Evil!

//Stefan

Långpass i Sälenfjällen

Det blir bra med träning här uppe. Har ju kört stakrace i Grönklittsbacken.  Det har också blivit ett klassiskt intervallpass på 10x4 minuter. Också på 4:or så minst sagt plågsamt men bra genomfört. Det enda negativa är väl att det dödade benen något.

I dag blev det långpass i form av fjällöpning, den bästa typen av långpass! Fem timmar, fyra mil och 1100 höjdmeter i Sälenfjällen. Ganska sega ben men bra träning för fjällmaran. Tog det ganska lugnt och med en del obanat så blir det lite kortare total distans, men poängen med fjällöpning är ju att man kan springa lite var man vill! Tre stora stigningar annars var Sälenfjällen som vanligt väldigt löpvänliga. Både stora stigar att springa på liksom mycket obanat med låg växtlighet. Flera borde verkligen träna distanslöpning här. Fast som ni ser på bilden nedan så var det inte ens vår uppe på fjället!

Av någon anledning blir inte växtligheten så hög, så jättefint att löpa överallt. Däremot är stigarna lite av motorvägskaraktär...

Vid Vasaloppsstarten var det både vår och vårbruk?

//Stefan

Bush, The One i Love

//Stefan

Stakrace...

...Uppför (vad annars) Grönklittsbacken till toppen som i år var några hundra (och branta) meter längre upp. Elpex 4:or så ganska jobbigt. 58 minuter tog det och det var väl okej, ganska seg i kroppen och mest i armarna. Inte riktigt van att staka uppför på tröga hjul än. Hoppas på lite sparring nästa gång! Nu fortsätter träningen med löpning i Sälenfjällen snart.

//Stefan

Bergsget in progress del 3

En gång i tiden jagade jag timmar, nu jagar jag både timmar (färre) och höjdmeter (flera). Det går framåt! Det blev två till fina dagar med träning efter Dalarullen. Först klassisk åkning runt Skuggarvet och Lugnet på måndags morgon, ensam, i regnet. På kvällen löpning med Annika och Niclas i Stångtjärn. Efter en och en halv timme där var mina ben helt tomma på muskulär styrka. Det här med att använda benen på Dalarullen satte ju sina spår...

Därför var jag lite överraskad hur bra kroppen funkade i Romme på tisdagen. 2000 höjdmeter var målet, tänkte att det skulle ta tre och en halv timme, det tog fyra timmar och åtta vändor upp och ner. Visst var benen tröttare än förra gången men jag löpte det mesta och gick bara med stavar tre gånger. Som vanligt bra fart utför även om jag var lite försiktig. Väldigt roligt var det i alla fall och alla sätt som motiverar är ju bra! Nu tog väl dom här fyra timmarna lite mer än jag trodde så efter två dagar med träning efter jobbet så har jag varit ganska utslagen. Ska väl börja träna snart igen ändå, hoppas på några långa löppass i Sälenfjällen snart.

Romme har ändå flera alternativ att löpa uppför än Gesunda och det är väl därför man bygger såna här saker? Nästa gång blir det nog intervaller istället.

//Stefan

Kämpa Sverige!

Andres Looko skriver i Svd om Sveriges Radio och rädslan för att störa fredagsmyset.

Bibbi Rödöö, programchef på Sveriges Radio för Tage Danielssons populära uppfinning ”Sommar”, ansåg att förra årets sommarpratare blev politiska i överkant. Och ”Sommar” ska ju vara trevligt.

Eller hur? Programmet ska ackompanjera fika i valfri berså. Helst i mysigt privilegierad Saltkråkanmiljö. Problemet är att vi inte lever i en trevlig tid. Det finns ingenting som är mysigt eller trevligt med 2015. När fundamentala självklarheter som antirasism och – därmed – en tro på alla människors lika värde ses som politiska åsikter har vi ett litet bekymmer. ”Eftersom det inte är valår i år så kan vi väl skippa det där med den ökade rasismen i samhället? Det blir lätt otrevlig stämning annars.”

Det mest störande 2015 är alltså att någon kan tänkas offentligt yttra att rasism är en dålig idé! Sveriges Radio behöver nog jobba lite med sin "värdegrund"...

//Stefan

Dalarullen 2015...

...där Sömskar segrade och Byström vann herrklassen.

För min egen del blev det ett bra kvitto på att kroppen fungerar igen men lite materialstrul försämrade resultatet några minuter. Regn och 6 plusgrader var väl inte det mest tilltalande vårvädret men det kändes ändå inspirerande att komma till start.

Jag rullade iväg från oss oseedade långt bak i fältet och hade en bra position in i backen mot Skuggarvet och tänkte bara försöka hänga med så bra som jag orkade. Det funkade bra. Tappade väl täten i mitten av backen men hamnade i en bra andragrupp med bland annat Adam Steen och Ronny Wedin. Det var lite jobbigt att gå med benen så hårt i branten i Skuggarvet men med bra rull och tryck i stakningen på platten så kunde jag göra en del dragjobb på första varvet. Tycker att farten var god och vi tappade inte allt för mycket på täten.

På andra varvet fick jag pressa benen hårt i första långa backen och på lite stumma ben vinglade jag i diagonalen i nästa brant och fick stå i Skuggarvet några minuter och byta spets. Blev lite kallt. Tappade ju klungan samt några till och startade igen när Linn Sömskar kom ikapp. Väntade in henne men det gick lite sakta i stakningen då. Körde ikapp två åkare och försökte pressa så hårt jag kunde men det blev lite kallt i regn och motvind. Sen började höger rem gå sönder...

...Kanske borde kolla materialet före tävlingen? Fick sällskap av Sömskar igen sista kilometerna till mål och var väl ganska missnöjd efter målgång. Fast det viktiga var ju att kroppen funkade bra och att det finns något att bygga vidare från. Senast jag kände att jag fick ut nån effekt var nog på Axa Skimaraton i slutet av december. I morgon kör jag lite klassiskt för att lära mig att inte slå av spetsar och sen blir det väl nån slags löpning. Ny månad så då får man träna ordentligt igen!

Resultat finns här.

//Stefan