Maserloppet 2014

Förra helgen åkte jag iväg till en tävling med dålig hals och trött kropp, det ska man inte göra. Idag gjorde jag om det och det funkade väl okej? Men hur fan ska man veta? I morgon vet jag väl hur bra idé det var? Kul att tävla var det samt kul med en kropp som svarade hyfsat. Så här gick det hela till.

Torr i halsen, hes och slem överallt, så var min uppvärmning. Nu är det här inte en subjektiv upplevelse av en paranoid (normal) längdskidåkare utan det var ett objektivt faktum när jag försökte röra på mig under skidtestningen. Jag kör tänkte jag, det kan ju inte bli värre än i Tierp. Plus 1 grad, nysnö i spåren som var tämligen mjuka och bjöd på ett bitvis uselt stavfäste. Valde ett par blanka skidor med en grov struktur då det brukar bli surare snö under tävlingen. Mängden fluor och antalet lager överträffade till och med det min gamle klubbkamrat Olof hade på en SM-sprint för mer än 10 år sedan.

Loppet då? Ett kort startvarv på 5 kilometer elljusspår + tre varv bestående av en längre runda gammaldags skogsåkning + platt på lite ängar innan vi tog skidspåret igen. Det gick ganska lätt i starten, bra skidor och ingen som ville dra riktigt hårt. Tyvärr var det ett spurtpris efter 5 kilometer där Håkan Löfström, Adam Steen och någon sprintnisse drog iväg. Liksom ingen mening att följa. Ut på det första långvarvet jagade vi in avståndet på Löfström och Steen (sprintnissen hade gått över till ett mera moderat tempo). Löfström kom vi aldrig ikapp men en mycket trött Steen hängde vi till och med av en stund på första långvarvet.

Ett lugnare andravarv där jag, Adam, Ronny W och rullskidåkaren Graas hängde ihop. Adam ökade farten på slutet och elljusspåret blev riktigt jobbigt. Ronny och jag fick verkligen kämpa för att följa. Så ute i skogen tappar vi några meter i dom då riktigt tunga småbackarna, det blir inte ett stort avstånd men han drygar ut någon sekund då och då. Jag får en bra chans att ta tredjeplatsen när Ronny går omkull på ängarna men tyvärr orkar jag inte hålla undan och han stakar ifatt mig i backen upp mot elljusspåret och avslutningen. Nu känns det att kroppen är ordentligt bränd, turligt nog så orkar inte Ronny så mycket i motluten heller. Jag väntar på spurten och ligger bakom för att gå ut dom sista 100 mot mål. Dålig taktik visar det sig, finns bara ett uppåkt spår på målrakan och så blev det en fjärdeplats.

Resultat hittar ni här.

//Stefan