RexaRacet

Faktiskt tävling på gång i IK Rex regi! RexaRacet den 27:e december. Möjligtvis så går tävlingen i Storvreta men vi får se. Jag tänkte i alla fall vara med för att få lite bra träning och bidra till att inte fler skidtävlingar dör ut. Det kan nog bli kul! //Stefan

Demokratiska rättigheter i en pandemi?

Det är ju lätt att säga att det finns viktigare saker än att kunna utöva en idrott eller kunna träna/motionera, men jag är inte så säker. Samhället är komplext liksom dess invånare och även om skolgång eller rätten att demonstera är mer grundläggande demokratiska rättigheter så måste jag ändå säga att det tyder på en del problem i en liberal demokrati om staten plötsligt kan begränsa/förbjuda vårat idrottande. För det är ju så numera. Staten kan plötsligt begränsa/förbjuda vårat idrottande! Något som vore otänkbart bara för två år sedan. Man kan ju önska att detta diskuterades utifrån två sidor. Dels om staten överhuvudtaget ska ha den här möjligheten och i så fall vilka begränsningar som ska finnas. Dels om så sker, vilken proportionalitet som finns. Det som vi sett i Sverige under pandemin likt förbud mot orienterinstävlingar eller förbud för ungdomar att idrotta är ju rätt skrämmande. Om inte idrottsrörelsen tar den här diskussionen, både principiellt och praktiskt, så riskerar vi ju att hamna ytterst fel i framtiden. //Stefan

Bydalen Buff 50K

Om sommarens stora mål lite kort! Åkte upp till Bydalen igår efter en vecka med överbelastning pga tandvärk och knappt någon träning samt varit pga nämnda värk rätt trött. Hoppades i alla fall ha vilat upp benen ordentligt. 8.00 i morse stod vi på startlinjen för att springa 50K som är ett riktigt tufft lopp med 2900hm uppför och rätt tekniskt stig på många håll, därtill blött i år. hoppades dock slippa stormvindarna från förra året när jag gjorde ett rätt bra lopp på 6.29h. Första fjället här en fin inte allt för brant stigning men min rygg låser sig ordentligt och Engelbrektsrullen förra helgen har satt sina spår! Kämpar på med dålig motivation och är 4-5 minuter efter fjolårets tid vid första kontrollen. Men utför ner dit går bra för ryggen och upp igen känns den bättre, jag kan i alla fall trycka på lite. Plockar placeringar och tillbaka i Bydalen är jag nästan ifatt fjolårets tid. Bra! Bestämmer mig att gå hårt men kontrollerat till 30km kontrollen. Den tuffaste delen av banan upp över Drommen och Drommenskåran är en fin utmaning och det börjar kännas rätt bra. Förra året tog benen slut efter dryga 30km men i år tar jag mer energi och alla tävlingar före ska ge resultat. Springer och går så hårt jag orkar och det biter rätt bra även om ryggen är stel uppför. Plockar mer placeringar och försöker ta ut det sista andra gången uppför Drommen. Lårmusklerna strejkar sista hundratalet meter uppför så bra planerat där! Satsar utför och ser att jag har några minuter till 6 timmar. Spurtar in på ca 6.04h gör väl mitt bästa fjällopp hittills. Skönt förutom ryggen! //Stefan

Salomon 27K

Löptävling i lördags igen! Eftersom jag tänkte satsa på Bydalens 5-mil senare i augusti var det inte aktuellt att springa en för lång tävlig nu en knapp månad före, så inget fjällmaraton. 27 kilometer verkade däremot lagom som lopp, träning samt test hur kroppen funkar efter dom 64 kilometerna i Hällefors i början av juli. Så jag åkte upp mot Jämtland, värmde upp på vägen med lite lätt rullskidåkning och löpning och stod på startlinjen i lördags. Start i Trillevallen i år, först 100 höjdmeter i slalombacken sen ner och upp till toppen var starten. Mina ben var rätt stumma och sega tyvärr. Så det var bara att klättra på så bra som möjligt. Lätt utför efter toppen och även om jag sprang bättre där så fick jag inget gratis som jag brukar utför. Inget att göra åt det utan bara att jobba vidare. Två mindre fjäll att klättra över innan vi skulle vända ner mot målet i Ottsjö. Det var snällare motlut här och jag kunde jobba på bättre fast fortfarande med handbromsen i. Den känslan brukar ju vara lite motivationsdödande i löpning och så även i lördags men det uppvägdes ändå av att jag tog mig fram rätt fort ändå. Dessutom hade jag nog sällskap mest hela loppet och det underlättar ju. Så jag fortsatte med tunga ben och utan att kunna belasta kroppen riktigt hårt.

Det var nästan så man hade tid att titta på utsikten lite! Sista biten ner mot Ottsjö är det ganska snabblöpt stig på rätt hårt underlag, riktigt stumma ben igen! Kämpade på och tog den sista lite mindre stigen in mot mål och var klar på dryga två och en halv timme. Okej ändå. För en rätt dålig dag. 10 minuter snabbare och jag hade löpt riktigt bra så hoppas att benen lättar snart. Ultraloppet i Hällefors var ju en test och provar man inte så får men ju inte veta hur det funkar. Innan jag åkte hem på söndagen så hann jag upp Skutans blåsiga topp för dagen, fick lite sol på nervägen och var ganska nöjd med det. Nu väntar lite mer stakning här hemma och Engelbrektsrullen till nästa vecka. //Stefan

Silverleden på en dag 2021

Igår tog jag en tur in i dom djupa bergslagsskogarna till Hällefors för att tävla över 64 kilometers löpning. Tävlingen planerade jag att ta mest som träning för Bydalens 5-mil i höst men också för att jag hade löpt 5 mil som längst på träning eller tävling tidigare. Planen var alltså att ta det lite lugnt både för att inte pressa kroppen maximalt men också för att klara värmen. Så klockan 8 stod vi på startlinjen och jag hoppades hitta bra sällskap för att få lite draghjälp i början. Själva banan skulle komma att bestå av (förutom lite oklar markering) storkuperad bergsslagsterräng, både rätt teknisk som lättare stig samt en del platt grusväg. Vi var iväg och jag jagade på i rätt bra fart. Efter några kilometer satte det sig en grupp där jag faktiskt höll farten ganska mycket. Vi hade dom snabba en bit framför oss men höll ett bra tempo som kändes överraskande bra för mina ben. Mestadels stig. Tyvärr fick jag ta ett kort toastopp efter en dryg mil och när jag skulle jaga ifatt kändes det som farten höjts och när vi kom ut på en platt grusväg efter andra vätskan så blev det inte lättare att gå ifatt. Inne i skogen igen så fångade jag in en av damerna och fick draghjälp och kunde återhämta mig utför samt ta en Red Bull som jag hade i rygsäcken, bra avbrott från Vitargon. Det kändes kontrollerat igen. Efter kontrollen vid dryga 20 kilometer hjälptes vi åt att dra upp mot en stor backe och plockade några löpare och såg ganska många några minuter framför oss, bra känsla! Tyvärr svänger vi av mot en utsiktsplats på toppen av backen (kanske arrangörerna kunde gett någon vägledning?) och så försvann det några minuter och rätt mycket motivation. Strax efter får jag löpa vidare själv när jag släpper på utför. Passerar en kille som dricker i en bäck, märkligt val ändå. Börjar bli trött och få svårt att fokusera och pressa kroppen framåt nu efter en 25 kilometer. Kan inte ta rygg och få draghjälp när jag blir passerad. Irriterande när det är ganska teknisk stiglöpning som passar mig. Vid kontrollen efter ca 3 mil dricker jag en cola och fortsätter. Ser några som står och vilar som var före mig på banan och tänker att även om det går sakta så tar jag mig framåt. Mellan 25 kilometer och 45 kilometer går det riktigt sakta för mig tyvärr. Efter 30 kilometer börjar nu en lång stigning som inte är en trevlig upplevelse. Så här i efterhand förstår jag ju att jag blev överhettad men då tänkte jag inte riktigt på det. Försöker få i mig vätska och energi bara. Nästa kontroll passeras och det känns lite bättre, klättrar igen och får sällskap som jag tyvärr inte kan hålla. Tänker att ta mig till 45 kilometers kontrollen och eventuellt kliva av där eller prova en till. Inte så meningsfullt att fortsätta när kroppen inte alls svarar. Den kontrollen är bredvid en sjö och efter två till colaburkar så lägger jag mig i vattnet några minuter, fortfarande med inställningen att kliva av snart. Jag har till och med stoppat klockan under vilopausen. När jag joggar iväg så känner jag snart att jag är klar i tankarna och kan driva på kroppen framåt, till och med motluten blir trevliga! Nu är det kul att springa igen och kilometerna rullar på om än inte i ett jättesnabbt tempo. Sjukt vad nerkylningen gjorde mycket! Passerar nästa kontroll, hittar en kall källa efter den och kyler mig lite mer. Klättrar upp för ett berg och passerar en trött löpare. Ett fint parti av banan över det här berget. In mot Hällefors blir det platt och rätt tråkig löpning. En till cola vid sista kontrollen och mer platt löpning. Bommar nere vid järnvägskorsningen otroligt nog tar nån minut. Skog igen med 60 kilometer löpta och nu börjar jag bli rätt trött. Benen håller väldigt bra ändå och kroppen blir aldrig överhettad igen. Kliver upp på ett berg och rullar sedan sista kilometerna in till skidstadion och mål, rätt oinspirerad på slutet. Mycket nöjd med att jag tog mig runt ändå och fick prova på att springa så här långt. Blev inte alls speciellt sliten i benen vilket också var en bra test. Nöjd med att jag valde ett par vägskor från Salomon (Sonic Accelerate) för att få lätta skor som ändå greppar bra i torr terräng och ger lite mer dämpning. Första 25 kilometerna presterade jag oväntat bra löpning och tar med mig det för framtida lopp. Även att satsa på att kyla ner kroppen tidigare om jag hamnar i den här varma situationen igen. Och den fina terrängen i Hällefors.

//Stefan

Löpning

Jag tog ett lugnt löppass i Bergslagen nu på kvällen, dvs 13 kilometer hemifrån! Sprang runt bland åkrar, ängar och genom granplanteringar runt Hästbäck och mötte förvånansvärt många rävar och harar, dock inte samtidigt. Kallt och mycket fågelsång.

En gammal mulltimmerhytta i Hästbäck mellan Västerfärnebo och Norberg får symbolisera industrialiseringens första fas på hundratals år. En teknologisk utveckling som vi får tacka tyska invandrare för. Runt om är det numera röjt för betesmark, igen. Ständig förändring,det är så världen fungerar.

//Stefan

Långpass i Klackberg...

...Den här gången i form av löpning. Inte så långt, bara 2.40h totalt, men jag sprang 15 km (två varv på på min testrunda) i hårt A2 tempo (1.25h). Det var vad mina ben tålde i lördags, när jag avslutade med knappa 5km lättare löpning så ville inte mina vader riktigt vara med länge! Som alltid bra träning och kul att springa i Klackberg!

Hittade lite snö efter spåret och en nygrävd damm. Inte finaste värdet dock men löpning funkar ju alltid.

Jag har inte löpt så mycket kuperat än i år, det märktes i Klackberg i lördags. Tog ett pass i torsdags i Salbohed på grusåsen på väg hem efter jobbet i Sala. Sala som tyvärr inte erbjuder någon kupering alls knappt så det blir nog att leta kupering lite längre in i landet som vanligt för att vara i form för fjällmaror i sommar. Så fortsättning följer!

//Stefan