Löpintervaller

Kanske är jag på väg ur mitt tillstånd av vertigo. Igår blev det klassiska tiominutare löpt i Klackbergs elljusspår. Första halvan av intervallen går uppför för att sedan vara småkuperad/flack och lite utför på slutet beroende på hur långt man kommer på sina tio minuter. Fyra gånger löpte jag, första och sista med mediokert resultat, andra och tredje med okej resultat utifrån känslan i kroppen. Ganska jävla seg och låga pulsnivåer. Avslutade med att skidgå slalombacken 7 gånger, säkert bra när man nu kommer upp till fjällen.

Tre timmar MTB, full hand och muskulärt ganska trötta ben till idag fixade jag på kvällen. Två timmar skate gjorde inte benen lättare men gladare. Korta löpintervaller på asfalt (snabbt underlag sökte jag därav det radikala valet av asfalt) tänkte jag. Så djävulskt stumma ben när jag värmde upp, och låg puls. Det hände liksom inget, blev tvungen att stanna flera gånger för att benen var helt omotiverade, just det, benen var helt omotiverade inte jag, jag tänkte löpa intervaller. Förvåningen när det fungerade bra?! Trött, visst, men benen gjorde vad dom skulle och inte ens vaderna tog stryk i mina tunna skor. Och slutligen fungerade pulsen lite mera normalt.

Som alltid, det gäller att lita på sin plan och träning är träning och skall genomföras utifrån ett eller flera syften. Träning är inte prestation.

Nu följer vila i två dagar och sedan förhoppningsvis lite träning i Falun till helgen. Men jag vill nog snart till fjälls och löpträna, känns dumt att vara här nere när det finns fjäll.

//Stefan