Du sköna nya värld

Man kan kanske inte rädda alla.

Men man bör försöka.

Som så många andra citerar jag Theodor Kalliafatides text i DN som en förhoppning för det nya året, eller kanske för framtiden i allmänhet...

När vi fick se fotot på den treåriga Alan Kurdis livlösa kropp på en turkisk strand vändes plötsligt en allt mer (människo)flyktingfientlig debatt till att se vad vi kunde göra för dom människor som verkligen har det svårt i vår värld. Att vi inte riktigt orkar se bilder på döda treåringar visar väl ändå att det finns vissa medmänskliga reflexer kvar som dom flesta av oss delar. På något sätt en seger för mänskligheten trots allt.

Kanske spelade faktumet att vår gemensamma europeiska politik genom det som kallas Transportöransvaret är orsaken till att människor väljer att fly över Medelhavet in. Vi är helt enkelt grovt medskyldiga till tusentals dödsfall. Och allt för att vi vill begränsa asylrätten i praktiken...

Drygt 162-tusen människor sökte asyl i Sverige förra året. Blir ni oroliga av det? Jo men det kan jag förstå, även om jag inte delar dom känslorna. Det blir ju lite annorlunda, i alla fall ser man ju det på TV eller hör talas om det. Fast ärligt talat, alla ni över 40 år, ni minns väl inbördeskriget i tidigare Jugoslavien och flyktingströmmen därifrån. Då minns ni väl Nu Demokrati, Lasermannen och förra gången den här rasistiska cirkusen var igång?

Så när vårt offentliga samtal styr in på vägen som leder till föraktet och hatet mot dom mest utsatta grupperna i vårt samhälle, vad ska man göra? När tankar framförs enligt sverigedemokratlogiken "jag tror att något är på ett sätt, därfär är det så". När flyktingen är problemet, när den som tigger är problemet, inte att människor måste fly eller tigga.

Varför inte istället vara stolt över att man kan dela med sig av sina rikedomar?

//Stefan