onsdag 29 augusti 2018

Sälen fjällmaraton 2018

Två fjällmaraton på tre veckor, intressant, mindre framgångsrikt kanske, på vissa sätt. Kan konstatera att jag inte hade någon bra uppladdning, var sliten sedan förra fjällmaran och så passade inte banan mig. Men mest var det väl att allt gav lite dålig form tillsammans.

Loppet startade nere i Lindvallen och löptes snart på grusvägar uppför slalombackarna, lite stig, mer grusväg på andra sidan utför och lite spångar till Högfjällshotellet. Det kändes väl rätt stumt. Sen fick vi löpa till Östfjällsstuga över asfalt och stenhård grusstig, det var inte inspirerande!

Lite mer teknisk stig tillbaka och det känns lättare för mig i alla fall. Vi klättrar uppför slalombacken vid Högfjällshotellet och mina ben känns rätt okej (om än sega) men efter halva loppet stumnar dom på riktigt! Sån tur vad är det mer stig och jag kunde passera lite löpare då och då. Tyvärr tappar jag också på många jag såg framför mig i backen vid Högfjällshotellet, men det går ganska mycket saktare än med pigga ben. Motivationen är att hålla pulsen på hyfsat hög så det blir någon träningseffekt åtminstone. Från Hemfjällstangen löpter vi längs fjällkammen bort mot Lindvallen, världens tråkigaste sträcka rakt fram!

Turligt står Fredrik (som bara tävlade över 10km) där och langar och hejar på! Det hjälpte och sista 5km när det är lätt utför och sedan brant utför i slalombacken springer jag rätt bra, men det kostar. Ljumskarna och nedre delen av ryggen är, både efter loppet och fortfarande, rätt förstörda.

Får vara rätt nöjd ändå med min prestation för dagen, dumt att vara missnöjd när man ser till förutsättningarna. Fick bra träning även om det kunde gått fortare. Banan var dock av det tråkigare slaget, finns finare sätt att löpa i Sälenfjällen. Kanske provar jag halvmaran i framtiden om det passar.

//Stefan

onsdag 22 augusti 2018

Post maraton

Två och en halv vecka sedan fjällmaran i Vålådalen och en skadad axel som hjälpt mig att vila lite extra. Men det är en ny fjällmara på gång, nu på lördag i Sälen! Helt oplanerad men då jag inte kan staka så ser jag det som en fin chans att testa en till utifrån lite andra förutsättningar. Mycket färre hjödmeter (bra för mig tror jag) men också mycket mer snabblöpt (klart dåligt för mig). Att den kommer lite senare med mer löpning i benen är säkert bra också. Så nu tar jag det lite lugnt några dagar inför tävlingen på lördag.

Det har som skrivet blivit lite färre timmar sedan fjällmaran då jag inte kunnat arbeta så mycket med överkroppen. Först tänkte jag att det skulle bli mycket cykling men så blev inte fallet, främst för att löpningen funkat rätt bra. Tog ju några långa och lugna pass innan jag åkte hem från fjällen. Trots att en så lång löptävling tömmer kroppen på energi och sliter ner musklerna så har jag fått några bra löpintervallpass veckorna efteråt. Även rätt många distanstimmar över helgen som var.

Självklart har jag kört en blandning av benskate, skate med en stav samt lite med båda också. Två pass på mina tävlingsskate har det också blivit, helt utan stavar och när det rullar så lätt blir det endast skridskostil, rätt mycket med armarna på ryggen! Nu kör jag väldigt flacka vägar men det tar bra på benen, säkert bra för vintern. Så klassiska intevaller i måndags där jag bitvis hade med vänsterstaven och använde den lite försiktigt. Gott så.

Gamla pjäxor pga ekonomi samt bindningarna. Det står Vauhti på rullskidorna men det är Eagle som står för tillverkningen, snabba alltså! Väldigt många år sedan jag tävlade i skate men jag åker gärna något pass varje år, för att det är kul helt enkelt!
//Stefan

tisdag 21 augusti 2018

Vikten av att längdskidåkare engagerar sig partipolitiskt

I våras var jag på en föreläsning i Avesta med Brit Stakston (jobbar med mediafrågor) och Martin Schibbye (journalist, numera fri, tidigare fängslad i Etiopien) om digitala medier, kändes relevant om man exempelvis bloggar. Pratade med Brita om hur det politiska samtalet på nätet förvrängs i rasistisk anda och vad man ska göra åt en förvisso minoritet men högljudd sådan. Egentligen hade hon inget annat svar än att andra krafter måste vara mer närvarande. Både svårt och självklart!

Så över till längdskidåkning och partipolitik. Med statvetenskapligt intresse så reflekterar jag ibland kring det som jag ser som en svag kopplig mellan det svenska politiska systemet och längdskidvärlden. Att det finns en ovana inom svensk längdskidåkning kring politiska frågor visas inte minst när man diskuterar jämställdhetsfrågor, många män (sorry men kvinnor är generellt kunnigare där) vet helt enkelt inte en hur man för en sådan diskusion. istället backar man av rädsla från diskussionen (alternativt försöker kasta ut den som vill diskutera från landslaget).

Men det finns mindre komplicerade frågor som är relevanta för oss längdskidåkare där jag också tycker att bristen på kontakt med politiken är besvärande. Konstsnöspår, rullskidbanor och resurser till idrottsklubbar är något det investeras mer eller mindre i av det offentliga, inte sällan på komunal nivå. Med stor sannolikhet är det inte dom viktigaste frågorna för vårat demokratiska system men längdskidåkningen är i full rätt att liksom andra grupperingar i samhället kämpa för sin sak. Och utan politiskt engagerade längsdkidåkare kommer vi som idrott att missgynnas. Nu kanske det här verkar egocentriskt ur ett längdskidperspektiv men det är inte ett VM eller OS jag pratar om, såna evenamang har en helt annan dragkraft. Det handlar om dom där 50.000 för ny belysning till eljusspåret, dom där 300.000 för att bygga en ny klubbstuga eller att konstsnöspåret inte försvinner när Biltema ska etablera sig i Avesta. Och det berör tillsammans många människoroch vi måste argumentera och påverka för vår sak.

Men det handlar också om att tillföra kunskap till det politiska systemet, och där bör rekryteringen vara så diversifierad som möjligt också med synpunkt på olika idrotter.

Om det var det teoretiska perspektivet så finns det ett bra praktiskt exempel från Östersund där nyttjande av rullskidbanan (på rullskidor) tydligen har blivit avgiftsbelagd. Oavsett vad man tycker om beslutet så hoppas jag att diskussionen före det har inbegripit det Johannes Anderssson kort och koncist analyserat på sin blogg. Skidåkare och politiker, vore bra med flera.

//Stefan

torsdag 9 augusti 2018

En tur genom Sundsvall

Trots skadad axel så har jag rört lite på mig dom senaste dagarna, först i fjällen sen åkte jag förbi Sundsvall som vanligt på väg hem. Började med att cykla runt Alnön på förmiddagen, tror jag tog nästan alla asfalterade vägar. Fin tur i lugnt tempo.

Norra delen av min favoritö. Väldigt fina rullskidvägar för övrigt. 




Rimligt att stanna för utsikten på södra delen också.

Fortsatte med att leda böcker inne i stan. Kändes ganska bra efter cykelturen. Lite stel i axeln men det funkar med landsväg i alla fall.

Hittade detta på Vängåvans Bokhandel, det blir fler och fler feministiska kampböcker från kvinnliga skidåkare!

För min egen del tänkte jag läsa lite arkitekturhistoria. Typisk litteratur vi arbetare oftast sitter med på lediga stunder.
Avslutade med benskate samt skate med en stav runt den nya rullskidbanan på Södra Berget. Rätt flack förstås men det räckte och den hade en fin sträckning runt Ängen och bort till Hotellet. Själva åkningen var gratis (som moderaterna inte skulle säga).


//Stefan

tisdag 7 augusti 2018

Kia Fjällmaraton 2018

Kändes väl okej i början av första backen fast alla går på så galet hårt. Tyvärr ont/kramp i vänster vad efter en stund som satt i första backen. Vet inte varför men det blir väl så ibland. Kom upp till första tidskontrollen ungefär i vanlig tid. Kändes ändå lite bättre då och tänkte att jag sparat en del kraft.

Löpte om många ner till Nordbotten men försökte hålla igen lite för att spara benen till slutet. Kände mig dock lite omotiverad, mest för att man inte har koll på sin placering.

Fick följe av en annan löpare över nästa fjäll och in till kontrollen i Ottsjö, vi plockade löpare hela tiden även omdet var rätt utspritt. Kände mig ovanligt stark efter Ottsjö och drog ett tag. Med ca 1 mil kvar orkade jag inte hänga min följeslagare och hade det lite tufft mot sista fjället men väl ute på kalfjället gick det lite lättare. Plockade upp till sista toppen och så ett gäng framför mig som jag tänkte jaga ikapp utför mot målet. Gick bra en bit tills jag snavade och landade på vänster axel och (som jag förstod efteråt) slog den lite ur led.

Låg där en stund innan jag kunde röra mig och satt sedan och masserade axeln tills den hoppade tillbaka. Allt medan jag förklarade för passerande medtävlare att jag inte bhövde nån hjälp. Joggade sedan ner till målet. Tråkigt slut. Hade väl en bra placering på gång om än inte sån jättebra prestation.

Angående axeln så verkar den klarat sig rätt bra efter omständigheterna även om den inte får träna på ett bra tag. Vi får se vad som händer.

//Stefan


fredag 3 augusti 2018

Fjällmaraton i morgon

På plats i södra Årefjällen och laddar för fjällmaran i morgon. Körde några klassiska intervaller igår och tog en lugn tur uppför första backen på banan idag. Känns som det räcker för att hålla kroppen igång efter rätt lite träning senaste tiden. Skönt att ha kommit bort från värmen också, den gör det inte lättare att ladda.

Kanske väntas det regn till starten i morgon, kanske hinner det gå förbi under natten. Regn har jag inget mot, dom 15-16 graderna som lovas senare under dagen lär vara tillräckligt för att göra det varmt. Med lite tur är jag pigg i morgon och kan göra en bättre prestation än senaste åren. Hur som helst lär jag hålla mig lugn i första backen för att plocka löpare under resten av loppet. Ska bli kul!

Första stigningen från Vålådalen. Fin fjällterräng där som är enkel att löpa obanat i. Lite varmt idag för att tävla dock så jag hoppas på regnet.
//Stefan