Damer vs herrar

Ni vet när man tänker på att långloppsvärlden är rätt ojämställd. Teamen har få damer, sämre med sponsorer för kvinnliga åkare och herrarna är för det mesta normen. Då finns ändå cykelsporten! Jag utgår ändå från att om damer skulle åka ifatt herrtäten så blir dom åtminstone inte stoppade i långloppen! Man får vara lite nöjd ändå.

//Stefan

Långpass cykel

När jag för några år sedan satsade på några MTB-långlopp under sommaren brukade jag köra ett 25-mils (cirka) pass på landsväg varje år för att få lite känsla för hur en Vätternrunda skulle vara, för att skrapa ihop lite extra timmar i sadeln samt för att det var kul! Det här passet har med satsningar på fjällmaror och brist på motivation fallit bort dom senaste åren men idag var det dags igen. Möjligtvis motiverade det varma vädret lite extra! Tidigare höll jag en rätt hög fart hela passet men idag var det bara "bra distanstryck" som planerades, dvs hög A1 belastning, kanske inte alltid på pulsen men definitivt på musklerna. Siktet var inställt på 20 mil ensam.

Klockan 8 på morgonen rullade jag iväg söder ut mot Västerås, plattcykling alltså. I vanliga fall söker jag backar men det kan vara skönt med omväxling också, dessutom är naturen ner mot Mälaren lite annorlunda och det är inte att underskatta.

Det blev en runda över Fläckebo, Sätrabrunn, Haraker, Skultuna och Tillberga innan jag hamnade på småvägarna öster om Västerås. Cyklade från Anundshög ner till Gäddeholm, vidare till Frösåker och slutligen en tur ner förbi Ängsö slott till vägen slutar mot Mälaren. Sen var det bara att ta sig hem! Via ett matstopp i Irsta och motvind sista 3 milen landade jag på 7.10h och 20 mil. Nöjd med det. Kändes dessutom rätt bra om än varmt. Och resten av dagen har jag som vanligt med fyllt på kroppen med vätska.

Ängsö slott.

Fint men typiskt för Mälaren. Mest öar i den sjön.

//Stefan

Långpass cykel

Startade 8 i morse och mötte upp Nicklas 30 minuter senare i Hästbäck vid korsningen till Ängelsberg. Färden gick vidare mot Fagersta och vi körde Melingsbacken på tid, inte så snabbt tyvärr, trötta ben idag när jag skulle köra fort.

Från Norberg rullade vi i bra distansfart till Hedemora och vidare mot Långshyttan. Åkte över älven innan vi var framme i Långshyttan och och vände tillbaka på andra sidan mot den fruktade Olshyttebacken. Ett nytt försök att köra snabbt gjordes, det gick väl sådär men bra att trycka på lite. Rullade ner mot Garpenberg och vidare till Horndal. Nicklas som körde på vatten började väl bli lite trött, själv hade jag väldigt bra tryck i distansfart.

Vi macken i By blev det påfyllning av energi för Nicklas och jag gick så långt att jag åt en glass, hade ju både bullar och energikakor med mig! Omstart och efter några kilometer vek Nicklas av mot Avesta och jag fortsatte mot Möklinta. Försökte bara fokusera på att hålla fart hem och det funkade oväntat bra. 6 timmar och 17 mil i sadeln. Fin dag!

//Stefan

Besegrade regnet...

...Tror jag? Det tar ungefär en timme att cykla hem från jobbet. Om det då regnar ordentligt när jag startar så kanske jag borde nöja mig med att bara cykla hem? Det är inte så att jag behöver mera timmar och jag ska ju inte tävla på cykel så varför vara ute ytterligare en timme? Kanske för att visa vem som styr och att den vem är jag? Om jag blir bättre av detta vet jag inte men regnet slutade nästan så...

//Stefan

Och en gång till...

...Åkte upp till Norberg igår morse för att igen köra igenom (den här gången hela) Engelbrektsturen. Funkade fint, pigga ben och andra loopen som jag började med gick snabbt. Lite lugnare på första och sedan rullade jag någon mil till. Bra träning.

//Stefan

Mörksuggejakten 2014

Måndagen ägnade jag åt att knappt kunna röra mig pga magsjuka. På tisdags morgon kände jag mig lite mer normal men kunde knappt äta. Så vad gör jag? En Red Bull och två små mackor och sedan staka i tre timmar. Fortsätter med lite cykelintervaller under veckan bara för att det är det enda högintensiva som fungerar. Med fungerar menar jag att jag i alla fall inte spyr under intervallerna, när man är klar spelar det ju ingen roll. Med den här inställningen till sin egen kropp så blir man ju efter några dagar lite trött. Men på det stora hela så gjorde inte dom här träningspassen dagens prestation något sämre.

Det var väl en chansning att starta i dagens Mörksugga men det var ju sol och dyr anmälningsavgift så...

Upp till Vidablick var jag mest seg och orkade inte alls gå på hårt. En mil efter att backen var avklarad började jag piggna till och efter en knapp timme så hade jag riktigt bra fart och jagade ifatt grupper hela tiden. Då starten trots allt var bättre än katastrofstarten på Lida Loop så hoppades jag väl på en kanske bättre prestation.

Nu blev aldrig benen så bra som i Stockholm och med 15 kilometer kvar så får jag kramp i baksida höger lår. Senast jag fick kramp var Bessemerloppet år 2000. Resten av loppet fick jag ta mig uppför mestadels med vänster ben och inte var jag så pigg när det planade ut heller. Bittert men en okej tid och med förutsättningarna så är det väl inte så mycket att säga.

Nu väntar jag mest på att resa till Åre och jaga höjdmeter.

//Stefan

Lida Loop, tömd kropp plus träning...

...Lida Loop förra söndagen blev en mysko historia. Hade tränat 25 timmar 1 till 6 juni och vilat lite för lite, men så är det och jobbet ska göras under sommaren. Startade med lite förhoppningar eftersom benen hade känts bättre och bättre under våren. Startbacken gick bra och jag tog stigen i mitten från fronten av det tredje startledet. Men ute på spåret och följande vägar så var benen helt tomma. Jag orkade inte följa klungorna alls och tappade åkare hela första halvtimmen. Blir väl bra träning tänkte jag.

Men jag orkade till slut följa och mot slutet av första loopen så körde jag om några uppför. Resten av loppet blev roligare. Andra loopen var bara att bomba på och efter att jag varit på väg att fullständigt flyga av cykeln i en utförslöpa bestående av hopp (sic) fick jag draghjälp av Emmy Thelberg (som jagade efter en punktering) och då körde vi verkligen om hela tiden. Tyvärr smet hon förbi åkare lite bättre än mig på stigarna men det gjorde inget då benen var riktigt pigga sista loopen. Var väl egentligen trött endast i sista branten upp mot målrakan. Konstigt hur benen kan ändra sig.

Nu lär det väl bli en fortsättning på cykeltävlingarana i skogen senare under sommaren.

Ett bra lopp betyder oftast att man pressat kroppen rejält. Således helt död dagarna efter. Körde lite teknikträning dagarna efter och försökte löpa intervaller men det hände inte så mycket. Är dock tillbaka i träning och har kört en timme A3 på fyror med Niclas i motluten runt Lugnet igår. Idag stakade jag först 2.40h med Niclas för att sedan fortsätta upp till fyra timmar återigen runt Lugnet. Allt på fyror. Så lite sliten nu, men skönt att träna. I morgon blir det lite intervaller plus MTB innan det här lägret är över.

//Stefan

Engelbrektsrundan 2014

Trött, trött, trött efteråt men ganska bra tryck i benen idag. 10,5 mil landsväg med start i Norberg och mål på toppen av Melingsbacken mellan Norberg och Fagersta. I år startade jag i andra startgruppen för att inte knäcka benen för tidigt. Det är lite knepigt det där med startgrupper som folk lite hur som helst ställer sig i och tyvärr så blev det väl lite för få bra åkare att gå runt på. Men bra träning blev det och nytt personbästa i Melingsbacken på 12.40 minuter. Totalt var jag ute i 2 timmar och 54 minuter, ungefär hälften A2 och hälften A3. Känns som cykelkapaciteten är ett steg bättre i år igen. Nästa cykeltävling blir Ottartrampen, MTB i Vendel som våra skidkamrater i Rex anordnar. Men före det Vålarullen nästa lördag.

//Stefan

Garpenbergsintervaller del 2

Cykel igen, nu i team med Ronny och Niclas. Efter uppvärmning och att Ronny anlänt från Avesta så var det bara att ge sig på backen. Självklart så fick jag stå för farthållningen på dom tre första även om Niclas var upp och nosade. Första intervallen gick snabbt, vi var nere på 6.45 minuter. Andra och tredje, när det börjar regna lite, gick segare, ungefär 7 minuter. Sista så skickade jag upp Niclas för dragjobb och då går det ju stenhårt från början. Jag och Ronny hade inte en chans att följa men Niclas blev väl lite tröttare andra halvan av backen och vi åkte in på 6.40 minuter (20 sekunder bakom Niclas) vilket är bra för att vara mig. Niclas blev således bästa bergsget som vanligt.

Högre pulsnivåer och snabbare än för två veckor sedan får jag vara nöjd med. Dessutom så blev det ju att vi pressade varandra riktigt hårt. Självklart så var benen slitna efter dom dryga tre timmarna löpning i Klackbergs backar i onsdags.

Efteråt så rullade vi med Ronny ner till Fors innan vi vände tillbaka till Olshyttebacken. Niclas gav upp efter tre timmar och jag fortsatte köra i backen (mest för att en regnskur kylt ned mig ordentligt på vägen tillbaka) för att få mina fyra timmar. Bra pass!

//Stefan

Garpenbergsintervaller del 1

Jag har ju cyklat en del i april, både A2 och lite 70/20 pass i A3. Åkte därför upp till Garpenberg efter jobbet i lördags, dags för årets första intervaller i Olshyttebacken. Klättrade tre gånger, åkte en lugn runda och klättrade en avslutande vända.

Det kändes tungt i benen, kanske var det 70/20 passet dagen före, kanske var det för tidigt på året. Körde alla intervaller på ganska precis 7 minuter så helt tokigt var det inte. Dock, låg puls och riktigt stumma ben på sista. Det blir väl ett nytt pass där om någon vecka, hoppas på lite snabbare och bättre känsla då.

//Stefan

Engelbrektsturen 2013

Debut i långloppscupen på MTB i dagen race i Norberg. Tre dagar med typ vila efter motlutsjagandet i Norrland var bra men det var med riktigt sega ben jag startade i ett startled allt för långt bak. Massor med cyklister i vägen men eftersom benen var sega och pulsen relativt hög så kanske det inte gjorde så mycket. Tråkigt att jaga hela loppet dock.

Tog det lugnt första varvet som planerat. Efter en och en halv timme började benen svara ganska bra så då jagade jag placeringar resten av loppet Kändes ganska bra och jag bar uppe och drog så mycket jag orkade. Rullade i mål ca 35 minuter efter dom bästa herrarna, okej tycker jag. Varmt och helt tömd. Ovanligt hög puls under tävlingen. Ska nu fortsätta att vila några dagar, kanske jag cyklar lite mera den här sommaren.

Resultat hittar ni här någonstans.

//Stefan

Årets Vätternpass avklarat

Eftersom jag någon gång förr eller senare kommer att cykla Vätternrundan så brukar jag köra ett vätternspecifikt pass varje sommar. Nu kan jag ju inte klämma 30mil i A2 på racern hur som helst om jag ändå ska staka långlopp i vinter. Istället blir det 25 mil i relativt hård A1 intensitet, dessutom kryddade jag turen med 6 A3 drag.

Startade alltså tidigt på morgonen och rullade en runda på dryga 11 mil här i norra Västmanland. 2 kortare backar + Melingsbacken (från Fagersta mot Norberg) som gick på en bra tid. Stannade hemma för att fylla på vitargoflaskorna. Mycket mera blåst på andra varvet men jag siktade på att hålla samma tider. Blev ganska tufft tempo och A3 backarna gick lite saktare men inte mycket. Bra! Rullade en extra mil hemma och klockade in på 8 timmar. Precis som det ska vara.

//Stefan

Cykelintervaller och Högbobiken

5 gånger uppför Olshyttebacken i onsdags på racern. 6 minuter och 30 sekunder tog dom vardera (lite drygt på slutet), bra för att vara mig och cykelkapaciteten går framåt. Dryga 4 timmar i sol tog hårt på kroppen och pulsen har fortsatt svårt att nå några högre höjder. Men...

...eftersom jag inte vaknade upp sjuk dagen efter stod jag bakom startlinjen i Högbobiken dagen efter. Lite väl långt bakom startlinjen tyvärr. Fick inrikta mig på att följa med på stigarna i början men på grusvägarna (som Bessemerloppet går på) åkte jag ifatt ganska många redan på det första av två varv. Avslutade med att hänga med dom sista backiga och något tekniska kilometerna in till varvning.

Ut på andra varvet var vi några stycken och jag gick upp och körde så fort det var lättåkt stig och väg. Körde ifatt och om ännu flera. Jag ryckte när backarna på dom sista kilometarna började och vi blev två som körde in till mål. Skönt med lite tryck i benen och bara en miss med växlingen kostade mig en placering som jag ändå inte brydde mig speciellt mycket om.

Ska nog ta för mig lite mera i starten men kul att blåsa om åkare efter åkare under loppet. Fick faktiskt frågan om jag var landsvägscyklist, för chockad för att svara. Tror att Engelbrekts MTBn kan passa mig med sina grusvägar, dock roligare att vara bergsget.

Resultat hittar ni här.

//Stefan

Alternativ träning...

...dvs cykling hör våren och längdskidåkarens viloperiod till. Nu summeras ju även timmarna i sadeln i träningsdagboken så kanske mera alternativ träning än vila. Cykelträningen följer två principer för tillfället, länge och lite hårt. Inte så lätt jämt, som i dag.

Först, förstöra gängningen så sadelstolpen inte sitter kvar. Efter ny sådan, uppvärmning och 3 x 10 minuter + 70/20 i 10 minuter innan bakdäcket punkterar. Hittar skjuts till bilen och åker hem för att äta lite och ta mtbn. 8 timmar efter start så var jag klar med mina 4 timmar träning, men intervallerna gick bra och det var varmt.

Träningen med cykel fortsätter nu i form av Ottarloppet i Vendel. Ser fram mot att det kommer att göra ont i benen. Sen är det dags att blicka fram mot den prestigefulla rullskidtävlingen i Östervåla.

//Stefan

Tävlingar

Efter att ha värmt upp med 30 minuter 70/20 intervaller på cykel i torsdags startade jag på lördagens förmiddag i Engelbrektsrundan, dryga 11 mil landsväg. Som vanligt så hänger jag inte riktigt med dom där som kör Vättern på runt 7 timmar så länge men nytt personbästa med 15 minuter samt att jag kapade 35 sekunder på min tidigare bästa tid i den avslutande backen (ca 130 meter stigning på 5km) gör att jag är nöjd. Det märktes dock på slutet att dom jag åkte med hade cyklat mer och hårdare än mig i vår. Nu vilar jag benen från hård cykling resten av månaden.

För att tagga till i orienteringen krävdes visst ett EM. Värmde upp med en träning i tisdags med lokala klubbar, en träning som gick uselt. I Falun fungerade samspelet mellan mig, kartan och verkligheten hyfsat, däremot var benen helt döda efter cyklingen och pulsen blev inte i närheten av skyhög. Trodde efter målgång att någon säkert hade sprungit dom 5,9 kilometerna minst en kvart fortare än mig. Så var det inte, jag var bara dryga 2 minuter efter segraren i öppen 6 (Om man nu vinner öppna banor?). Satt sedan vid hoppbackarna och såg på damernas stafett, riktigt bra arrangerat.

Avslutade sedan träningshelgen med stakning med teamkamrater Niclas och Emelie. Med Niclas, som verkade vara i ok stakform, körde jag årets första riktiga motlutsstakning. Ganska tom på energi, man vad gör man inte för att hjälpa Niclas att samla timmar. Emelie gick på en tävlingsidrottar inställning och bortsåg från allt pollen som tydligen försöker döda henne. Så länge man tar sig upp ur sängen på morgonen så...

//Stefan