Frågor angående sexuella övergrepp inom friidrotten

Ni har förmodligen alla hyfsad koll på Patrik Sjöbergs berättelse om hur hans tränare Viljo Nousiainen utsatte honom och flera andra ungdomar för sexuella övergrepp. Aftonbladet har en artikel om att en tränare har blivit avstängd av en friidrottsklubb på grund av sexuella övergrepp som ska ha skett mot ungdomar i klubben. Detta leder till några frågor.

Det finns ingen rimlig anledning att tro att dessa problem är av mindre förekomst inom längdskidåkningen än någon annan idrott. Dessvärre är jag inte bekant med några studier angående sexuella övergrepp inom (ungdoms)idrotten men jag ska undersöka saken. Det betyder hur som helst att vi måste samtala om detta inom längdskidåkningen. Det i sin tur leder till att vi har två kompetensproblem att bita i.

Först måste vi uppenbarligen ha en grundläggande kunskap om sexuella övergrepp. Frågan är inte inte bara juridisk i meningen hur lagen tolkas utan handlar mera grundläggande om mellanmänskliga relationer och synen på sexualitet.

Den andra delen handlar om hur vi ska reagera på vad vi ser/hör. Enligt artikeln i Aftonbladet så är en känd friidrottstränade avstängd från sin klubb utifrån en utredning som klubben har gjort. Jag finner det ytterst tveksamt att idrottsklubbar i någon mening ska agera den dömande makten i sådana fall med en process som sannolikt har stora brister i fråga om rättssäkerhet. Vi har tidigare sett diskussioner om att kräva registerutdrag ur belastningsregistret för ungdomstränare. Frågan är vem som har kompetens att bedöma samt inneha en sådan kunskap?

Som det är nu riskerar vi inte bara att vara okunniga om hur problemet ser ut utan även en hetsjakt på barn/ungdomars sexualitet samt misstänkta tränare. Slutligen kan det vara på sin plats att påminna om att sexuella övergrepp/trakasserier inte bra drabbar barn/ungdomar utan även vuxna. Fast då tenderar dom utsatta vara kvinnor. Återkommer framöver om ämnet.

//Stefan

Könsroller inom längdskidåknig

En artikel av sociologen Eva Lundgren finns på Newsmill.se i dag om en företeelse som tycks bli hetare även i det offentliga samtalet, nämligen längdskidor. Artikeln handlar dock om vilka könsroller som tilldelas skidåkare och hur det skiljer sig mellan kvinnor och män och inte om hur trevligt det är att glida fram i ett hårt spår i 5 minus. Upplagt för ilskna svar alltså, något ni kan se i kommentarerna under artikeln som är på temat att en feminist helst ska vara tyst.

Några kommentarer av mig krävs också. Norsk mainstream media har jag dålig kännedom om men att Northug och Björgen behandlas olika känner vi väl till och i Björgens fall så är ju hennes utseende upphov till dom mest fantastiska diskussioner (Skavlan). Det där att kvinnor förväntas le är gammal skåpmat (om än ett tydligt exempel på könsroller) och gäller inte bara media.

I fråga om svensk media så kan jag hålla med om att situationen är under bättring, manliga och kvinnliga skidåkare behandlas båda seriöst och det är säkert ett resultat av en genomgripande feministisk diskussion som har förts i Sverige under 40 år. Ta exempelvis den dokumentär som Svt visade här om dagen när Sportspegeln firade 50 år. Ett bärande tema där var inte bara hur sportjournalistiken har professionaliserats utan också att den gjort så genom en feministisk diskussion. Det är för övrigt det som Lundgren benämner som statsfeminism, ett ord som tillsammans med politiskt korrekt brukar stå för en föraktfull benämning på ett påstått feministiskt förtryck av alla dom som vill ha kvar det könsstereotypa samhället. Statsfeminismen är (i Lundgrens mening) det faktum att dom flesta av oss ser jämlikhet mellan kvinnor och män i form av likabehandling som ett bra mål för vårt samhälle. Mycket på samma sätt som dom flesta av oss ser antirasism som ett bra och eftersträvansvärt mål.

Jag tror att man med en studie av kvinnliga landslagsåkare från 60-talet och framåt skulle få en tydlig bild av hur könsrollerna kraftigt har förändrats och villkoren mellan kvinnliga och manliga skidåkare har blivit mera jämlika över tid i Sverige. Ska återkomma till vad som indikerar detta.

Slutligen, trots bisarra företeelser som Vasaloppets tidigare apartheid system där kvinnor var förbjudna samt dagen upplägg med olika längd på tävlingsdistanser mellan män och kvinnor så behöver inte det vara vår skidfamilj som är dagens stora problem. Längdskidor är trots allt en relativt jämlik idrott i fråga om könsstrukturer. Men vi har det omgivande samhället med oss.

//Stefan

XC-Ski Holidays vs Feministroutine

Många blev hänförda av Skavlans grundliga genomgång av Marit Björgens kropp. Jag funderade över den bisarra fokuseringen på avvikelse från kvinnliga kroppsideal. Livet som feminist.

//Stefan...

...som läser Ställd av Susan Faludi