Det har varit några fina träningsdagar den här veckan. Idag avslutade jag veckan med att staka upp mot Norberg och möta upp några kompisar för att få sällskap på det varv runt Ängelsberg, Fagersta, Norberg vi brukar köra. Det blev en tur på 8 mil och nästan 5 timmar på treor. Nu var det här bara ett kort (fast långt) avbrott i mitt tillfälliga intervallfokus.
Jag började i onsdags med att åka till Falun och löpa uppför Källviksbacken sex gånger, lite ovant att springa så brant igen. Avslutade passet med skidgång tre vändor, efter sista intervallen träffade jag en hund som stod och väntade på mig på toppen. Lade märke till hunden när jag pustat en stund, den verkade ha ett visst medlidande med mig. Hunden var för övrigt en invandrare från Rumänien.
På torsdagen stakade jag med Niclas och Johan runt Skuggarvet och Lugnet. Det gick väl sådär, var lite seg i benen. Niclas agerade bergsget i branterna med väldigt hög fart. Bra pass hur som helst och jag både började och avslutade med ett klassiskt drag. Ordentligt tröttkörd provade jag ändå några femhundringar på Skiergen på eftermiddagen. Det gick ju inte så snabbt, men trött blev jag.
Ett pass på fredagen, platta löpintervaller en till sex minuter. Sprang väl så hårt jag kunde och fick ihop 30 effektiva minuter. Nöjd och väldigt trött efteråt.
Gårdagens pass blev klassiska (plus en stakning) intervaller i Garpenberg. 14 + 14 + 11 + 11 + 12 minuter på fyror på en kall och blöt vägbana. Det var nog det tyngsta diagonalpasset i år! Men det fungerade bra och jag körde kontrollerad tröskel. Man är nöjd efter ett sånt här pass!
Nu ska jag fundera på skateintervaller...
//Stefan
söndag 18 oktober 2015
tisdag 6 oktober 2015
Something is rotten in the state of Denmark
Det ska bli svårare att bli dansk medborgare skriver Svd. Integrationsminister Inger Støjberg säger att:
-För mig är medborgarskap något som man skall göra sig förtjänt av. Därför skall det också ställas krav på de människor som vill bli danska medborgare. Man ska verkligen vilja vara dansk.
Vidare menar Støjberg att det ska vara något speciellt att få danskt medborgarskap.
Förlåt men det finns väl en massa danska medborgare som inte gjort ett skit för att förtjäna sitt medborgarskap! Fast det är ju som vanligt inte dom hon menar...
Ska vi kanske analysera det hela lite djupare? Vissa människor ska verkligen VILJA vara danska, andra människor ÄR danska och dom behöver inte kontrolleras. Vilka som är vilka vet vi redan, det är liksom poängen.
//Stefan
-För mig är medborgarskap något som man skall göra sig förtjänt av. Därför skall det också ställas krav på de människor som vill bli danska medborgare. Man ska verkligen vilja vara dansk.
Vidare menar Støjberg att det ska vara något speciellt att få danskt medborgarskap.
Förlåt men det finns väl en massa danska medborgare som inte gjort ett skit för att förtjäna sitt medborgarskap! Fast det är ju som vanligt inte dom hon menar...
Ska vi kanske analysera det hela lite djupare? Vissa människor ska verkligen VILJA vara danska, andra människor ÄR danska och dom behöver inte kontrolleras. Vilka som är vilka vet vi redan, det är liksom poängen.
//Stefan
söndag 4 oktober 2015
Gålörullen 2015
Eftersom jag missade rullskidtävlingarna i början av september och det skulle vara fint väder idag så åkte jag ner till Stockholm och körde Rullskidklubbens Gålörull. Har ju tränat bra i några veckor nu och stakningen har börjat kännas bra på träning också.
En fin varvbana som vi tog fem rundor på gav och både 36.5 kilometer och ganska många höjdmeter. Förutsättningarna var utlåningsskidor med 2:or på till dom flesta. Före start vara allt som vanligt, fick låna ut stavar till Johan och glasögon till Linda, inget till Niclas dock!? Vi rullade ett varv och värmde upp både ben och överkropp.
Efter en okej men lite seg start så var vi på toppen av stigningarna under den första kilometern och började rulla nedåt där vi möttes av motvind. Det blev ganska moderat tempo då alltså. Efter ytterligare några kilometer kör någon (luspudel!) på min högra stav och spetsen knäcks, omgående mycket sämre grepp med den alltså. Turligt nog var det ett lätt parti med lite motvind och i några utförsbackar lyckas jag få fram en ny spets och även skruva på den. Sen blev det att jaga!
Jakten fick två följder, dels att jag gick riktigt hårt in till varvningen där jag var ikapp tätklungan, dels att jag då hade kommit igång bra och gick bitvis ganska hårt varv två och tre, främst i motluten. Det var ganska bra fart på loppet men motvinden och dom relativt små backarna gjorde att det var svårt att gå ifrån. Varv fyra började jag känna av hårdkörningen i kroppen och var lite mer försiktig, försökte hålla koll så ingen kom iväg bara. Sista varvet var jag riktigt stum av syra och sladdade bak i klungan flera gånger. Sista kilometerna in mot mål var det två branta backar som jag tappade klungan i båda gångerna. Segade mig ikapp till spurten men var väl lite för bränd för att kunna utmana toppen. Åkte in som fyra strax efter Niclas som glädjande nog är på gång igen.
Trevligt nöje och tack till Rullskidklubben för både tävling och många deltagare!
Resultat hittar ni här.
En fin varvbana som vi tog fem rundor på gav och både 36.5 kilometer och ganska många höjdmeter. Förutsättningarna var utlåningsskidor med 2:or på till dom flesta. Före start vara allt som vanligt, fick låna ut stavar till Johan och glasögon till Linda, inget till Niclas dock!? Vi rullade ett varv och värmde upp både ben och överkropp.
Efter en okej men lite seg start så var vi på toppen av stigningarna under den första kilometern och började rulla nedåt där vi möttes av motvind. Det blev ganska moderat tempo då alltså. Efter ytterligare några kilometer kör någon (luspudel!) på min högra stav och spetsen knäcks, omgående mycket sämre grepp med den alltså. Turligt nog var det ett lätt parti med lite motvind och i några utförsbackar lyckas jag få fram en ny spets och även skruva på den. Sen blev det att jaga!
Jakten fick två följder, dels att jag gick riktigt hårt in till varvningen där jag var ikapp tätklungan, dels att jag då hade kommit igång bra och gick bitvis ganska hårt varv två och tre, främst i motluten. Det var ganska bra fart på loppet men motvinden och dom relativt små backarna gjorde att det var svårt att gå ifrån. Varv fyra började jag känna av hårdkörningen i kroppen och var lite mer försiktig, försökte hålla koll så ingen kom iväg bara. Sista varvet var jag riktigt stum av syra och sladdade bak i klungan flera gånger. Sista kilometerna in mot mål var det två branta backar som jag tappade klungan i båda gångerna. Segade mig ikapp till spurten men var väl lite för bränd för att kunna utmana toppen. Åkte in som fyra strax efter Niclas som glädjande nog är på gång igen.
Trevligt nöje och tack till Rullskidklubben för både tävling och många deltagare!
Resultat hittar ni här.
söndag 27 september 2015
Långloppspass...
...Årets första med Nicklas. 5 mil stakning runt Norberg, Ängelsberg och Fagersta med 4 A3 drag och resten A2. Var stark (men sliten) idag och drog det mesta, vi satte bla en bra tid i Melingsbacken. Det blir väl några till sånna här pass i höst men inte för många. Så jag tränar igen och har faktiskt gjort det ordentligt i dryga 2 veckor. Om ni varit oroliga?
Var upp en vända norrut i Dalarna och löpte 10km på Salomon Trail Tour i Sälen, blött och fint och funkade ganska bra att löptävla med benen igen. Jag har ju annars fått uppleva hur det är att få (lite) ont i knäna av löpning, har inte hittat någon poäng med det än...
Stakade ett långt och kuperat pass där jag fick ihop 85km och 900 höjdmeter, allt på fem och en halv timme. Det var faktiskt väldigt kul, sommarens Vasaloppspass var det! Tyvärr så reser ju liknande träningspass frågor hos omgivningen där man lätt blir stämplad som avvikande, men det är ju smällar man får ta...
Och så blev jag ivägtvingad (dvs tillfrågad) till rullskidbanan i Snöå och körde ett klassiskt träningsrace som inte kroppen var återhämtad för. Andra passet blev stakning på 4:or, trevligt, borde vara där oftare!
Nu ska jag vila
//Stefan
Var upp en vända norrut i Dalarna och löpte 10km på Salomon Trail Tour i Sälen, blött och fint och funkade ganska bra att löptävla med benen igen. Jag har ju annars fått uppleva hur det är att få (lite) ont i knäna av löpning, har inte hittat någon poäng med det än...
Stakade ett långt och kuperat pass där jag fick ihop 85km och 900 höjdmeter, allt på fem och en halv timme. Det var faktiskt väldigt kul, sommarens Vasaloppspass var det! Tyvärr så reser ju liknande träningspass frågor hos omgivningen där man lätt blir stämplad som avvikande, men det är ju smällar man får ta...
Och så blev jag ivägtvingad (dvs tillfrågad) till rullskidbanan i Snöå och körde ett klassiskt träningsrace som inte kroppen var återhämtad för. Andra passet blev stakning på 4:or, trevligt, borde vara där oftare!
Nu ska jag vila
//Stefan
onsdag 9 september 2015
Mina skor tycks stirra ilsket på mig...
...Konsekvenserna av att inte kunna träna ordentligt pga halsont blir allt märkligare. Hurvida mina skor också är besvikna är kanske oklart men helt nöjda är dom inte.
Nu är det ju ingen fara ändå, några missade rullskidtävlingar verkar det bli men vilan behöver jag ju och den var väl lite planerad. Kanske underskattade jag hur mycket en fjällmara sliter, förmodligen borde jag ha vilat mer veckan efter men man ska ju bli trött, det är ju liksom en del av saken! Dessutom blev det en hel del stakning under augusti och ryggen blev minst sagt sliten så där har vilan gjort gott. Benen är ju en egen historia, veckan efter fjällmaran löpte jag bara 35 minuter, mest för att jag hade annat att träna. Sen dess har jag löpt någon gånger i veckan och har för första gången i mitt liv upplevt att jag får ont på olika ställen i mina ben under löppass! Fast inget farligt egentligen, bara att benen behöver bli vana igen. Så stora är mina problem för tillfället alltså...
//Stefan
Nu är det ju ingen fara ändå, några missade rullskidtävlingar verkar det bli men vilan behöver jag ju och den var väl lite planerad. Kanske underskattade jag hur mycket en fjällmara sliter, förmodligen borde jag ha vilat mer veckan efter men man ska ju bli trött, det är ju liksom en del av saken! Dessutom blev det en hel del stakning under augusti och ryggen blev minst sagt sliten så där har vilan gjort gott. Benen är ju en egen historia, veckan efter fjällmaran löpte jag bara 35 minuter, mest för att jag hade annat att träna. Sen dess har jag löpt någon gånger i veckan och har för första gången i mitt liv upplevt att jag får ont på olika ställen i mina ben under löppass! Fast inget farligt egentligen, bara att benen behöver bli vana igen. Så stora är mina problem för tillfället alltså...
//Stefan
lördag 5 september 2015
Fakta vs dansk världsuppfattning
Hans Rosling bemöter den fiktionella danska omvärldsuppfattningen. Ganska underhållande!
I ETC finns en intervju med Rosling där han talar om västvärldens hyckleri i flykting/migrationsfrågan. Det centrala i frågan är det så kallade transportörsansvaret:
– Bara man inte hycklar, till exempel genom att kritisera ungrarna för att de bygger ett stängsel men inte låtsas om att Sverige redan på 1990-talet införde transportöransvar och därmed såg till att vår mur byggdes vid incheckningsdiskarna runtom i världen. Det skriver ingen svensk journalist om.
För några månader sedan väckte Hans Rosling stor uppmärksamhet med en kort filmsnutt från sitt köksbord där han pedagogiskt förklarade det absurda i att människor betalar femtiotusen kronor för att ta sig på en livsfarlig och mödosam resa från Libyen till Sverige med båt, när det går att flyga snabbt och säkert till en bråkdel av priset. Anledningen är införandet av det så kallade transportöransvaret, som innebär att flygbolag och andra transportföretag döms till höga böter om de tar med passagerare utan giltiga resehandlingar. Regeln gäller dock inte om personen har rätt att söka asyl, vilket skapat en situation där ansvaret för att bedöma människors flyktingstatus, vilket tar Migrationsverket ett halvår att utreda, förlagts till flygpersonal vid incheckningsdiskarna.
Transportörsansvaret får alltså följder då det inte finns några säkra vägar till EU att söka asyl. Rosling igen från intervjun i ETC:
Vi föreställer oss att det är grymma flyktingsmugglare som är problemet, i själva verket är det vi som utgör problemet! Vi har ju skapat de här marknaderna genom att införa visumtvång och alla möjliga hinder för att ta sig hit. Skicka dit en färja och hjälp dem över istället för att rädda dem först när de håller på att drunkna.
Slutsats, det är ju lätt att lägga ansvaret på någon annan...
//Stefan
I ETC finns en intervju med Rosling där han talar om västvärldens hyckleri i flykting/migrationsfrågan. Det centrala i frågan är det så kallade transportörsansvaret:
– Bara man inte hycklar, till exempel genom att kritisera ungrarna för att de bygger ett stängsel men inte låtsas om att Sverige redan på 1990-talet införde transportöransvar och därmed såg till att vår mur byggdes vid incheckningsdiskarna runtom i världen. Det skriver ingen svensk journalist om.
För några månader sedan väckte Hans Rosling stor uppmärksamhet med en kort filmsnutt från sitt köksbord där han pedagogiskt förklarade det absurda i att människor betalar femtiotusen kronor för att ta sig på en livsfarlig och mödosam resa från Libyen till Sverige med båt, när det går att flyga snabbt och säkert till en bråkdel av priset. Anledningen är införandet av det så kallade transportöransvaret, som innebär att flygbolag och andra transportföretag döms till höga böter om de tar med passagerare utan giltiga resehandlingar. Regeln gäller dock inte om personen har rätt att söka asyl, vilket skapat en situation där ansvaret för att bedöma människors flyktingstatus, vilket tar Migrationsverket ett halvår att utreda, förlagts till flygpersonal vid incheckningsdiskarna.
Transportörsansvaret får alltså följder då det inte finns några säkra vägar till EU att söka asyl. Rosling igen från intervjun i ETC:
Vi föreställer oss att det är grymma flyktingsmugglare som är problemet, i själva verket är det vi som utgör problemet! Vi har ju skapat de här marknaderna genom att införa visumtvång och alla möjliga hinder för att ta sig hit. Skicka dit en färja och hjälp dem över istället för att rädda dem först när de håller på att drunkna.
Slutsats, det är ju lätt att lägga ansvaret på någon annan...
//Stefan
torsdag 3 september 2015
Att inte kunna välja bort medmänsklighet
Svt rapporterar om en Sifo undersökning som visar att 34% av det svenska folket vill ta emot färre flyktingar, 31% som idag, 17% fler och 18% vet ej. Gott så, det är siffror som visar vad forskningen tidigare visat, det svenska folket blir allt mer positivt till invandring och flyktingmottagande. Det är en slående skillnad mot tidigt 90-tal när vi senast hade en flyktingkatastrof i närområdet, det då sönderfallande Jugoslavien.
Men även om det är intressant statistik och glädjande att det går i rätt riktning så är det inte den frågan vi ska ställa oss. Frågan är i stället om vi ska anse oss ha rätt att säga nej till människor i nöd? Enligt Genevekonventionen inte, vi är däremot skyldiga att ge skydd till varje människa som uppfyller flyktingkriterierna. Oavsett om det handlar om flyktingar från Syriens inbördeskrig idag eller danska judar på flykt undan förintelsen igår. I fallet med dom danska judarna under andra världskrigen så fanns det ju ingen Genevekonvention utan den är ett resultat av dom händelserna, vilka slutsatser vi drog. Att vi ibland inte kan välja, eller välja bort.
//Stefan
Men även om det är intressant statistik och glädjande att det går i rätt riktning så är det inte den frågan vi ska ställa oss. Frågan är i stället om vi ska anse oss ha rätt att säga nej till människor i nöd? Enligt Genevekonventionen inte, vi är däremot skyldiga att ge skydd till varje människa som uppfyller flyktingkriterierna. Oavsett om det handlar om flyktingar från Syriens inbördeskrig idag eller danska judar på flykt undan förintelsen igår. I fallet med dom danska judarna under andra världskrigen så fanns det ju ingen Genevekonvention utan den är ett resultat av dom händelserna, vilka slutsatser vi drog. Att vi ibland inte kan välja, eller välja bort.
//Stefan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)