Längdskidåkning, genus och praktisk filosofi. Del 1

Efter Moraloppet räknade jag en del på dom långlopp jag kört den här säsongen angående fördelningen damer/herrar i (senior)tävlingsklasserna. Förutom en del metodproblem kring gränsdragningar i fråga om klasser så var det 6-7 gånger fler herrar under Axa skimaraton och Moraloppet medan dom mindre loppen haft betydligt färre damer. Inget nytt där alltså och en hel del för längdskidsverige att jobba med (om intresse finns?). Men istället så tänkte jag börja i en annan ände av genusanalyserna.

Jag fick här på bloggen för något år sedan en fråga om det var rättvist att lika många damer som herrar tas in på skidgymnasier då ett större antal herrar (pojkar) tävlar. En ganska intressant fråga då jämställdhetsfrågor generellt på ett samhälleligt plan ofta kretsar kring fördelning av resursen (vare sig resursen är rent ekonomisk fördelning eller handlar om frihet från exempelvis sexuella övergrepp). I idrott blir dock prestationen en viktig parameter för fördelning av resurser, speciellt på toppnivå, även jämställdhetsfrågor får ta det i beaktande då tävling handlar om att prestera. Men det är inte så självklart som saker ibland kan te sig!

I ett tämligen demokratiskt samhälle/organisationer bör vi, förutom att granska maktpositioner, även kräva att dom (och individer som besitter dom) motiverar och är tydliga med vilka premisser som beslut grundar sig i. Nu kanske någon läsare tycker att vi väl kan göra lite som vi känner för och visst, argumentera för det ni men jag tror dom flesta tycker att ett något mer professionellt förhållningssätt är att föredra. Speciellt om man tar beslut som berör andra människor vare sig det gäller kommunal politik eller idrottsrörelsen.

Låt oss se på frågan om det är rättvist att ta in lika många damer som herrar till skidgymnasierna? Frågeställningen utgår ju från förutsättningen att fler pojkar än flickor tävlar men även om så har varit så vad säger att så kommer det alltid att vara? Är det en rimligt premiss att utgå från? Hur drar man gränsen? Ska man utifrån relationen i antalet deltagare i H16/D16 på USM avgöra hur många platser vardera kön får?

Om vi ur ett idrottsligt perspektiv antar att idrottsgymnasiernas uppgift är att producera framgångsrika skidåkare (ur ett samhälleligt perspektiv har dock även idrottares gymnasieutbildning mer överordnade uppgifter), borde vi då inte satsa på dom bästa åkarna? Och så länge vi är uppdelade i herr och damklass med lika många medaljer var på mästerskap borde vi inte satsa lika hårt på framtida damer och herrmedaljörer?

Förutom den uppenbara svårigheten att utläsa framtida toppåkare ur resultatlistorna i H/D16 så är nog allt annat en lika många platser för pojkar och flickor något av en byråkratisk återvändsgränd. Om situationen är på så sätt att det ena könet har märkbart fler deltagare i ungdomsklasserna så kanske energin borde läggas på att utreda varför så är fallet istället för att det ska legitimera att det ena könet skall få mer resurser på idrottsgymnasierna. Och ärligt talat, om plötsligt skidgymnasierna skulle ta in fler damer en herrar utifrån en motivering att det är fler aktiva/bättre presterande damer, hur tror ni reaktionerna skulle vara på det? Så som verkligheten ser ut i dagen längdskidåkning så är det nog en bra princip att satsa lika hårt på damer och herrar på juniornivå. Den råkar dessutom överrensstämma med hur det övriga samhället i stort ser på jämställdhetsfrågor. Men argumentera gärna mot!

//Stefan