5000m pb.

Hej! Jag har haft en bra skierg-period. Det började med att jag klarade 10x500m/1min vila i 1.42 tempo på alla 10 mot tidigare på 8 som bäst. Det blev både hög puls och mycket syra vilket var ett bra kvitto på att kroppen hade fått vila upp sig lite från all stakning tidigare i månaden. Och att jag för en gångs skull var utvilad för ett skiergpass! Nöjd med det!

Jag fortsatte på samma bana och tog ett pb på 5000m idag. Åter igen så är jag sällan så utvilad för stakmaskinen (satsar inte så hårt på den grenen) och det brukar bli färre 5000m tester än jag vill köra. Nu ska jag försöka hålla ett test i månaden även om jag sällan är riktigt sugen att maxa på träning. Hur som helst så är jag nöjd med 17.40 idag, 8 sekunder snabbare än tidigare, och det gick märkligt kontrollerat i början och jag hade lika märkligt svårt att höja tempot på slutet! Det var väl dagens form det. Jag återhämtade mig rätt bra och tog 18 minuter 40/20 efter det, vilket förmodligen förklarar att det gör ont i överkroppen nu men jag ska ju tävla på distanser som tar längre tid än 17.40 minuter så det är väl som det ska. Hoppas nu att det här testet inspirerar mig att göra det flera gånger, det finns nog mer att ta av.

Det blir ju en del löpning nu också när vintern inte ser ut som den ska. Jag försöker löpa ett hårt pass i veckan, bra träning/underhålla benen, men fokus är ju på hårda skidspecifika pass. Så det blir ganska lugn löpning, och inte så långt. Och som många noterat så kunde man se solen härom dagen!

 

Fin frost i gräset på julafton i alla fall.

Annars brukar jag passa på att slita på lite gamla slitna skor under "vintern" då man ändå löper färre timmar. Men mängden hål fram på skorna under gör ju att jag blir benägen att ta till slit och släng filosofin.

 

Terrängskor ska ju hålla bättre än vägskor? Va Saucony?

//Stefan

Är SSF/RF på väg att ställa in tävlingssäsongen?

 Ibland lyssnar jag på Skiteam Lager 175:s podd och i något av dom senaste avsnitten fastnade jag för vad Stefan Palm sa om den kommande skidsäsongen. Palms mening var ungefär att exempelvis hockey och fotboll (på toppnivå) har fått igång tävlingsverksamheten, hittat ett sätt att genomföra den och trots corona så fortsätter den nu och detta är en konsekvens av starka idrottsförbund. Det är också accepterat av det övriga samhället.  Medan i skidor och andra konditionsidrotter händer det inte så mycket. Onekligen ett riktigt påpekande. Så därför undrar jag nu vad SSF/RF egentligen gör för verksamheten? Därtill finns det faktiskt relevanta frågor kring coronabekämpning och dess effekter på samhället (och däri idrotten) som vi behöver diskutera, för vår idrotts skull. Just nu känns det bara som att SSF/RF flyter med strömmen.

Innan jag går in på politiken så får jag ändå konstatera att corona sprids genom att människor träffas nära varandra så oavsett vilka verksamheter i samhället vi pratar om, butikshandel eller skidtävlingar, som vi håller öppna så ökar det riskerna för spridning. Således handlar frågan om hur vi värderar risker samt vilka verksamheter vi i samhället värderar att hålla öppna. Självklart är det relaterat till hur smittan påverkar samhället vid en given tidpunkt.

Så om vi ska få någon fortsättning på vår idrott måste vi faktiskt både propagera för vikten av att ha såväl ungdomstävlingar som motionslopp samtidigt som vi för en diskussion om hur det kan göras på ett corona-säkert sätt. Vi måste diskutera om det är rimligt att ha ett långlopp med säg 400 deltagare givet den ökade risk för smittspridning det eventuellt ger? Vi måste våga fråga vad skillnaden är mellan öppna kommersiella skidspår/alpinbackar och att genomföra en skidtävling (jag syftar inte på lagstiftning här, jag vet att den påverkar)? Vi måste kräva att samhället tittar på varje situation och inte drar alla verksamheter över en kam. Om vi inte gör det, ja då kommer ju ingen annan i samhället att bry sig om våra idrotter.

Som ni förstår önskar jag att skidåkningen ska kunna fortgå i så stor utsträckning som möjligt, det är ju ganska självklart. Jag vill dock påpeka att jag inte i något av det som jag skrivit ovan har dragit en bestämd slutsats vad vi bör göra nu och det är inte poängen. Poängen är att om vi inte tar upp det här till diskussion så kommer det att kosta längdskidåkningen mycket i längden. 

//Stefan

Linn Svahn vs Patriarkatet

Idrottens himmel eller helvete på Svt har ett bra avsnitt om jämställdhet där bland annat Johanna Ojala diskuterar könsnormer och hur dom kan begränsa människor med Linn Svahn. Eller det är mer Svahn som förklarar hur kvinnor än idag begränsas i sina uttryck samtidigt som det kan ses som en självklarhet hos framgångsrika män (förutom att hon samtidigt lyckas fånga själva essensen i valfri protestsång från Rage Against the Machine). Imponerande kunskap och analysförmåga. Hoppas hon lägger lite tid på studier i ämnet och inte bara idrottar, det kan världen behöva! Det är massor av annat intressant i programmet också.

Det intressanta är ju att Svahns erfarenheter som idrottande kvinna faller in i ett mönster vi haft inom längdskidåkningen länge. Jag har skrivit om det här  och här bland annat. Det tål att ta upp igen. Tidningsrubrikerna ska man ju i och för sig ta som just rubriker ägnade åt att fånga läsaren men visst blir misogynin extra tydlig där.

Det som inte tas upp i programmet om vi ser till längdskidhistorien är faktiskt den andra sidan, eller det andra könet då. Män. Den manliga skidåkaren, den framgångsrika skidkungen alltså. Där har vi istället idealiserat mannen som går sin egen väg och toleransen har ju varit stor för det mesta. För övrigt lite som geniförklarade män inom den kulturella sfären även om jag inte vill hävda några ytterligare likheter mellan kulturmän och herrskidåkare. Det är som oftast en lång historia som har lett oss dit vi är idag. Hoppas nu fler hoppar på Linn Svahns tåg...

 //Stefan