Långt och hårt på rullskidorna + genusanalyser av idrottsvärlden

Äntligen ett hårt stakpass på 4:or uppför, och med Niclas dessutom! Efter lite uppvärmning betade vi av Olshyttebacken (med avslutning upp till Intrånget) fyra gånger, 15-16 minuter tog varje vända. Skönt med lite sparring även om mina armar inte var helt pigga idag. Vi var nog båda lagom nöjda och trötta efter det och körde lite lätt klassiskt som återhämtning. Men efter lite bullar och jordgubbar fortsatte jag att köra klassiskt i backen en gång, och en gång till. Fast andra gången blev jag less på att åka sakta så då blev det ett block 70/20 i klassisk stil, funkade bra! Skönt efter att det gått tungt ett tag att benen börjar fungera. Första rullskidpasset på fyra timmar i år så det går frammåt!


Pratade lite genus med några kompisar härom kvällen, bra kvällssysselsättning, rekommenderas! Som vanligt hamnade idrottsvärlden i fokus. Det hela började med att jag läste en studie om hur män respektive kvinnor är föräldralediga. Ni vet ju att män tar ut mindre och kvinnor mer och att den ojämlikheten ofta förklaras med att kvinnor har lägre inkomst och att det då är gynnsamt för familjens ekonomi om hon är hemma längre. Nu visa det sig att även i (hetro)relationer där kvinnan tjänade mer än mannen var det hon som var hemma med barnen längre. Vilket betyder att valet kanske inte grundar sig på en ekonomisk rationalitet utan mer på föreställningar om vem som har huvudansvaret för barnen. Lite elakt kan man skriva att män inte tar samma ansvar för sina barn som kvinnor, men det kan ju någon som sagt uppfatta som elakt. Men hey, vi feminister måste ju få vara elaka ibland också!

Varför tjatar vi om det här hela tiden då? Ska inte folk få göra som dom vill då (som kristdemokraterna skulle säga (så länge det inte handlar om att bögar ska få gifta sig med andra bögar i kristna kyrkor))? Jo vi tänker ju inte hindra någon att vara hemma med sina barn men det känns ju lite dumt att statens ska ekonomiskt ska understödja att kvinnor generellt får en lägre livsinkomst än män. Därav krav på en individuell föräldraförsäkring osv...

Så började vi fundera lite på idrotten då och det här med föräldraskap. Ekonomi i all ära men kärleksrelationer handlar ju om att göra saker för varandra. Så hur många fall kan ni spontant komma på där en elitidrottande kvinna har en man som lägger sin karriär åt sidan sedan dom fått barn? För det omvända är ju inte helt ovanligt. Visst, orsaker som att kvinnliga idrottare tjänar mindre och kanske slutar tidigare finns men det ändrar inte på det grundläggande förhållandet. Ärligt talat, idrottsvärlden, vi är lite besvikna på dig!

Så nu hoppas vi på dig Fred Börre!

//Stefan