Att kommersiell idrott är rädd för politik är fullt logiskt, det kan ju störa affärerna! Johan Esk levererar en bra analys i dagens DN som är värd att läsa. Intressant är delen om den olympiska rörelsens "regel 50".
"Förra året vann släggkastaren Gwen Berry Panamerikanska mästerskapen. Efteråt höjde hon sin arm på prispallen och för det straffades hon av USA:s olympiska kommitté och hon tappade sina sponsorer.
Kommittén ansåg att Berry brutit mot OS-rörelsens ”Regel 50”. Regeln säger att tävlande inte får demonstrera i någon fråga som rör politik, religion eller ras."
Uppenbarligen en gummiparagraf med syfte till styrande inom idrotten ska kunna straffa idrottare som gör något som för tillfället är utanför normen. Precis som Esk påpekar förändras det vi ser som norm för åsiktsuttryck i samhället hela tiden, även så inom idrotten och ska vi få idrotten att förändras med samhället så måste vi således lyfta politiska frågor även inom idrotten hur ont det än gör för dom styrande.
Nu kanske någon tycker att det är ett bra förhållningssätt att idrottsrörelsen inte vill blanda in politik. Sorry säger jag, ni har redan förlorat diskussionen genom att jag påpekar hur det går till när stora internationella mästerskap har delats ut över världen. Därmed inte sagt att alla idrottare måste vara politiker även om man kunde önska sig lite större kunskap hos vissa. Inte heller anser jag att man nödvändigtvis måste döma idrotten/idrottare placerar mästerskap i diktaturer eller är sponsrade av företag som bygger sina inkomster på utnyttjande av arbetare i samma diktaturer. Världen är mer komplicerad än så. Däremot behöver man nog inte vara tyst, inte heller bör nog idrottsrörelsen ägna sig åt att tysta idrottare.
Som Esk förtjänstfullt förklarar så handlar det om en kamp om vilka åsikter som utgör normen (hegemoni på sociologispråk) och hur idrotten förhåller sig till dessa. Och är idrotten villig att ta risken att kränka någon genom att vara mot rasism (för mycket typ)? Valet mellan humanism och pengar har alltid varit svårt!
Det finns ju några exempel. Emma Greens naglar till exempel.
Nu blev ju Emma snarast hyllad i Sverige, det har ju gått sämre för andra som protesterat och inte haft ett lika bra samhälle bakom sig. Men reaktionen från SOK då är ju minst samt problematisk.
"Björn Folin, presschef för Sveriges olympiska kommitté, gjorde klart att en sådan aktion inte skulle accepteras vid Sotji-OS ett halvår senare.
– Om någon målar naglarna, och visar fram dem och säger att ”jag har målat naglarna för att protestera mot det och det”, då är det propaganda. Men är naglarna målade i en eller två eller tre färger och man inte säger någonting. Då är det ingen propaganda. Och de får naturligtvis svara på frågor, men de får inte vara proaktiva så att säga, sa Folin till Sveriges Radio.
Han lutade sig mot den olympiska rörelsens stadgar som säger att ”ingen demonstration eller politisk, religiös eller etnisk propaganda är tillåten på OS-områden”."
Då definierade SOK protester om lagar ämnade att förtrycka homosexuella för vara proaktiv, att protestera mot institutionaliserat förtryck av homosexuella var alltså ett problem! Kanske läge att fråga om dom ändrat sig? Jag har ändå svårt att förlåta att idrottsrörelsen hade en sådan hållning, för 6-7 år sedan!
Inom FIFA har man aktivt (hyfsat) jobbat mot rasism "ganska länge". Inom NFL i USA har man hoppat på tåget nu, lite grann. För att några har kämpat för det.
Ungefär som att vi kört huvudet i det obekväma patriarkala glastaket som finns när man lyfter jämställdhetsfrågor inom idrotten, men ingen förändring utan politisk kamp. Men det är lite synd om dom idrotten valt att offra på vägen.
Att Nike hoppar på tåget nu när det ekonomiska övervägandet fallit över i vågskålen mot rasism får vi nog ha överseende med och se som en bekräftelse på att vi hade rätt. Svaret är väl att vi helt enkelt måste ägna oss mer åt politik inom idrotten för att pusha den i rätt riktning, rätt riktning alltså. Och som alltid, att hävda att vi inte ska ägna oss åt politik är lika mycket politik det, om än stöd för den rådande ordningen.
//Stefan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar