På Vinterstudiobloggen skriver Johanna Ojala vidare om diskussionen kring energibrist hos elitidrottare. Läs det! Bra sammanfattning om vad som behöver göras, fram för allt att idrottsförbunden måste ha ett stöd och en handligsplan för hur tränare ska jobba med idrottare som har dessa problem.
Tyvärr så var ju Rikard Grip i SVT samtalet allt annat än tydlig med hur längdskidorna skulle utveckla detta, tur då att Ojala vågar vara tydlig med vad vi faktiskt inte kan så bra.
Också jättebra att Elisabeth Högberg berättar om sina problem och hur hon har hanterat dess. Jag skriver det igen, jag tror att för att ta tag i dessa problem så behöver (kvinnliga)idrottare lyfta frågan, det kommer inte att vara ledningen i SSF som gör det tyvärr. Ansvaret (får) tas av aktiva som Bettan och tidigare Sofia Henriksson.
Bra var också att Mathias Fredriksson deltog med sina erfarenheter så att det inte blir en fråga bara för kvinnliga idrottare så som frågor kring ätstörningar kan bli. Jag menar dock att man gör en miss om man särskiljer allt för starkt mellan energibrist och ätstörningar. Vi må vara idrottare som har prestationen i fokus men ärligt talat, vem vill vara fet! Och vad som uppfattas som en tillalande kropp bland oss aktiva, ja där finns det ganska starka kroppsideal. Det här är ett fenomen som är minst lika starkt bland herrar som damer, titta bara på valfritt instagramkonto. När det gäller bildspråket som killar använder sig av så är det ju bara en fortsättning av Ljungbergs och Beckhams kalsongreklam. Och så skulle ju inte Wassberg ha framställt sig själv...
Så hur är vårt förhållingssätt till mat och våra kroppar och vad gör vi med varandra? Det finns mycket att rota i här.
//Stefan
Bra inlägg!
SvaraRaderaAtt prestera på elitnivå handlar ju om att optimera sina förutsättningar. Därför kan vissa behöva "deffa" sig och vissa tvärtom äta upp sig. Problemet är väl att det i princip inte går att prata om detta. Om en tränare skulle säga till (ffa en tjej) att du måste gå ner, då tycks det ju spåra ur direkt och lätt leda till ätstörningar.
SvaraRaderaSka man gå ner i vikt måste man göra det kontrollerat och planerat under en viss period, dvs en period där man inte kan träna särskilt hårt och får räkna med att inte kunna förbättra sin kondition/styrka. Sen när man tappat de planerade kilona (vilket jag inte tror bör vara särskilt många över en säsong) och ska träna hårdare är det ju verkligen viktigt att ligga i energibalans.
Eftersom det aldrig pratas om detta tror jag det lätt spårar ur och idrottarna själva kan börja "smygbanta" litegrann samtidigt som de tränar på som vanligt och då är man inne på en farlig väg.
Att gå ner några kilo i vikt borde inte vara något konstigare än att förbättra tekniken i diagonal, eller bli starkare i låren eller vilket parameter som helst. Men det måste göras som en del av träningsplanen.
Det första problemet är att en elitåkare går ner från en redan låg nivå. Problem 2 är att en låg fettprocent för kvinnor är biologiskt farligare än för män. Det tredje problemet är att man måste göra det på rätt sätt, precis som du skriver. Detta kräver kunskap och förmodligen funkar det inte speciellt bra att göra själv, typ smygbanta då.
SvaraRaderaNej man ska förmodligen inte uppmana en tjej att gå ner i vikt, däremot upplever inte jag att det är något problem att prata med tjejer om detta. Men allt beror ju på vilken erfarenhet och kunskap man har. Så prata om det måste vi.