RexaRacet

Faktiskt tävling på gång i IK Rex regi! RexaRacet den 27:e december. Möjligtvis så går tävlingen i Storvreta men vi får se. Jag tänkte i alla fall vara med för att få lite bra träning och bidra till att inte fler skidtävlingar dör ut. Det kan nog bli kul! //Stefan

Demokratiska rättigheter i en pandemi?

Det är ju lätt att säga att det finns viktigare saker än att kunna utöva en idrott eller kunna träna/motionera, men jag är inte så säker. Samhället är komplext liksom dess invånare och även om skolgång eller rätten att demonstera är mer grundläggande demokratiska rättigheter så måste jag ändå säga att det tyder på en del problem i en liberal demokrati om staten plötsligt kan begränsa/förbjuda vårat idrottande. För det är ju så numera. Staten kan plötsligt begränsa/förbjuda vårat idrottande! Något som vore otänkbart bara för två år sedan. Man kan ju önska att detta diskuterades utifrån två sidor. Dels om staten överhuvudtaget ska ha den här möjligheten och i så fall vilka begränsningar som ska finnas. Dels om så sker, vilken proportionalitet som finns. Det som vi sett i Sverige under pandemin likt förbud mot orienterinstävlingar eller förbud för ungdomar att idrotta är ju rätt skrämmande. Om inte idrottsrörelsen tar den här diskussionen, både principiellt och praktiskt, så riskerar vi ju att hamna ytterst fel i framtiden. //Stefan

Bydalen Buff 50K

Om sommarens stora mål lite kort! Åkte upp till Bydalen igår efter en vecka med överbelastning pga tandvärk och knappt någon träning samt varit pga nämnda värk rätt trött. Hoppades i alla fall ha vilat upp benen ordentligt. 8.00 i morse stod vi på startlinjen för att springa 50K som är ett riktigt tufft lopp med 2900hm uppför och rätt tekniskt stig på många håll, därtill blött i år. hoppades dock slippa stormvindarna från förra året när jag gjorde ett rätt bra lopp på 6.29h. Första fjället här en fin inte allt för brant stigning men min rygg låser sig ordentligt och Engelbrektsrullen förra helgen har satt sina spår! Kämpar på med dålig motivation och är 4-5 minuter efter fjolårets tid vid första kontrollen. Men utför ner dit går bra för ryggen och upp igen känns den bättre, jag kan i alla fall trycka på lite. Plockar placeringar och tillbaka i Bydalen är jag nästan ifatt fjolårets tid. Bra! Bestämmer mig att gå hårt men kontrollerat till 30km kontrollen. Den tuffaste delen av banan upp över Drommen och Drommenskåran är en fin utmaning och det börjar kännas rätt bra. Förra året tog benen slut efter dryga 30km men i år tar jag mer energi och alla tävlingar före ska ge resultat. Springer och går så hårt jag orkar och det biter rätt bra även om ryggen är stel uppför. Plockar mer placeringar och försöker ta ut det sista andra gången uppför Drommen. Lårmusklerna strejkar sista hundratalet meter uppför så bra planerat där! Satsar utför och ser att jag har några minuter till 6 timmar. Spurtar in på ca 6.04h gör väl mitt bästa fjällopp hittills. Skönt förutom ryggen! //Stefan

Salomon 27K

Löptävling i lördags igen! Eftersom jag tänkte satsa på Bydalens 5-mil senare i augusti var det inte aktuellt att springa en för lång tävlig nu en knapp månad före, så inget fjällmaraton. 27 kilometer verkade däremot lagom som lopp, träning samt test hur kroppen funkar efter dom 64 kilometerna i Hällefors i början av juli. Så jag åkte upp mot Jämtland, värmde upp på vägen med lite lätt rullskidåkning och löpning och stod på startlinjen i lördags. Start i Trillevallen i år, först 100 höjdmeter i slalombacken sen ner och upp till toppen var starten. Mina ben var rätt stumma och sega tyvärr. Så det var bara att klättra på så bra som möjligt. Lätt utför efter toppen och även om jag sprang bättre där så fick jag inget gratis som jag brukar utför. Inget att göra åt det utan bara att jobba vidare. Två mindre fjäll att klättra över innan vi skulle vända ner mot målet i Ottsjö. Det var snällare motlut här och jag kunde jobba på bättre fast fortfarande med handbromsen i. Den känslan brukar ju vara lite motivationsdödande i löpning och så även i lördags men det uppvägdes ändå av att jag tog mig fram rätt fort ändå. Dessutom hade jag nog sällskap mest hela loppet och det underlättar ju. Så jag fortsatte med tunga ben och utan att kunna belasta kroppen riktigt hårt.

Det var nästan så man hade tid att titta på utsikten lite! Sista biten ner mot Ottsjö är det ganska snabblöpt stig på rätt hårt underlag, riktigt stumma ben igen! Kämpade på och tog den sista lite mindre stigen in mot mål och var klar på dryga två och en halv timme. Okej ändå. För en rätt dålig dag. 10 minuter snabbare och jag hade löpt riktigt bra så hoppas att benen lättar snart. Ultraloppet i Hällefors var ju en test och provar man inte så får men ju inte veta hur det funkar. Innan jag åkte hem på söndagen så hann jag upp Skutans blåsiga topp för dagen, fick lite sol på nervägen och var ganska nöjd med det. Nu väntar lite mer stakning här hemma och Engelbrektsrullen till nästa vecka. //Stefan

Silverleden på en dag 2021

Igår tog jag en tur in i dom djupa bergslagsskogarna till Hällefors för att tävla över 64 kilometers löpning. Tävlingen planerade jag att ta mest som träning för Bydalens 5-mil i höst men också för att jag hade löpt 5 mil som längst på träning eller tävling tidigare. Planen var alltså att ta det lite lugnt både för att inte pressa kroppen maximalt men också för att klara värmen. Så klockan 8 stod vi på startlinjen och jag hoppades hitta bra sällskap för att få lite draghjälp i början. Själva banan skulle komma att bestå av (förutom lite oklar markering) storkuperad bergsslagsterräng, både rätt teknisk som lättare stig samt en del platt grusväg. Vi var iväg och jag jagade på i rätt bra fart. Efter några kilometer satte det sig en grupp där jag faktiskt höll farten ganska mycket. Vi hade dom snabba en bit framför oss men höll ett bra tempo som kändes överraskande bra för mina ben. Mestadels stig. Tyvärr fick jag ta ett kort toastopp efter en dryg mil och när jag skulle jaga ifatt kändes det som farten höjts och när vi kom ut på en platt grusväg efter andra vätskan så blev det inte lättare att gå ifatt. Inne i skogen igen så fångade jag in en av damerna och fick draghjälp och kunde återhämta mig utför samt ta en Red Bull som jag hade i rygsäcken, bra avbrott från Vitargon. Det kändes kontrollerat igen. Efter kontrollen vid dryga 20 kilometer hjälptes vi åt att dra upp mot en stor backe och plockade några löpare och såg ganska många några minuter framför oss, bra känsla! Tyvärr svänger vi av mot en utsiktsplats på toppen av backen (kanske arrangörerna kunde gett någon vägledning?) och så försvann det några minuter och rätt mycket motivation. Strax efter får jag löpa vidare själv när jag släpper på utför. Passerar en kille som dricker i en bäck, märkligt val ändå. Börjar bli trött och få svårt att fokusera och pressa kroppen framåt nu efter en 25 kilometer. Kan inte ta rygg och få draghjälp när jag blir passerad. Irriterande när det är ganska teknisk stiglöpning som passar mig. Vid kontrollen efter ca 3 mil dricker jag en cola och fortsätter. Ser några som står och vilar som var före mig på banan och tänker att även om det går sakta så tar jag mig framåt. Mellan 25 kilometer och 45 kilometer går det riktigt sakta för mig tyvärr. Efter 30 kilometer börjar nu en lång stigning som inte är en trevlig upplevelse. Så här i efterhand förstår jag ju att jag blev överhettad men då tänkte jag inte riktigt på det. Försöker få i mig vätska och energi bara. Nästa kontroll passeras och det känns lite bättre, klättrar igen och får sällskap som jag tyvärr inte kan hålla. Tänker att ta mig till 45 kilometers kontrollen och eventuellt kliva av där eller prova en till. Inte så meningsfullt att fortsätta när kroppen inte alls svarar. Den kontrollen är bredvid en sjö och efter två till colaburkar så lägger jag mig i vattnet några minuter, fortfarande med inställningen att kliva av snart. Jag har till och med stoppat klockan under vilopausen. När jag joggar iväg så känner jag snart att jag är klar i tankarna och kan driva på kroppen framåt, till och med motluten blir trevliga! Nu är det kul att springa igen och kilometerna rullar på om än inte i ett jättesnabbt tempo. Sjukt vad nerkylningen gjorde mycket! Passerar nästa kontroll, hittar en kall källa efter den och kyler mig lite mer. Klättrar upp för ett berg och passerar en trött löpare. Ett fint parti av banan över det här berget. In mot Hällefors blir det platt och rätt tråkig löpning. En till cola vid sista kontrollen och mer platt löpning. Bommar nere vid järnvägskorsningen otroligt nog tar nån minut. Skog igen med 60 kilometer löpta och nu börjar jag bli rätt trött. Benen håller väldigt bra ändå och kroppen blir aldrig överhettad igen. Kliver upp på ett berg och rullar sedan sista kilometerna in till skidstadion och mål, rätt oinspirerad på slutet. Mycket nöjd med att jag tog mig runt ändå och fick prova på att springa så här långt. Blev inte alls speciellt sliten i benen vilket också var en bra test. Nöjd med att jag valde ett par vägskor från Salomon (Sonic Accelerate) för att få lätta skor som ändå greppar bra i torr terräng och ger lite mer dämpning. Första 25 kilometerna presterade jag oväntat bra löpning och tar med mig det för framtida lopp. Även att satsa på att kyla ner kroppen tidigare om jag hamnar i den här varma situationen igen. Och den fina terrängen i Hällefors.

//Stefan

Löpning

Jag tog ett lugnt löppass i Bergslagen nu på kvällen, dvs 13 kilometer hemifrån! Sprang runt bland åkrar, ängar och genom granplanteringar runt Hästbäck och mötte förvånansvärt många rävar och harar, dock inte samtidigt. Kallt och mycket fågelsång.

En gammal mulltimmerhytta i Hästbäck mellan Västerfärnebo och Norberg får symbolisera industrialiseringens första fas på hundratals år. En teknologisk utveckling som vi får tacka tyska invandrare för. Runt om är det numera röjt för betesmark, igen. Ständig förändring,det är så världen fungerar.

//Stefan

Långpass i Klackberg...

...Den här gången i form av löpning. Inte så långt, bara 2.40h totalt, men jag sprang 15 km (två varv på på min testrunda) i hårt A2 tempo (1.25h). Det var vad mina ben tålde i lördags, när jag avslutade med knappa 5km lättare löpning så ville inte mina vader riktigt vara med länge! Som alltid bra träning och kul att springa i Klackberg!

Hittade lite snö efter spåret och en nygrävd damm. Inte finaste värdet dock men löpning funkar ju alltid.

Jag har inte löpt så mycket kuperat än i år, det märktes i Klackberg i lördags. Tog ett pass i torsdags i Salbohed på grusåsen på väg hem efter jobbet i Sala. Sala som tyvärr inte erbjuder någon kupering alls knappt så det blir nog att leta kupering lite längre in i landet som vanligt för att vara i form för fjällmaror i sommar. Så fortsättning följer!

//Stefan

Skate i Romme!

 Jag avslutade (?) skidsäsongen med en tur till Romme i lördags för att köra skate i backarna där. En tur jag tänkt göra i flera år men som inte blivit av medan snön varit kvar men i år hade jag tid och snön låg kvar. Startade halv 9 på hård frusen snö. Åkte till vänster mot bortre toppen och tyvärr var det ganska sönderkört i backen av pistmaskinerna men det gick hjälpligt. Dessbättre var backarna på sydsidan finare även om det var så hårt så jag mest hasade ner i branterna första gången utför.

Körde två hårda drag där i längsta backen, lika bra att passa på och benen var rimligt pigga så det var rätt kul! Där efter mötte jag Niclas E (!) på toppen och körde två vändor med honom innan jag avslutade med lite egen åkning igen. 

Det blev ju riktigt varmt och fint efter en stund och även lite lättare att ta sig ner i mjukare snö. Så i brist på fjäll fick jag prova det här. 1600 höjdmeter klättring talar ju sitt tydliga språk för träningseffekten i alla fall! Förmodligen funkar Romme bra med några slags toppturskidor så här i slutet av vintern också omman har det.

Jag hann även med ett sista pass i Åsbo på onsdagen förra veckan. Snön som föll på måndagen la sig på den is och snö som fanns kvar och det gick hyggligt att köra skate när man väl spårat lite. Får vara nöjd med det.

Sista snön i Åsbo.

 

Varmt på slutet och rätt trögt uppför.

//Stefan

Skidsportens stapplande steg...

 

 Falun Borlänge valde att som arrangör att göra sin del av saken när dom kunde påverka tävlingsdistanserna och ge herrar och damer samma längd vid helgens tävlingar. Bra så och det är något som dom ska ha kredd för, liksom andra föreningar som gör samma jobb lite i det tysta!

 Dessutom verkar landslagsdamerna ha radikaliserats så till den milda grad att dom offentligt kritiserar det absurda att damer ibland åker hälften så långt som herrar. Här är vad dom säger till SvT. Det är bra fler aktiva offentligt reflekterar över detta, kanske har det skett en ändring, kanske har vi bara fått en ny generation damer som har tagit ett steg framåt.

 Precis som Niklas Jonsson säger måste nog frågan drivas av aktiva damer för att komma framåt. Men låt oss för den skull inte glömma vad grundproblemet är. Kortare distanser för damer är en historisk kvarleva från en tid när man tänkte att kvinnor var mycket svagare än herrar och således inte tålde samma utmaning. Självklart fanns det mer exterm misogyni inom idrotten, som att kvinnor var förbjudna att åka Vasaloppet exempelvis. Men där långloppen på detta område gjort upp med sitt förflutna ligger traditionell skidåkning efter.

 Så visst är problemet att någon måste driva frågan. Men med den historiska bakgrunden det har borde inte det ansvaret lämnas över till endast aktiva damer. Det kunde ju lika gärna vara herråkare, eller till och med Niklas Jonsson och SSF!

//Stefan

Träning

 Jag lider forfarande av överbelastning i övre ryggen/nacke/axlar sedan Vasaloppet men det är på väg åt rätt håll. Märkligt så tog Vasan väldigt hårt på ryggen i år, ungefär som ett rullskidlopp fast värre samt att det sitter i längre. Men det är väl ett bra tecken att jag ansträngde mig.

Nu är jag igång med hårdare träning igen. Provade stakintervaller i onsdags, några med Ronny också, men det kändes inte så bra. Har passat på att löpa lite för att vänja benen men eftersom det finns konstsnö lite överallt här omkring så får ju skidåkning vara fokuset ett tag till. igår blev det en träningsdag i Falun med ett långt skatepass som hade 4 långa intervaller i mitten. Mycket klättring på tävlingsbanorna som hade fina spår. ganska lätt före till en början men efter 12 var det rätt tungt. Benen var väl lite stumma av löpningen tidigare i veckan. Även om det inte är en terräng för att träna distans i varje dag så tycker jag att det är roligt och bra träning, så blir man kanske lite stark i benen för sommarens fjällöpning.

Idag blir det bara lite lätt löpning och styrketräning för ryggen vars muskler faktiskt var nära att låsa på en skateintervall igår. Sen hoppas jag på mer skidåkning.

 

Mördarbacken, bra träning som gör ont i benen.

//Stefan

Bessemerloppet 2021

 För en dryg vecka sedan åkte jag årets upplaga av Bessemerloppet, denna märkliga tävlingssäsong då man är glad att det finns någon tävling över huvud taget. Så innan jag skriver vidare, tack till Bessemerloppet för allt jobb ni gjorde!

Bessemerloppet åkte jag första gången 2000 och gjorde väl mitt första bra långlopp då, det är ganska länge sedan nu! Vissa saker är dock lika. Jag tampades med Ronnie Löf under årets lopp också. Banan är platt med några backar på sista biten. 52 kilometer är fortfarande rätt långt! Det var trevligt att vara tillbaka, och formen har ju varit bra.

Tyvärr stod jag rätt långt bak i startfältet så det skulle bli en utmaning att ta sig fram då det snart blev 2 spår på banan så planen var att ta sig fram lite smart utan att riskera missöden med stavar och liknade. Och jag räknade med att orka åka snabbt hela loppet med tanke på hur formen har varit i vinter. 

Som väntat blev det rusning i första backen och sen var det bara att ta sin plats i spåret då täten tog det relativt lugnt fram till 4-5 kilometer. Så fort tempot höjdes blev det lite luckor som man kunde ta sig fram i men snart hade det utkristalliserats grupper av åkare och jag hamnade väl lite långt bak. Men jag kände mig också lite seg liksom att skidorna inte släppte riktigt.

Men det var ingen att misströsta för! Plötsligt satte nämnda Ronnie Löf upp farten och jag hängde på och både kroppen och skidorna kändes bättre. Skidorna blev relativt bättre under hela loppet så där var jag nöjd. Lite piggare försökte jag hjälpa Ronnie men han var stark i backarna inför varvningen så det var bara att hänga på. Ut på det andra varvet kände jag mig ännu piggare så när en kille från Hallby kom bakifrån i god fart hängde jag på. Här bestämde jag mig för att satsa hårt resten av loppet. Nu tappade jag hallbyryggen i backarna före varvning men vi hade ändå plockat rätt många och såg klungor framför.

Ut på sista varvet bestämde jag mig för att satsa det jag orkade på att gå ikapp åkare. Jag fick väl någon med mig och så hade vi plockat en klunga. Skönt att åka under sista delen av en 5-mil och vara stark! Efter det siktade jag in mig på nästa klunga och drog ifatt den, på några kilometer. Med ca 10 kilometer kvar hade jag fått med mig ett gäng åkare från Sörmland, bland annat Patrik och Linus och Patrik pratade jag lite med om att vi drar så hårt vi orkar resten av loppet, han verkade ju stark!

Så gjorde vi och delade på dragjobbet. Vi körde säkert ifatt någon till och ifrån någon bakom oss. På slutet var Partik rätt stark och vi splittrades lite. Jag slog Linus i en spurt som karaktäriserades av att min kropp var helstum vid spurtförsöket! Så det gick bra!

Så åter igen tack till Bessemerloppet som gjorde jobbet och ordnade en tävling! Riktigt bra startfält och min bästa tävling sedan säsongen 17-18, bra känsla. Bra uppländska resultat före mig där Pontus var med i topp. Hedbys som representerar Storvreta nu 5 minuter efter täten. Den evigt unge Uffe några minuter före mig (många år sedan vi han fick smeknamnet "Den evigt unge" och det finnt uppenbarligen ingen anledning att ändra på det än!).

Resultat hittar ni här.

Skidorna jag åkte på var ett par Fischer klassiska 9Q2 från 2015 med en speciell grov slip från Grönklitt med en 3mm(!) skärande rill och på topp låg det Red Creeks Wet pulver. Det funkade ytterst bra i rätt så ren men blöt natursnö.

Nu fortsätter det med Vasaloppet på söndag.

//Stefan

Träning i Sätrabrunn

Vi är ju inte bortskämda med vinter nu för tiden även om det höll sig kallt en dryg månad. Idag hittade jag till konstsnöspåret som Sätra IF haft dom senaste åren. Efter en varm vecka hade dom skrapat ihop snö från delar av spåret och förstärkt på andra delar, lite kortare men väldigt fint. Nu hade det frusit under natten och det gav en fin vårskidåkning. Lätt och trevligt träningspass i skate blev det.

 

Igår körde jag ännu ett träningsrace med Ronny. 10 kilometer rätt blöt och solig stakning blev det. Jag testade formen på första halvan och tog det lite lugnare andra halvan, det kändes bra.

//Stefan

Mera träningstävlingar

Jag måste medge att jag passar på att njuta av kylan ute, vinter på riktigt och nu är det rätt så ljust ute också. Skönt att vara ute alltså, förutom carbonpjäxorna då! Förra veckan hann jag med löpintervaller och lite hård stakning med Ronny i Avesta innan jag begav mig ner till Västerås för ett 2-mils träningsrace på lördagen. Eftersom jag har kännt mig i bra form hela vintern så tänkte jag väl att det skulle gå lätt.

Det gick inte lätt! Mathias S som vann var i och för sig stark men jag hade tyvärr en svag dag. Dom första varven på en fin dryg 2,5 kilometers konstsnöbana vid var lite jobbiga men jag tänkte att det nog lossnar. Det gjorde det inte och andra halvan var jag riktigt sänkt i framför allt överkroppen. Jag blev rätt förvånad men så är det ju ibland. 

Men som vanligt blir det ju bra träning och det var första gången sedan en Västmanlands cup (som ungdom 1993 kanske) jag tävlade i Västerås. Spåren från Rocklunda gillar jag ju annars att löpa i, ganska kuperade och ganska roliga.

Nu väntar jag på att se om det blir start i Bessemerloppet i helgen.

Ljust och soligt på lördagsmorgonen i Västerås, och kallt, det blir inte så mycket bättre. Det är också rätt skönt att starta tävlingar tidigt på dagen.

 //Stefan

Billingen Långlopp 2021

 Så blev det den första "riktiga" tävlingen den här vintern, Billingen Långlopp i Skövde. En ort och ett berg som jag inte besökt tidigare så det var trevligt! 

Banan utgjordes av en småkuperad terräng uppe på platåberget Billingen som var ganska jobbig då den enda riktigt platta biten utgjordes av skidstadion. Således hela tiden backar att jobba med. Ganska lätt före (även om 10 minus gjorde snön lite sträv) skulle borga för en hög fart från början med det startfältet som det var.

I starten av loppet var det kanske lite trångt när vi gick in i två spår nästan direkt men det var inget problem egentligen. Tyvärr var jag rätt seg i kroppen i starten, det tillskriver jag mest bristen på tävlingar och att det var hög klass på startfältet men det finns lite mer form att hämta. Första varvet fick jag verkligen kämpa och pressa kroppen och tappade väl lite väl många åkare framför mig. Backarna gjorde sitt också.

En bit in på det andra varvet började det kännas mer kontrollerat. Tyvärr hade mitt vätskebälte frusit så jag kunde inte dricka något under hela loppet, två geler var allt jag tog, och det var nog lite negativt på slutet. Vi blev några stycken som jobbade bra tillsamman och eftersom vi åkte på en bana med flera vändpunkter så såg jag hela tiden att det fanns ganska många åkare rätt nära framför oss. Varv tre och in på fyra (av sex) så försökte jag jobba ikapp åkare framför men det bet inte jättebra, tog in någon då och då. Istället kom en grupp med några starka Ulricehamnsåkare ifatt och höjde farten. Tyvärr var låg jag lite långt bak när gruppen drogs ut och fick jaga ikapp dom under några kilometer, kände mig stark då och vi kom ifatt några fler åkare.

Ute på sista varvet tappade jag tyvärr lite och vi var några åkare som hamnade efter och även om jag var nära att täta avståndet så orkade jag inte riktigt. Drog ändå det jag kunde och hade bara en som spurtade om mig på upploppet.

Så klart lite missnöjd med resultatet men givet förutsättningarna och resultatlistan så hade jag inte behövt åka så mycket fortare för att vara rätt nöjd. Kroppen var inte van med riktigt tävlingsfart men uthålligheten och kapaciteten var god så länge jag inte behövde gå på rött. Hade gärna åkt någon mil till (med mer energi förstås). Stort tack till arrangörerna för en tävling denna konstiga vinter! Det är mycket värt inför Vasaloppet.

Resultat finns här.

Solig och rätt bra med snö, väldigt fina spår!

Nu väntar kanske någon form av sex mils stakning på engelbrektsspåret till helgen och sedan kanske ännu en riktigt tävling i form av Bessemerloppet.

//Stefan

Vinterlöpning

Häromdagen passade jag på att löpa ett kort pass på isen som blivit på alla översvämmade ängar och åkrar längs Svartån här hemma. Det var som mest ett tunt snölager så lättlöpt och man såg bra hur isen var. Bara öppet vatten där det strömmade i ån.

Det är inte varje år man hinner med något sådant, ofta kan det bli skidor om det ligger lite mer snö. Kul också att man kan springa på ställen där man normalt inte tar sig fram på barmark. Med dubbade skor hade det faktiskt funkat utmärkt att ta intervaller på isen också. Nu har vi fått lite mer snö igen så nästa pass kanske blir skidor istället.

 

Isbelagda ängar längs ån.

Bäverhydda i sumpskogen, det är bara när isen lägger sig som man kommer förbi just här.

Mina gamla Icebug. Sprang inte ett pass med dom förra vintern eftersom vintern ja, var frånvarande. Men dom funkar bra nu in på typ sjunde vintersäsongen, speciellt använder jag dom och jag ska springa snabbare pass när det är halt. Tror att icebug har dom bästa dubbskorna fortfarande.

 

 

 

 

 

Lördagen förra veckan använde jag till ett hårt träningsrace i Eskilstuna på ett fint och rätt kuperat konstsnöspår. Lite seg var jag allt och knappa 15 minusgrader kändes men det var soligt och fint! Sörmlandsåkarna är hårda men i Norberg kör vi ju träningsrace på 54 kilometer.

 

//Stefan

Ännu ett träningsrace och öppet spår i Storvreta till helgen

 Det är få långloppsarrangörer som vill/vågar ens arrangera elittävlingar den här vintern men Storvreta IK Skidor verkar köra något slags öppet spår av sitt långlopp under helgen: https://www.facebook.com/storvretaskidor/

 Vi får nog vara glada för det som det är nu. Tydligen har det kommit snö i Uppland och spåren i Storvreta är fina, lite småkuperade krokiga slingor. Kanske åker jag dit i helgen.

Annars körde jag och Ronny ett träningsrace i Norberg i helgen, det har blivit några nu men som vanligt så är det inte så många som vill ge sig ut i spåren och anstränga sig under 54 kilometer. Vi körde runt runt på elljusspåret i Nordansjö och startade med ganska sura tröga spår och löst för stavarna för att få lite lättare på slutet när solen torkade upp snön lite.

Jag känner mig fortsatt i bra form och Ronny var lite piggare så dom första 4 milen turades vi om med dragjobbet, jag körde i gott långloppstempo (under tröskel) och Ronny höll farten hyfsat. Sista dryga milen hade jag bestämt mig att gå det jag hade kvar. Lämnade Ronny bakom mig, även om han inte tappade så mycket, och pressade på. Ut på näst sista varvet genade Ronny ifatt mig och var lite piggare så vi plågade varandra rätt hårt sista biten! 

Måste säga att jag är nöjd med det loppet och glad för sparringen och att kroppen funkar i år. Tycker att vi åkte bra och Ronny börjar få tillbaka formen också. Bara att försöka hitta mer motivation att fortsätta träna hårt nu!

//Stefan

Träningstävling

Två "träningsrace" hann jag med före jul. Båda i Grönklitt och båda med min gamle kombatant Ronny. Både för vårat eget välbefinnande och för att göra det så roligt som möjligt så både vallade vi och testade skidor ordentligt och efter en ordentlig uppvärmning satte vi av så fort vi bara kunde. Första racet var 6x5km runt rullskidbanan. Det blev bra träning och jag lyckades staka ifrån Ronny på slutet, han var rätt trött efteråt. 

Det andra racet bestod av 2x22 kilometer på vägarna men vi tog dom backar som fanns. Här var jag lite seg i början och hade inget bra tryck i plattstakningen för ovanlighetens skull. Däremot lämnade jag Ronny bakom mig i motluten från pumphusbackarna på det andra varvet. Det kändes bra! 

Så på nyårsafton så blev det en riktig träningstävling. Banan var 3 varv på tävlings 10:an, med backarna upp mot björnparken, och väldigt lös nysnö! Det var skidåkare med fäste och oss utan fäste. Jag var inte pigg i början tyvärr och det var svårt att få ner någon kraft i backen när man stakade. Jagade bakom Ronny och några till och plockade väl någon åkare. Uppför blev det väldigt mycket saxning och att slita sig fram i den mjuka snön. Sista varvet gick bättre och med en hård satsning gick jag ikapp Ronny och vi fick lite sällskap på slutet. Den här gången fick han slå mig med en halvmeter! Man var rätt trött efteråt. Stakfantomen Adam Steen vann stakklassen ca 9 minuter före Ronny och mig, imponerande kört och vi får vara nöjda med det

 

Det var fint med snö i Grönklitt, riktig vinterkänsla!

 1997 hade Svenska Skidspelens världscup flyttats till Grönklitt. Man åkte ungefär de banor vi åkte nu. Alla tycktes vara överens om att det var för lätta banor då, att Dählie vann med 1 minut tyder ju självklart på det!

 

Idag har jag avverkat ett bra intervallpass på Skiergen. 250-500-1000-1500-2000-1500-1000-500-250 meter med 1 minuts vila mellan. Jag var ganska sliten som väntat, 1.45 tempo på första 3 sen fick jag sänka på dom längre och höja mot slutat. Syftet var ändå att få hög puls och det uppnåddes utan att gå helt stum! Ca 30 minuter effektiv hård träning designad av SkiTeam Lager 157 tror jag. Avslutad med 10 minuter 15/15 på högsta motstånd, nöjd med det!

Nu får vi se var det blir snöskidåkning nästa gång.

//Stefan