Eftersom kvinnliga fotbollsspelares sexuella läggning tycks vara av intresse för så många så satte jag nosen ner i några böcker och artiklar om sexuallitet och idrott. Nu är inte det ett område som är så där väldigt mycket forskat på och vi ska inte dra för långtgående slutsatser på men intressant är det.
Våran längdskidsport och liknande individuella idrotter (som friidrott) tycks ha en relativt jämlik kultur mellan kvinnor och män om än uppenbart en stark hetronorm. När vi kommer till damfotboll (liksom damishockey) så bekräftas fördomarna till viss del. Eller snarare till liten del. Eller möjligtvis inte alls? Så här är det, Det är mycket vanligare med mer eller mindre öppna homo/bisexuella individer inom damfotbollen än inom andra idrottsliga fält.
Vad beror det på då? Förklaringen är nog så enkel som att omgivningen inom damfotboll/damishockey i mycket mindre utsräckning än många andra delar av samhället består av homofoba idioter. Förmodligen är det också så att flickor med idrottslig talang/intresse som samtidigt inte är bekväma i hetronormen söker sig till en mera öppen miljö. Nog så intressant.
Simon Bank sammanfattar vad som händer kring kvinnliga idrottare i Aftonbladet på ett bra sätt.
Kanske kunde man önska att det gamla slagordet: We're here. We're queer. Get used to it" kunde skrivas på fanorna under fotbolls EM. Fast FIFA tillåter väl inte politiska budskap?
//Stefan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar