Det vita privilegiet

Del 1. Åker med T-banan från Bromma där min vän bor. Tidigare i mitt liv åkte jag ganska ofta från Kista in till Centralen. Resenärerna från Bromma var något vitare, antar att jag borde känna mig hemma.

Del 2. Jag försöker ibland förklara för människor som ser ut som mig (minus dreadsen) och som har en liknande bakgrund hur stark idén om vad en svensk är, det som vi kan kalla för en svensk norm, och vilka följder den har. En idé som vi alla bär med oss, inte på det sättet att vi alla skulle var rasister lite så där lagom utan bara att vi har en idealbild av vad en svensk är. Det finns två sätt att avvika från den svenska normen, dels genom utseende, dels genom språket. Så alla dom som endera inte har ett typiskt nordeuropeiskt utseende och/eller inte talar svenska som modersmål är smärtsammt medvetna om det här, att dom inte riktigt passar in, att dom ses som lite av främlingar av orsaker som dom dels inte kan påverka, dels inte spelar någon egentlig roll.

Om hen får frågan -var kommer du ifrån och svarar Sundsvall men sedan får följdfrågan -men var kommer du ifrån egentligen för svaret duger inte riktigt om som hen kom till Sundsvall från Seoul när hen var 5 månader gammal. Ja då blir man smärtsammt medveten.

Rakel Chukri skriver i Sydsvenskan om den otrevligare rasistiska sidan av den här suddiga idén av vad en svensk är som vi alla bär med oss. Jag tänker på alla människor som jag mött som uttryckt den här upplevelsen om att inte passa riktigt in. Min fina vän som hela tiden påpekar att hen nog är sydeurope. En kompis från Sundsvall som var orolig att hen skulle uppfattas som utländsk på jobbet om hen gjorde något konstigt, någon kunde ju koppla det till att hen hade en grekisk mamma. Min tidigare arbetskamrat som ibland blev påminnd att hen  trots allt var en "polackjävel". Eleven som fick höra att hen var "terrorist", orsaken stod att finna i att hens pappa var från Iran. Studiekamraten med ett kurdiskt namn som av läraren på media-kommunikationskursen fick förklarat att det var oklart för läraren om hen var en kille eller tjej. Gemensamt för dessa personer är att dom blir påminda av samhället att dom inte riktigt passar in. Men ibland blir den svenska normen extremt snäv som när en 11-åring får veta att hen är en "jävla finne". Den som anklagade hen för detta "avskyvärda" brott (trots hens prefekta svenska och blonda utseende) kunde inte riktigt förklara vad det var för fel med att vara född i Finland.

Så läs Chukris kloka artikel och så kan väl alla ni som inte är mordgalna rasister eller sverigedemokrater (inte lika illa men bra jävla nära) tänka lite på saken, speciellt ni som besitter det vita privilegiet.

//Stefan

//Stefan