...Har det blivit den senaste tiden. Först i Norberg där man bestämt sig för att genomföra en Engelbrektsrull. Det var väl bra även om den var i det kortaste laget med 18 kilometer på en bana som gick från byn ut runt sjön och tillbaka. Fin asfalt och några småbackar och vi körde på 2:or.
Då Ronny anmälde sig som sjuk var visst övriga tävlande överrens om att jag var favorit så för att få någon fart på tävlingen (och få bra träning) fick jag dra. Och dra. Och dra. Fick väl lite hjälp men det var svårt att gå i från på en så kort sträcka med så små backar. Blev ett bra träningspass och en hård avslutning där jag spurtade ner juniorbröderna Björn. Att jag ändå inte vann tävlingen, ja det får ni fråga arrangören om varför...
I lördags var det dags för Näsrullen. Nu var det ett bättre startfält och hopp om ett ytterligare bra pass och rolig tävling. Jag hade till och med vilat ordentligt dagarna före. Och så får jag vänster stav avkörd i starten...
Jag tar mig 2 kilometer och får en ny stav och får ändra fokus till ett helt annat lopp. Köra ifatt täten går ju inte, speciellt inte i motvinden. Jagar i 10 kilometer tills jag är ifatt en grupp med bla Thomas Jelinek och Olivia Hansson. Det var ganska skönt att få lite vindskydd. När vi svänger av mot Utsund och får medvind går jag upp och höjer farten och håller den positionen fram till Folkärna. Och när vi fick lite backar på väg tillbaka mot By så blev det hårdkörning på riktigt. Kändes bra men var nog lite trött.
Fick med mig Jörgen Lindgren från IK Stern och vi plockade in några åkare. Vi var faktiskt ifatt en (från förkylningen) trött Ronny några kilometer före mål och det blev en bra spurt som jag tog. Så träning det fick jag igen. Men jag är trött på att dra nu. Senast jag hade ett problemfritt rullskidslopp var nog Näsrullen förra året, men det ska väl vända. Bra form i alla fall.
//Stefan
torsdag 21 juli 2016
måndag 18 juli 2016
Jonas Karlsson om fallet Aregawi
Jag har funderat en del kring dom här historian kring Melodium, Wada och Aregawi (för att ta det välkända svenska exemplet). Men eftersom jag varken har kunskap eller haft tid att sätta mig bättre in i saken så har jag inte skrivit något här. Det kan vara klokt att inte göra det innan man har lite kunskap i alla fall. Den tidigare svt-krönikören Jonas Karlsson har däremot skrivit, och om han gjort sin läxa så är hela Melodium-historian riktigt oklar (för att välja ett diplomatiskt ord). Kanske har en massa idrottare blivit stämplade som fuskare för att någon gång (kanske innan det blev förbjudet) ha tagit ett medel som eventuellt inte höjer prestationen alls.
Jonas Karlssons inlägg går att läsa här.
Det kan vara värt att läsa när diverse experter och journalister använder sitt mediautrymme åt att ta heder och ära av Abebea Aregawi. Jag tror inte dom har gjort ett lika grundligt arbete. Att man som tidigare idrottare eller journalist har ett hjärta som klappar väldigt starkt för rena svenska idrottare som ibland inte får en ärlig chans rättfärdigar faktiskt inte att man gör ett dåligt jobb i media. Så höj nivån!
//Stefan
Jonas Karlssons inlägg går att läsa här.
Det kan vara värt att läsa när diverse experter och journalister använder sitt mediautrymme åt att ta heder och ära av Abebea Aregawi. Jag tror inte dom har gjort ett lika grundligt arbete. Att man som tidigare idrottare eller journalist har ett hjärta som klappar väldigt starkt för rena svenska idrottare som ibland inte får en ärlig chans rättfärdigar faktiskt inte att man gör ett dåligt jobb i media. Så höj nivån!
//Stefan
fredag 15 juli 2016
Klackberg
Det har blivit lite träning nu under den första halvan av juli. När man inte har tid eller råd att åka iväg allt för långt så får man göra det bästa av vad som finns hemma. I Klackberg, Norberg, har jag inte tränat så få pass under min skidkarriär. Den första orsaken till att jag var där är konstsnön som man var väldigt bra på under 90-talet. Vill minnas att vi var upp med Västerfärnebo AIK och körde någon tävling, kanske en Västmanlands Cup, en kväll och jag tyckte backarna var väldigt stora. Vi åkte runt på stadion bara...
Som junior tränade jag där varje vinter och det var ju inte direkt snörika vintrar mellan 95 och 97. Backarna var väl lite mindre då men den stora backen på 5-kilometerselljusspåret var inte att leka med. Den räckte ju till och med för Jaktstarts-SM 99, även om landslagsåkarna klagade på att den var för lätt. Vill även minnas att vi körde en Salomon Cup I Klackberg 96, kanske, möjligtvis med dom första sprinttävlingarna på juniorsidan också. Någon borde faktiskt ha lärt mig tycka om motlut mycket tidigare, att lära sig själv går inte alltid så snabbt!
Efter att Klackbergs konstsnöspår hade några dåliga år en bit in på 00-talet genomförs skidpassen här i trakterna oftare på andra ställen. Sen är ju ärligt talat backarna kring stadion nu ganska små, jämfört med Mördarbacken på Lugnet. Om jag tränar i skidspåren kring Norberg nu om vintrarna så är det oftare Engelbrektsspåret jag är i, när det finns snö vill säga. Det är verkligen fin gammaldags skidåkning där.
Men något jag mer än gärna fortfarande gör är att springa i Klackberg! Distanspass, intervaller och skidgång (även om backarna är lite korta). Den här veckan började jag med fyra timmar kuperad löpning i både slalombacken, Rutchen och runt elljusspåret och gruvhålen. Fokus låg på att verkligen löpa i backarna, jaga höjdmeter och göra det i ett lugnt tempo. Sprang faktiskt utan vätskebälte eller rygsäck, kom på att jag hade så nära till bilen så då kan man ju ta en runda på 30-40 minuter för att stanna till för en drickpaus. Blev ett bra pass och det tog inte heller lika hårt på benen som tidigare i år. Låren börjar väl vänja sig.
I onsdags blev det löpintervaller uppför. Dels min testrunda som startar i den stora backen på elljusspåret och består av att löpa 10 minuter och se hur långt jag kommer. Backen tar ungefär 5 minuter och sedan följer 5minuter småkuperat med avslutningen lite utför, sen har jag bara att jogga några minuter utför för att starta om. Det blev 3 sånna varv följt av 5 vändor uppför en brant med lite trappor avslutat med en slakmota. 45 minuter totalt blev det. Löpte väl hyfsat snabbt men tog inte ut allt för mycket, bra pass.
Mycket löpning har det blivit nu för att prestera bra på AXA Fjällmaraton om några veckor. Hoppas på lite bättre form nu igen när jag lugnar ner träningen.
//Stefan
Som junior tränade jag där varje vinter och det var ju inte direkt snörika vintrar mellan 95 och 97. Backarna var väl lite mindre då men den stora backen på 5-kilometerselljusspåret var inte att leka med. Den räckte ju till och med för Jaktstarts-SM 99, även om landslagsåkarna klagade på att den var för lätt. Vill även minnas att vi körde en Salomon Cup I Klackberg 96, kanske, möjligtvis med dom första sprinttävlingarna på juniorsidan också. Någon borde faktiskt ha lärt mig tycka om motlut mycket tidigare, att lära sig själv går inte alltid så snabbt!
Efter att Klackbergs konstsnöspår hade några dåliga år en bit in på 00-talet genomförs skidpassen här i trakterna oftare på andra ställen. Sen är ju ärligt talat backarna kring stadion nu ganska små, jämfört med Mördarbacken på Lugnet. Om jag tränar i skidspåren kring Norberg nu om vintrarna så är det oftare Engelbrektsspåret jag är i, när det finns snö vill säga. Det är verkligen fin gammaldags skidåkning där.
Men något jag mer än gärna fortfarande gör är att springa i Klackberg! Distanspass, intervaller och skidgång (även om backarna är lite korta). Den här veckan började jag med fyra timmar kuperad löpning i både slalombacken, Rutchen och runt elljusspåret och gruvhålen. Fokus låg på att verkligen löpa i backarna, jaga höjdmeter och göra det i ett lugnt tempo. Sprang faktiskt utan vätskebälte eller rygsäck, kom på att jag hade så nära till bilen så då kan man ju ta en runda på 30-40 minuter för att stanna till för en drickpaus. Blev ett bra pass och det tog inte heller lika hårt på benen som tidigare i år. Låren börjar väl vänja sig.
I onsdags blev det löpintervaller uppför. Dels min testrunda som startar i den stora backen på elljusspåret och består av att löpa 10 minuter och se hur långt jag kommer. Backen tar ungefär 5 minuter och sedan följer 5minuter småkuperat med avslutningen lite utför, sen har jag bara att jogga några minuter utför för att starta om. Det blev 3 sånna varv följt av 5 vändor uppför en brant med lite trappor avslutat med en slakmota. 45 minuter totalt blev det. Löpte väl hyfsat snabbt men tog inte ut allt för mycket, bra pass.
Mycket löpning har det blivit nu för att prestera bra på AXA Fjällmaraton om några veckor. Hoppas på lite bättre form nu igen när jag lugnar ner träningen.
 | ||
| Trappan på min korta intervallsträcka, ingången till Blå Grottan rakt fram. Kalkhaltig mark skapar en fin lövskog som för tankarna till sydligare breddgrader. |
 |
| Blå Grottan, gammalt gruvhål med fint vatten. |
 | ||
| Rutchen, bra att både löpa, hufsa samt gå i. |
 |
| Samma gamla slalombacke, inte så lång som sagt, så det blir några vändor. |
onsdag 29 juni 2016
Hohällabravaden
Jo jag löpte lite i Storvik igår kväll. Hohällabravaden, 12,5 kilometer terräng som visade sig vara ett riktigt terränglopp! Bitvis på det tuffa skidspåret i Storvik (vilket jag inte varit på sedan ett Svealandsmästerskap typ 2004), största delen på stig och några kilometer grusväg också. Otroligt fint alltså! Som vanligt undrar man varför inte fler är med men det var bra klass ändå och lite skidåkare med förstås.
Själva loppet gick fint. Visst var jag lite trött i benen sedan intervallerna dagen före men det blev en bra prestation ändå. Öppnade kanske lite för lugnt just på grund av benen men med backarna kom pulsen upp i önskade nivåer ändå. Löpte hårt men kontrollerat och hoppades väl att benen skulle hålla hela vägen trots tunna skor. Efter vändningen borta på en liten bergstopp och ett ganska långt parti med teknisk stig var vi ute på en bit grusväg. Var väl lite seg här men höll farten in i mål. Dock omöjligt att spurta den här kvällen så benen var väl lagom trötta!
Nöjd med loppet på alla sätt. Nästa gång tränar jag nog inte intervaller dagen före så då finns det mer att ta av. Som vanligt funkar löpningen utför bra, uppför var jag som vanligt (med 82 kilo) lite försiktig och platt börjar jag få ett ganska bra steg. Axa Fjällmaraton närmar sig. Närmaste löptävlingen blir väl något Engelbrekt i Norberg.
//Stefan
Själva loppet gick fint. Visst var jag lite trött i benen sedan intervallerna dagen före men det blev en bra prestation ändå. Öppnade kanske lite för lugnt just på grund av benen men med backarna kom pulsen upp i önskade nivåer ändå. Löpte hårt men kontrollerat och hoppades väl att benen skulle hålla hela vägen trots tunna skor. Efter vändningen borta på en liten bergstopp och ett ganska långt parti med teknisk stig var vi ute på en bit grusväg. Var väl lite seg här men höll farten in i mål. Dock omöjligt att spurta den här kvällen så benen var väl lagom trötta!
Nöjd med loppet på alla sätt. Nästa gång tränar jag nog inte intervaller dagen före så då finns det mer att ta av. Som vanligt funkar löpningen utför bra, uppför var jag som vanligt (med 82 kilo) lite försiktig och platt börjar jag få ett ganska bra steg. Axa Fjällmaraton närmar sig. Närmaste löptävlingen blir väl något Engelbrekt i Norberg.
//Stefan
tisdag 28 juni 2016
Löpning
Hej på er!
Löpintervallerna igår kväll gick både lätt och snabbt. Jag körde 1 till 2 minuter på en snabb grusväg som först går lätt uppför och vänder sedan tillbaka lätt utför. På det sättet får jag alla fall träna på att rulla i 3-minuterstempo bitvis även om det är över min kapacitet, men man ska ju kunna löpa utför också. Ett bra pass som tyder på att jag gjort något rätt den senaste månaden. Kom bara ihåg att målen med min löpning är en fjällmara och att få bra träning för skidåkningen, sen vill jag ju ha roligt under tiden också.
Juni började annars med att jag återhämtade mig från att ha varit rejält nerkörd i slutet av maj. Hoppade över Karnevalsloppet i början av juni och det här att stå över tävlingar när man är trött är verkligen en bra grej! Istället åkte jag ner till Stockholm och hälsade på socialantropologen Hugo. Nu visade det sig att på väg ner fanns det ett terränglopp i Bålsta. Och plötsligt gick det lätt att löpa! Rätt kombination av träning/vila och Hugo som maskot gjorde susen! Nu vill jag påpeka att om man ska ta sig någonstans med träningen så måste man vara beredd att vara lite nertränad ibland. Och jag fick ihop 30 timmar löpning i maj så, så det gäller bara att ta sig upp igen ur formsvackan.
Träningen i Stockholm fortsatte med ett klassiskt träningspass jag och Hugo brukar göra, två varv på Extremen (15km) i Ursvik. Nu hade Hugo (som vanligt) när vi ses blivit lätt förkyld så jag fick ta varven själv. Försökte hålla ett lugnt distanstempo och lade på fem kilometer extra på slutet, bra! Avslutade stockholmsträningen dagen efter med att köra skidgång i Hammarbybacken med Linda. Bra men trött, konstaterade att vägar/elljusspår/stigar är jävligt hårda i Stockholm, ingen lek för mina ben.
Efter lite vila, en rullskidtävling, björnmöte, långt stakpass blev det så fjällöpning. Jag fick avsluta lägret med ett femmilspass på 5.40h (personbästa där i längd och tid) och ett obanat pass på tre timmar dagen efter (där jag löpte betydligt kortare). Den sista dagen gick faktiskt till klassiska intervaller uppför gamla vägen, som oftast funkade klassiska intervaller bra för mig och det blev både bra träning och prestation.
Nu väntar en terrängtävling i Storvik i kväll, ser fram mot sällskap i skogen...
Löpintervallerna igår kväll gick både lätt och snabbt. Jag körde 1 till 2 minuter på en snabb grusväg som först går lätt uppför och vänder sedan tillbaka lätt utför. På det sättet får jag alla fall träna på att rulla i 3-minuterstempo bitvis även om det är över min kapacitet, men man ska ju kunna löpa utför också. Ett bra pass som tyder på att jag gjort något rätt den senaste månaden. Kom bara ihåg att målen med min löpning är en fjällmara och att få bra träning för skidåkningen, sen vill jag ju ha roligt under tiden också.
Juni började annars med att jag återhämtade mig från att ha varit rejält nerkörd i slutet av maj. Hoppade över Karnevalsloppet i början av juni och det här att stå över tävlingar när man är trött är verkligen en bra grej! Istället åkte jag ner till Stockholm och hälsade på socialantropologen Hugo. Nu visade det sig att på väg ner fanns det ett terränglopp i Bålsta. Och plötsligt gick det lätt att löpa! Rätt kombination av träning/vila och Hugo som maskot gjorde susen! Nu vill jag påpeka att om man ska ta sig någonstans med träningen så måste man vara beredd att vara lite nertränad ibland. Och jag fick ihop 30 timmar löpning i maj så, så det gäller bara att ta sig upp igen ur formsvackan.
Träningen i Stockholm fortsatte med ett klassiskt träningspass jag och Hugo brukar göra, två varv på Extremen (15km) i Ursvik. Nu hade Hugo (som vanligt) när vi ses blivit lätt förkyld så jag fick ta varven själv. Försökte hålla ett lugnt distanstempo och lade på fem kilometer extra på slutet, bra! Avslutade stockholmsträningen dagen efter med att köra skidgång i Hammarbybacken med Linda. Bra men trött, konstaterade att vägar/elljusspår/stigar är jävligt hårda i Stockholm, ingen lek för mina ben.
Efter lite vila, en rullskidtävling, björnmöte, långt stakpass blev det så fjällöpning. Jag fick avsluta lägret med ett femmilspass på 5.40h (personbästa där i längd och tid) och ett obanat pass på tre timmar dagen efter (där jag löpte betydligt kortare). Den sista dagen gick faktiskt till klassiska intervaller uppför gamla vägen, som oftast funkade klassiska intervaller bra för mig och det blev både bra träning och prestation.
Nu väntar en terrängtävling i Storvik i kväll, ser fram mot sällskap i skogen...
 |
| Den bästa miljön för löpning. |
 | ||
| Toppen på backen vid Högfjällshotellet, löpvänlig som det mesta i Sälenfjällen. |
 |
| Lite snö kvar bitvis, perfekt väder för sommarskidåkning annars. |
//Stefan
måndag 20 juni 2016
Träning Sälen
Tredje dagen här uppe nu. Vi började dagen med löp/skidgångsintervaller i backen uppe vid Högfjällshotellet, just den backen är relativt löpbar hela vägen upp, perfekt om man har en fjällmara som väntar. Min plan var löpa ihop upp mot en timme låg A3 uppför. Och det gick bra.
4 x 10 minuter plus 2 x5 minuter som avslutning blev det. Tyvärr var min vapendragare Niclas lite trött efter två (!) dagar med träning och var bara med på den första intervallen, sen tog han stavar för att fånga lite höjdmeter. Linda sprang/gick starkt men i sitt tempo då. Så jag fick kämpa själv. Funkade bra det också och jag både höll farten och orkade växla tempo på dom flackare partierna genom hela passet. Självklart var pulsen lite lägre efter några hårda dagar och dom branta partierna handlar det ju om mycket muskelstyrka också. Men det är kul och inspirerande träning!
Avslutade dagen med att rulla ner till älven och staka upp på fjället på fyror. Svider lite i armarna men jag ska väl bli bättre på att staka uppför i alla fall. I morgon ger jag mig ut på ett långt och lugnt löppass, ska bli skönt.
//Stefan
4 x 10 minuter plus 2 x5 minuter som avslutning blev det. Tyvärr var min vapendragare Niclas lite trött efter två (!) dagar med träning och var bara med på den första intervallen, sen tog han stavar för att fånga lite höjdmeter. Linda sprang/gick starkt men i sitt tempo då. Så jag fick kämpa själv. Funkade bra det också och jag både höll farten och orkade växla tempo på dom flackare partierna genom hela passet. Självklart var pulsen lite lägre efter några hårda dagar och dom branta partierna handlar det ju om mycket muskelstyrka också. Men det är kul och inspirerande träning!
Avslutade dagen med att rulla ner till älven och staka upp på fjället på fyror. Svider lite i armarna men jag ska väl bli bättre på att staka uppför i alla fall. I morgon ger jag mig ut på ett långt och lugnt löppass, ska bli skönt.
//Stefan
söndag 19 juni 2016
Staktävling Grönklitt
Världens första (?) staktävling gick i Grönklitt igår från botten upp till toppen av backen. 157 teamet och Grönklitt ordnade den och det är ju ett mysterium att den backen ej haft en rullskidtävling tidigare, eller två! 157 teamet hade även ett öppet elitläger för att ge flera svenska skidåkare bra förutsättningar för att satsa på sin idrott. Bra initiativ!
Så på väg upp till Sälen för mitt eget läger så passade jag självklart på att köra tävlingen. Och det blev ett bra träningspass och ett okej tävlingsresultat. Stakformen på dom flackare delarna var väldigt bra nu och kanske åkte jag lite snabbt till en början. Fick släppa täten när det började luta mot efter några kilometer och sen i branterna var det lite jobbigare. Inte lika bra stakform där men så har jag knappt stakat hårt uppför än i sommar. Kämpade med Britta ett tag men fick släppa. Fick sällskap av Niclas sista biten till Fryksås och blev lite piggare, hade sen hyfsat tryck in i mål. Dagens syfte uppfyllt i ett lagom varmt regnväder.
Man kan ju verkligen hoppas att vi kan få några fler tävlingar av den här typen och att aktiva skidåkare också ställer upp och deltar. Om vi ska bli lika bra som Norge vill säga.
Resultat finns här.
Nu är jag i Sälen med några kompisar för mer träning. Har hittills bland annat sett en björn och haft sällskap av en VM-fyra på ett fyratimmars pass med stakning. Bra så långt.
//Stefan
Så på väg upp till Sälen för mitt eget läger så passade jag självklart på att köra tävlingen. Och det blev ett bra träningspass och ett okej tävlingsresultat. Stakformen på dom flackare delarna var väldigt bra nu och kanske åkte jag lite snabbt till en början. Fick släppa täten när det började luta mot efter några kilometer och sen i branterna var det lite jobbigare. Inte lika bra stakform där men så har jag knappt stakat hårt uppför än i sommar. Kämpade med Britta ett tag men fick släppa. Fick sällskap av Niclas sista biten till Fryksås och blev lite piggare, hade sen hyfsat tryck in i mål. Dagens syfte uppfyllt i ett lagom varmt regnväder.
Man kan ju verkligen hoppas att vi kan få några fler tävlingar av den här typen och att aktiva skidåkare också ställer upp och deltar. Om vi ska bli lika bra som Norge vill säga.
Resultat finns här.
Nu är jag i Sälen med några kompisar för mer träning. Har hittills bland annat sett en björn och haft sällskap av en VM-fyra på ett fyratimmars pass med stakning. Bra så långt.
//Stefan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)