Det var en starkare toppbredd i årets herrklass på Stockholm Rollerski. Det gjorde att jag, som åkte en bit bak i tätklungan, fick känna av dragspelseffekten ordentligt under det första varvet. 500 meter stenhårt följt av 500 lite lugnare meter. Och då orkade inte jag hur länge som helst utan bara nästan in till första varvningen. Med tanke på att jag åkte till tävlingen med en trött kropp så var väl det ganska bra.
På andra varvet hamnade jag med en Ski Team Skåne åkare, en från Rullskidklubben (som tycktes kämpa väldigt hårt) samt Britta N. Tyvärr så var jag lite trött och funderade mest hur sjutton Britta kunde ha sånt bra tryck i plattstakningen. Dagens mest avklädde åkare Axel Bergsten körde om oss (pga en bruten stav) och där kanske man skulle ha provat hänga. Försökte i alla fall hjälpa till men ifatt kom skåningen Bergengren (på magiska hjul) med Annika på rulle. Skåningen rullade snabbt (på sina magiska hjul) och det var bara att försöka följa. Tyvärr gick jag ner i klungan mitt på sista varvet och han rullade iväg med Annika och vi hade inte en chans att följa.
Rullade i mål ganska tom men inte så trött i kroppen. Ganska missnöjd frånsett träningseffekten. Svårt att veta om det var bra eller inte, kanske inte så mycket att bry sig i? Ont i ryggen har jag som vanligt dagen efter så det blev bara en löprunda på två timmar. Nu känns halsen lika mystisk som kroppen har varit senaste veckan. Som vanligt tack till stötteapparaten längs banan, igår Emelie och Daniela.
Resultat hittar ni här.
Annars så kan jag konstatera att köra tränings terrängmaror (om än inte av fullängd) är hårt för benen. Mina vader tycks ha tappat all kraft i motluten. Närmast blir det förhoppningsvis vila plus träning och sedan Mörksuggan, men det där i Rättvik vet jag inte riktigt om än.
//Stefan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar