Skate i Romme!

 Jag avslutade (?) skidsäsongen med en tur till Romme i lördags för att köra skate i backarna där. En tur jag tänkt göra i flera år men som inte blivit av medan snön varit kvar men i år hade jag tid och snön låg kvar. Startade halv 9 på hård frusen snö. Åkte till vänster mot bortre toppen och tyvärr var det ganska sönderkört i backen av pistmaskinerna men det gick hjälpligt. Dessbättre var backarna på sydsidan finare även om det var så hårt så jag mest hasade ner i branterna första gången utför.

Körde två hårda drag där i längsta backen, lika bra att passa på och benen var rimligt pigga så det var rätt kul! Där efter mötte jag Niclas E (!) på toppen och körde två vändor med honom innan jag avslutade med lite egen åkning igen. 

Det blev ju riktigt varmt och fint efter en stund och även lite lättare att ta sig ner i mjukare snö. Så i brist på fjäll fick jag prova det här. 1600 höjdmeter klättring talar ju sitt tydliga språk för träningseffekten i alla fall! Förmodligen funkar Romme bra med några slags toppturskidor så här i slutet av vintern också omman har det.

Jag hann även med ett sista pass i Åsbo på onsdagen förra veckan. Snön som föll på måndagen la sig på den is och snö som fanns kvar och det gick hyggligt att köra skate när man väl spårat lite. Får vara nöjd med det.

Sista snön i Åsbo.

 

Varmt på slutet och rätt trögt uppför.

//Stefan

Träning

 Jag lider forfarande av överbelastning i övre ryggen/nacke/axlar sedan Vasaloppet men det är på väg åt rätt håll. Märkligt så tog Vasan väldigt hårt på ryggen i år, ungefär som ett rullskidlopp fast värre samt att det sitter i längre. Men det är väl ett bra tecken att jag ansträngde mig.

Nu är jag igång med hårdare träning igen. Provade stakintervaller i onsdags, några med Ronny också, men det kändes inte så bra. Har passat på att löpa lite för att vänja benen men eftersom det finns konstsnö lite överallt här omkring så får ju skidåkning vara fokuset ett tag till. igår blev det en träningsdag i Falun med ett långt skatepass som hade 4 långa intervaller i mitten. Mycket klättring på tävlingsbanorna som hade fina spår. ganska lätt före till en början men efter 12 var det rätt tungt. Benen var väl lite stumma av löpningen tidigare i veckan. Även om det inte är en terräng för att träna distans i varje dag så tycker jag att det är roligt och bra träning, så blir man kanske lite stark i benen för sommarens fjällöpning.

Idag blir det bara lite lätt löpning och styrketräning för ryggen vars muskler faktiskt var nära att låsa på en skateintervall igår. Sen hoppas jag på mer skidåkning.

 

Mördarbacken, bra träning som gör ont i benen.

//Stefan

Träning i Sätrabrunn

Vi är ju inte bortskämda med vinter nu för tiden även om det höll sig kallt en dryg månad. Idag hittade jag till konstsnöspåret som Sätra IF haft dom senaste åren. Efter en varm vecka hade dom skrapat ihop snö från delar av spåret och förstärkt på andra delar, lite kortare men väldigt fint. Nu hade det frusit under natten och det gav en fin vårskidåkning. Lätt och trevligt träningspass i skate blev det.

 

Igår körde jag ännu ett träningsrace med Ronny. 10 kilometer rätt blöt och solig stakning blev det. Jag testade formen på första halvan och tog det lite lugnare andra halvan, det kändes bra.

//Stefan

Linn Svahn vs Patriarkatet

Idrottens himmel eller helvete på Svt har ett bra avsnitt om jämställdhet där bland annat Johanna Ojala diskuterar könsnormer och hur dom kan begränsa människor med Linn Svahn. Eller det är mer Svahn som förklarar hur kvinnor än idag begränsas i sina uttryck samtidigt som det kan ses som en självklarhet hos framgångsrika män (förutom att hon samtidigt lyckas fånga själva essensen i valfri protestsång från Rage Against the Machine). Imponerande kunskap och analysförmåga. Hoppas hon lägger lite tid på studier i ämnet och inte bara idrottar, det kan världen behöva! Det är massor av annat intressant i programmet också.

Det intressanta är ju att Svahns erfarenheter som idrottande kvinna faller in i ett mönster vi haft inom längdskidåkningen länge. Jag har skrivit om det här  och här bland annat. Det tål att ta upp igen. Tidningsrubrikerna ska man ju i och för sig ta som just rubriker ägnade åt att fånga läsaren men visst blir misogynin extra tydlig där.

Det som inte tas upp i programmet om vi ser till längdskidhistorien är faktiskt den andra sidan, eller det andra könet då. Män. Den manliga skidåkaren, den framgångsrika skidkungen alltså. Där har vi istället idealiserat mannen som går sin egen väg och toleransen har ju varit stor för det mesta. För övrigt lite som geniförklarade män inom den kulturella sfären även om jag inte vill hävda några ytterligare likheter mellan kulturmän och herrskidåkare. Det är som oftast en lång historia som har lett oss dit vi är idag. Hoppas nu fler hoppar på Linn Svahns tåg...

 //Stefan

Mer skidåking och Årefjällsloppet i morgon

Det blev en rätt fin skidvecka, eller början då, i Avesta. För min det blev det bara ett pass men så länge jag är hemma och snön ligger kvar kommer jag att träna det jag hinner.

Lite smutsigt, lite löst men rätt kul att åka på i början av april.

Igår for jag och Ronny upp till Vålådalen för att ladda för Årefjällsloppet. Själv har jag varit osäker om det är någon mening att tävla men det kändes ju okej förra helgen så jag testar. Det blir en rätt tuff bana som startar i Trillevallen och tar en runda på fjället innan vi viker av mot Edsåsdalen och målet. 55 kilometer kommer säkert att kännas och vara bra träning. Om det blir snöstorm återstår att se...

Fint i Vålådalen! Igår kväll körde jag klassiskt på pälsskidor i fuktig nysnö, fint det och Ronny som skatade hade inte lättare före. Idag provade vi skidor vid starten i Trillevallen, fint där också.

//Stefan

Damer vs herrar

Ni vet när man tänker på att långloppsvärlden är rätt ojämställd. Teamen har få damer, sämre med sponsorer för kvinnliga åkare och herrarna är för det mesta normen. Då finns ändå cykelsporten! Jag utgår ändå från att om damer skulle åka ifatt herrtäten så blir dom åtminstone inte stoppade i långloppen! Man får vara lite nöjd ändå.

//Stefan

Ner och upp

Bessemerloppet blev en bra start för mig, sen hängde jag med bra i 10km och efter det var det bara en stor stumhet. Tappade så klart mycket men åkte igenom. Skönt att jag hade farten i kroppen men uthålligheten var inte bra.

I fredags åkte jag Kortvasan med två mål, bra träning och hitta tävlingsform. Träning fick jag möjligtvis men formen var ju usel. Dessutom tog det väldigt hårt på musklerna så dagarna efter var jag helt sänkt.

Ett träningspass på Lugnet i tisdags med försök till klassisk åkning var ingen höjdare. Men så blev det stakintervaller med Ronny igår eftermiddag och äntligen hängde jag med.

Nu försöker jag återhämta kroppen lite och fundera kring söndagens tävling. Det känns ovisst.

//Stefan

Sverker Sörlin om norska skidhelgon

I DN tar Sverker Sörlin (författat "Kroppens geni" bland annat samt en av dom få intellektuella som analyserar längdskidåkning) ett grepp på hur norska skidhjältar skapas genom att läsa biografier och böcker av och om just norska skidåkare. Väl värt att läsa och fint att ett av våra starkaste idrottskulturella uttrycken, nämligen längdskidåkning, får akademiska uppmärksamheten den förtjänar.

Nu råkar jag veta att biografier av/om längdskidåkare är lite av ett specialintresse för Sörlin och en kort analys i texten visar också det. Oftast handlar det om att stapla klicheér på varandra. Undantagen som han nämner, Siri Halles ”Sporet fanger” vill jag verkligen läsa, Gudmund Skjeldals texter (på nynorska av någon anledning) är jag bekant med men inte i bokform. Men Sörlin nämner också ett skifte från klichéer mot att undersöka längdskidåkningen djupare. Jonas Forsangs bok om Northug, Thor Gotaas med ”Oddvar Brå – et skilöperliv” som exempel.

Precis som med Sörlins "Kroppens geni" tycker jag att han fortsatt idealiserar längdskidvärlden, det är egentligen ingen kritik från min sida utan ska nog ses som ett utslag av att jag befinner mig i den värld han beskriver. För historien om Nothug och Brå är fortsatt om en manlig skidåkare i en tradition vi väldigt väl känner igen.

Så läs Sörlin i DN och fundera vidare själva.

//Stefan

Dags för herrarna att lära av damerna?

Jag har inte ägnat allt för mycket tid senaste året åt att reflektera över orsakerna till att dagens svenska herrar internationellt presterar rätt mediokert inom traddskidåkning både i en historisk jämförelse och jämfört med dagens damer. Men intressant är det. Dom svenska herrarna ska naturligtvis inte tryckas ner på grund av att damerna presterar bättre nu för tiden bara för att damerna råkade ut för det tidigare. Och dagens aktiva herrar ska rimligtvis bedömas utifrån sina förutsättningar.

Samtidigt är det varken orimligt att önska bättre prestationer liksom att dagens landslagsherrar blir lite less på att allt för ofta höra att dom borde prestera bättre. Alla kommentarer hit och dit behöver jag inte beröra mer.

Tittar man övergripande på frågan så är det ju svårt att sen en eller flera tydliga orsaker till att traddherrarna inte presterar så bra just nu. Det är inte direkt så att det satsas mindre på herrskidåkning varken på ungdom, junior eller seniorsidan (inom långlopp är det ju dessutom fortsatt tvärsom). Jag diskuterade lägligt nog saken med en kompis härom kvällen. Hon var inne på att dagens svenska damer verkade kunna lära av varandra rätt mycket.

Självklart kan man invända att dom har alla förutsättningar med äldre etablerade världsåkare samt yngre redan väldigt framgångsrika. Och när det mesta går bra är allt mycket lättare, även kulturen inom laget.

Men det slår mig ändå att det är nog dags för dom svenska herrarna att lära sig av damerna. Jag argumentarar alltid för att träning och förutsättningar ska individanpassas för att nå framgång men någon större könsskillnad ser jag inte i upplägg så det borde inte vara ett problem.

Det som återstår är dock den märkliga uppdelningen mellan herrar och damer inom svensk skidkultur, där finns det lite forskning att göra.

//Stefan

Män ska vara män och kvinnor kvinnor!

Lars och Anton slog väl huvudet på den så kallade spiken i deras senaste poddavsnitt från Ski Team Lager157:s Vasapodden med frågan varför damtävlingar MÅSTE vara kortare distansmässigt (tradskidåkning) även när herrtävlingen kortas ner pga tex kyla. Sällan är traditionen att definiera damer som svagare inom längdskidåkningen tydligare!

Exemplet från Vasapodden var följande: ScandCup i Östersund före jul bjöd på kallt väder och innan en av tävlingarna ställdes in tog tävlingsledningen beslutet att korta distanserna, med hänsyn till dom aktiva så klart. Tror det betydde 10km för herrarna och 5km för damerna i detta fall, 15/10km från början. Den högst relevanta frågan från Lars och Anton var då om arrangörerna ansåg att damer bara klarade hälften så lång sträcka i kyla som herrarna, och hur visste dom det! Själv skulle jag kunna tillägga, finns det forskning på frågan och är den grund till någon regel arrangören har att följa?

Låt mig gissa, inte!

För några år sedan blev det rätt komiskt under Tour de Ski när snöbrist kortade en herrdistans till samma som damernas längd. Självklart blev man tvungen att omgående korta damernas distans också! "Någon ordning ska det väl vara!" tycktes vara arrangörens ledstjärna.

Varför denna starka vilja att särskilja herrar och damer där damer "råkar" få den kortare distansen? För grunden är ju trots allt en historisk nedvärdering av kvinnliga idrottare, låt oss se på den i fallet längdskidåkning.

När idrotten började etablera sig i den västerländska kulturen för en bra bit över 100 år sedan så fanns det två huvudinvändningar mot att kvinnor skulle idrotta.

1. Den vetenskapliga. Ett försåtligt argument grundat på att den kvinnliga kroppen inte tålde fysisk ansträngning där allt från psyke till reproduktiva organ skulle ta skada. Nu vet vi att det har ungefär samma bäring som rasbiologin men det lade grunden för att om kvinnor skulle idrotta så fick dom minsann göra det försiktigare och kortare, inga maraton eller Vasalopp! (För er som undrar, jo för att vetenskapsMÄNNEN på den här tiden skulle få ihop sitt resonemang bortsåg man helt enkelt från arbetar- och bondekvinnor).

2. Det misogyna. "Det är inte estetiskt med kvinnor som idrottar och dessutom är det något vi pojkar ska ha för oss själva!" -argumentet kallar jag det. När kvinnor ändå envisas med att idrotta måste man ju hitta på något för att hålla dom borta. Som från Vasaloppet.

Nutid: Ingen tycker egentligen att kvinnor är svagare mindre värda eller att dom förstör sin erotiska attraktionskraft av att idrotta, inte så mycket i alla fall! Och det vore ju absurt om kvinnor skulle löpa ett maraton som var kortare än 42km eller ett vasalopp under 9-mil.

Men om vi säger att en 5-mil för damer skulle bli tråkig då? Nån som köper det argumentet? För att Björgen, Johaug (valfri åkare) är så överlägsen! Vadå använde aldrig det argumentet mot herr-5-milar när Elofsson vann i Kollen med en minut 2001? Måste vi använda våra argumet könsneutralt?

Så varför tror ni att dom kände sig tvugna att korta även damdistansen i Östersund? Det hela blir ju lite absurt!

Maria Rydqvist sammanfattar för övrigt frågan om herr/damdistanser bra här.

//Stefan

Bättre vecka

Så plötsligt i torsdags hängde jag med Ronny på ett intervallpass i stakning, rätt skönt det! Stort steg mot i Älvdalen. Annars är det lite upp och ner, väldigt trött ibland och kroppen spökar på fler sätt. Tårna jag nästan bröt i en vurpa i Idre för några veckor sedan svullnar upp vid klassisk åkning och idag med ett stakpass på 4 timmar planerat så vaknade jag med rätt kraftig nackspärr, så där att det är svårt att få tryck i stakningen.

Just dagens stakpass måste jag ändå vara nöjd med. Hann värma upp en halvtimme innan några lokala hårdingar med Markfjärd i spetsen dök upp och drog med mig på en 3-mil i A2 tempo, fina kompisar! Efter det kunde inte nacken hindra att jag körde mina A3 intervaller. Planen  var att staka lagom hårt med rätt slitna muskler och så gjordes också. Nu ska jag vila!

//Stefan

Regn och snö igen

Det blev ett långpass idag om än lite komplicerat. Började med att vila för att vänta in regnet så klart! Åkte sen till Ängelsberg för motlutsstakning, för att få längre motlut och för att stavarna går ner lite väl långt i konstsnön i Avesta just nu. Med 4/3:or och regn blev även backen i Ängelsberg rätt tung. 7x6 minuter och ett drag 15/15 för att få lite snabbhet blev det innan mörkret föll. Det gick väl bra, med regnkläder funkar det men man blir ju rätt kall till slut.

En resa i en varm, varm bil senare till konstsnöspåret i Avesta startade jag resten av passet. Det toksnöade. Var rätt nöjd med tillvaron ändå och snöfallet gick över samtidigt som jag fick sällskap av Ronny sista timmen. 4.15h blev det.

//Stefan

Regn och snö

Dagens förutsättningar: 2 kilometer konstsnö i Avesta (1 kilometer tur och retur), regn och riktigt klisterföre! Det blev 2.25h lugn åkning även om regnet var väl inte allt för uppmuntrande. Rätt nöjd ändå, det är ju snö. Återstår att se hur jag löser problemet med att träna hård stakning i en lång backe? Kanske tillbaka till rullskidor?

Det är egentligen inget problem att träna vare sig mycket eller hårt annat än att det inte uppfyller dom optimala önskemålen. Men det ska ju vara roligt också. Till helgen väntar Björnjakten i Älvdalen för första gången på några år. För att det ska bli riktigt kul tar jag det lite lugnare inför den, tror det blir bra så.

//Stefan

Hittat snö!

Det är ju svårt med snö så här i början av vintern. Jag har varit en vända till Grönklitt där det mest blev rullskidåkning, gott så och bra träning blev det men bara några korta pass skidåkning på snö. Hemma har det blivit rullskidor, löpning, skidgång och stakmaskin som vilken vanlig höst som helst. Bra det också. Nu har jag dock hittat rätt bra med snö i Idre.

Tyvärr inget träningsläger i Brux som brukligt, kanske blir det senare i vinter. Rätt bra med spår här och backar så det räcker. Visst är det lite tufft att köra distans ibland men man kan ju alltid vila när man kommer hem. Kanske skatetävling i morgon, vet inte riktigt med sliten kropp och några tår som gör ont efter ett fall idag. Soligt väder och fritt från natursnö gör ju att man blir lite sugen på fjällöpning också!

//Stefan

Grönklitt

2 dagar i Grönklitt nu. Kom hit igår och stakade lite lugnt och lite hårt. Även jättehårt då en knockout "sprint" gick igår. Jag hängde med några varv och fick den träning min kropp behöver så väl just nu.

Idag har jag tränat 3h skate och 1.30h klassiskt. Rätt bra gjort om ni frågar mig och fint sällskap i spåret gör det hela lite lättare. Hann med en föreläsning av Lager 157 också. Anton Järnberg pratade om träning rätt mycket, väldigt kunnigt även om det inte var något nytt för mig. Marcus Laggar pratade om vallning, inget konstigt där heller men väldigt kunnigt.

I morgon blir det något slags race här. Det blir säkert jobbigt, och att dömma av hur mycket tid vi lagt ner på vallning så lär Ronny glida minst 4 gånger bättre än mig.

//Stefan

Backa Sebbe

Jag tycker det är fint att Kjell-Erik Kristiansen stöttar Sebastian Samuelssons engagemang mot dopning. Det ÄR viktigt att även toppidrottare tar ansvar för världen runt sig och inte bara lever i en bubbla.

Men en sak undrar jag Kjell-Erik, den där artikeln "Backa Rydqvist", du publicerade visst aldrig den?

//Stefan

Vikten av att längdskidåkare engagerar sig partipolitiskt

I våras var jag på en föreläsning i Avesta med Brit Stakston (jobbar med mediafrågor) och Martin Schibbye (journalist, numera fri, tidigare fängslad i Etiopien) om digitala medier, kändes relevant om man exempelvis bloggar. Pratade med Brita om hur det politiska samtalet på nätet förvrängs i rasistisk anda och vad man ska göra åt en förvisso minoritet men högljudd sådan. Egentligen hade hon inget annat svar än att andra krafter måste vara mer närvarande. Både svårt och självklart!

Så över till längdskidåkning och partipolitik. Med statvetenskapligt intresse så reflekterar jag ibland kring det som jag ser som en svag kopplig mellan det svenska politiska systemet och längdskidvärlden. Att det finns en ovana inom svensk längdskidåkning kring politiska frågor visas inte minst när man diskuterar jämställdhetsfrågor, många män (sorry men kvinnor är generellt kunnigare där) vet helt enkelt inte en hur man för en sådan diskusion. istället backar man av rädsla från diskussionen (alternativt försöker kasta ut den som vill diskutera från landslaget).

Men det finns mindre komplicerade frågor som är relevanta för oss längdskidåkare där jag också tycker att bristen på kontakt med politiken är besvärande. Konstsnöspår, rullskidbanor och resurser till idrottsklubbar är något det investeras mer eller mindre i av det offentliga, inte sällan på komunal nivå. Med stor sannolikhet är det inte dom viktigaste frågorna för vårat demokratiska system men längdskidåkningen är i full rätt att liksom andra grupperingar i samhället kämpa för sin sak. Och utan politiskt engagerade längsdkidåkare kommer vi som idrott att missgynnas. Nu kanske det här verkar egocentriskt ur ett längdskidperspektiv men det är inte ett VM eller OS jag pratar om, såna evenamang har en helt annan dragkraft. Det handlar om dom där 50.000 för ny belysning till eljusspåret, dom där 300.000 för att bygga en ny klubbstuga eller att konstsnöspåret inte försvinner när Biltema ska etablera sig i Avesta. Och det berör tillsammans många människoroch vi måste argumentera och påverka för vår sak.

Men det handlar också om att tillföra kunskap till det politiska systemet, och där bör rekryteringen vara så diversifierad som möjligt också med synpunkt på olika idrotter.

Om det var det teoretiska perspektivet så finns det ett bra praktiskt exempel från Östersund där nyttjande av rullskidbanan (på rullskidor) tydligen har blivit avgiftsbelagd. Oavsett vad man tycker om beslutet så hoppas jag att diskussionen före det har inbegripit det Johannes Anderssson kort och koncist analyserat på sin blogg. Skidåkare och politiker, vore bra med flera.

//Stefan

Ny säsong, mer skidåkning

Påbörjat en ny säsong idag! Det är mycket snö i Grönklitt, spåren är väl sådär men det blir en del fin distansträning. Snöväder idag, lagom kul men det var länge sedan jag åkte så här i maj.

Siktar på något mer pass innan det blir löpning igen.

Lite trött skidspår...

 //Stefan

Avslutande skidåkning

Inte så mycket skidåkning på snö kvar den här säsongen, inte bara för att jag börjar på en ny säsong första maj utan mest för att snön här omkring börjar ta slut. I lördags stakade jag en timme på morgonen i Avesta och vi får se om det går att åka någon mer gång. Men före det har jag hunnit med några fina skidpass!

Grönklittsjakten tillhörde väl inte den bättre skidåkningen, mest för att jag var väldigt trött. Ibland ska man inte tävla.

Helgen därpå gick det bättre. Fredrik och jag har en tradition att köra en vår5-mil i skate, dvs dom år vi hinner och har snö kvar i närheten. Det hade vi i år och Lugnet i Falun är den roligaste arenan att köra på.

Med okej glid på skidorna, ganska tidig start och en ambition att klättra mycket gled vi iväg. Först åkte vi igenom 10an i bra fart men med sega ben och sen ville Fredrik ta 15km banan istället för Mördarbackarna. 15km ger ju bra med höjdmeter men är ingen Mördarbacke så vi hade lite att ta igen efter den. Ett varv med stora Mördarbacken innan det var dags för en snabb drickapaus. Avslutande 2 milen på vårt race innebar 4 vändor till i Mördarbacken tillsammans med någon extra kilometer. Efter 2.40h och 5 mil avverkade stannade vi i solen. Kul grej att göra!

Skidmässigt så var jag upp och körde en del stakning och klassisk åkning på Lugnet igen på tisdagen, det tog bra på hela kroppen. Annars har det blivit något pass i Avesta också men det är svårt då värmen gör snön väldigt smutsig på ytan. Men det är ju vår och man kan träna löpning också.

Solig avslutning på skidsäsongen!

//Stefan

Snö, snö och snö

Det är ju fint skidföre typ överallt nu, hemskt orättvist att man knappt kan träna något utan måste vara utvilad till Vasaloppet och resterande del av säsongen. Nästan som att bo i Funäsfjällen Har dock lyckats köra både skate samt klassiska intervaller. Blev väl ganska trött i benen av det. La in en skatetävling i Storvik igår kväll. Inte så pigg efter en dag på jobbet men bra träning. Galet seg snö var det också, 10 minus och snöfall ombesörjde för den saken.

Har testat ganska mycket skidor senaste tiden. Dels för att dom försvunna skidorna inte kommit till rätta, dels för att det är ganska ovanligt med sån här kärv snö och Vasaloppet verkar gå i det tecknet i år. Fin slip och hårt paraffin är det som inte oväntat gäller. Testandet lär fortsätta nån dag.

Engelbrektsspåret i Norberg som vanligt.

//Stefan