Maratonbloggaren Petra Månström diskuterar kroppsideal för konditionsidrottande män och kvinnor och förändringar hon ser i detta. Kanske är det tveksamt om skiften i ideal går så snabbt som 5 år men hon har en poäng i hur en konditionsidrottstrend påverkar möjligheten för kvinnor att vara kvinna. Och som alla vet så är kvinna någonting man blir och inte någonting man är (eftersom vi alla har en grundläggande kunskap om sociala processer, dvs könsrollen måste hela tiden återskapas, ingenting är av sig självt).
Det må pågå en process som långsiktigt förändrar det som vi uppfattar som manlighet men jag vill ändå hävda att idrottande generellt är tämligen okomplicerat att kombinera med nämnda manlighet (dvs det som en man antas vara). Fysisk prestation, muskulär kropp och strävan mot segrar, det känns väl okej för en man att ägna sig åt? Den andra delen som Månström skriver om är intressantare. Hur kombinera konditionsidrottande med kvinnlighet? Att kombinera stora bröst med väldefinierade magrutor kanske inte är är ett ideal i bredare befolkningsgrupper (dessutom är det en viss biologisk motsättning i det) men det ger en bild av hur det kvinliga idealet fungerar.
Du (som kvinna) kan inte riktigt ta bort den erotiserade kroppen och den omvårdande modern ur ekvationen. Du får gärna idrotta men du ska se kvinnlig ut. Du får gärna göra karriär men du ska ta hand om barnen.
Den mest intressanta delen är dock när Månström redogör för några av kommentarerna på hennes föregående inlägg. Föjlande citat beskriver önkemål kring hur en kvinna ska vara:
"Långt tjockt hår, sund hy, putig välformad rund rumpa, smal midja och mjuka former."
"Långt hår och klänning/kjol en annan."
"Med stora bröst, stor bak, smal midja och långt hår."
Vad kvinnor (inte) ska göra:
"Manliga intressen behöver hon absolut inte ha."
"Vill jag inte att hon försöker tävla med mig i styrke– och uthållighetssporter."
"Jag har aldrig träffat en kvinna som har nämnt att hon skulle vilja springa ett maraton."
"Har som mål i livet att bilda familj med sin man."
Och slutligen vems fel det är:
Däremot har mediaeliten ställt en massa nya krav på kvinnor vad
gäller karriär och livsstil. Jag är rätt säker på att det är mediaeliten
och inte männen som vill att kvinnor ska springa maraton.”
Nu vill jag för tydlighetens skull skriva att detta är ett axplock av kommentarer som på inget sätt representarar alla män och det finns även andra åsikter. Vi bör nu inte dra alla män över en kam som så ofta görs i samhällsdebatten. Dessutom kan vi dra två slutsatser:
Dels att jag tillhör mediaeliten, dels att män kanske borde begränsa sina offentliga uttryck om hur kvinnor bör vara.
//Stefan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar