Om att dela på prispengarna

Jag fortsätter med genusanalyser av långloppsskidåkningen och vänder mig den här gången blicken åt ett område som inte så sällan kritiseras inom idrotten, prispengar! Kanske har vi här en delförklaring till varför vi har färre damer än herrar som tävlar? Även om priserna är av mindre betydelse för dom allra flesta så finns det några intressanta iakttagelser.

För det första bör man påpeka att utvecklingen går åt rätt håll, att damer har mindre prispengar att tävla om än herrarna är inte allmänt (hoppas jag) accepterat längre. Exempelvis Björn Dählie Ski Challenge har lika prissummor för damer och herrar. Gott så. Men det omvända finns fortfarande, och (utan att peka ut någon) så finns det allt ifrån bara ett pris till den snabbaste åkaren via väldigt stora skillnader mellan dam och herrklass till att damerna får lite mindre alternativt har färre priser.

Ofta tycks detta beteende bara uppstå ur historiska mönster, det har alltid varit så och så vidare. Och det är en möjlig och tråkigt förklaring men en aning lathet döljer sig nog bakom dessa arrangörer. Man har bara inte tänkt på det (även om saker brukar bli bättre om man tänker innan man genomför dom)! Men ibland tänker man och hittar en förklaring till varför damer trots allt bör få mindre/färre prissummor. Dom är ju inte så många! Detta brukar eventuellt kompletteras med att damklassen ska nog betala sina egna kostnader (logik: få damer som betalar anmälningsavgifter = mindre prispengar).

Inte oväntat har jag den motsatta uppfattningen. Nej vi bör inte bara dela lika på pris utan vi bör även ha flera och mer prispengar till damer, kanske främst genom "Tjejloppen". Varför? Ja, vi vill ju ha flera damer som tävlar inom långloppen (antar jag) och vi har en historisk orättvisa/orsak till att det ser ut på det här sättet och den bör vi rätta till. Att det går en (1) tävlande dam på tio (10) tävlande herrar är inte okej. Men det här kommer väl att diskriminera dagens herrar tänker nån? Låt oss titta bortom idrotten för en stund...

1. Vi har en föräldraförsäkring för att underlätta livet för småbarnsföräldrar och för att samhället värdesätter dom allra minsta.

2. Kvinnor både använder föräldraförsäkringen i större utsträckning liksom tar ett större ansvar för sina barn än män.

3. Detta får till följd att kvinnor missar tid på arbetsmarknaden och där grundläggs en ekonomisk ojämlikhet mellan kvinnor och män liksom inom familjen.

4. För att lösa detta skapar vi en jämställdhetsbonus för att ge incitament för båda föräldrarna att ta lika stort ansvar för barnen.

5. I praktiken så får män lite extra ersättning för att vara hemma med sina barn.

Slutsats: vi ger män lite mera för att uppmuntra dom att deltaga! Kan vi tänka oss att lägga samma perspektiv på idrotten?



För er (kvinnor) som känner att samhället är riggat och en viss logik gäller för män och en annan logik gäller kvinnor. Jo det är lite på det viset... Dessutom bör vi kanske fundera över vad det gör med idrottande kvinnor på ett personligt plan att möta dessa förutsättningar.

//Stefan