Bydalen Buff 50K

Om sommarens stora mål lite kort! Åkte upp till Bydalen igår efter en vecka med överbelastning pga tandvärk och knappt någon träning samt varit pga nämnda värk rätt trött. Hoppades i alla fall ha vilat upp benen ordentligt. 8.00 i morse stod vi på startlinjen för att springa 50K som är ett riktigt tufft lopp med 2900hm uppför och rätt tekniskt stig på många håll, därtill blött i år. hoppades dock slippa stormvindarna från förra året när jag gjorde ett rätt bra lopp på 6.29h. Första fjället här en fin inte allt för brant stigning men min rygg låser sig ordentligt och Engelbrektsrullen förra helgen har satt sina spår! Kämpar på med dålig motivation och är 4-5 minuter efter fjolårets tid vid första kontrollen. Men utför ner dit går bra för ryggen och upp igen känns den bättre, jag kan i alla fall trycka på lite. Plockar placeringar och tillbaka i Bydalen är jag nästan ifatt fjolårets tid. Bra! Bestämmer mig att gå hårt men kontrollerat till 30km kontrollen. Den tuffaste delen av banan upp över Drommen och Drommenskåran är en fin utmaning och det börjar kännas rätt bra. Förra året tog benen slut efter dryga 30km men i år tar jag mer energi och alla tävlingar före ska ge resultat. Springer och går så hårt jag orkar och det biter rätt bra även om ryggen är stel uppför. Plockar mer placeringar och försöker ta ut det sista andra gången uppför Drommen. Lårmusklerna strejkar sista hundratalet meter uppför så bra planerat där! Satsar utför och ser att jag har några minuter till 6 timmar. Spurtar in på ca 6.04h gör väl mitt bästa fjällopp hittills. Skönt förutom ryggen! //Stefan

Salomon 27K

Löptävling i lördags igen! Eftersom jag tänkte satsa på Bydalens 5-mil senare i augusti var det inte aktuellt att springa en för lång tävlig nu en knapp månad före, så inget fjällmaraton. 27 kilometer verkade däremot lagom som lopp, träning samt test hur kroppen funkar efter dom 64 kilometerna i Hällefors i början av juli. Så jag åkte upp mot Jämtland, värmde upp på vägen med lite lätt rullskidåkning och löpning och stod på startlinjen i lördags. Start i Trillevallen i år, först 100 höjdmeter i slalombacken sen ner och upp till toppen var starten. Mina ben var rätt stumma och sega tyvärr. Så det var bara att klättra på så bra som möjligt. Lätt utför efter toppen och även om jag sprang bättre där så fick jag inget gratis som jag brukar utför. Inget att göra åt det utan bara att jobba vidare. Två mindre fjäll att klättra över innan vi skulle vända ner mot målet i Ottsjö. Det var snällare motlut här och jag kunde jobba på bättre fast fortfarande med handbromsen i. Den känslan brukar ju vara lite motivationsdödande i löpning och så även i lördags men det uppvägdes ändå av att jag tog mig fram rätt fort ändå. Dessutom hade jag nog sällskap mest hela loppet och det underlättar ju. Så jag fortsatte med tunga ben och utan att kunna belasta kroppen riktigt hårt.

Det var nästan så man hade tid att titta på utsikten lite! Sista biten ner mot Ottsjö är det ganska snabblöpt stig på rätt hårt underlag, riktigt stumma ben igen! Kämpade på och tog den sista lite mindre stigen in mot mål och var klar på dryga två och en halv timme. Okej ändå. För en rätt dålig dag. 10 minuter snabbare och jag hade löpt riktigt bra så hoppas att benen lättar snart. Ultraloppet i Hällefors var ju en test och provar man inte så får men ju inte veta hur det funkar. Innan jag åkte hem på söndagen så hann jag upp Skutans blåsiga topp för dagen, fick lite sol på nervägen och var ganska nöjd med det. Nu väntar lite mer stakning här hemma och Engelbrektsrullen till nästa vecka. //Stefan