Vålarullen 2012

Maserloppet 2005 var flyttat till Grönklitt och avgjordes i isiga spår på platta vägar. Förutom att jag gjorde ett av mina bästa långlopp då så fick jag också känna av hur överkroppen mår dagen efter snabb och hård stakning, vill minnas att jag var ute på skaterullskidorna dagen efter för att försöka mildra plågan. Sliten på det sättet av en tävling på snö har jag inte blivit sedan dess, förmodligen på grund av bättre stakkapacitet, men jag har sedan några år hittat en annan väg in i träningsvärken. Klassiska rullskidtävlingar!

5-6 kilometer in i årets Vålarull började jag fundera på varför jag skulle plåga mig på det viset? Visst, några rullskidpass hade jag gjort i maj men min kropp hade nog glömt hur man stakar, som vanligt. Jag fick ligga på riktigt hårt för att hänga med den främre delen av klungan där jag hade bestämt mig att husera så ingen fick för sig att köra ifrån mig. Tittade bakåt och såg en (ca) 20 åkare, tänkte att dom kan inte vara lika trötta som mig. När vi svängde vänster efter 13 kilometer  in på den väg som skulle ta oss till vändpunkten efter ca 23 kilometer hittade vi några slakmotor och där blev stakningen lite mera skidlik och allt kändes behagligare.

Vid rundningen av vändpunkten sprack fältet upp lite, kanske främst på grund av att det också fanns vätska, och jag provade att staka ikapp dom främsta åkarna, igen för att vara säker på att ingen skulle gå ifrån mig. Det funkade riktigt bra, dock ledde det till två saker. Dels så blev jag trött, dels så höll sig pulsen i A3 zonen fram till den första vägen vi åkte på. Båda delarna underlättades av att det fanns dragvilligt folk i täten. Dessa får också ta åt sig äran av att tätgruppen trots allt decimerades under vägen till att innehålla ca 10 åkare mot slutet. Med 13 kilometer kvar och stakandes norrut mot Östervåla och målet så gjorde motvinden det tämligen svårt att gå ifrån och vi höll oss samlade till dom sista kilometerna. Jag provade att höja tempot i några korta motlut, trycket fanns i stakningen men någon lucka fick jag inte.

Funderade på när jag skulle höja tempot då Linus Larsson, en av storfavoriterna på förhand, ökar samtidigt som vi svänger in i byn vid kyrkan. Att jag lätt gick med får nog mest tillskrivas motvinden men gruppen är ordentligt utdragen nu. Bevakar och bestämmer mig att prova i näst sista kurvan in mot målet. Jobbar hårt med "riktningsförändringar" genom kurvan och går sedan max i stakningen. Tyvärr tar det en stund innan sista kurvan in på upploppet kommer och en ganska klar ledning krymper då jag måste sänka farten av syrachocken. Ökar igen på målrakan och tar en klar men knapp seger. Första gången jag var pigg i armarna på slutet.

Bra träningspass. Skönt med en seger på rullskidor till slut. Fin ny bana, om än lite kort. Saknar som vanligt damer samt Rexåkare, dom första gör förmodligen något vettigt med sina liv och dom senare tränar säkert tiominutersintervaller någonstans. Resultat finns här.

Vi ses kanske på Näsrullen utanför Avesta i juli.

//Stefan