Dead Kennedys - Nazi Punks Fuck Off

//Stefan

Rage Against The Machine - Sleep Now In The Fire + Umeå HC

I väntan på rullskidtävlingar, genusanalyser och snö...

RATM

Refused

//Stefan

The Great Discord - Omen

//Stefan

Fan, fan, fan!

Chris Cornell är död...

//Stefan

Discharge, Protest And Survive

//Stefan

R.E.M She Just Wants To Be

//Stefan

Lemmy 1945 - 2015

Working class hero...

//Stefan

Bush, The One i Love

//Stefan

Refused: Elektra

Från den ständigt pågående revolutionen i Umeå...

//Stefan

At The Gates

Nytt från det svenska musikundret. At The Gates - Death And The Labyrinth.

//Stefan

Lilla Björn och Lilla Tiger

Charta 77

//Stefan

Summer Holiday vs Death Punk Sound

Bara för att sommarkänslan ska infinna sig på riktigt...

//Stefan

Grunge is not dead!

Ika Johannesson tecknar grungens historia i DN. Ett fint porträtt och en nostalgitripp för oss som berördes då. För er äldre och yngre en nyttig historielektion och en hel rad band att kolla upp.

Här är en av dom bästa intervjuerna med Nirvana från Stockholm 1992.

Mudhoney Touch Me I'm Sick

Hole Pretty On The Inside

//Stefan

Holidays In The Sun?

Lords of Summer

 

 

Metallica provar nytt material och som dom senaste 14 åren så hänger inget ihop. Lite Justice, lite Black Album och lite Kill trummande. Det bästa är nog Load vibbarn. Det blir nog okej till slut och kanske blir det en mer genomarbetad version vi får höra i Stockholm den 30 maj. Men! När Metallica släppte S&M så knåpade dom snabbt ihop två nya låtar med en vettig låtstruktur. Jämför!

//Stefan

The One That Got Away...

Den 30:e maj i vår när öppningsakten Slayer har avslutat sitt gig och tonerna från deras mästerverk Angel Of Death ringer ut så är det inte den legendariske Dave Lombardo som kliver upp från trumsetet. Paul Bostaph sköter den uppgiften igen. Hittade en intressant krönika av Martin Carlsson i Expressen om det uppenbart bisarra i att Den Viktigaste Trummisen inom extrem metal inte är kvar på sin rättmätiga plats. Om hur banden styrs och vem som bestämmer över ekonomin.

"Dave Lombardo tillhör de metalarbetare som bara blir fler och fler: de som har väldigt lite eller ingenting att säga till om. Utåt sett har han ingått i ett återförenat Slayer men i realiteten finns det tre ägare och en anställd trummis. Hårdrocksband drivs allt oftare som vilket företag som helst och de som äger aktierna bestämmer."

Även om Lombardo kom tillbaka i Slayer 2002 så har jag jag aldrig lyckts se honom live. Och så blir det inte nu heller.

Black Sabbaths klassiska sättning med Bill Ward (som åkte ut när dom spelade in den riktigt bra 13 härom året) på trummor lyckades jag se i Globen 99 under den återföreningen. Han utgjorde en rytmsektion tillsammans med Geezer som var värd alla satandyrkares gemensamma beundran. Samma höst gigade Iron Maiden med Bruce och Adrian tillbaka i bandet i Globen.

När sedan lekstugan Metallica kliver på efter att Kerry King har tjänat in nästa månadslön så kan man bittert konstatera att senast dom var musikaliskt relevanta var under Damage Justice Tour 88-89. Eller så kan man sträcka handen i form av ett (fullständigt devalverat på sitt innehåll) djävulshorn mot himlen och skrika DIE! tillsammans med femtiotusen medan Creeping Death rullar ut över Stockholm och vara ganska nöjd med att man är där. Innan det är försent...

//Stefan

Höstmusik

Suicidal Tendencies How Will I Laugh Tomorrow...

Bra för att lätta upp mörkret...

//Stefan

Staten Och Kapitalet TRBNGR version

Laddar för Alliansloppet med banintervaller (stumma ben) och att meka med rullskihjul (sjukt tråkigt). Däremot Turbonegro, det är laddning det!

Turbojugend ûber alles!

//Stefan

Happy?

Från mig till er alla: Misery Loves Co! Ett av de intressantare inslagen på den svenska metalscenen under 90-talet.

//Stefan

Eftersom...

Kärleken är ironisk då den ger en känsla av oändlighet som står i stark kontrast till hur flyktig den ofta är...

Broder Daniel No Time For Us

Kom igen nu! Hem och färga håret svart och pandasminka er!

//Stefan

Ghost...

...tycks vara det senaste bland kidsen. Catchy så det slår den mesta pop. Och det här med Satan, det kan man ju inte annat än att böja sig ödmjukt innför.

Ghost Year Zero

//Stefan