Vi måste våga prata om det!

Så här skriver Sofia Henriksson på sin blogg om att hon måste ta ett uppehåll från skidåkningen på grund av ätstörningar. Eftersom jag har personliga erfarenheter från närstående med liknande problematik så gör det naturligtvis ont att läsa, eftersom jag är intresserad av ämnet så tycker jag att det är viktigt att det diskuteras. För Sofia kan jag bara hoppas att det går bra, att hon får all den hjälp hon behöver, för det behöver en person som hamnat i dessa problem. För resten av skidsverige hoppas jag att vi lär oss något om problemet, för vi måste prata om ätstörningar!

Vi måste prata om att män/kvinnor, pojkar/flickor förhåller sig (kulturellt) på olika sätt till kraven att äta riktigt och att ha en lätt kropp för att prestera bra.

Vi måste prata om att män och kvinnor biologiskt har olika nivåer på vad som är en sund kroppssammansättning.

Vi måste prata om att vi ägnar oss åt en idrott där goda resultat premieras av att tävla med en låg nivå underhudsfett.

Vi måste prata om att många åkare faktiskt bantar ganska ordentligt till tävlingssäsongen.

Vi måste prata om att vi längdskidåkare faktiskt skapar en mycket skev bild av vad som är en normal kropp.

Vi måste prata om allt detta inom toppen av längdsverige, landslagsåkare så väl som ledare för att sätta ett gott exempel och vara öppna.

Men fram för allt måste vi våga fråga när en tjej (eller mer sällan, en kille) börjar bli för tunn. Det är en mycket liten kostnad att någon kanske blir väldigt arg på dig mot att man kanske kan stoppa problemen i tid.

Ut och prata nu då!

//Stefan