Hade en intressant diskussion med en långloppsåkande vän för en tid sedan som är relevant såhär i tjejvasatider. Ni vet säkert att vi har mycket färre damåkare än herråkare både nationellt som internationellt i långloppsvärlden. Som jag skrivit förut så finns det inget självändamål i att önska flera tävlande damer. Men, när vi har en väldigt stor skillnad mellan antalet tävlande herrar och damer så uppstår ändå frågan vad det beror på och vilka mekanismer som ligger bakom. Som sociolog misstänker man att långloppstävlande är manligt kodat och således något som kvinnor inte förväntas delta i samt inte heller ser som en möjlig tävlingskarriär. Nu tror jag kanske att dom hinder som finns för en mera jämlik fördelning mellan antalet tävlande damer och herrar inte till största delen ligger inom skidvärlden utan att det är andra strukturer i samhället som påverkar i en mycket större utsträckning. Men, det var trots allt skidvärlden som jag nu skulle skriva om.
Ni vet Tiger-cupen som inte hade något andrapris. Inte hade dom heller någon damklass, min vän morrade lite över det och berättade om några andra lopp hon hade åkt. 10.000kr till herrsegraren och en prydnad till damsegraren.
"Anledningen sades vara att det i damklassen bara är en som kan vinna, men om man då istället skulle tänka att Jörgen Aukland kom hit och åkte tävlingen så skulle bara han kunna vinna herrklassen också då ingen av herråkarna ens är bland de 150 första på Vasaloppet. Skulle man då ta bort prispengarna?"
Försvaret för ojämlikhet tar sig underliga uttryck ibland. Kanske lite av förklaringen ligger i skidvärden i alla fall? Nu åker jag mot Dalarna och hjälper till på Tjejvasan, en tävling som delar ut lite "extra" pengar till damerna. Och med tanke på att kvinnor var förbjudna att åka Vasaloppet tidigare så känns ju det helt rimligt. Världen var inte bättre förr.
//Stefan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar