan spåren blev alltför lösa. Janne följde mig på helvarven, han påstod att han fick upp pulsen lite. Intervallerna gick ganska bra till en början men jag tappade snabbt som en följd av förkylningen som föregått träningslägret. Den klassiska distansträning på eftermiddagen var tung.

Klassiska intervaller på onsdagsmorgon. 10x3 minuter. Trötta ben men en hel den diagonalåkning blev det. 3 stakintervaller som tog mig lika långt som med helkropp. Bra men det berodde lite på att skateskidorna som jag stakade på gled lite grann i alla fall. Jag avslutade i lössnön med skate i 2 timmar på eftermiddagen. Helslut i benen efteråt.

Upp tidigt på torsdagen och ett avslutande pass, A1 löpning med skidgång i motluten runt Valberget. Skönt för benen att inte åka skidor. Skonsamt för benen att gå skidgång uppför under ett löppass och något jag borde göra mera med det kräver ju lite terräng också.

Bra att ha fått lite skidvana för kroppen även om det blev lite väl tungt i tunneln för att träna A1. Janne Mattsson höll god fart i spåret och körde lite skateintervaller. Dock, klagade lite på stakningen uppför, där har vi en möjlighet! Bra allt som allt men visst hade ett snöigt Brux varit bättre. Nu har jag ägnat några dagar åt att ha ont i halsen men till helgen blir det upplandsläger i Grönklitt. Tyvärr får jag nog ta det ganska lugnt.

//Stefan...

...som lyssnat på Metal Militia, Metallica

Frågor angående sexuella övergrepp inom friidrotten

2011-11-11T05:22:00.000-08:00

Ni har förmodligen alla hyfsad koll på Patrik Sjöbergs berättelse om hur hans tränare Viljo Nousiainen utsatte honom och flera andra ungdomar för sexuella övergrepp. Aftonbladet har en artikel om att en tränare har blivit avstängd av en friidrottsklubb på grund av sexuella övergrepp som ska ha skett mot ungdomar i klubben. Detta leder till några frågor.

Det finns ingen rimlig anledning att tro att dessa problem är av mindre förekomst inom längdskidåkningen än någon annan idrott. Dessvärre är jag inte bekant med några studier angående sexuella övergrepp inom (ungdoms)idrotten men jag ska undersöka saken. Det betyder hur som helst att vi måste samtala om detta inom längdskidåkningen. Det i sin tur leder till att vi har två kompetensproblem att bita i.

Först måste vi uppenbarligen ha en grundläggande kunskap om sexuella övergrepp. Frågan är inte inte bara juridisk i meningen hur lagen tolkas utan handlar mera grundläggande om mellanmänskliga relationer och synen på sexualitet.

Den andra delen handlar om hur vi ska reagera på vad vi ser/hör. Enligt artikeln i Aftonbladet så är en känd friidrottstränade avstängd från sin klubb utifrån en utredning som klubben har gjort. Jag finner det ytterst tveksamt att idrottsklubbar i någon mening ska agera den dömande makten i sådana fall med en process som sannolikt har stora brister i fråga om rättssäkerhet. Vi har tidigare sett diskussioner om att kräva registerutdrag ur belastningsregistret för ungdomstränare. Frågan är vem som har kompetens att bedöma samt inneha en sådan kunskap?

Som det är nu riskerar vi inte bara att vara okunniga om hur problemet ser ut utan även en hetsjakt på barn/ungdomars sexualitet samt misstänkta tränare. Slutligen kan det vara på sin plats att påminna om att sexuella övergrepp/trakasserier inte bra drabbar barn/ungdomar utan även vuxna. Fast då tenderar dom utsatta vara kvinnor. Återkommer framöver om ämnet.

//Stefan

Vargar i Västerfärnebo 3

2011-11-05T10:00:00.000-07:00

Jag fick ett svar på min debattartikel om vargdebatten i Sala Allehanda tidigare i vecka. Jag postade den långa versionen av debattartikeln här för nån vecka sedan. Tyvärr så vill många debattera varg, färre förstod mina poänger om vargdebatten. Hur som helst, jag får frågan om jag för "ett korståg mot jägare och djurhållare". Problemet är att jag inte vet vad som kvalificeras som korståg. Är genuint intresserad av definitioner.

Fortsättning följer, utan tvekan.

//Stefan

Styrketräning

2011-11-04T15:22:00.000-07:00

Dom senaste tre dagarna har jag kört två träningspass med tunga vikter. Fem dagar med ont i halsen föregick detta. Resultatet blev tangerat (tror jag) personbästa i bänk med 85 kilo. Inte så att det är ett speciellt bra resultat eller så att jag helt plötsligt blivit bra på att lyfta tunga vikter. Nä, det som var bra var att kroppen för en gångs skull var utvilad när jag gjorde lyften och det gav resultat.

Styrketräning är ännu ett område där ambivalensen är stor. För en längdskidåkare är muskelstyrkan bara intressant utifrån hur den kan tillämpas på skidåkningen. I praktiken är väl muskelstyrkan också relevant för att orka lyfta höbalar och timmerstockar, sådant som vi längdskidåkare ägnar oss åt på fritiden. För en långloppsåkare är nog det bästa testet för om du har tillräcklig muskelstyrka att staka snabbt uppför en brant, brant backe som tar 20-30 sekunder. En bättre test än alla diverse "gyllene" övningar tillsammans. Trots detta är styrketräningen av största vikt, speciellt den tyngre. För egen del så märker jag tydligt att jag tappar i den tyngsta stakningen om jag håller uppe med tung styrketräning i några månader.

Men det där med ambivalensen då? Jo, träningsupplägget tänker jag på. Jag har ju jobbat på att träna mindre den här säsongen, vilket är bra. Och jag har också hittat ett bra beslut för hur styrketräningen kommer att se ut dom närmaste åren. I likhet med många skidåkare tränar jag lite extra tung stryrka på våren/försommaren, lite ledigt under sommaren och sedan en till period under hösten. Periodisering ni vet. Tävlingssäsongen ägnas åt att pressa in ett pass då och då. Allt detta är okej men inte har det gjort mig starkare dom senaste åren.
Samt vetskapen att om jag håller upp under tävlingssäsongen så är det klart negativt.

Således kommer jag i fortsättningen rikta in mig på att bara behålla den nivå jag har träna ett pass i veckan med speciellt fokus på att hålla det under tävlingssäsongen. Det blir i och för sig fortsatt ett uppehåll i slutet av säsongen/våren och lite extra i början av barmarkssäsongen innan stakningen på rullskidor börjat. Stakintervaller är mera relevant än gymet och med det här upplägget blir det mera kraft över till att ta sig uppför backar utan frånskjut. Dags att få tillbaka lite från alla år av träning.

Uthållighetsstyrka kanske nån undrar? Mage, rygg, visst, bra det också. En del under vår/sommar men undet höst/tävlingssäsong sporadiskt och ostrukturerat. Bra att spara den uthålligheten till intervallerna/tävlingarna. Dock, viktigt att komma ihåg, om du inte tränat så länge, är junior/ungdom, förmodligen också om du är kvinna eller av någon annan anledning inte orkar staka uppför den där branta backen så är det bara att köra på med styrketräningen.

På skidfronten intet nytt. Men till veckan blir det träning i tunneln med Janne Mattsson där han får hålla i taktpinnen. Ingen staktävling i Grönklitt blev det, ingen start i Bruksvallarna blir det. Men Upplandsläger i Idre hoppas vi på. Bruksvallarna hoppas jag åka till senare, kombinationen av skidåkning på Kläppen och studerandet av franska poststrukturalister är väldigt tilltalande. Återkommer snart med inlägg om liberalers syn på frihet samt vargdebatten.

//Stefan...

...som lyssnar på Guns N' Roses

Vallaföreläsning...

2011-10-31T03:07:00.000-07:00

...kallar man det så, eller är reklam ett bättre begrepp? I alla fall, en kunnig person som åkt och åker skidor fortfarande samt har stor erfarenhet av tävlingsvallning. En bra början. Han bekräftar det jag vet sedan tidigare om vallamärket. Visar lite nya fästvallor och är öppen med att dom kanske inte är det han använder mest själv. Sedan följer ett samtal om olika tävlingsvallningar under VC-lopp. Det är förstås svårt att lära mig något nytt inom skidvallningens underbara värld, men det blir bra reflektioner. Det är ungefär vad jag kan hoppas på från sådana tillställningar.

Men varför spårar det alltid ur i förbehållslösa hyllningar till en ny produkt som dom har samt totala sågningar av ett annat märke?

I alla fall, även i fortsättningen gäller att dom flesta fabrikanter har bra produkter och som i fallet ovan, vilket gäller Briko/Maplus så finns det även produkter som är lite bättre än det övriga. För Briko/Maplus är det röd och violett HF-paraffin som jag verkligen kan rekommendera. Jag ska återkomma med nån slags vallingsguide närmare vintern.

Nu vilar jag en trött kropp och siktar på tunnel till helgen om det inte blir snö i Grönklitt till lördagens tävling där.

//Stefan

Rasism i praktiken

2011-10-30T14:29:00.000-07:00

Reportage på SVT: Ett polskt par har flyttat till Nederländerna och har flera arbeten men är ändå inte i närheten av att ha en rimlig levnadsstandard.

Nederlänsk politiker säger att Östeuroperna stjäl, dricker alkohol samt för oväsen, dom invaderar oss.

Ett nederlänskt äldre par vill köra ut Östeuroperna för att dom är så kulturellt olika oss i väst.

Anmärkning: Kanske är det faktum att man inte kan leva på tre arbeten samt en etniskt segregerande arbetsmarknad ett större problem än vissa Västeuropeers fantasier kring polska kulturmönster. Anklagelsen att polacker ägnar sig åt att invadera andra länder får väl ses som en bonus.

Soundtrack: Hetzjagd Auf Nazis, Atari Teenage Riot

//Stefan

Shock Me

2011-10-22T13:31:00.000-07:00

7 dagar med 7 högintensiva pass. Följande genomfördes:

Rullskidor fritt, långa intervaller i motlut. 45 minuter A3.
Skidgång, elgehufs med vanliga klassiska stavar. 25x1 minut.
Cykel A2 1.20h
Rullskidor klassiskt, sprintintervaller. 15 minuter An
Löpning, intervaller på dryga 5 minuter i elljusspår. Totalt 45 minuter A3.
Rullskidor klassiskt, långa intervaller i motlut. 4 diagonalt, 1 stakning med frånskjut. Totalt 55 miuter A3.
Löptävling 13km asfalt. 55 minuter A3.

Det sista passet lurade Hugo ut mig på idag, stumma ben. 57 minuter tog dom 13 kilometerna, men idag var jag ursäktad av den tidigare träningen. Under dessa dagar hann jag också träna lite styrka, löpa en kort runda A1 samt staka ett distanspass. Bra period.

//Stefan...

...som lyssnar på Orion

Deltagarantal på DM under 00-talet

2011-10-19T06:33:00.000-07:00

Jag ställde en fråga till vår grå eminens, Bertil Jansson, månkarboskidprofil, om han kunde redogöra för om deltagarantalet bland seniorerna på DM har förändrats. Tanken var väl att det borde ha minskat. Bertil svarar på sin blogg i den utsträckningen han har resultatlistor, vilket är större delen av 00-talet.

Vissa intressanta saker ser vi, bitvis också vad vi redan visste.

Det är, framför allt bland damerna, väldigt få aktiva det handlar om. Några enstaka damer, 10-15 herrar (något flera på långloppen)

5-milen ökar antalet herråkare betydligt, damernas 3-mil (som i och för sig inte är ett långlopp) har inte den effekten. Helt i linje med att herråkare ser långloppen som en alternativ karriär till traditionella distanser.

Således borde långloppsintresset kunna spilla över traditionella distanser, i större utsträckning än nuvarande. På damsidan är det snarare ett långloppsintresse, en alternativ karriär till SM och SvCup, vi behöver för att få flera aktiva damer. Förmodligen skulle det hjälpa om damerna fick ett långlopp i stället för en 3-mil.

Positivt är ändå att trots låga deltagarantal så verkar dom inte falla under 00-talet. Skidverksamheten i Uppland har en förmåga att ersätta dom seniorer som slutar.

Slutligen, tack för statistiken Bertil.

Den drömmen som aldrig besannats, som dröm var den vacker att få

2011-10-17T14:35:00.000-07:00

~~Sverigedemokraterna~~ Migrationsverket har beslutat att utvisa Ganna, 91 år,till Ukraina. Det här är alltså att spara på invandringens kostnader i praktiken. Jag hoppas bara att ni vet hur mycket jag avskyr er.

Jag är av uppfattningen att människor bör få flytta fritt runt jordklotet för att söka sig en plats att leva på, det går ju inte så bra, men vi får väl drömma vidare.

//Stefan...

...som lyssnar på The Shortest Straw, Metallica

Skate-intervaller

2011-10-16T14:00:00.000-07:00

Ambivalensen kring skate träningen är fortsatt stor. Om jag ser tillbaka så har jag alltid gillat att skata, mer än att åka klassiskt för det mesta, speciellt på rullskidor är skate en högst trevlig sysselsättning. Således har jag alltid tränat mycket skate och den saken underlättades starkt av att jag studerade i Sundsvall med dess omgivande kupering. Till och med så hann jag åka Rullskidvasan sista året innan den lades ner. På snö så var det länge den vanliga uppdelningen 50/50 klassiskt/skate.

Men i takt med att jag har omdefinierat mig från längdskidåkare till långloppsåkare så har jag för varje år skurit i mängden skate. På snö är fördelningen någonting likt 1/3 skate, 1/3 klassikt, 1/3 stakning. Men eftersom man under vintern mestadels tränar skidor och dessutom tävlar så blir det en försvarlig mängd skate. På barmarken är det annorlunda. Om jag tidigare kunde mala A1 skate i 2.30h till 3.00h som en del av standardträningen så rullar jag sällan längre än 2h numera. Dessa distanspass blir ändå inte flera än 3-4 stycken i månaden. Försöker hinna med 3-4 pass i A2/A3 intensitet och känner mig kanska nöjd med det. Under vår/försommar i år var skate nästan helt frånvarande till förmån för cykling och färre träningstimmar.

Jo, jag vet att många skidåkare knappt tränar skate alls på rullskidor men så oseriös vill jag inte bli. Det torde ju trots allt vara mera relevant med rullskiträning, om än skate, för en längdskidåkare än löpning/cykĺing. Alltsammans kan ju ha något med att göra med att jag inte riktigt kännt nån bra skateform sedan jag åkte en SvM stafett med Tony för en massa år sedan, och då endast ett varv av tre. Dessutom är jag osäker på om jag verkligen blir bättre av att träna mera skate.

Trots allt är det kul att skata och idag åkte jag 4x10 minuter uppför med dåliga däck på hal asfalt. Blev lite hängande på stavarna och trötta lår på slutet. Som det ska alltså. Nu fortsätter jag med högintensiva pass månaden ut.

//Stefan...

...som lyssnar på Slayer

Vargar i Västerfärnebo 2

2011-10-14T01:34:00.000-07:00

Skrev en debattartikel till Sala Allehanda för några veckor sedan om vargdebatten för att påtala bristen och problemen med argumenten som används för att övertyga oss om att vi inte ska ha någon varg här. Efter som Sala Allehanda inte har publicerat artikeln (enda kommentaren från deras sida vara att den var lång) så lägger jag upp den här.

EN RÄDSLANS POLITIK

När den borgerliga regeringen införde licensjakten på varg så sades det att jaktmöjligheterna skulle öka acceptansen för förekomsten av varg. Förutom den tämligen bristande logiken i att vissa grupper av jägare genom tillåtelse att döda ett djur som man var av uppfattningen att det borde utrotas skulle acceptera dess förekomst så tycks det helt enkelt inte ha fungerat. I alla fall inte att döma av inläggen på Sala Allehandas debattsida.

I Västerfärnebo finns det numera tydligen minst 20 vargar på varje dussin och det är många som inte välkomnar dem. Men eftersom vi medger att vargförekomsten leder till att tamdjur kan och blir dödade varg och att det är ett problem som vi måste lösa, med hjälp av ekonomiskt stöd till rovdjursstängsel, ersättning för vargdödade tamdjur, skyddsjakt osv. riktas argumentationen in på att vargen skulle vara farlig för människor.

Känslosamma inlägg om hur rädd man är för att vara ute i skog och mark samt att inte barnen kan gå fritt längre ska övertyga oss om vargens farlighet. Det trots en minst sagt bristande historik korrekthet i frågan då vargar uppenbarligen inte är speciellt farliga för människor. Detta varvas med det (får vi anta) absoluta kravet att jakt ska kunna företas med lösspringande hund utan att hunden ska skadas av varg. Vilken är då poängen med att propagera för att man bör vara rädd för vargen? Grundar det sig i en ärligt upplevd rädsla eller är det för att övertyga oss andra och legitimera en minskning av vargstammen? I vilket fall som helst så är jag mycket intresserad av att höra några väl underbyggda argument varför vi ska vara rädda för vargen. För rädsla är inte ett argument och fram för allt är det inte ett politiskt argument. Kravet att kunna jaga med lösspringande hund utan vargskador är uppenbarligen en omskrivning för att man inte vill ha varg alls.

Den bristande argumentationen blir ännu tydligare i de lokala centerpartisterna Gunnarsson och Erikssons debattartikel i SA 15/8. Vargen är det som slutligen ska se till att avfolka landsbygden. Slutligen skriver de att ”vi vill att Sala kommun ska stå på sina kommuninvånares sida i kampen mot rovdjurens härjningar”. Ganska starka ord där tydligen vargen är det slutgiltiga hotet mot vårt landsbygdsamhälle. I SA 22/8 refereras till att lokala djurägare i Västerfärnebo också ser vargen som ”ett hot mot hela landsbygdskulturen” och att man numera har vapen med sig, för att skydda sig mot vargen antar jag. Dessvärre får vi inte veta på vilket sätt vargen skall lyckas med det, det borde även i sammanhanget vara värdefullt att förklara viken slags landsbygdskultur som åsyftas.

Om vi ska tala om avfolkningen så kunde man tänka sig alternativa processer än en ökad vargpopulation som påverkar landsbygden. Exempel kan vara urbaniseringsprocesser, bristande kapitaltillgång i företag, för låga investeringar i den allmänna infrastrukturen, låga utbildningsnivåer samt möjlighet till utbildning, tekniskutveckling med följande strukturrationaliseringar i jord- och skogsbruk eller att man helt enkelt älskar någon som bor i Stockholm. Inget av dessa kan rimligtvis vargen vara ansvarig för. Det finns trots allt forskning kring varför människor flyttar från land till stad..

Sett till beskrivningen av vargen förefaller det helt logiskt att 51% av vargarna dör av tjuvskytte vilket Grimsö forskningsstation rapporterar. För det är väl den logiska följden av att vargen beskrivs som ett hot mot hela landsbygdsamhället? Tänk nu efter vad tjuvjakt är egentligen är, en politisk motiverad våldsanvändning! Att extrema grupper inom jägarkåren använder sig av och stöder det är känt sedan länge. Men att lokala politiker ger ett indirekt stöd till tjuvjakt är väl minst sagt beklagligt. Kanske ni borde se över er politiska retorik? Jämför med hur främlingsfientliga grupperingar beskriver muslimer som ett hot mot en ”västerländsk kultur” trots att det saknas belägg för uppfattningen. Och, nej, jag menar inte att ni som talar om vargen som ett hot också är rasister, jag menar att er retorik ligger obehagligt nära rasistiska grupper.

Vidare bör ni också reflektera över vilka konsekvenser er våldsamma retorik får för människor. För trots allt ni skrivit så är inte jag rädd för vargen. Jag vistas obehindrat i skog och mark, och det i en utsträckning som sannolikt överstiger de flesta jägare. Jag är av uppfattningen att biologisk mångfald, i detta fall en större vargstam är viktigare än att kunna jaga med lösspringande hund. Jag träffar hellre en varg än en jägare i skogen, baserat på att vargen innebär en större upplevelse. Och åter igen så menar jag att rädsla inte är ett argument, fram för allt inte ett politiskt argument. Betyder det här att jag är ett hot mot landsbygdsamhället?

Slutligen, vargförekomsten är inte en stor fråga. Den skapar vissa problem samt vissa möjligheter, låt oss samtala om det och lösa eventuella problem och ta tillvara möjligheter. Men vill man kan man naturligtvis satsa på att exploatera motviljan och rädslan för varg i utbyte mot politisk makt och inflytande, frågan är bara vad man får för resultat av en sådan rädslans politik.

Stefan Ekman, Västerfärnebo

25-manna

2011-10-11T13:48:00.000-07:00

En slags orienteringsstafett är det. 25 olika sträckor, vissa för ungdomar, vissa får såväl seniorer som alla upp och nedåt springa. Eftersom kombinationen kartläsning/löpning har blivit bättre och bättre för mig så lovade jag att löpa en sträcka för Sala OK. Första sträckan startade klockan 9 på nått militärområde utanför Södertälje med en bana som väl är i paritet med vad jag klarar att genomföra på ett bra sätt. Kunde inte riktigt utnyttja löpare som hade samma gaffling men jag höll bra koll på kartan hela tiden istället. Löpte in till växling på 56 minuter, 21 efter bästa laget, med en stor miss på ca 3 minuter och en mindre på 1 minut. Till detta kommer såklart att jag in mot varje kontroll tappar 30 sekunder på osäker orientering. Med ett perfekt lopp och en till säsongs träning kapar jag nog 10 minuter.

Träffade den välkända skidräven Kent Lundvall som sprang betydligt bättre än mig och även köpt skaterullskidor. Kanske springer vi fjällorienteringen nästa år. Kan behövas ett tydligt mål för jag har en minst sagt ambivalent hållning till detta kontroll letande. Målet med det är att få bra och skonsam konditionsträning. Men det behövs en jävla massa löpning med karta för att prestera bra.

Rammstein i Globen 17 februari nämdes också, i det fallet är hållningen allt annat än ambivalent.

Efter mitt lopp stakade jag knappa 3 timmar på ganska fina småvägar ner mot Järna. Orienterarna tycktes alla missa dagens andra träningspass.

//Stefan...

...som lyssnar på Testament

Torsdagsintervaller

2011-10-07T04:09:00.000-07:00

4 x stakning + 1 x stakning med frånskjut i backen utanför Garpenberg igår med Rembo Niclas. Den är brant backen men vilken skillnad det var mot det jättebranta backen på Lugnet. Kändes bra när jag tränat lite lugnare några dagar även om armarna var slitna.

//Stefan

Nobels litteraturpris vs Feminism

2011-10-06T14:44:00.000-07:00

Detta har egentligen inget med dagens tillkännagivande att göra men är intressant ändå.

Feminist: Borde inte kanske flera kvinnor få litteraturpriset, det är ju en hel del män?

Man i 45-50-års åldern som driver antifeministisk hemsida på internet och tycker att jämställdheten har gått för långt: Men vi måste ju ge nobelpriset till bra litteratur!

Feminist: Ingen har sagt att mediokra kvinnliga författare bör få ett nobelpris.

Man i 45-50-års åldern som driver antifeministisk hemsida på internet och tycker att jämställdheten har gått för långt: Ni feminister är mot kvinnor, för nu kommer man att tänka att en kvinna som vinner är inkvoterad!

Feminist: Och vilken slutsats ska vi dra av att 12 kvinnor fått priset respektive 96 män?

//Stefan

Hackmora bergslopp...

2011-10-04T13:33:00.000-07:00

...i söndags och efterföljande stakning på Lugnet upp till toppen ovanför hopptornen. Löpningen gick uselt, syra överallt i kroppen redan i första backen, speciellt i armarna, dom sista 200 meterna tog jag mig knappt framåt. Tiden blev ungefär som förra året så kroppen har väl mera att ge. Träningsform är inte det samma som tävlingsform och stakning är inte det samma som löpning och tur är väl det. Dom 3 första vändorna stakning gick riktigt bra och dom 2 sista lite segare. Att jag kör intervallerna på Lugnet har att göra med att backen är djävligt brant i början.

Detta var avslutningen på ca 3 veckor med mestadels högintensiva pass och det behövs lite lättare träning nu. Och på lördag är det någon slags OL-stafett i Södertälje.

//Stefan...

...som studerar Marx värdeteori

Män som är rädda för vargar

2011-09-28T14:16:00.000-07:00

Jag har en stor misstro mot det många säger i vargdebatten. En stor del av den misstron har att göra med påståenden om vargens farlighet och dom hemska konsekvenser (utdöende landsbygd) som vargpopulationen antas leda till. Fram för allt så visas inga argument/fakta för det man påstår ska hända. Till råga på allt så liknar det väldigt mycket hur främlingsfientliga grupper hävdar att muslimer försöker ta över Västeuropa, det mesta grundar sig på tämligen fria fantasier. Så jag misstror.

Men för att göra mina tankar mera konkreta så har jag ett exempel på hur mitt resonemang ser ut.

Först, det är många som vill ha bort vargen från den svenska faunan och således vill man övertyga den övriga befolkningen om att också ta till sig den uppfattningen. Nu är ju gemene man inte speciellt pigg på att stödja utrotning av ett djur bara för att nån säger det. Alltså behöver man argument för varför vargen bör utrotas. Inget av detta är konstigt, tvärtom, så bör en demokrati fungera, man måste argumentera för sin sak för att få stöd för ett visst beslut.

Således blir argumentet att vargen är farlig, att man är rädd för att röra sig i skog och mark att barnen inte kan vara ute. Märk väl att jag ifrågasätter inte att vargen dödar tamdjur, där finns det statliga ersättningar och ett sätt att hantera problemet.

Varför misstror jag då denna rädsla för vargen? Jo, jag vet inget annat område/fråga där män är så öppna med att dom är rädda. Rädsla är inte manligt kodat i våra könsrollers värld, tvärtom som man ska man så långt som möjligt avstå från att vissa rädsla, speciellt i offentliga sammanhang. Visst är könsstereotyperna friare även på landsbygden numera men tänk tillbaka på er skolgång. Pojke och rädd gick inte så bra ihop.

Så vad är poängen då? Ja om vi blir övertygade om vargens farlighet så kanske vi vill utrota den. Lite samma som om vi blir övertygade om att muslimer är farliga så...

Och, nej, jag menar inte att vargmotståndarna automatiskt blir rasister. Men jag är ganska säker på att dom inte heller är feminister.

//Stefan...

...som lyssnar på Ride The Lightning

Survival of the fittest

2011-09-23T05:22:00.000-07:00

Världens (?) rikaste parti håller stämma i Åre. Centerns ungdomsförbundsordförande Hanna Wagenius talade om att avgående partiordförande Maud Olofsson inte köpt bilfabriker. ”De som inte står sig måste slås ut" säger hon.

Nu väntar jag på att centern kampanjar mot jordbruksstöden och hyllar hur marknaden styr grisproduktionen.

//Stefan

Klassiska intervaller

2011-09-22T13:23:00.000-07:00

Torsdagsintervaller i Garpenberg. 3 x 10 minuter på våt och hal asfalt med spärrhjulen fram. Hårdaste intervallpasset i diagonalåkning i år, och det enda passet idag. Egentligen är 10 minuters drag för långa för att pressa riktigt hårt men vad spelar det för roll när stumnande ben ändå går snabbt uppför. Klart nöjd.

//Stefan...

...som läser Norstedts, Sveriges Historia 1600-1721

Löpning, Värmdörull och stakning

2011-09-15T14:15:00.000-07:00

I kväll var jag i Garpenberg i södra Dalarna eftersom Rembos Niclas Johansson ordnat intervallträning där. 6 gånger 10-11 minuter stakning utom drag 4 och 6 där jag körde stakning med frånskjut. Ganska sliten efter tävlingen i söndags men jag höll en acceptabel pulsnivå och fick 1.04h i A3 zon. En jättefin backe som i princip går att diagonala hela vägen (med tröga hjul).

Cykelintervallerna igår, 30st 60/30, gick mycket bra. Förmodligen en konsekvens av att jag inte cyklar så mycket längre och att jag har cyklat mycket tidigare under barmarkssäsongen. Men vad mycket syra man får när man har bra tryck i benen, och armarna som var helt skakiga efteråt.

I lördags så sprang jag 8 kilometer i Sätrabrunn och vann ganska lätt. Vaderna var helt döda sen halvmaran helgen innan så jag siktade helt enkelt här också på en acceptabel A3 intensitet och fick bra träning.

Så höjdpunkten, Värmdörullen i söndags. 4 mil igen, bra 3 mil är för kort. Bra och, tror jag, ett ganska stort startfält. Niclas E cyklade med som maskot och gav nyttig info om hur det såg ut bakom oss i täten. För i täten låg jag efter att jag allt för många år varit i dålig form på Värmdörullen, kanske hade materialet en betydelse. Vi startade nere vid vattnet och den ganska stora backen gick riktigt lätt i år. Väl inne på banan försökte jag bara ligga med i den stora klungan. Det blev ganska hårt körning i dom små motluten som finns och vid första varvningen (tror jag) sprack klungan upp och vi var ca 6 kvar i täten. Detta följdes av ganska hårt fart bortåt för att gå lite saktare hem mot sista varvningen i motvinden. Sista varvet bjöd på ganska hård fart eller riktigt hård så fort ett motlut kom i sikte. På så sätt blev det ett ganska speciellt lopp, hård distans med sprinter så att säga. Spurten, som tyvärr blev 1 kilometer lång, vanns ganska lätt av Moras Adam Johansson. För min egen del så var benen fulla av syra som gjorde det nödvändiga hoppandet lite tungt så det blev inte mycket till spurt utom dom sista 100 meterna.

Nöjd med träningen (och tävlingen) och i fas med stakningen. Segerherren frågade efter tävlingen om jag inte hade studerat på Mora Folkhögskola, jag dementerade kraftfullt.

Nu blir det nog tyvärr inga flera rullskidtävlingar i år men då kan jag ju fortsätta staka i Garpenberg så kommer Kläppenvägen vatt bli enkel i vinter.

//Stefan...

...som lyssnar på Suicidal Tendencis.

Det rättfärdiga kriget

2011-09-13T15:05:00.000-07:00

På väg hem från Stockholm och rullskidtävlingen på Ingarö lyssnade jag på P3 som sände om terrorist attentaten mot WTC i New York för 10 år sedan. När man hör människor berätta om vad som hände dom den där dagen, om skräcken och choken så mår man oundvikligen ganska dåligt själv. Inte, naturligtvis, i närheten av vad dom drabbade upplevde men lite, litegrann av samma känsla som gör att vi kan identifiera oss med offren och vara beredda att visa solidaritet på vilket sätt som än behövdes. Gott så långt.

Dom kulturella banden mellan Sverige och USA är enormt starka, jo skillnaderna är också stora men jag syftar inte på geopolitik, sjukförsäkringssystem eller synen på jämlikhet hos dom styrande eliterna. "Little things we share" för att använda ståupparen George Carlins ord är det som gör att vi kan umgås på ett minst sagt avslappnat. Mina egna beröringspunkter spänner främst mellan musik som Slayer, Metallica över till intellektuella som Noam Chomsky, Susan Faludi, Paul Krugman. Och då är vår medkänsla med amerikanarna inte bara logisk utan också beundransvärld och inte på något sätt ett problem. Men det finns ju flera sidor, för naturligtvis delar jag inte mina beröringspunkter med dom som skulle stå för USA:s svar på terrorist attackerna.

2977 dog som en följd av att WTC tornen rasade, flera av räddningspersonalen har och kommer att dö på grund av gifterna dom andades in, tusentals lär ha blivit traumatiserde av det som hände. Och så kom Bush-doktrinen och förgiftade världen.

Den starke (USA, Nato, Västvärlden i fallande skala) tar sig rätten att slå till mot det den uppfattar som fientlighet, och här kommer det fina med det hela. Det finns ingen proportionalitetsprincip och dom som angrips av den starke har ingen rätt att göra motstånd. Ett rättfärdigt krig, vi har rätt och dom har fel och därmed kan vi göra i princip vad vi vill. Västvärldens geopolitiska princip som, även om den börjar klinga av nu och inte är unik för 2000-talet (studera Karl XII krigslogik exempelvis) i sin kärna innebär en slags stalinistisk återgång till att göra sig av med demokratin då beslut inte behöver motiveras.

Efter okupation av Afghanistan och Irak, stöd till militärdiktaturer i Mellanöstern och Nordafrika, tortyrcentran runt världen, ryggradslösa kräk som Tony Blair, och daglig förnedring av palestinierna. Ja, då har vi dödat några till. Några tusen? Några hundratusen? Några miljoner människor? Ja, vi vet inte, för vi bryr oss inte.

Så nästa gång du hör om drönare som bombat "terrorister" i Afghanistan kan du lugnt luta dig tillbaka för det är ett rättfärdigt krig. Rule by law är helt inte inne längre. För dom som inte är med oss är mot oss.

Soundtrack...

...Peace Sells av Megadeth

//Stefan

Rembo halvmara

2011-09-06T06:23:00.000-07:00

Egentligen ville jag cykla Rembos 10 mil långa motionslopp på lite småvägar kring Avesta, Hedemora och Garpenberg, speciellt som det fanns en stor backe och fortfarande var sommar. Nu erbjöd Rembo IK en halvmara i löpning också så med tanke på att jag behöver löpträning och att det ger bättre pulsnivåer så föll valet på löpning. Mestadels grusvägar och skogsvägar lovades det samt kuperat.

Vi började på asfalt lätt utför och jag bestämde mig för att ta det lite lugnt för att inte döda benen och valde att inte följa täten där Ronny Wedin (skidåkare Norbergs SK) höll farten. Asfalten fortsatte flera kilometer och trots lamor som åskådare så blev inte mina ben gladare. Hade väldiga problem att flyta ut i den lätta löpningen och det var mycket sådan, som en följd av alla slakmotor (ganska ok att löpa uppför dom) så skulle vi ju utför också. Efter lite skogsvägar var det dags för några kilometer asfalt igen i mitten av loppet. Tyvärr en dryg kilometer utför efter stigningarna i skogen. Hade ändå bra draghjälp och vi såg täten ca 2 minuter framför oss. Tyckte att första halvan löptes ok av mig ändå.

Andra halvan skulle vara lik avslutningen på Lidingöloppet vilket stämde, tyvärr lika hårt underlag som Lidingö också. I flera branta och långa stigningar kunde jag gå upp och hålla farten och benen trivdes uppför. Utför fungerade det ok när det var riktigt brant annars var benen fortsatt stumma. När jag efter några kilometers utförslöpning såg en liten brant backe efter en bro tänkte jag trycka på lite extra om inte annat för att kunna ta det lite lugnt när det planade ut. Dessbättre fortsatte vägen i form av en slakmota och jag drog ifrån min löpkompanjon. Eftersom vi hade sprungit i 1.30h så antog jag att målet närmade sig (lite bristfällig skyltning gjorde att vi inte riktigt visste hur långt vi löpt, loppet visade sig vara en bra bit över 21 kilometer också, typ 22). Så för första gången löpte jag med normal tävlingsbelastning (förutom dom tidigare stora backarna) och det gick bra dom 2 kilometerna som återstod.

I mål på drygt 1.39h och dryga 10 minuter efter Ronny Wedin som vann och sade sig ha gjort ett bra lopp. Självklart så kändes det som jag borde gått hårdare tidigare under loppet men när jag efter att vilat 10 minuter försökte resa mig upp var krampen i framsida lår och vader total. Disponerade nog loppet ganska klokt ändå. Träningen i Sälenfjällen har nog gett lite, men, den flacka snabba löpningen (speciellt medlut) är en riktig katastrof, vet inte riktigt vad jag ska göra med den. Plus för en fin bana där jag inte tror att det fanns en platt bit samt lamorna. Resultat finns på www.remboik.se.

//Stefan...

...som lyssnar på Testament

Snabb träning

2011-08-31T12:49:00.000-07:00

Svårt att lyfta något tyngre än en bok så här dagen efter 20x2 minuter stakning på tävlingsrullskidorna. Svårt att springa 2 dagar efter 6x3.30 minuter löpning på asfalt. Lägg till 1.35h hård A2 cykling så får ni en bra bild av hur min träning har sett ut efter dom 27 timmarna i Sälen. Försöker prova något annorlunda, det känns sådär. Var tvungen att lägga in ett träningspass med A1 stakning för några dagar sedan annars har det varit A2, A3 och An hela tiden, ja förutom lite upp och nedvärmning. Tyvärr har jag slitit med en marig hals som inte riktigt vet om den ska bli sjuk eller inte.

Jag har alltså inte tränat flera högintensiva pass än jag brukar bara skurit lite i distansträningen. Och det har ju funkat ganska bra då det inte blir så mycket träning totalt sett. Men, jag känner fortfarande att jag behöver A1 nötandet om inte annat för att återhämta mig. Att ligga och vila har väl aldrig gjort nån något gott? Intervallperioder (med 2 högintensiva pass om dagen i 4 till 6 dagar) har jag efter tidigare prov förkastat (för egen del) då min kropp efter bara 2 dagar tenderar att ha svårt att nå högre pulsnivåer. Så jag fortsätter nog på spåret med färre distanspass under september och en lite mera utvilad kropp.

Utvilad lär jag förövrigt vara om några dagar, och seg. Försöker att ta det lugnt en vecka nu efter att jag tränat ordentligt sedan början av maj. Det borde ni andra som tränat hårt i 4 månader också göra, dvs om ni tränar med än 500 timmar per år. Under det så vilar ni nog tillräckligt ändå.

//Stefan...

...som lyssnar på Faith No More

Vargar i Västerfärnebo...

2011-08-24T04:12:00.000-07:00

...och vad som tycks vara större delen av jägarkåren får fnatt på diverse debattforum på nätet samt på Sala Allehandas dialogsida. Fram för allt jobbas det hårt på att övertyga oss andra om farlig vargen är, tyvärr utan att använda någon slags historisk korrekthet i sina argument. Förutom det faktum att det är mycket länge sedan en varg attackerade en människa inte tycks spela nån roll så framförs ofta åsikten att myndigheterna mörkar det mesta och har en felaktig statistik. När sedan vargens farlighet är förklarad hävdas det att vi nu måste försvara oss mot detta hemska djur, vanligt vis med vapen som jägarna tycks ha tillgång till.

Som ni förstår blir den logiska slutsatsen att vargarna måste skjutas oavsett om det är tillåtet eller ej, dvs tjuvjakt. Nu undrar jag bara om dom som skriver detta förstår att dom uppmanar till politisk motiverat våld?

Jag har för övrigt inte blivit rädd för vargen än.

//Stefan

Träningsläger Lindvallen 2011

2011-08-20T11:02:00.000-07:00

Det blev dom närmaste fjällen i år, lite tråkigt kanske men Sälenfjällen är löpvänliga. Senast i augusti 2007 var jag där med Tony när vi jagade timmar några dagar efter Vasastafetten. Lindvallen var sig likt, lite mera hus och tillrättalagda stigar, ibland sol, ibland ösregn. Som vanligt så hade jag några speciella fokus under dom sex dagarna, motlut och löpning var prioriterat, man kan ju trots allt staka flackt hemma.

Första dagen innebar ett stopp på rullskidbanan i Snöå utanför Dala-Järna. En rullskidbana, och speciellt den här, inbjuder till hårdkörning och således blev det fyra drag på drygt sju minuter. Funkade bra, riktigt bra för att vara skate, kanske cyklingen gett nått ändå. Som vanligt rullade Anna och Jens runt där, fick tips om att åka gamla vägen från Sälen upp till Lindvallen.

Väl i Lindvallen löpte jag i knappa tre timmar på dom ganska flacka fjällen på motsatta sidan av Fjälltoppshotellet, skateintervallerna dödade låren tillräckligt så jag ville inte köra slut på mig under det första löppasset.

Andra dagen började med A3 intensitet uppför tre fjälltoppar under dryga två timmar. Något sliten men bra grundfart i benen, roligast att springa dom branta bitarna men lägst puls där. 40 minuter högintensivt, och fortsatt soligt.

På eftermiddagen provade jag den gamla vägen upp till Lindvallen, man kommer ut strax före rondellen på nya vägen. Otroligt fin och brant backe och diagonalandet fortsatte till toppen och ut på fjället på den asfalterade stigen. Efter lite stakning mot Norge blev det full hand den dagen.

Egentligen var det stakrace i den nyfunna backen och upp till toppen planerat den tredje dagen men ösregn gjorde att skidgång passade bättre. Fick den strålande idén att ta skidgången i form av korta intervaller för att orka trycka på lite mera. Två vändor 60/30 och två vändor 70/20 blev det. Prestationen var väl inte så jättebra men efter en seg start så höll jag mig på respektabla pulsnivåer. Årets första skidgång ledde till trötta vader. Eftermiddagen bestod av skate i aggressiv vind och liknande regnskurar. Dock var jag inte ute och malde och malde för att nå fem timmar, jag försöker tänka mig för.

Den fjärde dagen kände jag mig ganska sliten även i överkroppen (efter att ha hängt på stavarna under skateintervallerna) så långpass fick det bli. Tänkte springa från Fjälltoppshotellet bort till Hundfjället och tillbaka eftersom jag sprang en hel del ovanför Lindvallen med Tony 2007. Upp på Östra Kalven funkade planen men en tät dimma där gjorde att jag kom lite långt till vänster och (efter en brant nergång genom en jättefin boreal skog) stötte på en å som fått del av föregående dygns nederbörd. Hade ingen lust att kyla av mig i den. Fortsatte iställer runt nämnda Kalv och tillbaka mot Fjälltoppshotellet när jag vek av till höger upp på den toppen. Solen var tillbaka och efter en lång runda där uppe (väldigt löpvänlig vegetation) sprang jag nerför Lindvallens backar och stannade klockan på fem timmar och tio minuter. Största delen av löpturen obanat och självklart mycket gång uppför. Såg ingen gris i koppel som 2007 men väl en stor älg. Kände mig ganska pigg dom sista timmarna.

Femte dagen och start på stakracet nere vid älven, gamla vägen upp sedan till Fjälltopp och 2,3 kilometer asfalterad stig. 56 minuter senare var jag ganska nöjd med att jag genomfört lägrets förmodligen sista högintensiva pass. Ganska seg kropp gjorde att jag slöade till lite väl mycket ibland men nöjd med träningen. Under eftermiddagen cyklade jag en runda med döda ben.

Sista dagen så kunde jag ha slängt in lite hård diagonalåkning på rullskidorna, men eftersom jag försöker att inte träna ihjäl mig längre så blev det ett överlångt pass där löpningen blev riktigt seg. Sprang mellan Smågan och Tennäng där jag bytte till rullskidor och stakade till Goppshus.

27 timmar drygt där benen fick jobba hårdast. Resten av augusti blir det lättare träning. För den intellektuella utvecklingen hade jag hjälp av Ernest Gellners bok
Nationalism. Musikaliskt blandat, allt mellan Metallica och Slayer.

//Stefan

Långpass...

2011-08-09T13:52:00.000-07:00

...x 2. Efter ett samtal med Hugo H om bla en terränglöpnings 5-mil i höst så blev jag tvungen att köra ett överlångt löppass med inslag av lite högre intensitet. En dryg timme A1 obanat i skogen följdes av 1.10h A2 på en 3 kilometers stig i en lokal urskog. Passet avslutades med en timme lugn löpning till bilen. Kändes väl ok, man ska nog löpa 5-milar i A2. Löpningen fortsätter i alla fall att bli bättre.

Löpte dom dryga 3 timmarna i ett par nya Salomon Speedcross. Passade mina fötter riktigt bra trots att det inte var av ett välkännt japanskt märke. Bara lite skavsår på hälarna, dock, värdelösa på blöta bräder (vet inte vem som bygger spångar så fort allmänheten antas villa traska runt i skogen, varken jag eller vargarna vill ha några sånna). Mönsterdjupet var också lite väl djupt när man kom ut på grusväg. Annars mycket nöjd.

Idag 4.40h stakning, följd: ont i höger armbåge.

Nu: läsa sådant som vi kulturmarxister läser och lyssna på Atari Teenage Riot.

//Stefan

Långloppsträning

2011-08-06T13:45:00.000-07:00

Årets första långlopps specifika träningspass härom dagen. Kort uppvärmning och sedan 1.30h stakning i A2, platt såväl som hyfsat kuperat. Svårt att få upp pulsen trots god fart, lite förkyld kropp fortfarande kanske. Tog mig samman och avslutade med en 130 meters stigning mellan Fagersta och Norberg i A3 med hjälp av lite extra krafter. 2 timmars stakning sliter på kroppen så idag fick det bli vila vilket förhoppnigsvis möjlig gör skateintervaller i morgon.

//Stefan...

...som lyssnar på Liebe Ist Für Alle Da som har några försonande drag.

Vildmarksmilen 2011...

2011-08-01T13:20:00.000-07:00

...eller snarare Vildmarks 15 som i sin tur är 15,7 kilometer. 1 minut snabbare än när jag sprang senast vilket är 2007. Hamnade på 1.18 någonting. Banan följer Vildmarksmilen i ca 3 kilometer vilket är snabbsprungen grusstig, en bit som funkade ganska bra för mig. När man sen kommer ut i skogen märkte jag att kroppen inte orkade gå speciellt hårt och jag fick inrikta mig på att löpa i ett ganska behagligt A3 tempo över ca 3 kilometer mosse blandat med riktigt stenig stig. Sista kilometerna löpte vi på grusstig igen och jag försökte pressa på lite mera. Tyvärr dog benen, fram för allt vaderna, sista biten och slalombacken angrep jag mest skidgående. Tappade ganska mycket på slutet alltså men nu verkar i alla fall fartuthålligheten vara tillbaka i en rimlig form. Än en gång konstaterar jag att cykelträningen inte på något sätt är positiv för mina löpprestationer.

Nöjd med träningen ändå och många A3 minuter. Träffade Strömsbergs bekante Anders Hallberg, som gjort bra insatser för oss på Vasastafetten. Han löpte milbanan bra men påstod att den inte passade honom, vet inte om han ville ha mera snabblöpt? Dagen avslutades med att som den kulturmarxist jag är leta (en lång stund) efter Falafel att äta i centrala Gävle. Ett ödmjukt sätt att stödja den islamska invasionen.

Nu sitter jag däremot med en något ond hals vilket kanske förklarar varför kroppen var lite seg i lördags. Under gårdagen vilade jag dock planenligt och tittade istället på Engelbrekts MTBn i Norberg. Ingick i långloppscupen i år vilket tydligen betydde att man cyklade 8 mil snabba grusvägar. Visst ville jag vara med när jag stod där och tittade men 8 mil grusväg kan jag cykla på fritiden också.

//Stefan...

...som fortsatt läser Katrin Kielos bok om våldtäkt

Ett rimligt svar på en fruktansvärd händelse

2011-07-23T12:26:00.000-07:00

Svaret på våld är ännu mera demokrati.
Ännu mera humanitet men aldrig naivitet.
Jens Stoltenberg

Vad vår reaktion blir avgör vi, inte de som begått detta fruktansvärda brott.

//Stefan

Nya böcker och lite mindre träning

2011-07-21T13:20:00.000-07:00

Hittade två böcker för två kronor var. Först en pocket som heter "Det vi inte fick veta" som är en samlig artiklar av den australiske journalisten John Pilger. Artiklarna kretsar kring västvärldens utrikespolitiska hyckleri och det samma i dom stora medierna.

Passande nog är den andra boken George Orwells 1984 som nu alltså står i min bokhylla, kanske världens bästa bok även om jag nu inte bryr mig nämnvärt om skönlitteratur. En bok för alla som tar sin socialism och/eller liberalism på allvar. Dessutom en bok att hämta lysande citat ur, mest välkännt är väl följande tre meningar: Krig Är Fred. Frihet Är Slaveri, Okunnighet Är Styrka. Det är bara att se sig omkring.

Träningsmässigt så har jag haft 8 dagar med bara 4/5 pass. Nu pågår lite sammanräkning av vad som tränats hittils i juli för att se vad jag ska avsluta månaden med. Sen vill jag till fjällen och springa.

//Stefan...

...som lyssnar på Sonne med Rammstein

Näsrullen 2011

2011-07-17T06:07:00.000-07:00

25km klassiskt på en småkuperad bana utanför Avesta och en uppladdning med allt för lite sömn gjorde det till en tämligen plågsam upplevelse. Kramp i magmusklerna för första gången på en evighet gjorde att jag tappade i motluten sista milen. Men bra åkare och hård fart gav ett fint träningspass på en rolig bana och jag var inte allt för långt efter. Den där Mälarluringen som vann hade dock ett riktigt bra tryck i stakningen. Hoppas flera dyker upp nästa år. Det pratades även om ett rullskidrace i Avesta någon gång i september, vi får hoppas på det.

Resultat kommer nog på Näs IF hemsida.

Nu blir det le Tour och en bok av Katrin Kielos som heter Våldtäkt och Romantik.

//Stefan

Långpass cykel

2011-06-29T13:38:00.000-07:00

Startade klockan 6 i morse och hamnade i Hedemora via Ängelsberg, Fagersta och Norberg. Därifrån till Långshyttan och norrut till Rv 80, vände och cyklade tillbaka genom Långshyttan och vände sedan mot öster och hamnade efter en lång bit genom mörka skogar i Horndal. Handlade cola och baugette där för att sedan rulla till Krylbo och hem. 8.50h i sadeln och 24 mil, det är jag nöjd med. Nu går resten av kvällen till att dricka vatten.

//Stefan ...

...som läser tredje delen av Norstedts Sveriges Historia. Nytt verk om svensk historia som är riktigt bra och tämligen okomplicerat. Rekommenderas speciellt till er som råkat ut för något skrivet av bondfångaren Herman Lindqvist.

Framfotalöpning...

2011-06-21T14:09:00.000-07:00

...och jag är inne igen. Repotage på Sportnytt ikväll om barfotalöpning och att det är bra att springa på den främre delen av foten. Tydligen finns det en muskel (jag kan väldigt få muskelnamn) på framsidan av underbenet som aktiveras av sådan löpning vilket då anses vara bra. Kenyanbra alltså.

Två saker bara. Ett: jag har sprungit på framfötterna i hela mitt liv så fort jag springer i terräng, uppför eller på skrå. En stor del av min löpning.

Två: den muskel som forskarna i Sportnytt hänvisade till är hos mig synnerligen välutvecklad och välanvänd.

Slutsats: jag har fortfarande neandertalben, inga kenyanben i sikte. Inte har jag blivit löpare av att springa på främre delen av foten.

Nu ska man ju inte förkasta hypoteser baserat på en studie där urvalet är en själv. Iställer väljer jag att påminna om att framfotalöparen Jörgen Mårtensson (han sprang ju mest obanat) vann marathon SM i Stockholm nån gång på 90-talet. Det kan dock föreligga ett orsakssamband med att han tränade ordentligt också.

Annars börjar motionslöpning få en skrämmande hög status, en artikel om det i senaste Runners World bla. Ska bli intressant att se hur inne löpning kan bli och hur hög status löpning kan få. Toppen tror jag har nåtts när endera av de två följande scenario inträffar.

1. Fredrik Lindström och Henrik Schyffert gör en ironisk turne runt Sverige om löpning som livsprojekt för den urbana medelklassen.

2. Föräldrarna i Stockholm välbeställda förorter (moderatgetton som Danderyd och Täby) skickar sina barn till skolan löpandes barfota för att dom i tidig ålder ska få ett bra löpsteg.

//Stefan ...

...som lyssnar på I Want It All, Queen

Vålarull och Gästrikerunda

2011-06-07T07:04:00.000-07:00

För en dryg vecka sedan nu så stod jag på ett par riktiga tävlingsrullskidor och stakade vad som måste vara Upplands plattaste 55 kilometer. Tävlingsrullskidorna gjorde det hela lite behagligare men inte farten som tidigt blev hård, tror det var Widegren och Graas som hade laddat hårt för racet. I alla fall så sprack det upp efter en dryg mil och nämnda Widegren och Graas gick loss och jag hamnade i en andraklunga med Niclas E och Jelinek från Sumpan samt dragvillige Fredrik Gustavsson från Strängnäs. Vi var nästan ikapp den formstarka tätduon men fick ge oss efter nån kilometer, tror att Fredrik bara var nån sekund ifrån. Själv blev jag ganska trött av det hela och försökte vila upp mig lite. Vi fyra stakade ändå ganska bra och höll avståndet till en knapp minut i nån mil. Tyvärr så hade Niclas ena rullskida en uppgörelse med hans ena stav vilket resulterade i att den senare bröts och vår grupp tappade nu ordentligt på täten.

Resten av loppet blev att sikta in sig på tredje platsen. Fredrik attackerade med en knapp mil kvar. Jag svarade nån kilometer senare och Fredrik fick ge sig. Mot slutet närmade sig en för mig helt okänd Andreas Blom men jag kunde ta sista kurvan och åka i mål på en tredje plats. Uppenbarligen hade jag ganska gott och kraft kvar och hade nog kunnat gått lite hårdare under loppet och borde ha kontrollerat täten bättre. Nöjd med träningen ändå och hyfsat överskott i kroppen trots förkylningstendenser. Snittade 153 i puls vilket är mycket låg A3 nivå men ändå helt okej för att vara 2 timmar och 9 minuter stakning i maj.

Tog det halvlugnt dom sista dagarna i maj innan juniträningen drog igång. Fortfarande lurig känsla i kroppen, eller främst nosen. Styrka, cykelintervaller, överlångt pass i form av löpning och cykel och därefter avslutat med löpintervaller var min uppladdning till gårdagens Gästrikerunda. Trötta ben men jag följde tätklungan i några mil innan nån luspudel skulle spurta uppför en backe. Där dog mina ben för den dagen. Fick vänta in en grupp som släppt tidigare och åkte sedan med ganska lätt in till mål men med sura ben. Är ändå glad att det inte krävs så mycket mera än ett par piggare ben. Snittade 129 i puls och det är väl A2 nivå när det gäller cykel. I alla fall så säger det väl någonting om min kapacitet i cykel kontra stakning.

Efter loppet samtalade jag med några Tierpscyklister. Fredrik Lindström som gjorde ett försök på ett skidläger med oss för några år sedan var tydligen en riktigt bra cyklist nu. Dom skulle med glädje påminna Fredrik om det där fyratimmarspasset han åkte med mig i Bruks. Annars så visade sig Stickan där, väldeffad som vanligt. Soligt och bra dag.

//Stefan

Stakintervaller...

2011-05-26T04:02:00.000-07:00

...på årets fjärde rullskidpass. Nya tävlingsskidorna under fötterna, låga A3 nivåer på pulsen i alla fall. Dagen efter, ont i nacke och rygg. Det finns skonsammare saker att göra än att staka på lättrullande skidor. Får se hur det löser sig till lördag.

//Stefan

Engelbrektsrundan

2011-05-21T13:21:00.000-07:00

Cyklade idag Engelbrektsrundan för andra året, 11 mil här i norra Västmanland ordnat av Norbergs CK. Mest platt men några backar i trakterna av Ängelsberg, Fagersta och Norberg, Västerfärnebo, utkanterna av Skultuna samt Ramnäs passerades också. Om rundan följer Engelbrekts jakt på upprorsmakare på 1430-talet låter jag vara osagt. I alla fall så gjorde det djävulskt ont i benen och jag cyklade lite saktare än förra året. Inte så farlig med tanke på att det blåste åt alla möjliga håll och pulsen blev högre än tidigare landsvägslopp. I mitt fall betyder det att jag fick lite användning för min hjärt-lungkapacitet då mina ben inte precis tycks ha nån större talang för att dra runt pedalerna. En timme i A3 och dryga två i A2 blev dagens facit. Får anses som ett smått fantastiskt resultat för att vara mig och landsvägscykel.

Att jag var lite seg i benen var för övrigt inte så konstigt, dom tre veckorna som varit i maj har jag rullat runt på 2-3 cykelpass, 3 löppass och 3 styrkepass. Har även börjat vänja mig med stakningen lite lätt. Har försökt att ta det lite försiktigt så här i början. 3 hårdare konditionspass, A2/A3, mestadels löpning och av det en hel del med karta i skogen varje vecka. Nu ska jag vila upp mig och ta fram tävlingsrullskidorna och ladda för Vålas rullskidtävling. Det blir den femte tävlingen i maj, ganska sjukt egentligen, jag som inte direkt gillar att tävla i maj. Men så länge det inte känns som tävling och man ändå får mjölksyraträning så är det väl bra. Sen får man väl vara lite solidarisk med dom som ordnar tävlingar inom konditionsidrotter.

//Stefan...

...som lyssnar på Testament, Disciples Of The Watch

GayDay

2011-05-14T11:16:00.000-07:00

Läste detta i Aftonbladet idag. Längdskidåkare som råkar vara gay och därmed är mobbad, låter mycket troligt. Längdskidåkare som råkar vara gay och därmed utestängd från utbildningsplats på Mora Folkhögskola, låter mindre troligt. Kan nån berätta vad i helvete som pågår?

//Stefan

MayDay

2011-05-10T15:07:00.000-07:00

Tre veckor med sporadisk träning har möjligtvis gjort kroppen utvilad, även om jag tvivlar, men knappast pigg. Vanligvis så har jag svårt att vila ordentligt i april, det finns snö och man vill vänja kroppen med cykling, styrketräning samt löpning. Dom negativa följderna kommer mot hösten när man inte har vilat ordentligt på ett och ett halvt år. Hur ska man göra då?

Jag har ju varit med så länge att jag minns den tiden när man drog igång träningen lite lugnt mot slutet av maj. Numera ska man riva av ett cykelläger i början av maj, en mängsvecka på 40 timmar (bara för att få en bra grund) samt tävla på nämnda cykel, med karta i skogen eller i ett par skor med allt för lite dämpning för asfalt. Hur gick vi från det ena till det andra? Mitt minne berättar om en förändring i början av 00-talet. Från att 50 timmar under maj var okej så var numera 70-80 timmar målet. Nu kanske ni tänker att det här bara är kopplat till att jag blev äldre och kunde träna mera, men jag vill hävda att så är det inte, "alla" började prata om vikten av att träna ordentligt. Med "alla" menar jag här skidåkare födda i slutet på 70-talet. Själv ägnade jag våren åt att rulla runt med cykeln på sura grusvägar untanför Sundsvall med Olof Hedberg (vi studerade ibland också). Det var ingen skidåkare som cyklade när jag växte upp annat än som alternativ träning. För vissa personer, som den gamle kämpen Ludvig Remb, så spårade det här med cyklar snart ur och utvecklades till en besatthet av ramvikter.

Jag har ingen klar idé om var det här kom ifrån men inte var det pekpinnar ovanifrån, SSF alltså, som är svaret. Vad jag vet är att SSF började propagera för höjda träningsnivåer i mitten av 00-talet, när man hade återhämtat sig från chocken att Carin Holmberg inte ville tävla längre. Förmodligen så var det hela en rörelse i tiden som skapas av att många krafter samverkar, individer som institutioner. I sociologiska eller historiska termer kanske man kan tala om en professionalisering av skidåkaren. Vi hade hittat en bit till att bygga vidare vår träning på, det gick att göra träningen bättre i maj.

Om vi ser tillbaka nu då, var det som så ofta när man ser tillbaka en till synes oundviklig utveckling? Starka positiva exempel påverkar oss ofta i en viss riktning, här kan vi ta fram Björn Dählie och Per Elofsson, två skidåkare som tränade hårt även på våren. Träningens teoretiska grund, träningsläran förändrades i form av att styrketräning var en mycket större/viktigare del av träningen. Cyklingen tycker jag att det är mera oklart kring för inte har väl Roberto Vacchi ett sådant stort inflytande?

Så är en kort fundering sant till ända men först vill jag bara som en vetenskapligt skolad person komma med några egna invändningar. Det är en geografiskt begränsad utblick koncentrerad till Sverige och i viss mån Norge. Man tränar säkert jättehårt i Ryssland under maj månad. Jag vill inte heller framhålla att min egen generation har gjort en avgörande förändring i det som vi känner till som dagens längdskidåkning. Den moderna längdskidåkningen skapades på 80 och 90-talen med Gunde Svan och Björn Dählie som galjonsfigurer. När den postmoderna längdskidåkningen inträder, ja det vet vi först 10 år efter. Nästa stora förändring då?

Professionaliseringsprocessen är nog till ända utom i små förändringar här och där i träning och hur man jobbar som individ med sin tävlingsskidåkning. Med tanke på hur FIS jobbar med att anpassa tävlingsprogrammet efter ekonomiska incitament (dvs det man tror ger ekonomisk avkastning) så ligger väl en kapitalistisk logik nära till hands av den typ som styr cyklingen. Vad det betyder för längdskidåkningen får jag skriva en annan gång.

När det gäller träningen så är jag så gammal att jag kan göra lite som jag vill. I alla fall i maj.

//Stefan...

...som lyssnar på Snapcase

Vår och goda gärningar

2011-04-25T13:01:00.000-07:00

För fjärde året i rad röjer jag i Färnebos elljusspår och är nu inne på dom sista 300 meterna av det 1250 meter långa/korta spåret. Fortfarande lika kul med träd som växer i elledningarna men snart är dom borta. Träning blir det inte så mycket av trots det fina vädret, tycker dock lite synd om dom som åkt till sydliga breddgrader för att cykla just nu.

//Stefan...

...som lyssnar på Rammstein

Kommentar till det finska valet

2011-04-18T02:37:00.000-07:00

Finland som har ungefär 2 invandrare (tror det är Magnus Betnérs ord) har haft riksdagsval med framgång för det, bla, invadrarfientliga sannfinländarna. Dom vill som så många andra europeiska partier begränsa invandringen till i detta fall Finland. Men jag tycker att det fattas något? Varför vill dom inte begränsa utvandringen? Tror dom att det är kul för omvärlden att översvämmas av dom finländska horderna?

För att vara lite allvarligare, alla stater, nationer behöver samlande idéer att byggas kring, något en stor majoritet kan vara lite överens om. Således behöver vi något som vi uppfattar som finländskt eller svenskt för den delen. Att söka sig bakåt i historien för att skapa nuet är dom en ofta avancerad form av självbedrägeri. Vad är det för sant Finland som sannfinländarna söker då? Är det det Finland som var en del av det svensk riket, eller det ryska riket? Är det det Finland som nått verklig självständighet efter första världskriget? Säkert är dagens Finland det bästa Finland vi sett, speciellt i jämförelse med dom tre tidigare exemplen jag gett. Kanske man borde bygga vidare på det?

För övrigt anser jag att vi bör vara fria att söka skydd eller nya möjligheter var helst och när helst vi behöver det, en idé värd att samlas kring. Misstänker dock att alla inte är överens med mig.

//Stefan...

...som lyssnar på Rammstein

Revolutionären Juholt!

2011-03-24T13:52:00.000-07:00

Från Enn Kooks blogg hittar jag följande historia om den föreslagne socialdemokratiska partiledaren Håkan Juholt.

Att ledarsidan i DN plötsligt skulle börja backa upp den nye S-ledaren Håkan Juholt är det väl just ingen som väntar sig.

Nästan lika oväntat är det att Maciej Zaremba på tidningens kultursidor gör det, men Zaremba är en skribent som ibland skriver överraskande saker.

I dag minns han – själv polack – en händelse i den polska frihetskampen: från 1987 minns han en konferens i Warszawa med deltagare både polska Frihet och fred och västliga fredsorganisationer.

Bland de senare fanns Arbetarrörelsens fredsforum, en organisation uppbackad av Socialdemokraterna. Dess representant, en man med yvig (nästan polsk) mustasch och iförd vit kostym, var Håkan Juholt.
Zaremba: ”Om jag minns rätt begärde han att få träffa andra oppositionella och for sedan kors och tvärs genom staden mellan hemliga möten. Jag vet inte vilka budskap han framförde, men misstänker att de var uppmuntrande.

Juholt ägnade alltså sin ungdom åt att sprida subversiva budskap till stöd för oppositionen i dikataturer! Vad har Reinfeldt gjort på den fronten? Eller Carl Bildt för den delen?

//Stefan

Skidtävlingar

2011-03-18T13:53:00.000-07:00

Det där långloppet i Dalarna som många åker i början av mars gick ju inte så bra, i år igen. En vecka senare åkte jag med seg kropp en tävling i Sätrabrunn som jag vann före den gamle storåkaren Kurt Andersson, Sätra IF. Det kryllar ju inte direkt av tävlingar i Västmanland så ett sådant initiativ måste stödjas. Resultat finns på Sätra IF.

Då var jag piggare i tisdags när NUM-stafetten åktes i Månkarbo, dryga 5 kilometer stakning med bra tryck uppför i alla fall. Tyvärr så hade Norling lite väl mycket närkontakt med syran på första sträckan så vi tappade Rex där. Östlund gled igenom sista sträckan och vi fick alla åka hem med en burk hjortronsylt. Nu funderar jag bara på om jag ska äta den i Brux i vår? Och vem som eventuellt får smaka?

I morgon kanske man kan åka med Blå Extra under fästzonen, hoppas på det.

//Stefan...

...som lyssnar på Nirvana

Att gilla eller att inte gilla idrotten

2011-03-14T11:11:00.000-07:00

Bra artikel i DN om vilka förutsättningar vi har för att ägna oss åt motionerande i vuxen ålder och behovet av olika ingångar i idrotten. Dessutom nämns Linna Johansson, svensk feminist och Pierre Bourdieu, fransk sociolog. Något att tänka på för alla er som tränar/leder barn och ungdomar, samt att ni själva kanske borde se till att träna lite.

Samtidigt är det inte så lite sorgligt hur dom lägre klasserna (dvs alla ni som inte har så mycket pengar eller makt) lätt skapar sin egen underordning genom att inte vara "intresserad" av träning och därmed få en sämre fysisk status. Att i medelåldern ha den egna kroppen som ett friskvårdsprojekt eller att åka på LÄNGDSKIDsemester må vara lätt att uppfatta som lite patetiskt men det ger onekligen resultat.

Å andra sidan så kan ju alla ni vanliga människor som ger er ut på en skidtur betrakta er som avantgardet i kampen mot klassamhället. Om det sen uppväger sämre studiemöjligheter, sämre arbetsmiljö, högre ekonomisk stress, mindre förståelse från sjukvården, mindre förtroende för politiken, sämre boendemiljö, lägre pensioner, ja, vi kan ju hoppas.

//Stefan...

...som lyssnar på Rammstein

Bessemerloppet 2011

2011-02-20T12:49:00.000-08:00

Ja, det här var ju inte så kul. Var helt tom på kraft i musklerna och gick med syra så fort jag diagonalade mer än 10 sekunder. Annars passar ju Högbos banor mig bra. Antar att jag är sliten efter Engelbrekt och dom fyra tävlingsveckor jag haft. Nu måste jag vila upp mig och sen träna lite inför Vasan. Tack till Janne P och gubben Lundvall för langningen.

//Stefan...

...som lyssnar på Metallica från Stadion 07

Engelbrektsloppet 2011

2011-02-14T12:50:00.000-08:00

Ett steg i rätt riktning. Engelbrektsloppet 2011 började på lördagsförmiddagen med skid och vallatester i den nyfallna och minst sagt sträva snön. Skidorna gled väldigt lika och det var främst skillnader i lägre farter som noterades. Den nyfallna och därmed fuktiga och lösa snön krävde en ganska mjuk valla men inte en alltför aggressiv sådan. Den bästa burken var inte oväntat Rode Blå Super, Swixburkarna gav bra fäste med det var inte direkt så att dom släppte från snön på ett bra sätt, Skigos dyra nysnöburk ska vi inte tala om. Skidor vallades upp med pulver och högfluor/lågfluorparaffiner och några lager Blå Super och fick stå ute under natten, både fästvallningen och pulvervallningen blir bättre i kalla fören på det viset.

På söndagsmorgonen strax före 8 började testerna med testpilot Tommie och Halvengelbrekts kusin Andreas. Ett skidpar gick något bättre i fram för allt högre farter även om det var jämt, eftersom detta skidpar hade pulver på topp och HF6 under så räknade jag med att dom skulle bli ännu bättre när den värsta morgonkylan på -15 grader väntades släppa under dagen. Fästet var lagt kort men funkade utmärkt och toppades med lite grön Vauhti.

Vid starten stod jag i ett andra väldigt trångt seedat led. Tog det försiktigt ut från starten och hamnade sedan bakom en dam som kunde haft lite mera tryck i stakningen. När vi nu var påväg att runda sjön så klättrade jag i alla fall från plats 30 upp mot 20, tyvärr spricker det några gubbar framför mig och jag beslutar mig för att inte gå max i några minuter för att hämta in täten utan istället spara mig till senare i loppet, kanske var beslutet ett utslag av hur dåligt det gått förut under vintern? Känner snart att jag har bland dom bästa skidorna samt att det svarar ganska bra i stakningen och på väg mot Nordansjö så hjälps jag och norbergaren Ronny Wedin åt att hålla en hög fart. Vi är väl en grupp på kanske åtta åkare som kämpar uppför slakmotorna efter Nordansjö och hämtar in bland annat Nicklas Johansson.

Ute i skogen mot Svartbäcken bestämmer jag mig för att utnyttja mitt fina glid och bara hänga med på ett bra sätt, dessutom försöker Wedin köra livet ur oss i varje motlut. Finner det också svårt att hinna dricka något när man är så ansträngd efter varje småbacke. Efter passering av Fraggvägen är jag lite piggare i stigningarna mot skogen ovanför Klackberg och hela gruppen jobbar på hyfsat bra. Väl upp så börjar vi glida ner mot Klackbergs skidstadion och det blir en ganska lätt resa på mina skidor. I vätskekontrollen rycker Wedin och jag, Nicklas Johansson samt Mikael Stenqvist FM/I19 jagar ikapp. Några kilometer senare åker vi förbi Nordansjö för andra gången och ut på varvet runt Håberget rycker Wedin åter igen i stakningen och vi tappar Johansson.

Nu kommer banans största backe då vi ska klättra upp på Håberget. Fyra minuters plåga. Nu är det Stenqvist som är piggast och jag släpper tyvärr 20 sekunder på dom två när jag inte vill gå mig totalstum med 25 kilometer kvar. Försöker jaga ikapp utför men jag bara håller avståndet. Passerar Nordansjö för sista gången och går in i två kilometer slakmota, samma som första varvet. Hade nog kunnat gå ikapp framförvarande här men jag känner mig helt matt i kroppen och har inte något vidare tryck när jag stakar med frånskjut uppför i dom numera ganska sladdriga och lösa spåren. Tänker att jag i alla fall snart får dricka Redbull från flaskan jag fick av Tommie när jag passerade Nordansjö.

Dom avslutande två milen blir tyvärr ganska sega och jag orkar inte alls hålla uppe farten på det sättet jag ville, dessbättre är dom flesta andra trötta också. Jag åker ensam till Fraggvägen, eller jag passerar en massa motionärer på sitt första varv. Tar det lungt uppför och försöker trycka hårt i stakningen. Efter några Redbull intag och på väg in i backarna efter Fraggvägen så piggnar jag till lite, känns ganska bra att använda benen en stund och förhoppningarna om att komma i mål på ett bra sätt stiger. När vi vänder ner mot Klackberg ser jag en trött Ronny Wedin som jag sedan både stakar och glider ifrån.

Ganska seg passerar jag Klackberg och har fyra kilometer platt stakning in till målet. Dessvärre jagar två åkare bara en 10-15 sekunder bakom mig. Bestämmer mig för att plåga min stackars överkropp maximalt för att se om jag kan hålla undan, det går sådär. Nicklas Johansson kommer ifatt mig och är vänlig nog att göra dragjobbet direkt. Hänger ändå med ganska lätt, måste vara luftmotståndet! En moradräkt passeras och jag förbereder mig på spurt, helst så sent som möjligt.

Engelbrektsloppet 2011 avslutas för min del med ett lite marigt upplopp. Motionärer i Engelbrektshalvan är på väg in i mål och jag försöker sikta in mig på när jag kan gå om Nicklas. 100 meter före mål byter jag spår precis samtidigt som Nicklas och befinner mig således åter igen bakom honom. Nytt byte och jag hoppar ifrån och sträcker fram vänster ben så jag slipper staka dom sista 10 meterna. Ett steg i rätt riktning.

//Stefan

DM 5-mil 2011

2011-02-10T14:29:00.000-08:00

Har återhämtat mig ganska bra efter 5-milen. Vilade i måndags, tränade 1.50h skate i tisdags, 3.40h klassiskt igår och slutligen klassiska intevaller i nysnön på engelbrektsspåret idag. Nu ska jag vila upp mig till Engelbrektsloppet på söndag. Har alltså kommit in i en något normlt träningsdos. Men nu till förra veckan.

Klubbordförande Hellström ansåg att Nordupplandsmästerskapen i Björklinge skulle vara bra träning, så rätt han hade. Tyvärr var jag djävulskt trött efter Hornbergsloppet men jag lyckades haka på hyfsat och stakade runt den ordentligt kuperade banan med hög puls men slet väl inte ihjäl mig heller. Största problemet, förutom dom hala spåren var att Ohlströmspojken envisades med att lägga sig ner i spåret flera gånger. Nåväl, hoppas vi tävlar i Björklinge flera gånger.

Söndag då och fina spår med grovkornig lite lätt sugande snö. Riktigt bra skidor som gled ifrån dom flesta, toppade med en Swix pulverblandning och med fäste av från grunden Rex klister, Rex klister, Skigoburk och slutligen Star burk. Varför göra vallning enkelt när man kan få perfekta skidor på det här sättet?

Starten gick och jag kände mig ganska seg och tänkte bara hänga så länge som möjligt och om möjligt till en medalj, men då måste marginalerna vara på min sida. Låg på 5-6 plats när vi kommer in i första saxbacken efter en kilometer och någon fäller mig och jag går ner på knä, hamnar 20 sekunder efter och när jag har jagat ikapp så börjar Roslagsbroåkarna Jonas Henningsson och David Holmström gå ifrån tillsammans med Kristian Tufvesson och Erik Ohlström från Rex. Tyvärr så är jag lite för långt efter och hinner inte ikapp dom, känns att jag inte har något överskott i kroppen. Inte oväntat att Holmström i god form vill höja tempot.

Eftersom vi bara åkt nån kilometer så är vi en ganska stor andragrupp med många som vill köra fort och vi håller tempot ganska bra också och jag tror inte att vi tappar till mer än en knapp minut. Jag gör inte så värst mycket dragjobb utan låter mina skidor glida så bra som möjligt, snarast så att jag råkar glida upp i tät ibland. Känner ändå att jag börjar piggna till lite efter en dryg mil och med hjälp av Patrik "possessed to skate" Carlsson och Guy Utter så börjar vi få upp farten. När sen Kent Lundvall ut på tredje milen visar sig besitta en oväntad stakkapacitet så är både jag och Christofer Storck med och kapar tid till den ledande kvartetten. Vid den tredje varvningen ansvarar jag för dragjobbet och några kilometer in på fjärde varvet är vi ikapp, eller i alla fall några av oss, hinner inte se mig om så mycket. Erik Ohlström ser seg ut och jag lägger mig i som fyra efter roslagsåkarna och Tufvesson.

På toppen av den stora saxbacken rycker Holmström lite och jag är inte alls så pigg att jag kan växla tempo, inget överskott. Storck gå ikapp mig och fortsätter att jaga utan att jag orkar hänga med, inte blir det bättre av att jag får kaffe istället för Redbull heller. Vågar inte/kan inte dricka så mycket av kaffet så det är bara att fortsätta till nästa langning. Resten av loppet händer det inte så mycket för min del, jag får jaga i ensamhet när jag inte ser Storck längre, det var inte så mycket som fattades för att hänga där. Holmström stakar ifrån junioren Tufvesson på sista varvet och Storck jagar ikapp och ifrån Henningsson i kampen om bronset.

Själv är jag mest glad att min puls under skidtävlingarna äntligen går ner när tempot sänks, det blir liksom lättare då. Kul är det också att åka på ett par skidor som går in på 12:e säsongen.

David Holmström, Christofer Storck och Jonas Henningsson visar var lite mera träning kan göra. Junioren får vi väl hoppas att han fortsätter några år till och att eventuellt Lundvall åker lite mera rullskidor. Det var allt.

//Stefan...

...som lyssnar på Harvester of Sorrow

Könsneutrala tävlingsdistanser

2011-02-08T05:16:00.000-08:00

Konstaterar att Marit Björgen har samma uppfattning som jag har, damer bör åka 5-mil också. Ulvang verkar vara av åsikten att det skadar damskidåkningens kommersiella potential. Frågan är vad som är viktigast? Kan vi inte gå före i Uppland? Det skulle snarast ge mera uppmärksamhet, även om det inte är den viktiga frågan.

Återkommer med rapport om herrarnas DM 5-mil.

//Stefan...

...som lyssnar på Machine Head

Skidåkare igen

2011-02-01T07:00:00.000-08:00

Har precis funderat på skidåkning som tidigare varit en kollektiv process i motsats till hur skidåkning idag används som en individuell statusmarkör och självförverkligande. Mer om det senare.

Sjukvården hittade inga fel på mig så i onsdags åkte jag en motionsstafett som Norbergs OK ordnade. Roligt arrangemang där man var maximalt 3 i varje lag som åkte en 1,5 kilometer lång sträcka. Min bror Tommie och kusin Andreas kämpade med mig i sjunkande temperatur (minus 17 till slut) i en och en halv timme. Ovant minst sagt men vi åkte bra, var bara något varv efter segrarna som hade Niclas Johansson från Avesta i laget. Tvåorna ställde upp med skidorienteraren Erik Rost bla.

Fredag innehöll intervaller i en stor backe på engelbrektsspåret.

På söndagen blev det ett Hornbergslopp för mig. Både nertränad (av stafetten och intervallerna) och otränad (av sjukdomsperioden) så hängde jag inte med länge. Fick bra hjälp av Sebastian från Sumpan några mil för att sedan ta helt slut på sista milen. Bra träning blev det iaf och nu kanske kroppen kommer igång. Dagen ung och lovande var annars David Holmström som slutade på tredje plats nån minut vinnande Robin Bryntesson och tvåan Håkan Löfström.

//Stefan

Sjuk

2011-01-21T05:06:00.000-08:00

I Hedemora för nästan två veckor sedan gjorde jag äntligen ett lopp där jag trots trötta muskler hade lite tyck i skidåkningen, i klassisk stil ska tilläggas. Dagen efter skatade jag nio kilometer i Avesta med en helt sänkt kropp. Resultatet? Sjuk igen. Som vanligt missade jag DM-helgen, Tony är av uppfattningen att den på något sätt är förhäxad för oss strömsbergsseniorer. Hoppas ni hade kul i spåren i alla fall. Nu väntar jag på lite provsvar som förhoppningsvis kan bringa lite klarhet i vad min kropp håller på med. Nån tävling blir det nog inte till helgen.

Samtidigt så fortsätter judarna att ta över min bokhylla. Som senast, köpte en bok av Georg Simmel, tysk sociolog/filosof verksam slutet av 1800-talet/början av 1900-talet. Påfallande ofta så har mina böcker en författare med judisk bakgrund. Påfallande ofta är dessa författare tyska också. Anmärkningsvärt är också att dessa judiskt-tyska författare inte tycks ha varit verksamma efter 1920-talet. Nu skulle man ju kunna påstå att det är tyskarna som försöker ta över min bokhylla, men det låter ju bara dumt!

//Stefan...

...som lyssnar på Creeping Death

Bantning

2011-01-13T11:25:00.000-08:00

Oro över att Therese Johaugs framfart i den avslutande etappen av Tour de Ski skall leda till skadlig bantning och ätstörningar känns lite överdriven. Inte så att jag ifrågasätter att kvinnor som ägnar sig år konditionsidrott på grund av idrottens inneboende krav kan få problem med ätstörningar, inte alls. Snarare så är det allt för vanligt och behöver hanteras på något sätt. Men jag tror inte att konditionsidrottandet i sig är så stor orsak.

Tänk på följande två saker. Vi talar om hur "konstig" Marit Björgens muskulösa kropp är. Therese Johaugs imponerande körning på sista etappen i Tour de Ski.

Vilket ger mest motivation för kvinnor att hålla sig smala?

Slutligen kan man ju undra hur Terese Johaug själv mår av den här debatten. Hon kan ju knappast fly från sin egen kropp.

//Stefan