En av vår samtids stora sociologer har gått bort allt för tidigt. Rolf Lidskog, professor i sociologi har en sammanfattande artikel i SvD. Det jag gillade med Beck var att han tog del av den politiska debatten om vart vårat samhälle var på väg. En skarp analytiker av det som kallas globalisering och en demokratisk idealist. Därtill var har, för att vara tysk sociolog tämligen lätt att förstå. En egenskap som ledde till att inte så få uppsatser på universiteten dom senaste 20 åren har skrivits med teoretisk utgångspunkt i hans forskning.
Så här skriver Lidskog om Becks politiska angagemang.
Som forskare betraktade han det även som viktigt att ta del i den
pågående samhällsdebatten och i olika sammanhang kom han att diskutera
dagsaktuella frågor som mångkulturalism, migration, fundamentalism,
religionsdialog, terrorism och folkrätt. Han såg stora möjligheter med
EU och ansåg att unionen borde kunna utvecklas till att bli ett
kosmopolitiskt Europa baserat på ”transnationalstater”. Han beskrev
samtidigt faran med att EU i euro-krisens efterdyningar håller på att
utvecklas till ett ”tyskt Europa” där nationell ekonomisk stabilitet ses
som det primära. I en intervju för ett par år sedan beskrev han Angela
Merkel som ”Merkiavelli” med anledning av hennes dominerande roll i
skapandet av EU:s räddningspaket. Mot den nuvarande utvecklingen ställde
han förhoppning om en ”europeisk vår” där medborgarnas Europa skulle
komma i centrum för unionens utveckling.
Läs vidare i Lidskogs artikel och begrunda.
//Stefan
Visar inlägg med etikett Sociologi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sociologi. Visa alla inlägg
onsdag 14 januari 2015
fredag 30 augusti 2013
Klasskillnader i Sverige existerar inte?
Du har rätt till dina egna åsikter men du har inte rätt till din egen sociologi!
torsdag 23 maj 2013
Upploppens sociologi del 2
Medan statsminister Reinfeldt förklarar det som händer i Husby i utkanten av Stockholm som "huliganism" skriver professor Ove Sernhede om en segregerad stad och dess konsekvenser. Åter igen, det finns forskning på nästan alla delar av samhället, läs den om du vill lära dig något, speciellt om du kommer från Täby och är statsminister.
//Stefan
//Stefan
Upploppens sociologi
När sociologer verkligen behövs så får dom sällan mycket uppmärksamhet, det är synd när många tycker väldigt mycket saker. Håkan Thörn, professor i sociologi vid Göteborgs universitet, forskar om vad som orsakar upplopp. I P1-morgon finns det en kort intervju med honom, 2 timmer och 16 minuter in i klippet.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/197199?programid=1650&play=4566182&playtype=sändning
//Stefan
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/197199?programid=1650&play=4566182&playtype=sändning
//Stefan
måndag 5 november 2012
Collateral damage Social ojämlikhet i en global tidsålder...
...är titeln på den snart 90-årige sociologen Zygmunt Bauman senaste bok och handlar om den ökande sociala ojämlikheten. En essäbok som säkerligen är bra och som ni måste läsa men jag fastnade för en recension i Helsingborg Dagblad av Jenny Maria Nilsson där hon tar fram det finaste i sociologin, att synliggöra ett av dom mönster efter vilket vårt samhälle är ordnat för att sedan sätta in det i ett aktuellt exempel. Följande är saxat från recensionen:
I en av de elva essäerna, Den sociala ojämlikheten i flytande moderna tider, skriver Bauman: ”den främsta strategin i varje maktkamp är att strukturera motpartens förhållande och samtidigt ’avstrukturera’, det vill säga avreglera, sina egna.” Kan det sägas tydligare? I en marknadsanpassad ”gemenskap” kan den med makt ordna frihet åt sig själv men bromsa motståndarens rörlighet genom att förse denne med regler att underordna sig.
Pröva att se aktörerna i Fas 3, arbetslöshetens yttersta krets, genom ett perspektiv av ökad frihet för några, minskad för andra. De i Fas 3 har påreglerats och måste gå med på i många fall meningslöst arbete för endast en symbolisk summa. Företag som erbjuder Fas 3-arbeten har avreglerats. Hederlighet, etik och normer gäller inte när arbetslinjen prioriteras. Företagen, som består av individer, får betalt för andras arbete och förmögenheter har skapats så.
Vissa saker består, dom längst ner i hierarkin måste alltid disciplineras. Ett kanske ännu tydligare exempel på denna maktkamp kommer från det stundande valet i USA där republikanerna kämpar för att utesluta stora grupper från att delta i valet. Per T Olsson har en bra sammanfattning i Sydsvenskan.
Det intressanta här att sociologin på sin höjd kan visa vilka frågor man ska ställa, svaret i sin tur måste bli politiskt som alltid när du ställer en fråga om samhället. Detta var sig diciplinen heter nationalekonomi eller socilogi. Men, nej, det betydet inte att man kan svara hur som helst, däremot behöver man ju inte vara bekymrad för maktstrukturer om man inte känner för det. Spring nu alla iväg till närmaste bibliotek och låna en bok av Zygmunt Bauman, besvikna blir ni inte!
//Stefan
I en av de elva essäerna, Den sociala ojämlikheten i flytande moderna tider, skriver Bauman: ”den främsta strategin i varje maktkamp är att strukturera motpartens förhållande och samtidigt ’avstrukturera’, det vill säga avreglera, sina egna.” Kan det sägas tydligare? I en marknadsanpassad ”gemenskap” kan den med makt ordna frihet åt sig själv men bromsa motståndarens rörlighet genom att förse denne med regler att underordna sig.
Pröva att se aktörerna i Fas 3, arbetslöshetens yttersta krets, genom ett perspektiv av ökad frihet för några, minskad för andra. De i Fas 3 har påreglerats och måste gå med på i många fall meningslöst arbete för endast en symbolisk summa. Företag som erbjuder Fas 3-arbeten har avreglerats. Hederlighet, etik och normer gäller inte när arbetslinjen prioriteras. Företagen, som består av individer, får betalt för andras arbete och förmögenheter har skapats så.
Vissa saker består, dom längst ner i hierarkin måste alltid disciplineras. Ett kanske ännu tydligare exempel på denna maktkamp kommer från det stundande valet i USA där republikanerna kämpar för att utesluta stora grupper från att delta i valet. Per T Olsson har en bra sammanfattning i Sydsvenskan.
Det intressanta här att sociologin på sin höjd kan visa vilka frågor man ska ställa, svaret i sin tur måste bli politiskt som alltid när du ställer en fråga om samhället. Detta var sig diciplinen heter nationalekonomi eller socilogi. Men, nej, det betydet inte att man kan svara hur som helst, däremot behöver man ju inte vara bekymrad för maktstrukturer om man inte känner för det. Spring nu alla iväg till närmaste bibliotek och låna en bok av Zygmunt Bauman, besvikna blir ni inte!
//Stefan
måndag 6 augusti 2012
Grafik över filosofins erkännande på Wikipedia
Hoppas någon nu gör samma sak med det tyskspråkiga och franskspråkiga Wikipedia. Jag fortsätter med min träningsdagbok för egen del, men nästa gång jag nämner Hegel så...
//Stefan
lördag 10 mars 2012
Varför sociologi?
Angående din fråga Linnéa.
Ja, dags att lämna in ansökningar ja.
Tja, man studerar inte sociologi för att få jobb (egentligen kan man bara jobba med sociologi på ett universitet eftersom det är en vetenskaplig diciplin, dock kan en sociolog jobba med en massa saker).
Man får väldigt lite förståelse för vad man studerar (lite beroende på sin klassbakgrund) från omgivningen. Ofta refererar omgivningen till "sunt förnuft" när man försöker förklara sociala samband med hjälp av det man lärt sig. Alternativt får man höra att "så är det inte" därför att "så är det inte för mig".
Det kommer också att ta minst en A och B-kurs (lite beroende på din klassbakgrund) innan du riktigt får något grepp om dina kunskaper och hur du kan analysera samhället med dom.
Med det skrivet, så tänkte jag låna några ord från Zygmunt Baumans bok Att tänka sociologiskt (1990) angående vad sociologins huvudfråga är. Vad har det för betydelse att människor i allt de gör eller kan tänkas göra är beroende av andra människor; vad har det för betydelse att de alltid lever (och inte kan annat än att leva) tillsammans med, i kommunikation med, i ett utbyte med, i konkurrens med, i sammarbete med andra människor. (s15)
Sociologi handlar alltså om relationer mellan individer och dom institutioner (tex skolsystem, könsroller, idrottsklubbar) som vi skapar. Det var i alla fall den bästa diciplin jag hittade för att förstå samhället. Läs Baumans bok, den är smart men inbjudande.
//Stefan
Ja, dags att lämna in ansökningar ja.
Tja, man studerar inte sociologi för att få jobb (egentligen kan man bara jobba med sociologi på ett universitet eftersom det är en vetenskaplig diciplin, dock kan en sociolog jobba med en massa saker).
Man får väldigt lite förståelse för vad man studerar (lite beroende på sin klassbakgrund) från omgivningen. Ofta refererar omgivningen till "sunt förnuft" när man försöker förklara sociala samband med hjälp av det man lärt sig. Alternativt får man höra att "så är det inte" därför att "så är det inte för mig".
Det kommer också att ta minst en A och B-kurs (lite beroende på din klassbakgrund) innan du riktigt får något grepp om dina kunskaper och hur du kan analysera samhället med dom.
Med det skrivet, så tänkte jag låna några ord från Zygmunt Baumans bok Att tänka sociologiskt (1990) angående vad sociologins huvudfråga är. Vad har det för betydelse att människor i allt de gör eller kan tänkas göra är beroende av andra människor; vad har det för betydelse att de alltid lever (och inte kan annat än att leva) tillsammans med, i kommunikation med, i ett utbyte med, i konkurrens med, i sammarbete med andra människor. (s15)
Sociologi handlar alltså om relationer mellan individer och dom institutioner (tex skolsystem, könsroller, idrottsklubbar) som vi skapar. Det var i alla fall den bästa diciplin jag hittade för att förstå samhället. Läs Baumans bok, den är smart men inbjudande.
//Stefan
onsdag 25 januari 2012
Till minne av Pierre Bourdieu
2002 var ett bra år för mig på många sätt även om beskedet om den franske sociologen Pierre Bourdieus död var minst sagt tråkig. Bättre följeslagare in i vår omgivnings sociala strukturer är svår att hitta och Bourdieu var den teoretiker och sociologiska praktiker som ledde mig rätt. När du har studerat Karl Marx, Max Weber samt Emile Durkheim på sociologins grundkurs så sitter du ofta där med en känsla av typen "Men hur fungerar det nu för tiden då?". För min del handlade det mycket om att förstå den universitetsvärld som jag befann mig i och hur sjutton jag hamnat där. Jag minns att det för min farfar som i sin ungdom tävlade på skidor hemma i Uppland så var ändå mina högskolestudier något oändligt mycket högre att uppnå än vilken skidtävling som helst. För hans del som jobbade i jordbruket och skogen hade nog både Durkheim och Marx varit fullt tillräckliga för att förklara hur hans värld strukturerades, om han fått chansen att studera. Jag behövde något mera.
Så vad passar då bättre än att ge er lite tips kring Bourdieus sociologi. Den lilla mannen från den sydfranska landsorten som liksom mig själv var/är besatt av att se hur samhällets individer positionerar sig och hur makt struktureras. Vad du gör och vart du vill är ingalunda en följd av slumpen eller ett uttryck för din "fria vilja". Du har hela tiden med dig en minne av dina tidigare erfarenheter som guidar dig i dina framtida val, det som Bourdieu benämner som Habitus. I sociologisk mening är det du gör sällan en överraskning vare sig det handlar om arbete, studie, kärlek eller för den delen längdskidåkning. Det betyder inte att vi som individer inte har någon handlingsfrihet utan att den hela tiden är satt inom vissa ramar. Politiskt sett var Bourdieu liksom mig snarast en aktivist, speciellt mot slutet av sitt liv, och för mig som gillar jämlikhet finns det lärdomar att dra från hans studier. En politik för jämlikhet handlar om att vidga ramarna för vad som är möjliga handlingsmönster för individerna, ungefär som när den socialdemokratiska regeringen kraftigt ökade studieplatserna på landets högskolor i mitten av 90-talet.
En lysande introduktion till Pierre Bourdieu är Donald Broadys Kulturens Fält. Om Pierre Bourdieus sociologi. Trots teoretiska begrepp som för er oinvigda ter sig ganska luddiga så är detta något som alla som på något sätt har ett intresse av att förstå hur samhället ser ut och varför det ser ut som det gör.
//Stefan...
...som lyssnar på Metallica Broken, Beat & Scarred
Så vad passar då bättre än att ge er lite tips kring Bourdieus sociologi. Den lilla mannen från den sydfranska landsorten som liksom mig själv var/är besatt av att se hur samhällets individer positionerar sig och hur makt struktureras. Vad du gör och vart du vill är ingalunda en följd av slumpen eller ett uttryck för din "fria vilja". Du har hela tiden med dig en minne av dina tidigare erfarenheter som guidar dig i dina framtida val, det som Bourdieu benämner som Habitus. I sociologisk mening är det du gör sällan en överraskning vare sig det handlar om arbete, studie, kärlek eller för den delen längdskidåkning. Det betyder inte att vi som individer inte har någon handlingsfrihet utan att den hela tiden är satt inom vissa ramar. Politiskt sett var Bourdieu liksom mig snarast en aktivist, speciellt mot slutet av sitt liv, och för mig som gillar jämlikhet finns det lärdomar att dra från hans studier. En politik för jämlikhet handlar om att vidga ramarna för vad som är möjliga handlingsmönster för individerna, ungefär som när den socialdemokratiska regeringen kraftigt ökade studieplatserna på landets högskolor i mitten av 90-talet.
En lysande introduktion till Pierre Bourdieu är Donald Broadys Kulturens Fält. Om Pierre Bourdieus sociologi. Trots teoretiska begrepp som för er oinvigda ter sig ganska luddiga så är detta något som alla som på något sätt har ett intresse av att förstå hur samhället ser ut och varför det ser ut som det gör.
//Stefan...
...som lyssnar på Metallica Broken, Beat & Scarred
tisdag 27 december 2011
Med rosa i blicken
Fanny Ambjörnsson, en av mina samtida favoritforskare har en ny bok ute, Rosa - den farliga färgen. Om ni som läser detta händelsevis råkar vara sociologer (eller liknande) så har ni säkert mer än en gång fått påpekanden om att det ni undersöker (som könsroller) är sådant som man redan vet, sunt förnuft osv. Nåväl, Ambjörnsson förklarar på ett lättillgängligt sätt hur färgen rosa vävs in i ett sammanhang där manligt och kvinnligt skapas och hur maktrelationer mellan kvinnor och män ser ut. Det intressanta är att en så okomplicerad sak som en färg kan få så olika betydelser beroende av hur en individ är positionerad i samhället. En tanke man slås av är att tydligen kan allt som relateras till kvinnlighet också ses som svagt och bärare av låg status, i alla fall så länge kvinnor ägnar sig åt det. Ni får också en inblick i hur viktig estetisk reflektion är för medelklassen, om inte annat för att positionera sig mot dom lägre klasserna.
Läs också den här intervjun med Fanny Ambjörnsson i DN om hennes bok. Nu undrar ni säkert om min relation till rosa. Nja, inte så stark, men i kombination med vit är den absolut estetiskt försvarbar.
Musik till detta? Tveklöst Pansy Division, Queerpunk.
//Stefan
Läs också den här intervjun med Fanny Ambjörnsson i DN om hennes bok. Nu undrar ni säkert om min relation till rosa. Nja, inte så stark, men i kombination med vit är den absolut estetiskt försvarbar.
Musik till detta? Tveklöst Pansy Division, Queerpunk.
//Stefan
tisdag 21 juni 2011
Framfotalöpning...
...och jag är inne igen. Repotage på Sportnytt ikväll om barfotalöpning och att det är bra att springa på den främre delen av foten. Tydligen finns det en muskel (jag kan väldigt få muskelnamn) på framsidan av underbenet som aktiveras av sådan löpning vilket då anses vara bra. Kenyanbra alltså.
Två saker bara. Ett: jag har sprungit på framfötterna i hela mitt liv så fort jag springer i terräng, uppför eller på skrå. En stor del av min löpning.
Två: den muskel som forskarna i Sportnytt hänvisade till är hos mig synnerligen välutvecklad och välanvänd.
Slutsats: jag har fortfarande neandertalben, inga kenyanben i sikte. Inte har jag blivit löpare av att springa på främre delen av foten.
Nu ska man ju inte förkasta hypoteser baserat på en studie där urvalet är en själv. Iställer väljer jag att påminna om att framfotalöparen Jörgen Mårtensson (han sprang ju mest obanat) vann marathon SM i Stockholm nån gång på 90-talet. Det kan dock föreligga ett orsakssamband med att han tränade ordentligt också.
Annars börjar motionslöpning få en skrämmande hög status, en artikel om det i senaste Runners World bla. Ska bli intressant att se hur inne löpning kan bli och hur hög status löpning kan få. Toppen tror jag har nåtts när endera av de två följande scenario inträffar.
1. Fredrik Lindström och Henrik Schyffert gör en ironisk turne runt Sverige om löpning som livsprojekt för den urbana medelklassen.
2. Föräldrarna i Stockholm välbeställda förorter (moderatgetton som Danderyd och Täby) skickar sina barn till skolan löpandes barfota för att dom i tidig ålder ska få ett bra löpsteg.
//Stefan ...
...som lyssnar på I Want It All, Queen
Två saker bara. Ett: jag har sprungit på framfötterna i hela mitt liv så fort jag springer i terräng, uppför eller på skrå. En stor del av min löpning.
Två: den muskel som forskarna i Sportnytt hänvisade till är hos mig synnerligen välutvecklad och välanvänd.
Slutsats: jag har fortfarande neandertalben, inga kenyanben i sikte. Inte har jag blivit löpare av att springa på främre delen av foten.
Nu ska man ju inte förkasta hypoteser baserat på en studie där urvalet är en själv. Iställer väljer jag att påminna om att framfotalöparen Jörgen Mårtensson (han sprang ju mest obanat) vann marathon SM i Stockholm nån gång på 90-talet. Det kan dock föreligga ett orsakssamband med att han tränade ordentligt också.
Annars börjar motionslöpning få en skrämmande hög status, en artikel om det i senaste Runners World bla. Ska bli intressant att se hur inne löpning kan bli och hur hög status löpning kan få. Toppen tror jag har nåtts när endera av de två följande scenario inträffar.
1. Fredrik Lindström och Henrik Schyffert gör en ironisk turne runt Sverige om löpning som livsprojekt för den urbana medelklassen.
2. Föräldrarna i Stockholm välbeställda förorter (moderatgetton som Danderyd och Täby) skickar sina barn till skolan löpandes barfota för att dom i tidig ålder ska få ett bra löpsteg.
//Stefan ...
...som lyssnar på I Want It All, Queen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)