Könsroller inom längdskidåknig

En artikel av sociologen Eva Lundgren finns på Newsmill.se i dag om en företeelse som tycks bli hetare även i det offentliga samtalet, nämligen längdskidor. Artikeln handlar dock om vilka könsroller som tilldelas skidåkare och hur det skiljer sig mellan kvinnor och män och inte om hur trevligt det är att glida fram i ett hårt spår i 5 minus. Upplagt för ilskna svar alltså, något ni kan se i kommentarerna under artikeln som är på temat att en feminist helst ska vara tyst.

Några kommentarer av mig krävs också. Norsk mainstream media har jag dålig kännedom om men att Northug och Björgen behandlas olika känner vi väl till och i Björgens fall så är ju hennes utseende upphov till dom mest fantastiska diskussioner (Skavlan). Det där att kvinnor förväntas le är gammal skåpmat (om än ett tydligt exempel på könsroller) och gäller inte bara media.

I fråga om svensk media så kan jag hålla med om att situationen är under bättring, manliga och kvinnliga skidåkare behandlas båda seriöst och det är säkert ett resultat av en genomgripande feministisk diskussion som har förts i Sverige under 40 år. Ta exempelvis den dokumentär som Svt visade här om dagen när Sportspegeln firade 50 år. Ett bärande tema där var inte bara hur sportjournalistiken har professionaliserats utan också att den gjort så genom en feministisk diskussion. Det är för övrigt det som Lundgren benämner som statsfeminism, ett ord som tillsammans med politiskt korrekt brukar stå för en föraktfull benämning på ett påstått feministiskt förtryck av alla dom som vill ha kvar det könsstereotypa samhället. Statsfeminismen är (i Lundgrens mening) det faktum att dom flesta av oss ser jämlikhet mellan kvinnor och män i form av likabehandling som ett bra mål för vårt samhälle. Mycket på samma sätt som dom flesta av oss ser antirasism som ett bra och eftersträvansvärt mål.

Jag tror att man med en studie av kvinnliga landslagsåkare från 60-talet och framåt skulle få en tydlig bild av hur könsrollerna kraftigt har förändrats och villkoren mellan kvinnliga och manliga skidåkare har blivit mera jämlika över tid i Sverige. Ska återkomma till vad som indikerar detta.

Slutligen, trots bisarra företeelser som Vasaloppets tidigare apartheid system där kvinnor var förbjudna samt dagen upplägg med olika längd på tävlingsdistanser mellan män och kvinnor så behöver inte det vara vår skidfamilj som är dagens stora problem. Längdskidor är trots allt en relativt jämlik idrott i fråga om könsstrukturer. Men vi har det omgivande samhället med oss.

//Stefan