Ambivalensen kring skate träningen är fortsatt stor. Om jag ser tillbaka så har jag alltid gillat att skata, mer än att åka klassiskt för det mesta, speciellt på rullskidor är skate en högst trevlig sysselsättning. Således har jag alltid tränat mycket skate och den saken underlättades starkt av att jag studerade i Sundsvall med dess omgivande kupering. Till och med så hann jag åka Rullskidvasan sista året innan den lades ner. På snö så var det länge den vanliga uppdelningen 50/50 klassiskt/skate.
Men i takt med att jag har omdefinierat mig från längdskidåkare till långloppsåkare så har jag för varje år skurit i mängden skate. På snö är fördelningen någonting likt 1/3 skate, 1/3 klassikt, 1/3 stakning. Men eftersom man under vintern mestadels tränar skidor och dessutom tävlar så blir det en försvarlig mängd skate. På barmarken är det annorlunda. Om jag tidigare kunde mala A1 skate i 2.30h till 3.00h som en del av standardträningen så rullar jag sällan längre än 2h numera. Dessa distanspass blir ändå inte flera än 3-4 stycken i månaden. Försöker hinna med 3-4 pass i A2/A3 intensitet och känner mig kanska nöjd med det. Under vår/försommar i år var skate nästan helt frånvarande till förmån för cykling och färre träningstimmar.
Jo, jag vet att många skidåkare knappt tränar skate alls på rullskidor men så oseriös vill jag inte bli. Det torde ju trots allt vara mera relevant med rullskiträning, om än skate, för en längdskidåkare än löpning/cykĺing. Alltsammans kan ju ha något med att göra med att jag inte riktigt kännt nån bra skateform sedan jag åkte en SvM stafett med Tony för en massa år sedan, och då endast ett varv av tre. Dessutom är jag osäker på om jag verkligen blir bättre av att träna mera skate.
Trots allt är det kul att skata och idag åkte jag 4x10 minuter uppför med dåliga däck på hal asfalt. Blev lite hängande på stavarna och trötta lår på slutet. Som det ska alltså. Nu fortsätter jag med högintensiva pass månaden ut.
//Stefan...
...som lyssnar på Slayer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar