Om ni tycker att det är lite negativt i media nu när allt handlar om sverigedemokrater som önskar död åt politiska motståndare, åt journalister och skämtar om att gasa judar så finns det positiva saker att läsa om!
På Längd.se skriver jag om Sätra IF som inte bara lyckats med konstsnöspår utan även har en rullskidbana nu. Det är en rätt liten klubb som lyckats med detta så det kan förhoppningsvis inspirera andra. Konsekvensen av det hela är självklart att intresset för längdskidor ökar i bygden.
GT har en intressant intervju med Ola Serneke som säger ifrån mot både rasism och Sd. Egentligen är det självklarheter han resonerar om för varje humanistisk lagd person men icke desto mindre viktigt att även näringslivet tar ställning. Annars brukar ju det som hörs från just näringslivet vara mer intresserat av skattesänkningar än att bekämpa rasism. Skatter kan vi resonera om efter vi är överens om att krossa rasismen.
I DN skriver Brit Stakston (som jag nämnt tidigare på bloggen) att näthatet är dels en politisk strategi från högerextrema krafter, dels grundar sig på väldigt få människor. Läsvärt om en fråga som framför allt just media tycks ha svårt att förstå.
Så världen går framåt!
//Stefan
Visar inlägg med etikett Politik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Politik. Visa alla inlägg
torsdag 6 september 2018
tisdag 21 augusti 2018
Vikten av att längdskidåkare engagerar sig partipolitiskt
I våras var jag på en föreläsning i Avesta med Brit Stakston (jobbar med mediafrågor) och Martin Schibbye (journalist, numera fri, tidigare fängslad i Etiopien) om digitala medier, kändes relevant om man exempelvis bloggar. Pratade med Brita om hur det politiska samtalet på nätet förvrängs i rasistisk anda och vad man ska göra åt en förvisso minoritet men högljudd sådan. Egentligen hade hon inget annat svar än att andra krafter måste vara mer närvarande. Både svårt och självklart!
Så över till längdskidåkning och partipolitik. Med statvetenskapligt intresse så reflekterar jag ibland kring det som jag ser som en svag kopplig mellan det svenska politiska systemet och längdskidvärlden. Att det finns en ovana inom svensk längdskidåkning kring politiska frågor visas inte minst när man diskuterar jämställdhetsfrågor, många män (sorry men kvinnor är generellt kunnigare där) vet helt enkelt inte en hur man för en sådan diskusion. istället backar man av rädsla från diskussionen (alternativt försöker kasta ut den som vill diskutera från landslaget).
Men det finns mindre komplicerade frågor som är relevanta för oss längdskidåkare där jag också tycker att bristen på kontakt med politiken är besvärande. Konstsnöspår, rullskidbanor och resurser till idrottsklubbar är något det investeras mer eller mindre i av det offentliga, inte sällan på komunal nivå. Med stor sannolikhet är det inte dom viktigaste frågorna för vårat demokratiska system men längdskidåkningen är i full rätt att liksom andra grupperingar i samhället kämpa för sin sak. Och utan politiskt engagerade längsdkidåkare kommer vi som idrott att missgynnas. Nu kanske det här verkar egocentriskt ur ett längdskidperspektiv men det är inte ett VM eller OS jag pratar om, såna evenamang har en helt annan dragkraft. Det handlar om dom där 50.000 för ny belysning till eljusspåret, dom där 300.000 för att bygga en ny klubbstuga eller att konstsnöspåret inte försvinner när Biltema ska etablera sig i Avesta. Och det berör tillsammans många människoroch vi måste argumentera och påverka för vår sak.
Men det handlar också om att tillföra kunskap till det politiska systemet, och där bör rekryteringen vara så diversifierad som möjligt också med synpunkt på olika idrotter.
Om det var det teoretiska perspektivet så finns det ett bra praktiskt exempel från Östersund där nyttjande av rullskidbanan (på rullskidor) tydligen har blivit avgiftsbelagd. Oavsett vad man tycker om beslutet så hoppas jag att diskussionen före det har inbegripit det Johannes Anderssson kort och koncist analyserat på sin blogg. Skidåkare och politiker, vore bra med flera.
//Stefan
Så över till längdskidåkning och partipolitik. Med statvetenskapligt intresse så reflekterar jag ibland kring det som jag ser som en svag kopplig mellan det svenska politiska systemet och längdskidvärlden. Att det finns en ovana inom svensk längdskidåkning kring politiska frågor visas inte minst när man diskuterar jämställdhetsfrågor, många män (sorry men kvinnor är generellt kunnigare där) vet helt enkelt inte en hur man för en sådan diskusion. istället backar man av rädsla från diskussionen (alternativt försöker kasta ut den som vill diskutera från landslaget).
Men det finns mindre komplicerade frågor som är relevanta för oss längdskidåkare där jag också tycker att bristen på kontakt med politiken är besvärande. Konstsnöspår, rullskidbanor och resurser till idrottsklubbar är något det investeras mer eller mindre i av det offentliga, inte sällan på komunal nivå. Med stor sannolikhet är det inte dom viktigaste frågorna för vårat demokratiska system men längdskidåkningen är i full rätt att liksom andra grupperingar i samhället kämpa för sin sak. Och utan politiskt engagerade längsdkidåkare kommer vi som idrott att missgynnas. Nu kanske det här verkar egocentriskt ur ett längdskidperspektiv men det är inte ett VM eller OS jag pratar om, såna evenamang har en helt annan dragkraft. Det handlar om dom där 50.000 för ny belysning till eljusspåret, dom där 300.000 för att bygga en ny klubbstuga eller att konstsnöspåret inte försvinner när Biltema ska etablera sig i Avesta. Och det berör tillsammans många människoroch vi måste argumentera och påverka för vår sak.
Men det handlar också om att tillföra kunskap till det politiska systemet, och där bör rekryteringen vara så diversifierad som möjligt också med synpunkt på olika idrotter.
Om det var det teoretiska perspektivet så finns det ett bra praktiskt exempel från Östersund där nyttjande av rullskidbanan (på rullskidor) tydligen har blivit avgiftsbelagd. Oavsett vad man tycker om beslutet så hoppas jag att diskussionen före det har inbegripit det Johannes Anderssson kort och koncist analyserat på sin blogg. Skidåkare och politiker, vore bra med flera.
//Stefan
onsdag 4 oktober 2017
torsdag 20 juli 2017
Birgitta Dahl och kampen för jämställdhet
Om det är någon politiker jag kan ge epitetet idol så skulle det vara Birgitta Dahl! Kanske obegripligt för er som inte är statsvetarnördar men läs vidare. Jag stötte på en artikel i Dagens Arena för någon månad sedan om just Dahl som är en väldigt intressant sammanfattning av henner politiska liv. Självklart handlar det om jämställdhetskampen, och där har ju idrotten en hel del att lära av politiken.
När jag började hjälpa Maria med hennes bokprojekt om jämställdhetsfrågor inom och genusperspektiv på idrott för länge sedan så berättade jag en del om Birgitta Dahl som ett exempel på hur svensk politik har förändrats. Eftersom längdskidåkning och jämställdhet inte har en sån stark varken historisk eller nutida koppling så behöver man ju uppmuntran ibland! Politiken var ju rätt så patriarkal tidigare också för att uttrycka det milt!
Men svensk politik har ju numera onekligen jämställdhet som ett (om än spretande) övergripande paradigm. Nu kanske politiken var en lättare arena att förändra än idrotten, den ligger trots allt 40-50 år före. Arbetarrörelsen och liberalerna har ju alltid principiellt förespråkat jämställdhet, sedan dessa politiska riktningar bildades. Bonderörelsen och det traditionellt konservativa partiet, nutida moderaterna, må varit lika patriarkala som socialdemokraterna men det har inte saknats framträdande kvinnor där heller. Det mer nutida skapade konservativa partiet som benämns kristdemokraterna må vara/varit reaktionära på många sätt men är lustigt nog ett parti som på gräsrotsnivå varit uppbyggt i stor utsträckning på kvinnliga medlemmar. Och miljöpartiet har ju jämställdhet inskrivet i sitt partiledarskap (jämför med mer sentida idrotter som triathlon som är mer jämställda i grunden). Så finns ju i och för sig (fd)nazisterna som gillar jämställdhet om det kan användas till att tycka illa om andra folkgrupper än svenska. Men på det stora hela liksom.
Så kanske hade politiken bra förutsättningar i Sverige medan idrotten sakta jobbar sig upp från ett patriarkalt mörker.
Birgitta Dahls historia kan förhoppningsvis, förutom att vara en historisk lektion, vara en inspirationskälla för jämställdhetskampen var än den förs. För det är en stark historia. Från Dagens Arena:
"När hon valdes in i riksdagen 1968 var andelen kvinnor tolv procent.
När hon utsågs till talman 1994 hade riksdagen den högsta andelen kvinnliga ledamöter i världen – över 40 procent. I riksdagen blev hon 1969 första ledamoten som blev gravid – även detta ansågs som en skandal. Det väckte uppseende när hon startade ett partiöverskridande nätverk för kvinnliga ledamöter.
Ofta avfärdades hennes krav som »käringtjafs«
Som när hon 1964 i studentkåren kämpade för kvinnors rätt till uppdrag och daghem för barn till studenter.
»Det tog hus i helvete! Motståndarna mobiliserade och anordnade stormöten. Men det blev som jag föreslagit.«
När Birgitta Dahl 1962 skrev en artikel till den socialdemokratiska idétidskriften Tiden om jämställdhet publicerades den inte av dåvarande redaktör Kjell-Olof Feldt och hans redaktionskamrater med motiveringen: »Vi tycker så förbannat illa om dina åsikter, så vi tar inte in den.« Hon tog den vidare, kämpade för sin sak och vann sin strid.
Många år senare sa han: »Jag måste erkänna en sak och det är att i debatten om jämställdhet hade Birgitta rätt och jag fel.« De båda är sen länge goda vänner.
När hon 1975 motionerade i riksdagen om att bygga ut barnomsorgen till full behovstäckning, accepterade hon inte socialutskottets nej, trots att S hade majoritet, utan tog öppen kamp i kammaren. Och där fick hon socialminister Sven Aspling och sina partikamrater med sig. »Det kändes som en stor framgång – som att det är möjligt att ändra villkoren, förändra verkligheten med demokratiska medel.«"
Här finns boken om hennes politiska gärning.
//Stefan
När jag började hjälpa Maria med hennes bokprojekt om jämställdhetsfrågor inom och genusperspektiv på idrott för länge sedan så berättade jag en del om Birgitta Dahl som ett exempel på hur svensk politik har förändrats. Eftersom längdskidåkning och jämställdhet inte har en sån stark varken historisk eller nutida koppling så behöver man ju uppmuntran ibland! Politiken var ju rätt så patriarkal tidigare också för att uttrycka det milt!
Men svensk politik har ju numera onekligen jämställdhet som ett (om än spretande) övergripande paradigm. Nu kanske politiken var en lättare arena att förändra än idrotten, den ligger trots allt 40-50 år före. Arbetarrörelsen och liberalerna har ju alltid principiellt förespråkat jämställdhet, sedan dessa politiska riktningar bildades. Bonderörelsen och det traditionellt konservativa partiet, nutida moderaterna, må varit lika patriarkala som socialdemokraterna men det har inte saknats framträdande kvinnor där heller. Det mer nutida skapade konservativa partiet som benämns kristdemokraterna må vara/varit reaktionära på många sätt men är lustigt nog ett parti som på gräsrotsnivå varit uppbyggt i stor utsträckning på kvinnliga medlemmar. Och miljöpartiet har ju jämställdhet inskrivet i sitt partiledarskap (jämför med mer sentida idrotter som triathlon som är mer jämställda i grunden). Så finns ju i och för sig (fd)nazisterna som gillar jämställdhet om det kan användas till att tycka illa om andra folkgrupper än svenska. Men på det stora hela liksom.
Så kanske hade politiken bra förutsättningar i Sverige medan idrotten sakta jobbar sig upp från ett patriarkalt mörker.
Birgitta Dahls historia kan förhoppningsvis, förutom att vara en historisk lektion, vara en inspirationskälla för jämställdhetskampen var än den förs. För det är en stark historia. Från Dagens Arena:
"När hon valdes in i riksdagen 1968 var andelen kvinnor tolv procent.
När hon utsågs till talman 1994 hade riksdagen den högsta andelen kvinnliga ledamöter i världen – över 40 procent. I riksdagen blev hon 1969 första ledamoten som blev gravid – även detta ansågs som en skandal. Det väckte uppseende när hon startade ett partiöverskridande nätverk för kvinnliga ledamöter.
Ofta avfärdades hennes krav som »käringtjafs«
Som när hon 1964 i studentkåren kämpade för kvinnors rätt till uppdrag och daghem för barn till studenter.
»Det tog hus i helvete! Motståndarna mobiliserade och anordnade stormöten. Men det blev som jag föreslagit.«
När Birgitta Dahl 1962 skrev en artikel till den socialdemokratiska idétidskriften Tiden om jämställdhet publicerades den inte av dåvarande redaktör Kjell-Olof Feldt och hans redaktionskamrater med motiveringen: »Vi tycker så förbannat illa om dina åsikter, så vi tar inte in den.« Hon tog den vidare, kämpade för sin sak och vann sin strid.
Många år senare sa han: »Jag måste erkänna en sak och det är att i debatten om jämställdhet hade Birgitta rätt och jag fel.« De båda är sen länge goda vänner.
När hon 1975 motionerade i riksdagen om att bygga ut barnomsorgen till full behovstäckning, accepterade hon inte socialutskottets nej, trots att S hade majoritet, utan tog öppen kamp i kammaren. Och där fick hon socialminister Sven Aspling och sina partikamrater med sig. »Det kändes som en stor framgång – som att det är möjligt att ändra villkoren, förändra verkligheten med demokratiska medel.«"
Här finns boken om hennes politiska gärning.
//Stefan
onsdag 10 maj 2017
Högerpopulisterna är ansvariga för högerpopulismen, rasisterna för rasismen!
Jo men så enkelt är det!
Jag läste blogpost av sociologen Jens Rydgren för ett tag sedan om varför dom högerradikala partierna växer. Tänkte direkt att jag borde skriva om det eftersom antirasism är min favoritfråga vid sidan av att driva jämställdhetsfrågor inom längdskidåkningen (och kanske lite viktigare också). Nu hann Andrev Walden före i Aftonbladet. Efter som dom båda skriver bra så tycker jag ni ska läsa det först, men jag tänker sammanfatta några punkter ( deras och mina) här också. Efter Trump, Brexit, sverigedemokraternas valframgångar, och Le Pen (även om hon förlorade) är det ju en intressant fråga, speciellt för alla er sociologi/statsvetarnördar där ute!
Först som Walden skriver, högerpopulismen är högerpopulisternas fel. Visst kan man hävda att högern/vänstern och alla andra har gjort fel och så kan nog vara, men högerpopulismens politiska framgångar är ett resultat av alla som driver en sådan agenda, hur stor eller liten man må vara.
För det andra. Rydgren sammanfattar att den politiska spelplanen har ändrats, andra frågot står i fokus:
För att de radikala högerpartierna ska nå fram till väljarna krävs att den socioekonomiska konfliktdimensionen blir mindre framträdande på bekostnad av den sociokulturella konfliktdimensionen, som inbegriper frågor rörande kultur, värderingar och identitet. När sådana frågor blir mer framträdande i det politiska samtalet ökar de radikala högerpartiernas möjlighet att mobilisera väljare.
Varför vill sd och deras anhängare på dom mest absurda sätt förklara med/koppla invandring till allt man ser som negativt? Därför att när debatten cirkulerar kring deras huvudfråga mobiliserar man politiskt stöd i form av röster, sammarbeten och personer som vill engagera sig för deras sak. Den här mekanismen är inte specifik för sd utan det är bara det att konsekvenserna blir värre när man propagerar för rasism än för skattesänkningar/höjningar.
För det tredje. Personer som röstar på sd, Le Pen, Trump har som minsta gemensama nämnare rasism, något som dessa har lyckats mobilisera. Dessutom utmärker sig dessa väljare av en misstro mot samhället i stort. Det betyder inte att dessa väljare för alltid måste rösta på det sättet, dom kan mycket väl värdera en annan sak före främlingsfientlighet och misstro nästa val.
Men vad kommer alla dessa människor ifrån som plötsligt spyr ut rasistiska förklaringar på alla otrevliga saker dom varit med om/hört någon varit med om? Ska återkomma till det i framtiden men vill ändå igen påpeka, det ÄR deras fel!
//Stefan
Jag läste blogpost av sociologen Jens Rydgren för ett tag sedan om varför dom högerradikala partierna växer. Tänkte direkt att jag borde skriva om det eftersom antirasism är min favoritfråga vid sidan av att driva jämställdhetsfrågor inom längdskidåkningen (och kanske lite viktigare också). Nu hann Andrev Walden före i Aftonbladet. Efter som dom båda skriver bra så tycker jag ni ska läsa det först, men jag tänker sammanfatta några punkter ( deras och mina) här också. Efter Trump, Brexit, sverigedemokraternas valframgångar, och Le Pen (även om hon förlorade) är det ju en intressant fråga, speciellt för alla er sociologi/statsvetarnördar där ute!
Först som Walden skriver, högerpopulismen är högerpopulisternas fel. Visst kan man hävda att högern/vänstern och alla andra har gjort fel och så kan nog vara, men högerpopulismens politiska framgångar är ett resultat av alla som driver en sådan agenda, hur stor eller liten man må vara.
För det andra. Rydgren sammanfattar att den politiska spelplanen har ändrats, andra frågot står i fokus:
För att de radikala högerpartierna ska nå fram till väljarna krävs att den socioekonomiska konfliktdimensionen blir mindre framträdande på bekostnad av den sociokulturella konfliktdimensionen, som inbegriper frågor rörande kultur, värderingar och identitet. När sådana frågor blir mer framträdande i det politiska samtalet ökar de radikala högerpartiernas möjlighet att mobilisera väljare.
Varför vill sd och deras anhängare på dom mest absurda sätt förklara med/koppla invandring till allt man ser som negativt? Därför att när debatten cirkulerar kring deras huvudfråga mobiliserar man politiskt stöd i form av röster, sammarbeten och personer som vill engagera sig för deras sak. Den här mekanismen är inte specifik för sd utan det är bara det att konsekvenserna blir värre när man propagerar för rasism än för skattesänkningar/höjningar.
För det tredje. Personer som röstar på sd, Le Pen, Trump har som minsta gemensama nämnare rasism, något som dessa har lyckats mobilisera. Dessutom utmärker sig dessa väljare av en misstro mot samhället i stort. Det betyder inte att dessa väljare för alltid måste rösta på det sättet, dom kan mycket väl värdera en annan sak före främlingsfientlighet och misstro nästa val.
Men vad kommer alla dessa människor ifrån som plötsligt spyr ut rasistiska förklaringar på alla otrevliga saker dom varit med om/hört någon varit med om? Ska återkomma till det i framtiden men vill ändå igen påpeka, det ÄR deras fel!
//Stefan
lördag 12 november 2016
America
Fighting fire with empty words
While the banks get fat
And the poor stay poor
And the rich get rich
And the cops get paid
To look away
As the one percent rules America
While the banks get fat
And the poor stay poor
And the rich get rich
And the cops get paid
To look away
As the one percent rules America
//Stefan
måndag 1 februari 2016
Moderat integrationsdiskussion
-Vi måste sänka ingångslönerna så flyktingarna kan få jobb och integreras i samhället!
Fråga: Hur fan ska dom då ha råd med medlemskap i den lokala golfklubben?
Nähä? Inte den delen dom ska integreras i?
//Stefan
Fråga: Hur fan ska dom då ha råd med medlemskap i den lokala golfklubben?
Nähä? Inte den delen dom ska integreras i?
//Stefan
torsdag 23 april 2015
Peasant!
Centerstudenter kör en moderat klasskamp light. Samtidigt försöker dom leda låg utbildningskvalitet i bevis med att skriva en debattartikel. Man får väl säga att följande stycke bevisar deras tes:
Idag får svenska studenter betalt för att studera. Utöver gratis utbildning och generösa lån får varje student bidrag för att studera. Ett första steg för att höja de personliga insatserna i en utbildning borde vara att avskaffa bidragsdelen, och ersätta den med ett utökat lån. Det skulle inte minska tillgängligheten till högskolan, men samtidigt göra det mindre lönsamt som alternativ till att arbeta.
Vi ska alltså inte minska tillgängligheten. Men kräva att den som inte har rika föräldrar lånar hela beloppet för att finansiera sina studier, och således avskräcka arbetarklassen från att studera! Vi ska alltså inte minska tillgängligheten. Men gärna att man känner att ett jobb på MacDonalds är en säkrare framtid.
Det som förvånar mig mest är ändå att den politiska högern hela tiden ser det som lönsamt när den del av befolkningen som har lägre inkomster blir tilldelade lite extra resurser...
//Stefan
Idag får svenska studenter betalt för att studera. Utöver gratis utbildning och generösa lån får varje student bidrag för att studera. Ett första steg för att höja de personliga insatserna i en utbildning borde vara att avskaffa bidragsdelen, och ersätta den med ett utökat lån. Det skulle inte minska tillgängligheten till högskolan, men samtidigt göra det mindre lönsamt som alternativ till att arbeta.
Vi ska alltså inte minska tillgängligheten. Men kräva att den som inte har rika föräldrar lånar hela beloppet för att finansiera sina studier, och således avskräcka arbetarklassen från att studera! Vi ska alltså inte minska tillgängligheten. Men gärna att man känner att ett jobb på MacDonalds är en säkrare framtid.
Det som förvånar mig mest är ändå att den politiska högern hela tiden ser det som lönsamt när den del av befolkningen som har lägre inkomster blir tilldelade lite extra resurser...
//Stefan
onsdag 22 april 2015
There's room at the top they're telling you still...
...Och den moderata klasskampen går vidare...
...Moderata studenter menar på Svd opinion att det bör kosta att studera på universitet. Är det inte ändå lite magstarkt att dom välbeställda försvarar sin position med att försöka hindra arbetarklassen från att konkurera med dom?
Dessutom så kommer det ju att minst dubbla antalet ekonomistudenter som grundat sin världsbild på Ayn Rand, det om något måste väl vara ett hot mot kvaliten på studenterna?
//Stefan
...Moderata studenter menar på Svd opinion att det bör kosta att studera på universitet. Är det inte ändå lite magstarkt att dom välbeställda försvarar sin position med att försöka hindra arbetarklassen från att konkurera med dom?
Dessutom så kommer det ju att minst dubbla antalet ekonomistudenter som grundat sin världsbild på Ayn Rand, det om något måste väl vara ett hot mot kvaliten på studenterna?
//Stefan
måndag 8 december 2014
Bevara sveriges årstider!
Om sd bara lovar att återinföra årstider så ska jag nog att rösta på dom i vår. För det måste ju vara invandringen som lett till att årstiderna försvunnit? Om dom bara kunde åka tillbaka till sina hemländer där det inte finns årstider så kunde vi få tillbaka våra traditionella årstider! Men det vågar väl ingen tala om i det här landet!
//Stefan
//Stefan
måndag 6 oktober 2014
Kvällsuppgift
1. Kan ni tänka er några skillnader mellan att producera kunniga och reflexiva elever och att producera vägar?
När ni skrivit ner ert svar gå vidare till fråga 2.
2. Förklara vad dom svenska borgerliga partierna menar med marknadsekonomi. Obs, svaret finns inte i kurslitteraturen.
Vänligen maila svaret på fråga 1 till följande adresser:
annie.loof@riksdagen.se
jan.bjorklund@folkpartiet.se
goran@kristdemokraterna.se
anna.kinberg.batra@riksdagen.se
Svaret på fråga 2 är vi alla andra intresserade av!
//Stefan
När ni skrivit ner ert svar gå vidare till fråga 2.
2. Förklara vad dom svenska borgerliga partierna menar med marknadsekonomi. Obs, svaret finns inte i kurslitteraturen.
Vänligen maila svaret på fråga 1 till följande adresser:
annie.loof@riksdagen.se
jan.bjorklund@folkpartiet.se
goran@kristdemokraterna.se
anna.kinberg.batra@riksdagen.se
Svaret på fråga 2 är vi alla andra intresserade av!
//Stefan
söndag 7 september 2014
Respekt Folkpartiet
Att kampanja "Ja till invandring - Nej till rasism" i valets slutskede när den borgerliga regeringsmakten är påväg att ryka, det är respekt!
//Stefan
//Stefan
söndag 25 maj 2014
Skänker dom revolutionära liberalerna i Frankrike en tanke...
Så har jag röstat på Feministiskt Initiativ för första gången. Tror att EU mår bättre av det. Samtidigt så bör man skänka en tanke till den franska revolutionen 1789. Visst, det är svårt för liberaler också att genomföra revolutioner, det slutade ju med många avhuggna huvuden. Men tanken på en person, en röst. Så enkel och så radikal. Och vi får skörda frukterna av deras strävanden...
//Stefan
//Stefan
onsdag 29 januari 2014
Angående LRF:s kamp för växande, idrottande, snygga tjejer
Det här är faktiskt större politiskt haveri än när Moderata Ungdomsförbundet brukar dela ut hamburgare. Kontentan är väl att valfrihet förutsätter att man väljer som LRF vill?
//Stefan
//Stefan
fredag 20 december 2013
Marknadsekonomi vs Verkligheten
Det här att Brasilien avser köpa JAS ska nu inte misstas för marknadsekonomi. Eller snarare, det är så här ekonomin fungerar.
//Stefan
//Stefan
fredag 16 augusti 2013
Prideglasögon!
När jag hade stakat upp till toppen av fjället i Sälen så säger plötsligt en äldre man med 08-dialekt. -Du har sådana där Prideglasögon på dig! Jag (något trött): -Va?! 08:a: -Ja dom går ju i regnbågens färger (han syftade på glaset). Jag: -Ja, jovisst. Rullar ner.
Jag medger att den politiska arenan som Moa och Emma agerar på är av större betydelse och deras handlingar värda all respekt. Det känns ändå skönt att man får vara ett föredöme och att allmänheten utgår från att längdskidåkare besitter ett slags grundläggande humanistiskt sunt förnuft. Och med tanke på vad svenska landslagsåkare uttalat i media så befinner jag mig i gott sällskap. Och ni som åker till Sotji, nu vet ni ju i alla fall vilken färgskiftning ni ska ha på glasögonen!
//Stefan
Jag medger att den politiska arenan som Moa och Emma agerar på är av större betydelse och deras handlingar värda all respekt. Det känns ändå skönt att man får vara ett föredöme och att allmänheten utgår från att längdskidåkare besitter ett slags grundläggande humanistiskt sunt förnuft. Och med tanke på vad svenska landslagsåkare uttalat i media så befinner jag mig i gott sällskap. Och ni som åker till Sotji, nu vet ni ju i alla fall vilken färgskiftning ni ska ha på glasögonen!
//Stefan
måndag 11 mars 2013
PK fascist/feminist
Medan Janne Josefsson pekar ut Roks samt SCUM-manifestet (och möjligtvis alla som läst det?) som fascister har den mest rimliga reaktionen på den internationella kvinnodagen dykt upp på Youtube. Bianca och Tiffany för den fascistiska, förlåt, feministiska kampen vidare.
Det var allt så länge.
//Stefan
Det var allt så länge.
//Stefan
lördag 9 mars 2013
Var han sunni- eller shiamuslim, kristen eller kurd?
Robert Fisk, Mellanösternkorrespondent för brittisk Independent ställer frågan i Det stora kriget för mänskligheten, kampen om Mellanöstern. Om ni vill få ordning på alla trådar i Mellanösterns krig och politik så vänd er till Fisk och ser hur konflikterna dödar tusen och åter tusen muslimer, kristna och judar. Kunnig som få. Tänk vad man kan hitta på en bokrea i Avesta.
Gårdagens stora händelse var självklart Internationella Kvinnodagen, så ett stort grattis till alla härliga tjejer där ute!
//Stefan
Gårdagens stora händelse var självklart Internationella Kvinnodagen, så ett stort grattis till alla härliga tjejer där ute!
//Stefan
måndag 4 februari 2013
Hur mycket Tobias Billström tål Sverige?
Kort sammanfattning:
Artikel 1 i konventionen definierar en flykting som en person “som flytt sitt land i välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk uppfattning, och som befinner sig utanför det land, vari han är medborgare och som på grund av tidigare nämnd fruktan inte kan eller vill återvända till det landet".(unhcr.se)
De stater (bla Sverige) som skrivit på FN:s Flyktingkonvention (1951, 1967) har förbundit att pröva varje asylsökandes ärende på ett rättssäkert sätt samt ge asyl åt den som är flykting enligt konventionen.
Det betyder i praktiken att om det bryter ut inbördeskrig i Norge så kan inte Sverige stänga sina gränser även om det är flera hundratusen norrmän som behöver skydd. Vi kan alltså inte säga nej! Om det sedan kostar massor av pengar eller om norskarna för med sig konstiga vanor eller har svårt att få jobb här så spelar det ingen roll.
Eller tänk Syrien!
Moderaterna har tillsatt en arbetsgrupp för att utforma partiets migrationspolitik, uppenbarligen vill man riva upp FN:s flyktingkonvention.
"Migrationsminister Tobias Billström, som leder gruppen, menar att ”volymen” måste sänkas för såväl den höga asylinvandringen som anhöriginvandringen."
Måste säga att jag har varit imponerad av att statsminister Reinfeldt har lyckats stå emot lockelsen att triangulera in SD:s väljargrupper i moderaternas väljarunderlag, som parti har ju inte moderaterna varit det mest humana på den fronten. Kanske tänkte jag, var det den idealistiska nyliberalen han var en gång i tiden (fri migration men avskaffad generell välfärd ni vet) som höll emot? Men inte nu längre...
//Stefan
Artikel 1 i konventionen definierar en flykting som en person “som flytt sitt land i välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk uppfattning, och som befinner sig utanför det land, vari han är medborgare och som på grund av tidigare nämnd fruktan inte kan eller vill återvända till det landet".(unhcr.se)
De stater (bla Sverige) som skrivit på FN:s Flyktingkonvention (1951, 1967) har förbundit att pröva varje asylsökandes ärende på ett rättssäkert sätt samt ge asyl åt den som är flykting enligt konventionen.
Det betyder i praktiken att om det bryter ut inbördeskrig i Norge så kan inte Sverige stänga sina gränser även om det är flera hundratusen norrmän som behöver skydd. Vi kan alltså inte säga nej! Om det sedan kostar massor av pengar eller om norskarna för med sig konstiga vanor eller har svårt att få jobb här så spelar det ingen roll.
Eller tänk Syrien!
Moderaterna har tillsatt en arbetsgrupp för att utforma partiets migrationspolitik, uppenbarligen vill man riva upp FN:s flyktingkonvention.
"Migrationsminister Tobias Billström, som leder gruppen, menar att ”volymen” måste sänkas för såväl den höga asylinvandringen som anhöriginvandringen."
Måste säga att jag har varit imponerad av att statsminister Reinfeldt har lyckats stå emot lockelsen att triangulera in SD:s väljargrupper i moderaternas väljarunderlag, som parti har ju inte moderaterna varit det mest humana på den fronten. Kanske tänkte jag, var det den idealistiska nyliberalen han var en gång i tiden (fri migration men avskaffad generell välfärd ni vet) som höll emot? Men inte nu längre...
//Stefan
söndag 20 januari 2013
Centern vs Verkligheten
Politisk idédebatt förnöjer och ibland leder det samhället i en ny intressant riktning. Minst lika intressant är att se om ideologiska uppfattningar överensstämmer med verkligheten, kan det man påstår backas upp med fakta, fakta som hela tiden produceras på universitetens samhällsvetenskapliga institutioner. Kanske kan vara läge att sätta sig in i den forskningen ibland!
När centerpartiet försöker sig på en idépolitisk debatt så förtjänar faktiskt partiet respekt och deras förslag bör bemötas med en seriös analys. Professor i statsvetenskap Bo Rothstein gör det i Expressen.
Centerns programmförslag hävdar att vi kan uppnå ett bättre samhälle genom att staten är så liten som möjligt. Rothstein räknar sedan upp hur ett bra samhälle i forskningen definieras. Rothstein följer sedan upp detta med att visa på vad forskningen ser som en grundläggande förutsättning för att uppnå detta. Nu visar det sig att centarns idédebatt inte riktigt har tagit intryck av den statsvetenskapliga forskningen. Förvånad? Rothstein avslutar med följande:
Det står naturligtvis olika politiska partier och ideologer fritt att tycka vad de vill och det kan för all del vara så att centerpartiets idégrupp har en alldeles egen uppfattning om vad som utgör ett gott samhälle. Men om man vill leva i samhälle där så många småbarn som möjligt får uppleva sin femårsdag, där så få mödrar som möjligt dör i barnsäng, där så många människor som möjligt har tillgång till rent vatten, där de flesta människor anser sig vara nöjda med sina liv och anser att andra människor i allmänhet är att lita på samt där svår fattigdom och korruption är relativt ovanliga fenomen, då skall man leva i ett samhälle med en stor stat.
Om statens makt minskas så uppstår inte ett vakum utan maktstrukturerna skiftar i samhället. Det är knappast den lilla människan som kliver in istället, inte i vårat samhälle. Om man motiverar minskad statlig makt med att människor kan förverkliga sina egna drömmar så borde man åtminstone berätta vad man drömmer om.
//Stefan
När centerpartiet försöker sig på en idépolitisk debatt så förtjänar faktiskt partiet respekt och deras förslag bör bemötas med en seriös analys. Professor i statsvetenskap Bo Rothstein gör det i Expressen.
Centerns programmförslag hävdar att vi kan uppnå ett bättre samhälle genom att staten är så liten som möjligt. Rothstein räknar sedan upp hur ett bra samhälle i forskningen definieras. Rothstein följer sedan upp detta med att visa på vad forskningen ser som en grundläggande förutsättning för att uppnå detta. Nu visar det sig att centarns idédebatt inte riktigt har tagit intryck av den statsvetenskapliga forskningen. Förvånad? Rothstein avslutar med följande:
Det står naturligtvis olika politiska partier och ideologer fritt att tycka vad de vill och det kan för all del vara så att centerpartiets idégrupp har en alldeles egen uppfattning om vad som utgör ett gott samhälle. Men om man vill leva i samhälle där så många småbarn som möjligt får uppleva sin femårsdag, där så få mödrar som möjligt dör i barnsäng, där så många människor som möjligt har tillgång till rent vatten, där de flesta människor anser sig vara nöjda med sina liv och anser att andra människor i allmänhet är att lita på samt där svår fattigdom och korruption är relativt ovanliga fenomen, då skall man leva i ett samhälle med en stor stat.
Om statens makt minskas så uppstår inte ett vakum utan maktstrukturerna skiftar i samhället. Det är knappast den lilla människan som kliver in istället, inte i vårat samhälle. Om man motiverar minskad statlig makt med att människor kan förverkliga sina egna drömmar så borde man åtminstone berätta vad man drömmer om.
//Stefan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)