Vasaloppet 2012

162:a. Jo, jag är faktiskt bättre än så här, så är det.

Vasaloppet 2012 började som vanligt dagarna före med skidtester som avslutades under lördagen i Tännäng. Teamkamrat Niclas var tillbaka, Klas var och hälsade på mina skidor och Christian lånade ut testutrustning. Hittade ett par skidor som gled bra i både varmt som kallt före så valet var inte så svårt. Inte heller att lägga glidvalla under hela skidan. Vallningen bestod av Start BM6 + Start HF080 + Swix FC200 + Vauhti Blå Foxgel. Vet flera tävlingsåkare som förstörde glidet med klister och det tänkte inte jag göra i år. Planen för tävlingen var lagd och varken jag eller Niclas tänkte köa till startled 1 där vi av någon anledning skulle vara.

Vaknade 6.30 efter att ha sovit många timmar. Skidorna lades ganska långt ut till vänster. Önskar några vänner lycka till. En minut före start ser jag en vinglig åkare glidande mot 0-ledet på startgärdet, undrar hur det känns att bli överkörd av en massa tävlingsåkare? Eftersom jag har 3 åkare före mig i mitt spår så tar det några hundra meter innan jag får fritt spår men då går det så fort och lätt att jag tar det lite lugnt in i backen då jag inte vill gå för hårt i stakningen där. Tror att jag är placerad runt 300 i backen. Stakar med mestadels mage och rygg för att spara armarna. Funderar på att gå hårdare i övre halvan men åker jämt med Jenny och Seraina och det verkar vara en rimlig fart. Dagens enda misstag, skulle ha gått hårdare och fått bättre följe på myrarna.

På myren hittar jag David som alltid kör offensivt så jag följer honom och även Jenny som verkat gå riktigt hårt i stakningen. Mina skidor glider lite segt och pulsen är hög men jag följer ganska lätt och vi plockar placeringar. När Tommie ger mig en ny flaska (efter en batalj med en lågt hovrande helikopter) vid Lövnäsvägen så börjar jag återhämta mig ganska bra efter dom första milen stakning. Det är tokkörning ner mot ner mot Tännäng och kanske förklarar det dom bra tiderna trots att det var ett ganska segt före på myrarna. Uppför Risbergsbackarna inriktar jag mig bara på att följa den klungan som nu bildats. Det går bra och jag börjar hitta lite välbekanta ansikten. Några moraåkare bla Tomas Strid och Anders Eriksson. Ulrisehamnare, den gamle räven Sätter. Dock bara David och jag som stakar.

Har ingen aning om ungefärlig placering men gissar att den är runt 200 någonting. Ser ibland en stor klunga en bit fram men följer min plan och avverkar dom branta backar som finns efter Risberg med en teknik som fortsatt inte belastar armarna för hårt. Har också stor hjälp av David då vi hjälper varandra in i spåren om man hamnar utanför ledet. Andra börjar nästan slåss med varandra, på en massa olika språk. Vid Evertsbergssjöarna får jag en ny flaska av Emelie, skidorna börjar glida bättre och kroppen känns bättre. Frågar Anders Eriksson om placering, runt 170 tror han.

Snabbt utför och sedan bra tryck i stakningen upp mot Björnarvet, första gången jag är uppe och höjer farten. Väntar mig en langning från Tommie i Björnarvet men han är inte där han brukar stå. Är trött och har ett suddigt minne av att jag blir erbjuden dricka från en Rexare men är säker på att Tommie står senare. Det visar sig dock att så inte är fallet. Niclas är runt placering 800 vid Lövnäsvägen och med värre trafik för varje år så ser Tommie mig passera langningspunkten samtidigt som han springande tar sig upp från parkeringen. Detta betyder dock inget än utan jag är pigg och har lite kvar i min flaska. Lundbäcksbackarna är lätta när man stakar och genomförs kontrollerat. I dom efterföljande branterna upp till Oxberg höjer jag och David farten, allt fungerar perfekt och jag känner mig riktigt stark. Ja, utom att jag dricker det sista i flaskan på väg ut från kontrollen.

Hög fart till Goppshus och vår grupp splittras. Funkar hyfsat fortfarande och lyckas få lite vatten i Goppshus. Sliter mig med till Hökberg men här är energin ganska slut. Nya flaska från Emelie, en gel och lite Vitargo som inte ger någon större effekt. Så istället för att gå stenhårt i stakningen dom sista 18 kilometerna så blir det att hitta en så hög fart som möjligt utan att vägga. Får Redbull av Tommie i Läde och draghjälp av Vibeke som håller ett väldigt jämt tempo. David orkar tyvärr inte länge följa men tappar inte mycket in till mål. Daniela ger mig mera Redbull i Eldris och efter det återkommer krafterna lite. Vågar dock inte öka farten innan Emelie en sista gång langar Redbull i Hemus. Där efter blir det max in i mål och går i mål med en inte allt för trött kropp. djävligt surt. Fick i alla fall visa lite vad jag kan.

Tack till stötteapparaten bestående av Emelie, Daniela och Tommie.

//Stefan