Ottarstrampen 2014

Världens trevligaste skidklubb IK Rex ordnade som vanligt Ottarstävlingarna idag. 44 kilometer MTB var mitt val och genomfördes på en tvåvarvsbana med ovanligt (för att vara MTB av idag) mycket halvsvår stig. Var lite orolig före start pga en "mystisk" känsla i halsen dom senaste dagarna men det var inget som störde mig under loppet.

Vi tar oss igenom min tävling då. Stod bakom några damer i starten och det var ju lite dumt. Blev jakt halva första varvet. Var ganska pigg och kunde trycka på bra så fort det fanns utrymme. Försökte att inte gå stum utan spara lite till andra varvet. Tror att jag drog sönder varje klunga jag kom ikapp men någonstans när man passerar grustaget så var farten lagom och jag fick pressa mig bitvis för att följa.

Lagom tempo in till varvningen, vi plockade någon hela tiden och någon föll bort. Ut på sista varvet var vi fyra stycken och jag rullade längst bak. I skogen på andra sidan E4:an stumnar cyklisten före mig och ute på grusvägen blir det igen att pressa max några kilometer för att gå ikapp. Funkar men det tar på benen. Att vi plockat en åkare till håller dock motivationen uppe.

Missar tyvärr lite när vi åker på en liten stig ned i en svacka och tack vare en stubbe flyger jag över styret. Är snart uppe igen men har väl en halv minut upp till klungan. Pressar det jag har förbi grustaget och in mot Ottarsborg. Vissa tar jag in på och vissa tappar jag lite på men på det stora hela händer inte så mycket. Rullar i mål ganska nöjd.

Bra tempo i benen men inte bra maxtryck och hade svårt att följa ryck på andra varvet. I och för sig förmodligen ett utslag av dålig start och att jag fick jaga ikapp. Nöjd över att cyklingen går framåt. Nästa helg blir det Lida Loop.

//Stefan

Engelbrektsturen 2013

Debut i långloppscupen på MTB i dagen race i Norberg. Tre dagar med typ vila efter motlutsjagandet i Norrland var bra men det var med riktigt sega ben jag startade i ett startled allt för långt bak. Massor med cyklister i vägen men eftersom benen var sega och pulsen relativt hög så kanske det inte gjorde så mycket. Tråkigt att jaga hela loppet dock.

Tog det lugnt första varvet som planerat. Efter en och en halv timme började benen svara ganska bra så då jagade jag placeringar resten av loppet Kändes ganska bra och jag bar uppe och drog så mycket jag orkade. Rullade i mål ca 35 minuter efter dom bästa herrarna, okej tycker jag. Varmt och helt tömd. Ovanligt hög puls under tävlingen. Ska nu fortsätta att vila några dagar, kanske jag cyklar lite mera den här sommaren.

Resultat hittar ni här någonstans.

//Stefan

Cykelintervaller och Högbobiken

5 gånger uppför Olshyttebacken i onsdags på racern. 6 minuter och 30 sekunder tog dom vardera (lite drygt på slutet), bra för att vara mig och cykelkapaciteten går framåt. Dryga 4 timmar i sol tog hårt på kroppen och pulsen har fortsatt svårt att nå några högre höjder. Men...

...eftersom jag inte vaknade upp sjuk dagen efter stod jag bakom startlinjen i Högbobiken dagen efter. Lite väl långt bakom startlinjen tyvärr. Fick inrikta mig på att följa med på stigarna i början men på grusvägarna (som Bessemerloppet går på) åkte jag ifatt ganska många redan på det första av två varv. Avslutade med att hänga med dom sista backiga och något tekniska kilometerna in till varvning.

Ut på andra varvet var vi några stycken och jag gick upp och körde så fort det var lättåkt stig och väg. Körde ifatt och om ännu flera. Jag ryckte när backarna på dom sista kilometarna började och vi blev två som körde in till mål. Skönt med lite tryck i benen och bara en miss med växlingen kostade mig en placering som jag ändå inte brydde mig speciellt mycket om.

Ska nog ta för mig lite mera i starten men kul att blåsa om åkare efter åkare under loppet. Fick faktiskt frågan om jag var landsvägscyklist, för chockad för att svara. Tror att Engelbrekts MTBn kan passa mig med sina grusvägar, dock roligare att vara bergsget.

Resultat hittar ni här.

//Stefan

Ottarstrampen + skidsprint

4.30h på racern idag med diverse Avesta-folk. Vi tog en tur i södra Dalarna som innehållande en försvarlig mängd A2, det fjärde högintensiva cykelpasset den här veckan och lite stumma lår efteråt. Det här med vila och återhämtningsperiod går sådär.

Veckans höjdpunkt var dock tävlingarna i Vendel. Först i form av en staksprint på en väldigt fin (och hård) snösträng. Först ett individuellt kval där 8 åkare gick vidare i herrklassen. Försökte bota en viss seghet med årets första rullskidpass till finalerna men jag blev lätt utslagen av den slutgiltiga (och överlägsna) segraren Emil Johansson Ik Jarl. Han var ganska snabb.

Efter snölekarna så var det dags för 50 kilometer MTB på vad som skulle visa sig vara riktig terrängcykling. Ett pass på utmanade underlag med nya mtb:n hade jag men tekniken sitter i sedan åren i Sundsvall. Tänkte starta ganska lugnt och ligga rätt i fältet från början, funkade hyfsat. Jagade bakom min teamkamrat Niclas över stenar och rötter, kanske inte helt överens med underlaget. Släppte kontakten med gruppen framför i en av dom större backarna, tyvärr lite, lite före innan Niclas fick släppa. Rejält stumma ben som det ska vara hämmade mig några kilometer men jag hittade ett bra tempo snart och höll mig till min plan att gå hårt utan för mycket syra.

Det gick bra, på det andra varvet av två passerade jag några trötta motståndare och visade att jag besatt en viss uthållighet trots att benen hade dåligt tryck uppför. Nöjd med att åka i mål bara några minuter efter Niclas som när det kommer till cykling är både bergsget och näst intill professionell jämfört med mig. Hög puls vilket ger bra träning och en jättebra bana, ett riktigt terränglopp, inte som vissa långlopp nu för tiden. Hoppas bara att flera cyklister och skidåkare hittar hit nästa år.

Resultat hittar ni här.