Fanny Ambjörnsson, en av mina samtida favoritforskare har en ny bok ute, Rosa - den farliga färgen. Om ni som läser detta händelsevis råkar vara sociologer (eller liknande) så har ni säkert mer än en gång fått påpekanden om att det ni undersöker (som könsroller) är sådant som man redan vet, sunt förnuft osv. Nåväl, Ambjörnsson förklarar på ett lättillgängligt sätt hur färgen rosa vävs in i ett sammanhang där manligt och kvinnligt skapas och hur maktrelationer mellan kvinnor och män ser ut. Det intressanta är att en så okomplicerad sak som en färg kan få så olika betydelser beroende av hur en individ är positionerad i samhället. En tanke man slås av är att tydligen kan allt som relateras till kvinnlighet också ses som svagt och bärare av låg status, i alla fall så länge kvinnor ägnar sig åt det. Ni får också en inblick i hur viktig estetisk reflektion är för medelklassen, om inte annat för att positionera sig mot dom lägre klasserna.
Läs också den här intervjun med Fanny Ambjörnsson i DN om hennes bok. Nu undrar ni säkert om min relation till rosa. Nja, inte så stark, men i kombination med vit är den absolut estetiskt försvarbar.
Musik till detta? Tveklöst Pansy Division, Queerpunk.
//Stefan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar