Engelbrektsloppet 2011

Ett steg i rätt riktning. Engelbrektsloppet 2011 började på lördagsförmiddagen med skid och vallatester i den nyfallna och minst sagt sträva snön. Skidorna gled väldigt lika och det var främst skillnader i lägre farter som noterades. Den nyfallna och därmed fuktiga och lösa snön krävde en ganska mjuk valla men inte en alltför aggressiv  sådan. Den bästa burken var inte oväntat Rode Blå Super, Swixburkarna gav bra fäste med det var inte direkt så att dom släppte från snön på ett bra sätt, Skigos dyra nysnöburk ska vi inte tala om. Skidor vallades upp med pulver och högfluor/lågfluorparaffiner och några lager Blå Super och fick stå ute under natten, både fästvallningen och pulvervallningen blir bättre i kalla fören på det viset.

På söndagsmorgonen strax före 8 började testerna med testpilot Tommie och Halvengelbrekts kusin Andreas. Ett skidpar gick något bättre i fram för allt högre farter även om det var jämt, eftersom detta skidpar hade pulver på topp och HF6 under så räknade jag med att dom skulle bli ännu bättre när den värsta morgonkylan på -15 grader väntades släppa under dagen. Fästet var lagt kort men funkade utmärkt och toppades med lite grön Vauhti.


Vid starten stod jag i ett andra väldigt trångt seedat led. Tog det försiktigt ut från starten och hamnade sedan bakom en dam som kunde haft lite mera tryck i stakningen. När vi nu var påväg att runda sjön så klättrade jag i alla fall från plats 30 upp mot 20, tyvärr spricker det några gubbar framför mig och jag beslutar mig för att inte gå max i några minuter för att hämta in täten utan istället spara mig till senare i loppet, kanske var beslutet ett utslag av hur dåligt det gått förut under vintern? Känner snart att jag har bland dom bästa skidorna samt att det svarar ganska bra i stakningen och på väg mot Nordansjö så hjälps jag och norbergaren Ronny Wedin åt att hålla en hög fart. Vi är väl en grupp på kanske åtta åkare som kämpar uppför slakmotorna efter Nordansjö och hämtar in bland annat Nicklas Johansson.

Ute i skogen mot Svartbäcken bestämmer jag mig för att utnyttja mitt fina glid och bara hänga med på ett bra sätt, dessutom försöker Wedin köra livet ur oss i varje motlut. Finner det också svårt att hinna dricka något när man är så ansträngd efter varje småbacke. Efter passering av Fraggvägen är jag lite piggare i stigningarna mot skogen ovanför Klackberg och hela gruppen jobbar på hyfsat bra. Väl upp så börjar vi glida ner mot Klackbergs skidstadion och det blir en ganska lätt resa på mina skidor. I vätskekontrollen rycker Wedin och jag, Nicklas Johansson samt Mikael Stenqvist FM/I19 jagar ikapp. Några kilometer senare åker vi förbi Nordansjö för andra gången och ut på varvet runt Håberget rycker Wedin åter igen i stakningen och vi tappar Johansson.

Nu kommer banans största backe då vi ska klättra upp på Håberget. Fyra minuters plåga. Nu är det Stenqvist som är piggast och jag släpper tyvärr 20 sekunder på dom två när jag inte vill gå mig totalstum med 25 kilometer kvar. Försöker jaga ikapp utför men jag bara håller avståndet. Passerar Nordansjö för sista gången och går in i två kilometer slakmota, samma som första varvet. Hade nog kunnat gå ikapp framförvarande här men jag känner mig helt matt i kroppen och har inte något vidare tryck när jag stakar med frånskjut uppför i dom numera ganska sladdriga och lösa spåren. Tänker att jag i alla fall snart får dricka Redbull från flaskan jag fick av Tommie när jag passerade Nordansjö.

Dom avslutande två milen blir tyvärr ganska sega och jag orkar inte alls hålla uppe farten på det sättet jag ville, dessbättre är dom flesta andra trötta också. Jag åker ensam till Fraggvägen, eller jag passerar en massa motionärer på sitt första varv. Tar det lungt uppför och försöker trycka hårt i stakningen. Efter några Redbull intag och på väg in i backarna efter Fraggvägen så piggnar jag till lite, känns ganska bra att använda benen en stund och förhoppningarna om att komma i mål på ett bra sätt stiger. När vi vänder ner mot Klackberg ser jag en trött Ronny Wedin som jag sedan både stakar och glider ifrån.

Ganska seg passerar jag Klackberg och har fyra kilometer platt stakning in till målet. Dessvärre jagar två åkare bara en 10-15 sekunder bakom mig. Bestämmer mig för att plåga min stackars överkropp maximalt för att se om jag kan hålla undan, det går sådär. Nicklas Johansson kommer ifatt mig och är vänlig nog att göra dragjobbet direkt. Hänger ändå med ganska lätt, måste vara luftmotståndet! En moradräkt passeras och jag förbereder mig på spurt, helst så sent som möjligt.

Engelbrektsloppet 2011 avslutas för min del med ett lite marigt upplopp. Motionärer i Engelbrektshalvan är på väg in i mål och jag försöker sikta in mig på när jag kan gå om Nicklas. 100 meter före mål byter jag spår precis samtidigt som Nicklas och befinner mig således åter igen bakom honom. Nytt byte och jag hoppar ifrån och sträcker fram vänster ben så jag slipper staka dom sista 10 meterna. Ett steg i rätt riktning.

//Stefan