Cyklade idag Engelbrektsrundan för andra året, 11 mil här i norra Västmanland ordnat av Norbergs CK. Mest platt men några backar i trakterna av Ängelsberg, Fagersta och Norberg, Västerfärnebo, utkanterna av Skultuna samt Ramnäs passerades också. Om rundan följer Engelbrekts jakt på upprorsmakare på 1430-talet låter jag vara osagt. I alla fall så gjorde det djävulskt ont i benen och jag cyklade lite saktare än förra året. Inte så farlig med tanke på att det blåste åt alla möjliga håll och pulsen blev högre än tidigare landsvägslopp. I mitt fall betyder det att jag fick lite användning för min hjärt-lungkapacitet då mina ben inte precis tycks ha nån större talang för att dra runt pedalerna. En timme i A3 och dryga två i A2 blev dagens facit. Får anses som ett smått fantastiskt resultat för att vara mig och landsvägscykel.
Att jag var lite seg i benen var för övrigt inte så konstigt, dom tre veckorna som varit i maj har jag rullat runt på 2-3 cykelpass, 3 löppass och 3 styrkepass. Har även börjat vänja mig med stakningen lite lätt. Har försökt att ta det lite försiktigt så här i början. 3 hårdare konditionspass, A2/A3, mestadels löpning och av det en hel del med karta i skogen varje vecka. Nu ska jag vila upp mig och ta fram tävlingsrullskidorna och ladda för Vålas rullskidtävling. Det blir den femte tävlingen i maj, ganska sjukt egentligen, jag som inte direkt gillar att tävla i maj. Men så länge det inte känns som tävling och man ändå får mjölksyraträning så är det väl bra. Sen får man väl vara lite solidarisk med dom som ordnar tävlingar inom konditionsidrotter.
//Stefan...
...som lyssnar på Testament, Disciples Of The Watch
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar