Vargar i Västerfärnebo 2

Skrev en debattartikel till Sala Allehanda för några veckor sedan om vargdebatten för att påtala bristen och problemen med argumenten som används för att övertyga oss om att vi inte ska ha någon varg här. Efter som Sala Allehanda inte har publicerat artikeln (enda kommentaren från deras sida vara att den var lång) så lägger jag upp den här.

EN RÄDSLANS POLITIK

När den borgerliga regeringen införde licensjakten på varg så sades det att jaktmöjligheterna skulle öka acceptansen för förekomsten av varg. Förutom den tämligen bristande logiken i att vissa grupper av jägare genom tillåtelse att döda ett djur som man var av uppfattningen att det borde utrotas skulle acceptera dess förekomst så tycks det helt enkelt inte ha fungerat. I alla fall inte att döma av inläggen på Sala Allehandas debattsida.

I Västerfärnebo finns det numera tydligen minst 20 vargar på varje dussin och det är många som inte välkomnar dem. Men eftersom vi medger att vargförekomsten leder till att tamdjur kan och blir dödade varg och att det är ett problem som vi måste lösa, med hjälp av ekonomiskt stöd till rovdjursstängsel, ersättning för vargdödade tamdjur, skyddsjakt osv. riktas argumentationen in på att vargen skulle vara farlig för människor.

Känslosamma inlägg om hur rädd man är för att vara ute i skog och mark samt att inte barnen kan gå fritt längre ska övertyga oss om vargens farlighet. Det trots en minst sagt bristande historik korrekthet i frågan då vargar uppenbarligen inte är speciellt farliga för människor. Detta varvas med det (får vi anta) absoluta kravet att jakt ska kunna företas med lösspringande hund utan att hunden ska skadas av varg. Vilken är då poängen med att propagera för att man bör vara rädd för vargen? Grundar det sig i en ärligt upplevd rädsla eller är det för att övertyga oss andra och legitimera en minskning av vargstammen? I vilket fall som helst så är jag mycket intresserad av att höra några väl underbyggda argument varför vi ska vara rädda för vargen. För rädsla är inte ett argument och fram för allt är det inte ett politiskt argument. Kravet att kunna jaga med lösspringande hund utan vargskador är uppenbarligen en omskrivning för att man inte vill ha varg alls.

Den bristande argumentationen blir ännu tydligare i de lokala centerpartisterna Gunnarsson och Erikssons debattartikel i SA 15/8. Vargen är det som slutligen ska se till att avfolka landsbygden. Slutligen skriver de att ”vi vill att Sala kommun ska stå på sina kommuninvånares sida i kampen mot rovdjurens härjningar”. Ganska starka ord där tydligen vargen är det slutgiltiga hotet mot vårt landsbygdsamhälle. I SA 22/8 refereras till att lokala djurägare i Västerfärnebo också ser vargen som ”ett hot mot hela landsbygdskulturen” och att man numera har vapen med sig, för att skydda sig mot vargen antar jag. Dessvärre får vi inte veta på vilket sätt vargen skall lyckas med det, det borde även i sammanhanget vara värdefullt att förklara viken slags landsbygdskultur som åsyftas.

Om vi ska tala om avfolkningen så kunde man tänka sig alternativa processer än en ökad vargpopulation som påverkar landsbygden. Exempel kan vara urbaniseringsprocesser, bristande kapitaltillgång i företag, för låga investeringar i den allmänna infrastrukturen, låga utbildningsnivåer samt möjlighet till utbildning, tekniskutveckling med följande strukturrationaliseringar i jord- och skogsbruk eller att man helt enkelt älskar någon som bor i Stockholm. Inget av dessa kan rimligtvis vargen vara ansvarig för. Det finns trots allt forskning kring varför människor flyttar från land till stad..

Sett till beskrivningen av vargen förefaller det helt logiskt att 51% av vargarna dör av tjuvskytte vilket Grimsö forskningsstation rapporterar. För det är väl den logiska följden av att vargen beskrivs som ett hot mot hela landsbygdsamhället? Tänk nu efter vad tjuvjakt är egentligen är, en politisk motiverad våldsanvändning! Att extrema grupper inom jägarkåren använder sig av och stöder det är känt sedan länge. Men att lokala politiker ger ett indirekt stöd till tjuvjakt är väl minst sagt beklagligt. Kanske ni borde se över er politiska retorik? Jämför med hur främlingsfientliga grupperingar beskriver muslimer som ett hot mot en ”västerländsk kultur” trots att det saknas belägg för uppfattningen. Och, nej, jag menar inte att ni som talar om vargen som ett hot också är rasister, jag menar att er retorik ligger obehagligt nära rasistiska grupper.

Vidare bör ni också reflektera över vilka konsekvenser er våldsamma retorik får för människor. För trots allt ni skrivit så är inte jag rädd för vargen. Jag vistas obehindrat i skog och mark, och det i en utsträckning som sannolikt överstiger de flesta jägare. Jag är av uppfattningen att biologisk mångfald, i detta fall en större vargstam är viktigare än att kunna jaga med lösspringande hund. Jag träffar hellre en varg än en jägare i skogen, baserat på att vargen innebär en större upplevelse. Och åter igen så menar jag att rädsla inte är ett argument, fram för allt inte ett politiskt argument. Betyder det här att jag är ett hot mot landsbygdsamhället?

Slutligen, vargförekomsten är inte en stor fråga. Den skapar vissa problem samt vissa möjligheter, låt oss samtala om det och lösa eventuella problem och ta tillvara möjligheter. Men vill man kan man naturligtvis satsa på att exploatera motviljan och rädslan för varg i utbyte mot politisk makt och inflytande, frågan är bara vad man får för resultat av en sådan rädslans politik.

Stefan Ekman, Västerfärnebo