Engelbrektsloppet 2018

Idag var kroppen i fin form även om jag var osäker inför loppet. Och utan en sönderkörd truga in i Håbergsbacken på första varvet hade det nog blivit ännu bättre. Vi tar det från början.

Igår testade jag igenom både skidor och pulver. Lite fuktigare snö och väder än när vi åkte stafetten, egentligen ingen skillnad på skidor eller paraffin men pulver höjde glidet ett steg till jämfört med fredagen. Åkte runt och tittade på damerna som åkte vad som måste varit en irriterande platt bana på Kristinaloppet. Bra för kroppen efter en ganska hård stafett.

I morse testade vi skidor i Nordansjö och som vanligt så gick allt bra så det blev till att välja det som man tror ska gå lite extra bra på loppet. Red Creek grön HF med Zerofox på topp, fin kallslip + 2mm rill blev riktigt bra idag.

Starten gick ganska lungt, platt som det är ut från byn i Norberg en farten skruvades upp vart efter och då jag kände mig pigg så försökte jag ligga lagom långt fram. Funkade bra till Nordansjö och mot Håbergsbacken. Tyvärr trampar nån sönder min ena truga så jag bara får en rullskidspets kvar och där höll det loppet på att försvinna. Tappar väldigt mycket på den första branta delen där staven bara åker rätt ner i snön, övre delen av backen som är lite flackare går bättre. Har som tur vad min bror på toppen med nya stavar och jag jagar på utför och får sällskap av Jakob Jansson och Patrik Lind. Så jag för vår klunga mot Klackberg med ett inte allt för långt avstånd upp utan att komma så mycket närmare. Upp för stigningen där och ser några framför igen när vi vänder ner mot skidstadion. Hämtar in Ronny starx efter Klackberg och är ifatt andraklungan när vi svänder ut på en extraslinga på några åkrar på väg in mot varvning. Ganska trött där och då.

Bestämmer mig för att hålla mig borta från dragjobb fram till det är dags för Håbergsbacken på andra varvet. Följer den planen även om det går lite lungt. På elljusspåret i Nordansjö höjs farten lite vilket för mig känns ganska bekvämt. I Håbergsbacken försvinner ganska mycket åkare och vi är 6 kvar. Nu hjälper jag till med dragjobbet ganska mycket. I stigningen i Klackberg är Ronnie Löf stark och jag släpper taktiskt lite för att inte gå mig stum. Åker ikapp utför.

Jag gör ett sista långt dragjobb mest på extraslingan på åkrarna innan jag stiger åt sidan för dom sista kilometerna in till mål. Känner mig ganska snurrig i huvudet faktiskt. Samlar ihop lite krafter för dom sista hundratalet meterna och vinner spurten i vår klunga. Ganska trött direkt efter det.

Bra prestation, hoppas att materialet håller på Bessemerloppet.

//Stefan

Engelbrektsstafetten 2018

Idag provade vi för första gången en stafett på Engelbrektsloppets vintertävlingar. Fredrik Johansson (till vänster om mig på startbilden nedan)  hade satt ihop två Teklink AB lag. Jag fick väl en bra genomkörare på första sträckan där jag delade med mig lite av dragjobbet till Fredrik. På en helt platt 10-kilometersbana körde jag hårt men kontrollerat första 5 och sen tog Fredrik över ett tag innan jag pressade ganska bra sista kilometerna till växling. Inte är jag väl jättepigg men det var bra mycket bättre än Sundsvall både prestationsmässigt och ur träningssynpunkt. Gott så!

Nicklas tog över på andra sträckan och Ronny körde ifrån på sista till seger. Bra det också! Och kul att dom utvecklar Engelbrektsloppet. Fantastiskt fina skidförhållanden i Norberg nu och det kommer att bli en fin helg. Nu laddar jag för tävlingen på söndag med att vila, äta och testa skidor i morgon.

Starten

Laget med mig, Nicklas och Ronny

//Stefan

Sundsvall dag 3

Det blev start i söndags även om jag nog aldrig varit så tveksam. Fick sova bra och kände inte av halsen på morgonen, däremot var jag väldigt trött i kroppen. Testade fram ett par gamla klassiska Madshus med fäste, ett skidpar som jag senast tävlade på i Årefjällsloppet för kanske 5 år sedan. Då också med fäste. Nästan samma vallning nu, Red Creek grön HF på glid och Rode grön burk på fästet. Visst ville jag egentligen staka och spåren höll bättre än jag trodde men det var bra med fäste för mig den här dagen. Dessutom med så pass få startande på en så lång slinga (21km) så blir inte spåren så mjuka i botten och då funkar det med ett par vanliga klassiska skidor. Och så hade jag väldigt bra glid också!

Själva loppet började med ett 5km varv med mindre och större backar innan vi åkte ner runt berget. Jag försökte hänga med men orkade inte riktigt i motluten. Svanebo försvann väl direkt och jag försökte inrikta mig på den gamle kämpen Tommy Larsson. Det gick inte riktigt men jag fick sällskap ändå (det var många duktiga juniorer och liknande som körde halva distansen) och ner runt berget stakade jag ikapp några. När vi hade rundat Sidsjön klättrade vi i 3 kilometer för att komma upp till toppen och varvning igen, gruppen spreds väl ut där.

Jag funderade på att bryta vid varvning men det kändes dumt. Istället försökte jag öka trycket på 5km slingan vilket bara fick till följd att jag kände mig riktigt trött mot slutet av den och funderade på att kliva av då istället. Men massor av lätta kilometer var på gång och jag kämpade på. Vi rundade Sidsjön igen och klättrade uppför berget, fantastisk fin klassisk åkning egentligen och då jag inte orkade åka så fort gick det faktiskt att njuta av omgivningen lite.

Till slut spurtade jag i mål som 4:a, bra placering, dålig prestation. Men som jag kände mig den här dagen så var det helt okej ändå. Nästan 900 meter stigning på dryga 40 kilometer gav en hel del alternativ träning i form av diagonal och stakning med frånskjut! Sundsvall är som vanligt ett lämpligt ställe för en skidåkare att träna. Och snön! Helvete vad mycket snö!

Snöig stadion!

Resultat finns här. Nu laddar jag för Engelbrekt.

//Stefan

Sundsvall dag 2

Dålig dag.

Startade i skatetävningen och förutom att det bitvis var så mjukt för stavarna att det blev benskate så var jag helt tom i kroppen, låg puls och känner av halsen nu efteråt. Klev alltså av efter ett varv.

Tveksam till start i morgon. Surt närman åkt hit och det finns ett överflöd av snö. Det överflödet gör iofs att det förmodligen blir fästvalla under skidorna i morgon vid eventuell start, det kommer inte gå fort att staka uppför även om dom har pistat någon gång. Vi får se.

//Stefan

Sundsvall dag 1

Det blev en resa på sex och en halv timme idag, stor del av den stillastående på E4:an. Framme på Södra Berget 40 minuter före start. Hann bara testa fram att blanka skidor gled bäst. Testa och valla upp med fästvalla som planerat fanns det ingen tid för. Laddade upp med en gel ändå.

Med typ en meter nysnö och jättemjukt stavfäste uppför orkade jag i 5 kilometer sen släppte jag iväg dom tre första. Tråkigt men idag får jag vara glad att det blev en start över huvud taget.

Resultat finns här.

I morgon väntar 15 km skate om kroppen bara är pigg. Ska i alla fall värma upp då. Och ta några bilder på all snö.

//Stefan

Längdskidåkning, genus och praktisk filosofi. Del 1

Efter Moraloppet räknade jag en del på dom långlopp jag kört den här säsongen angående fördelningen damer/herrar i (senior)tävlingsklasserna. Förutom en del metodproblem kring gränsdragningar i fråga om klasser så var det 6-7 gånger fler herrar under Axa skimaraton och Moraloppet medan dom mindre loppen haft betydligt färre damer. Inget nytt där alltså och en hel del för längdskidsverige att jobba med (om intresse finns?). Men istället så tänkte jag börja i en annan ände av genusanalyserna.

Jag fick här på bloggen för något år sedan en fråga om det var rättvist att lika många damer som herrar tas in på skidgymnasier då ett större antal herrar (pojkar) tävlar. En ganska intressant fråga då jämställdhetsfrågor generellt på ett samhälleligt plan ofta kretsar kring fördelning av resursen (vare sig resursen är rent ekonomisk fördelning eller handlar om frihet från exempelvis sexuella övergrepp). I idrott blir dock prestationen en viktig parameter för fördelning av resurser, speciellt på toppnivå, även jämställdhetsfrågor får ta det i beaktande då tävling handlar om att prestera. Men det är inte så självklart som saker ibland kan te sig!

I ett tämligen demokratiskt samhälle/organisationer bör vi, förutom att granska maktpositioner, även kräva att dom (och individer som besitter dom) motiverar och är tydliga med vilka premisser som beslut grundar sig i. Nu kanske någon läsare tycker att vi väl kan göra lite som vi känner för och visst, argumentera för det ni men jag tror dom flesta tycker att ett något mer professionellt förhållningssätt är att föredra. Speciellt om man tar beslut som berör andra människor vare sig det gäller kommunal politik eller idrottsrörelsen.

Låt oss se på frågan om det är rättvist att ta in lika många damer som herrar till skidgymnasierna? Frågeställningen utgår ju från förutsättningen att fler pojkar än flickor tävlar men även om så har varit så vad säger att så kommer det alltid att vara? Är det en rimligt premiss att utgå från? Hur drar man gränsen? Ska man utifrån relationen i antalet deltagare i H16/D16 på USM avgöra hur många platser vardera kön får?

Om vi ur ett idrottsligt perspektiv antar att idrottsgymnasiernas uppgift är att producera framgångsrika skidåkare (ur ett samhälleligt perspektiv har dock även idrottares gymnasieutbildning mer överordnade uppgifter), borde vi då inte satsa på dom bästa åkarna? Och så länge vi är uppdelade i herr och damklass med lika många medaljer var på mästerskap borde vi inte satsa lika hårt på framtida damer och herrmedaljörer?

Förutom den uppenbara svårigheten att utläsa framtida toppåkare ur resultatlistorna i H/D16 så är nog allt annat en lika många platser för pojkar och flickor något av en byråkratisk återvändsgränd. Om situationen är på så sätt att det ena könet har märkbart fler deltagare i ungdomsklasserna så kanske energin borde läggas på att utreda varför så är fallet istället för att det ska legitimera att det ena könet skall få mer resurser på idrottsgymnasierna. Och ärligt talat, om plötsligt skidgymnasierna skulle ta in fler damer en herrar utifrån en motivering att det är fler aktiva/bättre presterande damer, hur tror ni reaktionerna skulle vara på det? Så som verkligheten ser ut i dagen längdskidåkning så är det nog en bra princip att satsa lika hårt på damer och herrar på juniornivå. Den råkar dessutom överrensstämma med hur det övriga samhället i stort ser på jämställdhetsfrågor. Men argumentera gärna mot!

//Stefan

Norrbärke Skimaraton 2018

Det blev ännu en tung tävling men kanske är kroppen bättre än under Moraloppet trots allt. Jag ägnat senaste veckan åt att inte träna stakning. Inte bara för att jag var så seg i armarna under Moraloppet utan också för att jag tror det är ett smart avbrott mitt i säsongen, för mig alltså. Det var hur som helst bra för dagens tävling.

Vi fick åka 8 varv på en 5 kilometersrunda med (självklart!) fuktig nysnö, ganska kuperat med ungefär 700 meter klättring totalt, i fuktig nysnö alltså...

Startade bra men redan på första varvet blev det tokkörning i största backen och jag orkade inte hela vägen upp i riktigt hög fart. Kämpade in till första varvning och hade sen draghjälp och sällskap av Jacke Söderqvist resten av loppet. Det blev till att kämpa! Vi gjorde väl ett okej lopp, åkte ifatt och om några åkare och slutade fyra och femma. Även om jag inte är nöjd med prestationen så är jag glad att armarna var frächare efter lite vila och att få köra ett så pass tufft race. Motionärerna såg ärligt inte ut att ha så kul, men nysnö är den här vinterns tillstånd!

Nu blir det vila och sen förhoppningsvis tävlande i Sundsvall nästa helg.

//Stefan