Oklar riktning

Min tävlingskarriär går inte direkt framåt nu. Efter en bra träningstävling på nyårsafton så blev det en riktig tävling på hemmaplan, Slaget i Brunnbäck. Den gick sådär, tappade på Ronny på slutet men gjorde väl ett okej race. Sen var det dags för Axa Skimarathon, och där klev jag av efter ett varv. Kroppen var bara trött och seg, fanns ingen anledning att köra vidare. Bäst att vila lite tänkte jag.

I helgen som var stod jag över tävlingar och tränade och jobbade med skidläger i Grönklitt. Kände mig bättre i kroppen för varje dag och fick väl lite vettig träning men så i dag började det svida i halsen igen...

Vad som händer med Grotfallsrundan på söndag vet jag inte, tveksamt. Börjar bli dags att tävla ordentligt snart nu. Som lite bonus har jag tydligen överansträngt vänstra armen något, men just det ska väl inte var allt för långvarigt problem...

Det är ju i alla fall vinter i Grönklitt i, ja, vinter.

Annars så räknar jag med att det finns tävlingar i mars också

 //Stefan

Årefjäll uppladdning

Skidtester, några intervaller och solsken i Vålådalen idag! Hårda spår men lite surt när solen varit framme några timmar. Det blir nog hårt till en början och sen beror det på var vädret tar vägen. Så det lär passa mig. Nu är det bara att hoppas på formen.

//Stefan

Mot Åre...

Att starta träningen med Vasastafetten var ju inte så väldigt klokt, men det är ju inte så att det går att stoppa mig. Jag åkte sista sträckan och det var en otroligt fin dag i ett ganska fint spår. Andra året i rad jag åker in under målportalen fel dag, det kommer inte att upprepas.

Efter det tränade jag lite och lugnt en vecka innan jag körde ett A3 stakpass i Falun. I lördags skatade jag 10 kilometer tävling, värdelös känsla men nödvändigt inför Årefjällsloppet. I söndags stakade jag 2.20h A2 på Lugnet. Nu har jag gjort det jag kan och hoppas bara att tävlingen i Jämtland blir riktigt rolig. Sen väntar några lugna månader och sen får vi se om jag tränar inför en ny säsong eller om det finns något annat intressant att göra? Fjällmaror eller liknande!

//Stefan

Intersportloppet 2015

Det gick lite tungt igår. Okej start och sedan ganska lätt att följa till backarna upp mot Vasslan. Tyvärr fortfarande seg i musklerna och uppför märktes det då jag tappade dom främre grupperna. Kämpade på fram till Oxberg men sen var kraften slut för den här dagen. Hamnade i läger igen att jag fick dra mycket och låg oinspirerande långt bak. Det blev i alla fall ett hårt träningspass och på så sätt är jag nöjd. Måste vila upp mig nu.

//Stefan

Mörksuggejakten 2014

Måndagen ägnade jag åt att knappt kunna röra mig pga magsjuka. På tisdags morgon kände jag mig lite mer normal men kunde knappt äta. Så vad gör jag? En Red Bull och två små mackor och sedan staka i tre timmar. Fortsätter med lite cykelintervaller under veckan bara för att det är det enda högintensiva som fungerar. Med fungerar menar jag att jag i alla fall inte spyr under intervallerna, när man är klar spelar det ju ingen roll. Med den här inställningen till sin egen kropp så blir man ju efter några dagar lite trött. Men på det stora hela så gjorde inte dom här träningspassen dagens prestation något sämre.

Det var väl en chansning att starta i dagens Mörksugga men det var ju sol och dyr anmälningsavgift så...

Upp till Vidablick var jag mest seg och orkade inte alls gå på hårt. En mil efter att backen var avklarad började jag piggna till och efter en knapp timme så hade jag riktigt bra fart och jagade ifatt grupper hela tiden. Då starten trots allt var bättre än katastrofstarten på Lida Loop så hoppades jag väl på en kanske bättre prestation.

Nu blev aldrig benen så bra som i Stockholm och med 15 kilometer kvar så får jag kramp i baksida höger lår. Senast jag fick kramp var Bessemerloppet år 2000. Resten av loppet fick jag ta mig uppför mestadels med vänster ben och inte var jag så pigg när det planade ut heller. Bittert men en okej tid och med förutsättningarna så är det väl inte så mycket att säga.

Nu väntar jag mest på att resa till Åre och jaga höjdmeter.

//Stefan

Lida Loop, tömd kropp plus träning...

...Lida Loop förra söndagen blev en mysko historia. Hade tränat 25 timmar 1 till 6 juni och vilat lite för lite, men så är det och jobbet ska göras under sommaren. Startade med lite förhoppningar eftersom benen hade känts bättre och bättre under våren. Startbacken gick bra och jag tog stigen i mitten från fronten av det tredje startledet. Men ute på spåret och följande vägar så var benen helt tomma. Jag orkade inte följa klungorna alls och tappade åkare hela första halvtimmen. Blir väl bra träning tänkte jag.

Men jag orkade till slut följa och mot slutet av första loopen så körde jag om några uppför. Resten av loppet blev roligare. Andra loopen var bara att bomba på och efter att jag varit på väg att fullständigt flyga av cykeln i en utförslöpa bestående av hopp (sic) fick jag draghjälp av Emmy Thelberg (som jagade efter en punktering) och då körde vi verkligen om hela tiden. Tyvärr smet hon förbi åkare lite bättre än mig på stigarna men det gjorde inget då benen var riktigt pigga sista loopen. Var väl egentligen trött endast i sista branten upp mot målrakan. Konstigt hur benen kan ändra sig.

Nu lär det väl bli en fortsättning på cykeltävlingarana i skogen senare under sommaren.

Ett bra lopp betyder oftast att man pressat kroppen rejält. Således helt död dagarna efter. Körde lite teknikträning dagarna efter och försökte löpa intervaller men det hände inte så mycket. Är dock tillbaka i träning och har kört en timme A3 på fyror med Niclas i motluten runt Lugnet igår. Idag stakade jag först 2.40h med Niclas för att sedan fortsätta upp till fyra timmar återigen runt Lugnet. Allt på fyror. Så lite sliten nu, men skönt att träna. I morgon blir det lite intervaller plus MTB innan det här lägret är över.

//Stefan

Ottarstrampen 2014

Världens trevligaste skidklubb IK Rex ordnade som vanligt Ottarstävlingarna idag. 44 kilometer MTB var mitt val och genomfördes på en tvåvarvsbana med ovanligt (för att vara MTB av idag) mycket halvsvår stig. Var lite orolig före start pga en "mystisk" känsla i halsen dom senaste dagarna men det var inget som störde mig under loppet.

Vi tar oss igenom min tävling då. Stod bakom några damer i starten och det var ju lite dumt. Blev jakt halva första varvet. Var ganska pigg och kunde trycka på bra så fort det fanns utrymme. Försökte att inte gå stum utan spara lite till andra varvet. Tror att jag drog sönder varje klunga jag kom ikapp men någonstans när man passerar grustaget så var farten lagom och jag fick pressa mig bitvis för att följa.

Lagom tempo in till varvningen, vi plockade någon hela tiden och någon föll bort. Ut på sista varvet var vi fyra stycken och jag rullade längst bak. I skogen på andra sidan E4:an stumnar cyklisten före mig och ute på grusvägen blir det igen att pressa max några kilometer för att gå ikapp. Funkar men det tar på benen. Att vi plockat en åkare till håller dock motivationen uppe.

Missar tyvärr lite när vi åker på en liten stig ned i en svacka och tack vare en stubbe flyger jag över styret. Är snart uppe igen men har väl en halv minut upp till klungan. Pressar det jag har förbi grustaget och in mot Ottarsborg. Vissa tar jag in på och vissa tappar jag lite på men på det stora hela händer inte så mycket. Rullar i mål ganska nöjd.

Bra tempo i benen men inte bra maxtryck och hade svårt att följa ryck på andra varvet. I och för sig förmodligen ett utslag av dålig start och att jag fick jaga ikapp. Nöjd över att cyklingen går framåt. Nästa helg blir det Lida Loop.

//Stefan

Engelbrektsrundan 2014

Trött, trött, trött efteråt men ganska bra tryck i benen idag. 10,5 mil landsväg med start i Norberg och mål på toppen av Melingsbacken mellan Norberg och Fagersta. I år startade jag i andra startgruppen för att inte knäcka benen för tidigt. Det är lite knepigt det där med startgrupper som folk lite hur som helst ställer sig i och tyvärr så blev det väl lite för få bra åkare att gå runt på. Men bra träning blev det och nytt personbästa i Melingsbacken på 12.40 minuter. Totalt var jag ute i 2 timmar och 54 minuter, ungefär hälften A2 och hälften A3. Känns som cykelkapaciteten är ett steg bättre i år igen. Nästa cykeltävling blir Ottartrampen, MTB i Vendel som våra skidkamrater i Rex anordnar. Men före det Vålarullen nästa lördag.

//Stefan

Årefjällsloppet 2014

Så var den här säsongen över...

Jättefint lopp i år igen. Nog såg man fram mot ett lite lättare lopp i år och på fredagen var det ett fantastiskt fint före. Så blev det inte på lördagen, snarare ett intressant före och fint väder. Jag valde att staka även om tankar på fäste fanns. Ganska pigg kropp men inte så mycket till tävlingsform då jag hade svårt att gå riktigt hårt och jag tappade lite i stakningen i branterna. Likaså så var det inte sånt bra klös i stakningen på flackare partier när jag försökte gå på.

Hur som helst...

Det gick ganska lätt i starten, vilket kändes skönt, och jag gick lite lagom hårt dom första kilometerna uppför. Fortsatte att gå lagom hårt dom första 11 kilometerna uppför och det resulterade i att jag halkade lite nedåt i fältet hela tiden. Tänkte att jag skulle vara pigg på toppen och köra ifatt tillbaka ned till Edsåsdalen. Nu blev det inte så och jag var ganska trött. Slog följe med Gripen (som åkte på talang och superskidor) och jagade så mycket jag kunde.

Ut på spåret mot Åre så fick jag langningar från Ohlström, Jansson och Emelie så klart, det hjälpte. Åkte bakom några i motvinden över sjön och                       sparade lite kraft. Vi kom ifatt min teamkamrat Niclas (som hade gjort en bra backe i början) och in i backarna var jag ganska pigg. Resten av loppet så kämpade jag så gott jag kunde. Hade inget tryck i branterna men inte heller något problem att följa dom andra.

Visst hade det varit kul att avsluta säsongen bättre men det blev i alla fall en vettig tävling. Nu kanske det blir nått skidpass någonstans och sedan börjar jag väl träna om nån månad. Förhoppningsvis så stakar jag fortare och snyggare nästa vinter men om det vet jag inget än...

//Stefan

Tävlingscomback...

...på lilla-SS i lördags och det gick ju inte alls. Första riktiga racet sedan Engelbrekt (förutom en sträcka på Vasastafetten) och så går det ju inte att hålla på. Men vad gör man när sjukdomar spökar och det blåser i Norge? I fredags så befann jag mig i slalombacken i Klackberg utanför Norberg. Av någon anledning så hamnar jag alltid i slutet av säsongen skatande uppför en slalombacke, DET-ÄR-EGENTLIGEN-INTE-SÅ-ROLIGT! Bara för att Smirre avslutade skidsäsongen med att hoppskata uppför Sidsjöbacken så behöver ju inte jag göra det, min hoppskatekapacitet är ju dessutom av en mer blygsam art.

Det (eller att jag inte tränat skate på två månader) ledde i alla fall till tokstumma ben efter en kilometer i lördags, men det är ju härdande att plåga sig? Första cykelpasset gjorde jag igår, tror att det var bra för benen. Nu väntar stakintervaller (på rullskidor) och sedan Årefjällslopp. Sen är det över, för den här säsongen...

//Stefan

Engelbrektsloppet 2014

Så till gårdagens nedtur. Egentligen så kändes kroppen bättre än förra helgen men det där med känsla är ju klurigt som ni vet.

Vi startade på ett tunt snölager med några centimeter blöt, blöt nysnö på. Det var bitvis något uppåkta spår i början och halvbra fart så jag försökte hålla mig framme i tät för att inte få några sönderslagna stavar. Det kändes inte bra men det var inte svårt att hänga med. Ute i Nordansjö på elljusspåret var det helt igensnöade spår och således blev det ett väldigt lugnt tempo, redan här började det åkas i flera spår. En fartökning ut på Håbergsrundan och det blev till att jaga vilket var svårt när det igen bara var åkt i ett spår. Det tog lite kraft men snart gick det lugnt igen. Håbergsbacken kändes okej även om jag inte åkte fort, tänkte spara kraft då jag utgick från att man gled ikapp utför.

I samlad trupp kom vi in mot varvning i Nordansjö och med uppåkta spår så skulle det självklart gå snabbare. Tyvärr så låg jag lite väl långt bak och hade lite lite kraft. Jobbade hårt i några kilometer men det bet inget. Magnus Graas kom ikapp och stod sedan för ett bra dragjobb som jag tyvärr fick släppa. Tänkte kliva av vid sista varvningen men jobbade på runt det sista varvet och gled ganska sakta i mål efter två timmar och femtiofyra minuter. Det blev väl någon slags bra träning.

Annars så är ju OS som vanligt intressant, idrottandet naturligtvis, men nästan än mer den ideologiska överbyggnaden för oss som är intresserade av hur samhället fungerar. IOK har bland annat någon idé om att endast glädje och inte sorg ska få uttryckas på tävlingsarenorna. Förutom att det en fruktansvärd förnedrande sak att säga till Astrid Jacobsen, som mist sin bror, och hennes vänner så undrar jag ju lite vilka sorts varelser som IOK har tänkt ska tävla i OS?

//Stefan

Maserloppet 2014

Förra helgen åkte jag iväg till en tävling med dålig hals och trött kropp, det ska man inte göra. Idag gjorde jag om det och det funkade väl okej? Men hur fan ska man veta? I morgon vet jag väl hur bra idé det var? Kul att tävla var det samt kul med en kropp som svarade hyfsat. Så här gick det hela till.

Torr i halsen, hes och slem överallt, så var min uppvärmning. Nu är det här inte en subjektiv upplevelse av en paranoid (normal) längdskidåkare utan det var ett objektivt faktum när jag försökte röra på mig under skidtestningen. Jag kör tänkte jag, det kan ju inte bli värre än i Tierp. Plus 1 grad, nysnö i spåren som var tämligen mjuka och bjöd på ett bitvis uselt stavfäste. Valde ett par blanka skidor med en grov struktur då det brukar bli surare snö under tävlingen. Mängden fluor och antalet lager överträffade till och med det min gamle klubbkamrat Olof hade på en SM-sprint för mer än 10 år sedan.

Loppet då? Ett kort startvarv på 5 kilometer elljusspår + tre varv bestående av en längre runda gammaldags skogsåkning + platt på lite ängar innan vi tog skidspåret igen. Det gick ganska lätt i starten, bra skidor och ingen som ville dra riktigt hårt. Tyvärr var det ett spurtpris efter 5 kilometer där Håkan Löfström, Adam Steen och någon sprintnisse drog iväg. Liksom ingen mening att följa. Ut på det första långvarvet jagade vi in avståndet på Löfström och Steen (sprintnissen hade gått över till ett mera moderat tempo). Löfström kom vi aldrig ikapp men en mycket trött Steen hängde vi till och med av en stund på första långvarvet.

Ett lugnare andravarv där jag, Adam, Ronny W och rullskidåkaren Graas hängde ihop. Adam ökade farten på slutet och elljusspåret blev riktigt jobbigt. Ronny och jag fick verkligen kämpa för att följa. Så ute i skogen tappar vi några meter i dom då riktigt tunga småbackarna, det blir inte ett stort avstånd men han drygar ut någon sekund då och då. Jag får en bra chans att ta tredjeplatsen när Ronny går omkull på ängarna men tyvärr orkar jag inte hålla undan och han stakar ifatt mig i backen upp mot elljusspåret och avslutningen. Nu känns det att kroppen är ordentligt bränd, turligt nog så orkar inte Ronny så mycket i motluten heller. Jag väntar på spurten och ligger bakom för att gå ut dom sista 100 mot mål. Dålig taktik visar det sig, finns bara ett uppåkt spår på målrakan och så blev det en fjärdeplats.

Resultat hittar ni här.

//Stefan

Ännu en DM-helg

I torsdags var jag förbi Tierp och provade spåren (och kroppen) inför lördagens DM-tävling. Det var som vanligt i Tierp, folk var ute och jobbade med spåren och ingen ville ha betalt för att nyttja dessa. Tyvärr så kändes inte min kropp bra alls men jag fick röra på mig i alla fall.

En vilodag senare var det lördag och jag tänkte prova att starta i det klassiska loppet över 15 kilometer, självklart stakning då man fortfarande inte uppfunnit backar i Tierp. Halsen hade väl precis blivit bra men lite av en chansning var det. Efter ett varv var jag 40 sekunder efter Pontus och ganska trött trots att jag tagit det hyfsat lugnt. Följande varv blev bara segt och det fanns inget klös i stakningen alls. Bara att kliva av och hoppas att jag inte förstört halsen mera. Tråkigt det här med DM, sedan jag började tävla för Strömsberg för mer än 10 år sedan så har det nog varit någon sjukdom som kommit i vägen hälften av åren. Grattis till Pontus ändå och imponerad av den "Evigt Unge" Uffe på andraplatsen, han verkar hålla samma fart som för 10 år sedan nu igen! Självklart är man inte veteran förrän man fyllt 50 år!

Nu sitter jag här med träningsverk i vaderna, pga terränglöpning med tunna Inov8 igår, och överkroppen, pga tung styrketräning. Halsen känns ändå bättre, kanske blir långlopp till helgen igen.

//Stefan

Norrbärke Skimaraton 2014

Efter Axa Skimaraton så trände jag några dagar med Hugo i Grönklitt och intervallerna på tisdagen och onsdagen sänkte kroppen rejält, även om det var bra klös i skidåkningen. När jag i lördags stakade några varv på konstsnön i Avesta kändes det som kroppen var på väg att bli förkyld. Löppasset igår var lite mera positivt och i morse kändes kroppen okej om än trött. Tidig färd mot Grönklitt blev det.

Tyvärr tog vallning och skidtester tid och den lilla uppvärmning jag hann med kändes inte bra. Tre minuter före start tog jag i alla fall på mig skidorna och stavarna och var klar. Stakning på blanka skidor som vanligt och ut från stadion på konstsnöspåret kändes det bra. Låg sist i tätklungan och backen var inte allt för jobbig, inga problem med utgångsfarten således. Efter ytterligare några kilometer på vägarna så hade jag dock inte längre följa och med en trött kropp beslutade jag att inte köra fullständigt slut på mig. Snart var en stor grupp ikapp med bland annat Ronny, Ronnie och teamkamrat Niclas. Tog det lugnt resten av det första varvet, starten hade tagit ganska hårt.

Ett andra tiokilometersvarv följde där jag inte var speciellt aktiv utan försökte vila mig lite då det gick. Ut på det tredje varvet var vi några som kom loss på konstsnöspårets slakmota och mer lite mera tryck på platten så kanske vi hade hållit undan. Tyvärr var min rygg ganska trött och armarna inte sådär jättepigga. Vi höll bra tryck ändå och jag kände mig bättre i saxbacken in på konstsnöspåret. Bestämde mig för att köra lite hårdare på sista varvet.

Att trycka på ut på sista varvet var lättare tänkt än gjort, riktigt löst uppför i konstsnön vilket effektivt bromsade farten. Vi blev väl dock halva gruppen kvar och ute på vägarna så gick jag så hårt jag kunde. Bra fart runt Stormon och på väg mot branten in på konstsnöspåret. Kände mig ganska säker på avslutningen då skidorna glidit väldigt bra just på konstsnön. Uppför backen springer Ronny W ifrån mig och Ronnie L. Tyvärr blir det lite trångt när jag ska saxa och Ronnie Löf stakar i det andra spåret. Jag har inte trampat sönder många stavar (om än någon?) på tävlingar men nu blev Ronnies vänstra stav lite väl kort. Ursäktar mig och försöker jobba ikapp Ronny W som har en tio sekunder på toppen.

Bra glid och hyfsat tryck i stakningen tar mig ikapp och när vi svänger in på upploppet är jag tätt i rygg. Stakar förbi och det känns ganska lätt när kroppen inte har gått helt tom under loppet.

Det blev väl ett ganska bra lopp efter förutsättningarna. Farten finns ju där till en början. En seg kropp som ändå orkade ganska bra. Ett annat upplägg på loppet och en positiv avslutning. Gäller bara att vara lite piggare så löser det sig nog, det var ju inte så långt upp till en betydligt bättre placering. Annars så blev jag mest imponerad av Pontus N som gjorde sitt livs lopp idag, självklart på blanka skidor. Min teamkamrat Niclas är också tillbaka i tävlingsduglig form. Långloppandet fortsätter förmodligen med Intersportloppet om två veckor. Tills dess vila och sedan lite träning. Som ofta ett stort tack till världens bästa serviceperson efter banan, Emelie.

Resultat hittar ni här.

//Stefan

Tillräckligt motstånd

Kommer ni ihåg hur det var på långloppen för 10 år sedan? Säg i Dalarna med bra konkurrens. Det var kanske en Svahn och en Larsson i topp. Kanske en Danielsson med där också samt en combackande Myhlback. Men inte fan var det någon som skulle jaga livet ur alla från det första stavtaget?

Några plusgrader, genomsur lös snö och 8 varv på en femkilometare i Grönklitt var förutsättningarna för Axa Skimaraton. Det bästa startfältet i Sverige på herrsidan vi kan hitta förutom Åre och Vasan. Eftersom det var en kuperad bana, tungt före och dåligt stavfäste valde jag att staka på blanka skidor, ett val som förmodligen gynnade mig mer än klister under skidorna.

Första varvet flög skidorna fram, och då försökte jag ta det lite lugnt också. Sen blev det jobbigare. Fick släppa åkare förbi mig under resten av loppet men hade för det mesta någon att åka med. Höll ihop det bra första 20 kilometerna men sedan var jag riktigt trött, inte nån vägg eller sådant utan bara sliten. Är väl fortfarande nedtränad men nu finns ju farten där, bara att hålla hela distansen.

Skidtävlandet fortsätter förmodligen i Grönklitt på måndag, då i form av Norrbärke Skimaraton.

Resultat hittar ni här.

Björnjakten 2013

Skate på lördagen i lös nysnö. Det är långt från mitt favoritföre men funkade ganska bra. Kändes bra direkt från start och gick ganska hårt första varvet. Fick tyvärr ingen bra draghjälp, vilket gör ganska mycket för mig i skate, förrän på sista varvet när jag lyckades hänga en moraåkare halva varvet. Trött blev jag i alla fall efteråt. Bra skatelopp och min teamkamrat Niclas åkte in några sekunder efter mig och var också nöjd över sin insats. Den gamle luringen Hugo gjorde också "riktig" tävlingscomback och var inte allt för långt efter.

Idag blev det som sig bör stakning i genomsur nysnö/konstsnö i 15 kilometer. Djävulskt jobbigt således. Tänkte öppna lite lugnt och tyckte att jag gjorde det men det råder delade meningar om den saken. Åkte ikapp en del medtävlande och fick ganska bra hjälp under vägen. Och när jag tänker tillbaka på loppet så gick det nog ganska fort under första varvet. Sedan var jag lite halvseg under dom resterande fem varven. Tävlingen avslutades med att jag som vanligt vann en stakspurt.

Positivt att jag nu har lite högra utgångshastighet, det behövs till långloppen. Positivt att benen var ganska lätta i skaten. Positivt att stakningen börjar fungera bitvis. Nu fortsätter väl allt med någon slags träning.

Resultat hittar ni här.

//Stefan

10 kilometer stakning (klassiskt) Idre

Jag borde nog nöjt mig med att bara åka till Grönklitt och träna med dom andra motionärerna. Arbete hela dagarna, för lite sömn och ingen (!) träning sedan Brux gjorde tävlingen i Idre till en plåga.

Laddade upp med skateintervaller i Grönklitt kvällen före. Upp tidigt för att åka till Idre. Snöstorm där uppe. Något framskjuten start som gjorde att jag snurrade till rejält när jag skulle starta, fick kliva in nästan sist i fältet istället (tydligen är det jag och Daniel Tynell som gör på det viset). Helt jävla slut i benen så jag stakade det mesta och dom två sista varven gick inte snabbt. Åkte tillbaka till Grönklitt och somnade. Skidorna var dock bra.

Tränade igår och idag i Grönklitt. Tävlar vidare i Älvdalen om knappa två veckor. Ska nu jobba på att hitta en balans i fråga om totalbelastningen i tillvaron, det ska vara viktigt tydligen.

//Stefan

Bruksvallsloppet 2013

Tävlingspremiär i fredags, 10 km klassiskt. Funderade på att staka då det var relativt snabb och hård konstsnö men tänkte att det är bra att träna klassiskt också. Dessutom så var jag ganska trött i armarna av all stakträning dagarna före. Fäste på och startade med en ganska dåligt uppvärmd kropp.

Stakningen ut ur stadion funkade bra som vanligt men sedan var det ganska segt. Man kanske inte ska bestämma sig för att öppna lugnt på premiärtävlingen? På toppen av banan hade jag (min för helgen teamkamrat) Erik Ohlström ikapp samt Edwardsson från Årsunda. Jag och Erik höll sedan bra tempo i kraft av fina skidor ner till varvningen. Sedan drog årsundaåkaren upp till toppen igen (och kanske var jag lite för defensiv där). Gjorde ett ryck på i saxbacken och stakade ifrån mitt sällskap in till mål.

Ganska nöjd, men seg start och trött i stakningen som ska vara min starka del. Känns hoppfullt. Kul att Erik visade framfötterna också. Det fortsatte med skatetävlingar två dagar efter men då var jag naturligtvis ute och tränade långloppsträning. I dag avslutade jag träningen i Brux med att trots allt träna skateintervaller. Upplägget var sådant att jag försökte köra slut på två av mina andra gröna skidkamrater Niclas och Hugo. Det lyckades väl hyfsat även om jag av någon anledning fick stå för dragarbetet. Niclas konstaterade att jag för dagen var en känguru (och han borde ju veta då dom har en riktig känguru i klubben) i dom branta motluten, och jo, det kändes ganska bra i benen.

Nu blir det tävling i Idre på söndag.

Resultat hittar ni här.

//Stefan

Engelbrektsturen 2013

Debut i långloppscupen på MTB i dagen race i Norberg. Tre dagar med typ vila efter motlutsjagandet i Norrland var bra men det var med riktigt sega ben jag startade i ett startled allt för långt bak. Massor med cyklister i vägen men eftersom benen var sega och pulsen relativt hög så kanske det inte gjorde så mycket. Tråkigt att jaga hela loppet dock.

Tog det lugnt första varvet som planerat. Efter en och en halv timme började benen svara ganska bra så då jagade jag placeringar resten av loppet Kändes ganska bra och jag bar uppe och drog så mycket jag orkade. Rullade i mål ca 35 minuter efter dom bästa herrarna, okej tycker jag. Varmt och helt tömd. Ovanligt hög puls under tävlingen. Ska nu fortsätta att vila några dagar, kanske jag cyklar lite mera den här sommaren.

Resultat hittar ni här någonstans.

//Stefan

Cykelintervaller och Högbobiken

5 gånger uppför Olshyttebacken i onsdags på racern. 6 minuter och 30 sekunder tog dom vardera (lite drygt på slutet), bra för att vara mig och cykelkapaciteten går framåt. Dryga 4 timmar i sol tog hårt på kroppen och pulsen har fortsatt svårt att nå några högre höjder. Men...

...eftersom jag inte vaknade upp sjuk dagen efter stod jag bakom startlinjen i Högbobiken dagen efter. Lite väl långt bakom startlinjen tyvärr. Fick inrikta mig på att följa med på stigarna i början men på grusvägarna (som Bessemerloppet går på) åkte jag ifatt ganska många redan på det första av två varv. Avslutade med att hänga med dom sista backiga och något tekniska kilometerna in till varvning.

Ut på andra varvet var vi några stycken och jag gick upp och körde så fort det var lättåkt stig och väg. Körde ifatt och om ännu flera. Jag ryckte när backarna på dom sista kilometarna började och vi blev två som körde in till mål. Skönt med lite tryck i benen och bara en miss med växlingen kostade mig en placering som jag ändå inte brydde mig speciellt mycket om.

Ska nog ta för mig lite mera i starten men kul att blåsa om åkare efter åkare under loppet. Fick faktiskt frågan om jag var landsvägscyklist, för chockad för att svara. Tror att Engelbrekts MTBn kan passa mig med sina grusvägar, dock roligare att vara bergsget.

Resultat hittar ni här.

//Stefan