Moderat integrationsdiskussion

-Vi måste sänka ingångslönerna så flyktingarna kan få jobb och integreras i samhället!

Fråga: Hur fan ska dom då ha råd med medlemskap i den lokala golfklubben?

Nähä? Inte den delen dom ska integreras i?

//Stefan

Peasant!

Centerstudenter kör en moderat klasskamp light. Samtidigt försöker dom leda låg utbildningskvalitet i bevis med att skriva en debattartikel. Man får väl säga att följande stycke bevisar deras tes:

Idag får svenska studenter betalt för att studera. Utöver gratis utbildning och generösa lån får varje student bidrag för att studera. Ett första steg för att höja de personliga insatserna i en utbildning borde vara att avskaffa bidragsdelen, och ersätta den med ett utökat lån. Det skulle inte minska tillgängligheten till högskolan, men samtidigt göra det mindre lönsamt som alternativ till att arbeta. 

Vi ska alltså inte minska tillgängligheten. Men kräva att den som inte har rika föräldrar lånar hela beloppet för att finansiera sina studier, och således avskräcka arbetarklassen från att studera! Vi ska alltså inte minska tillgängligheten. Men gärna att man känner att ett jobb på MacDonalds är en säkrare framtid.

Det som förvånar mig mest är ändå att den politiska högern hela tiden ser det som lönsamt när den del av befolkningen som har lägre inkomster blir tilldelade lite extra resurser...

//Stefan

There's room at the top they're telling you still...

 ...Och den moderata klasskampen går vidare...

...Moderata studenter menar på Svd opinion att det bör kosta att studera på universitet. Är det inte ändå lite magstarkt att dom välbeställda försvarar sin position med att försöka hindra arbetarklassen från att konkurera med dom?

Dessutom så kommer det ju att minst dubbla antalet ekonomistudenter som grundat sin världsbild på Ayn Rand, det om något måste väl vara ett hot mot kvaliten på studenterna?

//Stefan

Klasskillnader i Sverige existerar inte?

Du har rätt till dina egna åsikter men du har inte rätt till din egen sociologi!

Inte helt hälsosamt

Ni kanske har läst det här? När konditionsidrott blir inne bland samhällets välbeställda grupper och man försöker överföra det tänkandet på arbetsmiljöfrågor så är jag lite tveksam.

Idag satt jag förresten några timmar på en svindyr Bianchi med elektroniska växlar, bra gjort av en fattig intellektuell. Men jag är inte alls som dom där välbeställda, trots att jag har mera saker! Bara så ni vet!

För övrigt så hoppas jag verkligen inte att vi får ett privat skatteavdrag för träningsaktiviteter. Det skulle vara ett hån mot alla samhälleliga jämlikhetsambitioner, för ni vet väl vilka grupper som skulle utnyttja det?

//Stefan

Collateral damage Social ojämlikhet i en global tidsålder...

...är titeln på den snart 90-årige sociologen Zygmunt Bauman senaste bok och handlar om den ökande sociala ojämlikheten. En essäbok som säkerligen är bra och som ni måste läsa men jag fastnade för en recension i Helsingborg Dagblad av Jenny Maria Nilsson där hon tar fram det finaste i sociologin, att synliggöra ett av dom mönster efter vilket vårt samhälle är ordnat för att sedan sätta in det i ett aktuellt exempel. Följande är saxat från recensionen:

I en av de elva essäerna, Den sociala ojämlikheten i flytande moderna tider, skriver Bauman: ”den främsta strategin i varje maktkamp är att strukturera motpartens förhållande och samtidigt ’avstrukturera’, det vill säga avreglera, sina egna.” Kan det sägas tydligare? I en marknadsanpassad ”gemenskap” kan den med makt ordna frihet åt sig själv men bromsa motståndarens rörlighet genom att förse denne med regler att underordna sig.

Pröva att se aktörerna i Fas 3, arbetslöshetens yttersta krets, genom ett perspektiv av ökad frihet för några, minskad för andra. De i Fas 3 har påreglerats och måste gå med på i många fall meningslöst arbete för endast en symbolisk summa. Företag som erbjuder Fas 3-arbeten har avreglerats. Hederlighet, etik och normer gäller inte när arbetslinjen prioriteras. Företagen, som består av individer, får betalt för andras arbete och förmögenheter har skapats så.

Vissa saker består, dom längst ner i hierarkin måste alltid disciplineras. Ett kanske ännu tydligare exempel på denna maktkamp kommer från det stundande valet i USA där republikanerna kämpar för att utesluta stora grupper från att delta i valet. Per T Olsson har en bra sammanfattning i Sydsvenskan.


Det intressanta här att sociologin på sin höjd kan visa vilka frågor man ska ställa, svaret i sin tur måste bli politiskt som alltid när du ställer en fråga om samhället. Detta var sig diciplinen heter nationalekonomi eller socilogi. Men, nej, det betydet inte att man kan svara hur som helst, däremot behöver man ju inte vara bekymrad för maktstrukturer om man inte känner för det. Spring nu alla iväg till närmaste bibliotek och låna en bok av Zygmunt Bauman, besvikna blir ni inte!

//Stefan

Fråga inte vilka krav du kan ställa på andra, fråga vilka krav du kan ställa på dig själv

Har ni tänkt på hur ett politiskt förslag idag blir analyserat i den offentliga diskursen? Fastighetsskatt, hur drabbar det välbeställda villaägare runt Stockholm? Jobbskattavdrag (dvs inkomstskattesänkning), hur mycket tjänar medelklassen i Stockholm på det? Rutavdrag, hur kan det hjälpa stressade (men välbeställda) familjer? Och så slutligen den fråga som gör perspektivet tydligast, hur ska socialdemokraterna vinna nästa val? Genom att vinna över medelklassen i  Stockholm!

Självklart finns den andra sidan av politiken i vårt dialektiska samhälle. Dom som vi måste ställa krav på! Det är här motsatsförhållandet visar sin otrevliga sida ty krav ställs endast på i den nedre delen av samhällets hierarki. Elever (om dom inte är väldigt duktiga, då ska dom helst få egna skolor), socialbidragstagare, arbetslösa, flyktingar, invandrare, brottslingar osv.

Blir därför uppriktigt glad över att läsa Svend Dahls krönika i Sundsvalls Tidning, en liberal som analyserar maktrelationer i samhället och dessutom tar med John Rawls i diskussionen. Att nu kravet på Vab-intyg är påväg bort visar väl egentligen bara hur tydligt samhället bedömmer olika grupper. Men det är inte det som är den stora poängen, precis som Dahl skriver så fräter kravretoriken sönder samhället.

"Ju självklarare den blir som utgångspunkt i det politiska samtalet, desto svårare blir det att se de som inte delar våra egna socioekonomiska förutsättningar som jämlikar. I stället för att vara en del av samhällsgemenskapen förvandlas sjuka, arbetslösa och fattiga till hot mot densamma."

Att hävda att vi är påväg mot USA:s sociala skiktning är en kliché och sådant bör man hålla sig borta från, men? George Carlin förklarar hur den härskande klassen härskar och vad poängen är med dom fattiga.

//Stefan

Ingen kommer undan klassamhället

Eftersom jag är förkyld och har ont i halsen så kan jag i alla fall glädja mig åt att klassamhället står på min sida. Två frågor dock, varför säger vissa politiker att "alla kan inte gå en högskoleutbildning" samt hur ger vi livsvillkor som gör att även personer med lägre utbildning får ett lika långt liv? I ett rimligt samhälle skulle det vara en viktig politisk fråga, inte sänkt bolagsskatt. Här är länk till SCB.

 Återstående medellivslängd vid 30 års ålder för kvinnor och män efter utbildningsnivå 2000–2010

Källa: SCB

//Stefan

Det handlar om klass

Ni kan väl vara snälla och läsa Marika Lindgren Åsbrinks inlägg Regeringens politik har haft stor effekt på de fattigaste. Det tycks pågå en politik från den borgerliga regeringen som gör dom välbeställda grupperna i samhället mera välbeställda. Man kan ju tycka att detta borde uppröra mera.

Statsminister Reinfeldt uttalande att Etniska svenskar mitt i livet har en låg arbetslöshet kan möjligtvis tolkas som att statsministern inte bryr sig om att vi har en etniskt segregerad arbetsmarknad. Så är det naturligtvis inte. Om man ser på statsministerns tämligen kalla agerande mot sverigedemokraterna och fördömmande av rasism så tycks inte etnisk segregation vara på något sätt önskvärt. Klassamhället tycks däremot ses som en framgång.

//Stefan

Uppländska klassrelationer

För några år sedan på ett Upplandsskidläger i Idre var en förälder från Brottby helt övertygad om att jag och Micke Hagström var från Norrland. Förklaringen hittar ni i gårdagens Svenska Dialektmysterier där Fredrik Lindström reser runt i Uppland. Men se programmet som en karta över hur historiska klassrelationer manifesteras i dagens språk och inte som ett sista smakprov på en borttynande uppländsk dialekt. Uppland är (trots det platta landskapet) ett ytterst intressant landskap, inte minst på grund av den extrema klassegregeringen det historiskt har haft och fortfarande har. Av brukspatroner märks kanske inget idag utan snarare är det akademin i Uppsala som under lång tid tagit fram Sveriges såväl akademiska som politiska och mediala elit. En skarp kontrast till det omgivande landskapet.

Ni som är äldre än mig kan säker med tydlighet minnas hur lågt en bonde eller en arbetare tidigare (kanske fortfarande, jag har som akademiker nog lite svårt att se det) var värderad i Uppsala. Nåväl, tillgången till den akademiska utbildningen har demokratiserats och kanske är det bättre i dag. Kanske gör också Fredrik Lindström att dialektala uttryck inte längre stämplas som underordnade i samhället. Men samtidigt, om Fredrik hade studerat (svenska)professorer vid universitetet i Uppsala så hade inte dom talat som gubbarna på Gräsö. Men det är klart, att studera samhällets toppar är ju lite svårare.

Hur var det där med mig och Micke som båda antogs vara från Norrland då? Tjaa, det är 15 mil mellan norra Västmanland och Upplandskusten men även här säger man att man "tröck på" uppför en backe. Så vi ingår i samma kulturella geografi.

//Stefan

Class War, Just Do It!

Titta på överklass safari från gårdagens Rapport, 18 minuter in i sändningen. Det är så roligt, på så många sätt. Det finns inga som jobbar så mycket som dom riktigt rika. Du hittar aldrig så många kommunister som när du frågar dom riktigt rika. Och framför allt, när dom riktigt rika avskärmar sig från resten av världen så blir dom riktigt dumma i huvudet. Bryt segregationen!!

//Stefan

Att gilla eller att inte gilla idrotten

Bra artikel i DN om vilka förutsättningar vi har för att ägna oss åt motionerande i vuxen ålder och behovet av olika ingångar i idrotten. Dessutom nämns Linna Johansson, svensk feminist och Pierre Bourdieu, fransk sociolog. Något att tänka på för alla er som tränar/leder barn och ungdomar, samt att ni själva kanske borde se till att träna lite.

Samtidigt är det inte så lite sorgligt hur dom lägre klasserna (dvs alla ni som inte har så mycket pengar eller makt) lätt skapar sin egen underordning genom att inte vara "intresserad" av träning och därmed få en sämre fysisk status. Att i medelåldern ha den egna kroppen som ett friskvårdsprojekt eller att åka på LÄNGDSKIDsemester må vara lätt att uppfatta som lite patetiskt men det ger onekligen resultat.

Å andra sidan så kan ju alla ni vanliga människor som ger er ut på en skidtur betrakta er som avantgardet i kampen mot klassamhället. Om det sen uppväger sämre studiemöjligheter, sämre arbetsmiljö, högre ekonomisk stress, mindre förståelse från sjukvården, mindre förtroende för politiken, sämre boendemiljö, lägre pensioner, ja, vi kan ju hoppas.

//Stefan...

...som lyssnar på Rammstein