Tränat och tävlat

Så här såg det ut i mitten av förra veckan när jag försökte få till lite löptimmar.

Rätt fint ute nu! Llig på sitt löpningen var väldigt ovan men trevlig på sitt sätt, omväxling.

Så blev det tävling i lördags, långlopp i Storvreta. Alltid kul att komma dit och förutom kortare lopp har jag kört långloppet en gång tidigare, 2013 tror jag det var. Då hade jag ett långlopp i kroppen från dagen före och det var väl ungefär den känslan av trötthet jag räknade att starta med nu också.

Ett varv med lite backar i början och sedan rätt platt och lite gammaldags skidåkning väntade. Det var en tuff start men jag orkade rätt bra, det sved dock i halsen när jag inte längre hade nån mask. Efter ett spurtpris vid 2km (som jag inte brydde mig i) blev vi väl snart en mindre grupp. Jag positionerade mig som tvåa och tänkte försöka spara energi så mycket som möjligt, framför allt var jag rädd att armarna skulle ta slut i dom små backar som fanns.

Björn Hänninen gjorde dragjobbet i två  och ett halvt varv efter det! Första varvet var jag nöjd att hänga med. Andra kändes lite mer kontrollerat. Tredje lika så och inte förrän sista varvningen när Linus Jansson höjde tempot hade jag svårt att hänga. Blev en del jagande där och till slut en bit ut på sista varvet var det Jocke som drog ikapp oss två till täten igen.

Samma Jocke var den som med några kilometer kvar höjde tempot och gjorde att jag fick släppa mer och mer, musklerna var slut helt enkelt! Gled in som fyra.

Dom övriga åkarna i täten var rätt nöjda så jag tror att jag får vara det också. Litet lopp, delvis ganska långsam bana så svårbedömt men det svarade väl egentligen bättre än jag trodde inför loppet. Bara att gå vidare.

Tack till Storvreta för en fin tävling!

Resultat finns här.

//Stefan

Tränat igen!

Lite lätt på prov efter jobbet igår. Klassiskt på golfbanan och konstsnöspåret. Rätt skönt att röra på sig och jag körde med mask för att spara min torra hals.

Idag blev det en tur på engelbrektsspåret. Finaste skidpasset i vinter och mask på idag också, klassiskt men mestadels stakning. Kroppen kändes bättre. Massor med folk i spåret! Fin bild av Norberg idag!

Som tidigare påpekat, viktigt att ta bilder!

Nu hoppas jag på vidare träning dom närmaste dagarna.

//Stefan

Dåligt med tränande

Jag är inte den skidåkaren som studerar träning jag gjort överdrivet noga. Jag vet vad jag gjort och varför men har därtill en massa andra saker att göra. Dessutom har jag en rätt klar analys av tidigare träning rätt långt bak i huvudet, och jag lovar, den är för lång för att skrivas ned. MEN, kan man inte träna (och nu har jag vart sjuk en dryg vecka i senaste omgången) så finns det ju en poäng att se bakåt, om inte annat för att inte glömma vad man ägnar sig åt.
 

Efter en varm sommar blev det lite dimmigare under hösten. Här har jag stannat vid en lite skogssjö lik tusentals andra skogssjöar runt om i Sverige. Inget speciellt där men behöver i alla fall inte köpa en (av tusentals) böcker om mindfulness efter ett distanspass i skogen.

Finaste cykelpasset runt Alnön på väg hem från fjällmaran. Varm morgon där, att jag knappt kunde hålla i styret med vänster arm gjorde liksom inget.

Ännu en bild från Spikarna på södra delen av Alnön.

Norra delen av ön har mer jordburksmark med en märklig geografisk struktur starkt påverkad av både järnålder och sågverksepoken. Hur en Ford 8830 har hamnat på öns små åkrar låter jag vara osagt men den får väl representera en senare men ändå numera historisk period i lantbrukets utveckling.

Funäsberget var förvånande inspirerande att springa uppför! Måste göra det nästa sommar också!

Tvättbjörn som tillfällig följeslagare.

Fjällbäck och fjällgranar. Fina platser i Sälenfjällen också så länge man håller sig borta från huvudlederna.

Slutligen målgången på Sundsvall Trail! Inte så att jag bara tränar löpning men det är kul. Just här hade jag ju tagit mig igenom galet fin löpterräng också.

Som en påminnelse alltså, så jag ska träna snart igen.

//Stefan

Dåligt med tävlande...

...Och dåligt med tränande. Provade träning men blev dålig i halsen igen. Ingen skidmara i Grönklitt idag, tråkigt att inte vara med så klart men det var liksom ingen chans! Tråkigt att inte kunna träna heller men det kommer väl.

Hoppas på tävling nästa helg, om inte annat för att få lite bra träning.

//Stefan

Män ska vara män och kvinnor kvinnor!

Lars och Anton slog väl huvudet på den så kallade spiken i deras senaste poddavsnitt från Ski Team Lager157:s Vasapodden med frågan varför damtävlingar MÅSTE vara kortare distansmässigt (tradskidåkning) även när herrtävlingen kortas ner pga tex kyla. Sällan är traditionen att definiera damer som svagare inom längdskidåkningen tydligare!

Exemplet från Vasapodden var följande: ScandCup i Östersund före jul bjöd på kallt väder och innan en av tävlingarna ställdes in tog tävlingsledningen beslutet att korta distanserna, med hänsyn till dom aktiva så klart. Tror det betydde 10km för herrarna och 5km för damerna i detta fall, 15/10km från början. Den högst relevanta frågan från Lars och Anton var då om arrangörerna ansåg att damer bara klarade hälften så lång sträcka i kyla som herrarna, och hur visste dom det! Själv skulle jag kunna tillägga, finns det forskning på frågan och är den grund till någon regel arrangören har att följa?

Låt mig gissa, inte!

För några år sedan blev det rätt komiskt under Tour de Ski när snöbrist kortade en herrdistans till samma som damernas längd. Självklart blev man tvungen att omgående korta damernas distans också! "Någon ordning ska det väl vara!" tycktes vara arrangörens ledstjärna.

Varför denna starka vilja att särskilja herrar och damer där damer "råkar" få den kortare distansen? För grunden är ju trots allt en historisk nedvärdering av kvinnliga idrottare, låt oss se på den i fallet längdskidåkning.

När idrotten började etablera sig i den västerländska kulturen för en bra bit över 100 år sedan så fanns det två huvudinvändningar mot att kvinnor skulle idrotta.

1. Den vetenskapliga. Ett försåtligt argument grundat på att den kvinnliga kroppen inte tålde fysisk ansträngning där allt från psyke till reproduktiva organ skulle ta skada. Nu vet vi att det har ungefär samma bäring som rasbiologin men det lade grunden för att om kvinnor skulle idrotta så fick dom minsann göra det försiktigare och kortare, inga maraton eller Vasalopp! (För er som undrar, jo för att vetenskapsMÄNNEN på den här tiden skulle få ihop sitt resonemang bortsåg man helt enkelt från arbetar- och bondekvinnor).

2. Det misogyna. "Det är inte estetiskt med kvinnor som idrottar och dessutom är det något vi pojkar ska ha för oss själva!" -argumentet kallar jag det. När kvinnor ändå envisas med att idrotta måste man ju hitta på något för att hålla dom borta. Som från Vasaloppet.

Nutid: Ingen tycker egentligen att kvinnor är svagare mindre värda eller att dom förstör sin erotiska attraktionskraft av att idrotta, inte så mycket i alla fall! Och det vore ju absurt om kvinnor skulle löpa ett maraton som var kortare än 42km eller ett vasalopp under 9-mil.

Men om vi säger att en 5-mil för damer skulle bli tråkig då? Nån som köper det argumentet? För att Björgen, Johaug (valfri åkare) är så överlägsen! Vadå använde aldrig det argumentet mot herr-5-milar när Elofsson vann i Kollen med en minut 2001? Måste vi använda våra argumet könsneutralt?

Så varför tror ni att dom kände sig tvugna att korta även damdistansen i Östersund? Det hela blir ju lite absurt!

Maria Rydqvist sammanfattar för övrigt frågan om herr/damdistanser bra här.

//Stefan