Förra våren var jag verkligen helt slutkörd vid den här tiden. Förkylningar hit och dit hade förstört säsongen och efter ett missat Vasalopp hann jag med några få hårda pass före Årefjällsloppet. En tävling som ju gick ganska segt men var fin att åka. Efter alla besvikelser var jag verkligen inte sugen på att tävla vidare på skidor, träna är inga problem men att tävla utan att prestera är ärligt talat ganska värdelöst.
Efter Årefjäll bestämde jag mig att inte pressa kroppen i onödan, för mig betyder det att jag tränade nästan bara lugna pass av olika längd. Det blev en massa skidåkning på snö som låg länge den våren i Grönklitt vilket tydligen var vad jag behövde. I löpningen och på cykeln hade jag några A2 pass och jag tränade lite intervaller inför Dalarullen men egentligen var det ganska lugnt. och det fungerade bra! Kanske är det så här jag ska återhämta mig på våren, om jag någon gång kunde lära mig...
Sen gick ju träningen och tävlandet bra hela sommaren och hösten. Så blev det vinter och jag tränade i Brux en vecka, och tävlade fast planen inte var så. Fortsatte i december med att vara helt ur balans både i Älvdalen och Vålådalen. Samma sak som vintern före tänkte jag och vilade från tävlingar och hård träning ett tag och sen blev det ju en ganska bra långloppssäsong. Ingen fullträff och att missa på Vasaloppet var jävligt surt men jag fick ju ändå vara med och tävla.
Nu kommer det ett Årefjällslopp på lördag och jag har för en gångs skull tränat bra inför det. Hur motivationen och balansen är vet jag inte riktigt, men det ska bli intressant att se. Sen återstår att fundera vad man ska göra i framtiden? Sörja dom möjligheter man aldrig fick, dom man inte har eller dom man aldrig kommer att få? Eller något annat...
//Stefan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar