Träning i Falun

Ni vet var Västerfärnebo ligger nu va?

Åkte iväg till Falun i lördags efter jobbet då röken från branden tog lite väl hårt på halsen. En av många bra saker med Falun är ju kuperingen, inte som Sundsvall men bra nära. Det blev alltså några dagar med klättring. Jag bygger vidare på samma principer som förra säsongens träning, en av dessa är att träna så kuperat som möjligt.

Som tänkt så klättrade jag upp för backarna runt Lugnet på skateskidor i två timmar, kroppen var helt sänkt.

På söndagen stakade jag tre timmar A2, dvs tills jag slog ihop skidorna och gjorde en klinsmanndykning. Nackdelen med att inte ha uppmärksamheten på vägen blev uppenbar. Dessbättre var den mest utför hem och jag var osannolikt pigg. Det blev lite bålstyrka på kvällen efter att halvsovit några timmar.

Började måndagen med långa stakintervaller på 4:or från Lugnet upp till Kårestugan. Det är lite jobbigt i första branten. Avslutade dagen med en vertikal kilometer i Romme, tyvärr inte i ett svep.

Tisdagen ägnades åt arbetets alienationsprosess.

12x5 minuter löpning på Lugnets 15 kilometer var uppvärmning för onsdagskvällens stakintervaller med Niclas. Vi körde 2-minutare på tröga hjul typ nästan nerifrån stan upp till Kårestugan och sedan ett block från andra sidan. Jag höll på att dö av syran efter en minut på den första intervallen och så var första halvan av passet. Från andra sidan gick det lite bättre och Niclas blev trött också. Klart det plågsammaste pass jag genomfört med Niclas och vi har ju ändå hunnit beta av några hundra träningspass tillsammans. Bra att det går frammåt.

Det blev bara distansträning i går. Cykel i skogen och klassiks rullskidåkning. Nu är jag mest trött men siktar på intervaller i morgon också. Återhämtar mig med en bok med krönikor Andres Lokko, bra för att stärka mina kulturelitistiska tendenser...

//Stefan