Det blev ingen riktig träningvecka i Årefjällen i år men några pass hann jag med före tävlingen. Bland annat ett stakrace i Ullådalsbacken på 4:or, en tur upp på Ottfjället för att prova startbacken på AXA samt några varv på nya rullskidbanan i Vålådalen. Kanske inte optimalt för en fjällmara men väldigt fin träning. Formen har ju ändå kännts bra senaste tiden och att bara vila är ju farligt!
Så gick starten klockan 9 igår morse. Jag stod i den startgruppen som riktade in sig på en tid mellan 4 och 4.30h. Egentligen så hade jag inget klart tidsmål då banan var ny för året och jag inte löpt nån liknande tävling tidigare. Av oklar anledning så drog startfältet iväg i en väldig fart, löpare efter löpare passerade mig och när vi kom in i backen mot Ottfjället så var benen dessutom väldigt sega! Nu hade jag Nacka-Värmdös långlöpräv Magnus Andersson med mig så ingen anledning att vara orolig. Jag höll mitt A2 tempo och plockade några placeringar sista biten upp mot toppen. Tyvärr så var min rygg lite stel är det var brant och det satte ned benen något, det är inte bara bra att staka mycket.
Övre delen av backen upp mot Ottfjällets top 2 dagar före tävlingen, superfint väder och jag löpte bara 1.45h! |
Nu började den roligaste löpningen, den utför ner mot Nordbotten. Kändes som jag flög förbi andra löpare även dom små motlut som fanns. Benen var i alla fall pigga och det enda som hindrade var väl dom som jag sprang om. Väl nere vid Nordbotten fick jag en klunga att dra. Funkade bra tills det började luta mot brantare upp mot Hållfjället, ryggen igen. Men jag fick hjälp med dragjobbet och vi slirade vidare uppåt på en extremt tunglöpt stig.
Under loppet jobbade jag med olika mål hela tiden. Det kunde vara pulsnivåer, låg A3 uppför, hög A2 utför. Kilometermål, tex sikta mot 22km, dvs halva loppet. Tidsmål, exempelvis sikatde på att första 3 timmarna skulle funka utan problem. funkade bra även om man kanske inte är lika positiv när man börjar bli seg i benen.
Efter vätska styrde vi mot toppen på Hållfjället, nu funkade benen bättre igen och väl uppe visste jag ju att det var lätt och mest utför mot Ottsjö. Bra att löpa på då! Med en pigg kropp och då även ben rullade kilometerna undan ner mot Ottsjö och 28 kilometer. Började närma mig dom 3 timmarna som jag trodde skulle funka ganska lätt men bestämde att köra på så länge det kändes bra, tids nog skulle det ju ändå bli tungt. Kände mig pigg vid passeringen genom Ottsjö och fortsatte att plocka placeringar uppför mot Ytterstvallen. Blev ganska ensam ett tag och kämpade med en väldigt lerig/blöt stig/dike vi löpte i men det kändes bra. Tills det var 2 kilometer kvar till Ytterstvallen! Det gick väl lite mer uppför och mina ben gillade inte det. Nu var ju inte många andra piggare men det kändes irriterande. Tänkte ändå hela tiden att från Ytterstvallen var det bara spurten kvar, typ 10 kilometer.
Efter att ha gått i många branter kom jag ut på fjället igen lite piggare och tänkte att nu var det bara att runda Vällisten och sen rulla ner i mål. Så kom den sista stigningen upp till toppen, den var ganska tung. Plockade sedan ut det sista jag hade ner mot målet i Trillevallen. Det går att löpa snabbt utför även om benen är trötta och det var en ganska härlig känsla att kunna ha kraft kvar att ta i på sista biten. Gick i mål ganska nöjd. Visst hade jag önskat bättre form uppför men allt annan funkade ju som jag tänkt mig och då går det ju ganska bra...
...Fortsättning följer nästa år på något sätt.
//Stefan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar