...eller snarare Vildmarks 15 som i sin tur är 15,7 kilometer. 1 minut snabbare än när jag sprang senast vilket är 2007. Hamnade på 1.18 någonting. Banan följer Vildmarksmilen i ca 3 kilometer vilket är snabbsprungen grusstig, en bit som funkade ganska bra för mig. När man sen kommer ut i skogen märkte jag att kroppen inte orkade gå speciellt hårt och jag fick inrikta mig på att löpa i ett ganska behagligt A3 tempo över ca 3 kilometer mosse blandat med riktigt stenig stig. Sista kilometerna löpte vi på grusstig igen och jag försökte pressa på lite mera. Tyvärr dog benen, fram för allt vaderna, sista biten och slalombacken angrep jag mest skidgående. Tappade ganska mycket på slutet alltså men nu verkar i alla fall fartuthålligheten vara tillbaka i en rimlig form. Än en gång konstaterar jag att cykelträningen inte på något sätt är positiv för mina löpprestationer.
Nöjd med träningen ändå och många A3 minuter. Träffade Strömsbergs bekante Anders Hallberg, som gjort bra insatser för oss på Vasastafetten. Han löpte milbanan bra men påstod att den inte passade honom, vet inte om han ville ha mera snabblöpt? Dagen avslutades med att som den kulturmarxist jag är leta (en lång stund) efter Falafel att äta i centrala Gävle. Ett ödmjukt sätt att stödja den islamska invasionen.
Nu sitter jag däremot med en något ond hals vilket kanske förklarar varför kroppen var lite seg i lördags. Under gårdagen vilade jag dock planenligt och tittade istället på Engelbrekts MTBn i Norberg. Ingick i långloppscupen i år vilket tydligen betydde att man cyklade 8 mil snabba grusvägar. Visst ville jag vara med när jag stod där och tittade men 8 mil grusväg kan jag cykla på fritiden också.
//Stefan...
...som fortsatt läser Katrin Kielos bok om våldtäkt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar