Bra av Johanna Ojala!

På Vinterstudiobloggen skriver Johanna Ojala vidare om diskussionen kring energibrist hos elitidrottare. Läs det! Bra sammanfattning om vad som behöver göras, fram för allt att idrottsförbunden måste ha ett stöd och en handligsplan för hur tränare ska jobba med idrottare som har dessa problem.

Tyvärr så var ju Rikard Grip i SVT samtalet allt annat än tydlig med hur längdskidorna skulle utveckla detta, tur då att Ojala vågar vara tydlig med vad vi faktiskt inte kan så bra.

Också jättebra att Elisabeth Högberg berättar om sina problem och hur hon har hanterat dess. Jag skriver det igen, jag tror att för att ta tag i dessa problem så behöver (kvinnliga)idrottare lyfta frågan, det kommer inte att vara ledningen i SSF som gör det tyvärr. Ansvaret (får) tas av aktiva som Bettan och tidigare Sofia Henriksson.

Bra var också att Mathias Fredriksson deltog med sina erfarenheter så att det inte blir en fråga bara för kvinnliga idrottare så som frågor kring ätstörningar kan bli. Jag menar dock att man gör en miss om man särskiljer allt för starkt mellan energibrist och ätstörningar. Vi må vara idrottare som har prestationen i fokus men ärligt talat, vem vill vara fet! Och vad som uppfattas som en tillalande kropp bland oss aktiva, ja där finns det ganska starka kroppsideal. Det här är ett fenomen som är minst lika starkt bland herrar som damer, titta bara på valfritt instagramkonto. När det gäller bildspråket som killar använder sig av så är det ju bara en fortsättning av Ljungbergs och Beckhams kalsongreklam. Och så skulle ju inte Wassberg ha framställt sig själv...

Så hur är vårt förhållingssätt till mat och våra kroppar och vad gör vi med varandra? Det finns mycket att rota i här.

//Stefan