Idag stärkte jag en tes enligt vilken jag tränat under många år. Efter Åre så har jag nu tränat fem högintensiva pass, egentligen inte meningen med det har passat bra. Men min kropp som tydligen vill ha något att säga till om visade sig vara rätt sliten idag. När jag stakade steg aldrig pulsen över vad som brukar vara en behaglig nivå och diagonalåkningen var bara stum. Precis som det ska vara ibland, när man tömt kroppen dagen före.
I Hemlingby i utkanten av Gävle finns det sedan några år en löptävling på 15,7 kilometer som är riktig terränglöpning. I år visade den sig från sin bästa sida. Dom första kilometerna som är gemensamma med 10,7 banan (börjar bli trångt nu) öppnade jag ganska försiktigt på ett sabblöpt men lite småkuperat underlag. Efter att ha missat ett tiotal sekunder där man viker av på den långa banan så fick vi först ta oss igenom ett kärr för att sedan löpa på en lagom stökig skogsstig. Sedan följde kortare bitar av skogsväg, mycket stig (ibland osynlig vilket gjorde att man kom ur kurs), och en massa djävulskt blöt mosse för att avslutas med en kortare bit kärr innan vi var tillbaka på det lättlöpta underlaget på 10,7 banan dom sista kilometerna. Under den här roliga delen av banan sprang jag om i alla fall tre löpare och ifatt en, mest tog jag på mossarna och i utförslöporna (när det var stenigt). Det sista är jag van med men mossarna måste väl förklaras med någon slags hjärt-lung kapacitet? Det var i alla fall roligt även om jag tappade en minut på slutet när mina ben inte riktigt kunde uppskatta ett mera lättlöpt underlag.
Var det här ett bra lopp då? Hur bra var dom jag mötte? Vad gjorde den regniga sommaren för tiderna? Och vad är det för fel på fem grader och regn? Tjaa, jag bryr mig faktiskt inte, det finns viktigare saker. Resultat finns här.
Efteråt pratade jag med en gammal bekant, hon berättade att hon varit på löpläger i Garpenberg, undrade om jag visste var det låg. Tyckte mest att det var konstigt, i Garpenberg kör man rullskidintervaller. Det vet alla som läser här. Dagen avslutades med höbalar i Skärplinge.
//Stefan...
...som lyssnar på Queen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar