Måndagen ägnade jag åt att knappt kunna röra mig pga magsjuka. På tisdags morgon kände jag mig lite mer normal men kunde knappt äta. Så vad gör jag? En Red Bull och två små mackor och sedan staka i tre timmar. Fortsätter med lite cykelintervaller under veckan bara för att det är det enda högintensiva som fungerar. Med fungerar menar jag att jag i alla fall inte spyr under intervallerna, när man är klar spelar det ju ingen roll. Med den här inställningen till sin egen kropp så blir man ju efter några dagar lite trött. Men på det stora hela så gjorde inte dom här träningspassen dagens prestation något sämre.
Det var väl en chansning att starta i dagens Mörksugga men det var ju sol och dyr anmälningsavgift så...
Upp till Vidablick var jag mest seg och orkade inte alls gå på hårt. En mil efter att backen var avklarad började jag piggna till och efter en knapp timme så hade jag riktigt bra fart och jagade ifatt grupper hela tiden. Då starten trots allt var bättre än katastrofstarten på Lida Loop så hoppades jag väl på en kanske bättre prestation.
Nu blev aldrig benen så bra som i Stockholm och med 15 kilometer kvar så får jag kramp i baksida höger lår. Senast jag fick kramp var Bessemerloppet år 2000. Resten av loppet fick jag ta mig uppför mestadels med vänster ben och inte var jag så pigg när det planade ut heller. Bittert men en okej tid och med förutsättningarna så är det väl inte så mycket att säga.
Nu väntar jag mest på att resa till Åre och jaga höjdmeter.
//Stefan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar